Gunilla Palmstierna Weiss, 1928- 2022

Minnets spelplats av konstnären Gunilla Palmstierna Weiss kom ut för nio år sedan, en berättelse om familjen Palmstierna och ingifta från välsituerade familjer. 

Här berättas om Hannes Alfvén, Hans Palmstierna och inte minst om hennes man Peter Weiss och många andra med stjärnstatus. Gunillas stjärnstatus kan mätas med uppmärksamheten i media vid frånfället för en kort tid sedan och flera dödsrunor i de stora dagstidningarna. Hon är en jätte i svenskt kulturliv. Inom teatern arbetade hon med Peter Weiss och Ingmar Bergman med uppmärksamhet i Sverige och Tyskland. Berättelsen visar på familjerelationer och ojämlikhet mellan könen som hon bekämpade genom att vara bland de bästa. Hon förstod vad nära samhörighet med ett lysande konstnärskollektiv kunde betyda. Det skapade en konstnärlig plattform som gjorde henne hel och betydelsefull.

Palmstierna-Weiss, Gunilla, Minnets spelplats, Bonnier, Stockholm, 2013

Uppfattningar om Ukraina

Igår tisdag hade SVT ett program om Ukraina som la tyngden på korruptionen i Ukraina, idag och historiskt. Det kan ha uppfattats som en chock för publiken. Att problemet var så djupgående och utbrett var det bara de pålästa som visste något om. Vi har tidigare skrivit om en bloggare Jenny Piper. Bloggen rör sig på många områden, där kriget i Ukraina är ett. Jenny Piper är oerhört produktiv med täta och informationsrika inlägg med uttalade värderingar. Många har varit svåra att ta till sig.

Nu efter SVT:s program den 23 november om korruption är det möjligt att förstå något av hur illa det är och hur Väst förtigit. I eget intresse har det varit viktigt att blunda för Ukrainas egna mörka historia. Till att börja med har SVT visat en film från 2016 om tillverkning och smuggling av illegala cigaretter, 24 miljarder i årsvolym. Frågan är nu: Kommer SVT att våga visa fler starkt negativa sidor av Ukraina?

Svek och förakt i svensk politik

Begreppet svekdebatt tycks ännu inte ha överflyglat förekomsten av begreppet politikerförakt. Mätt med träffar på Google leder fortfarande politikerförakt med 39.200 träffar mot svekdebatt 21.300 träffar. Ja, strängt taget är det ju den massiva förekomsten av båda begrepp som stämmer till eftertanke, inte siffrorna i sig. Senast har statsminister Ulf Kristersson bidragit till svekdebatten efter medias gräv om löftet till Hédi Fried angågende samröret med Sverigedemokraterna. Hédi Fried gick nyligen bort, som en av de äldsta och mest aktiva vittne över Förintelsen. Bland annat har Kristerssons löfte att icke regera eller om det var att icke tala med Sverigedemokraterna skapat hetta i debatten. Tolkningen torde ligga hos den enskilda individen och mediakonsumenten. 

KD:s partiledare, nuvarande vice statsminister Ebba Busch var före valet strängt bevakad av föregångaren Alf Svensson. Då gällde det särskilt migrationspolitiken som framkallade på gränsen till tårar och darr på rösten hos Alf Svensson. De båda fick tillfälle att samtala om detta i media mycket kort. Sedan har Ebba Busch skakat av sig kritiken från den Gamle och Erfarne. Och hur skötte media denna konflikt, kan man fråga sig. Svek och förakt ingår ofta i konspirationer som är svåra att synliggöra. 

Det gäller förstås att ha klart för sig att svek är något vi kan drabbas av från politiker. Förakt är något vi känner, mer eller mindre välgrundat gentemot politiker.

Vart leder den nya klimat- och miljöpolitiken?

Av Miljörealisten

Det är sällan eller aldrig som jag lyssnar på SR-programmet Klotet. Alldeles för lite fakta och mycket propaganda för mina öron! Den 26 oktober har Klotet låtit några röster komma till tals med anledning av den nya regeringens politiska inriktning. Den har i sitt ramverk, Tidöavtalet, redovisat att Parisöverenskommelsen ligger fast. Det energipolitiska målet ändras från 100 procent ”förnybart” till 100 procent ”fossilfritt”. 

I vanlig ordning finns det kritiska röster på vänstersidan. De menar att det gröna alternativet är billigare och medför mindre risker. Detta är dock inte sant eftersom skadliga effekter från förbränning är väl kända. Hur elektrifieringen skall byggas ut skrämmer bort havsbaserad vindkraft och sol. Men det handlar i grunden om konkurrensneutralitet. Den tidigare regeringens syn att anslutningskostnader till havsbaserad vindkraft skall belasta konsumenterna via elnätsavgiften förverkligas inte. 

Det vi har att se emot är:

  • kärnkraft, även modulär
  • besparingsåtgärder i industrin
  • vindkraft på land

Vindkraften är dock så mycket utbyggd att det idag inte finns så många lönsamma lägen kvar för detta produktionssätt som förutom kommunernas medgivande även måste få acceptans från markägare. Det finns ett antal markägare som inte vill ha vindkraft på sina marker. 

Besparingsåtgärder i industrin har alltid haft ekonomiska incitament. Med ny och bättre teknik kan ytterligare energieffektivisering genomföras. Dock finns det ett motstånd från industrin som menar att miljövillkor avseende energieffektivisering stör långsiktiga investeringsplaner. Lägg därtill den avsaknad av kunskap inom området som miljötillsynsmyndigheten har i fackfrågan. 

Kärnkraft är av tradition kontroversiell. Serier som HBOs Chernobyl ger en skrämmande bild, framför allt avseende sköldkörtelcancerfall, en bild som inte är korrekt eftersom den bygger på miljöorganisationers gissningar. Fakta talar sitt tydliga språk kring kärnkraftens risker som i jämförelse med andra energislag är mycket små i relation till producerad energimängd. 

Vindkraft har en verkningsgrad av max 30 procent pga. vindens variationer. Kärnkraft har en verkningsgrad av ca 35 procent. Produktionen av vätgas från el har en verkningsgrad på ca 40 procent. Storskalig lagring av vätgas har aldrig gjorts tidigare någonstans. Vindkraft kan inte ha en dominerade ställning i ett energisystem till följd av lagringssvårigheter. Lägg därtill energiförluster och hanteringsproblem. Devisen ”Gör det enkelt” gäller i allra högsta grad för ett energisystem. 

I Klotet togs en central fråga upp, nämligen produktionen. Hur mycket skall vi producera, vad och av vem, vilka skall bestämma det? Miljörörelsen vill ha planekonomi, vilket ligger helt i linje med FNs agenda 2030. 

Det som produceras skall vara möjligt att återvinna vilket ser bra ut på pappret men är inte lika lätt i praktiken där teknik och andra faktorer spelar roll. Återvinning kräver mindre energi men ett livscykelperspektiv måste tillämpas. Gamla grejer kan fungera bra, men kan innehålla ämnen som idag är förbjudna. 

Anders Wijkman, tidigare europaparlamentariker, är en bra talare – men när han talar om det oljeeldade Karlshamnsverket och jämför dess utsläpp med hela energiproduktionen i Sverige jämför han äpplen med päron. Mycket fokus ligger på Sveriges anseende i världen, men det är väl liksom Tysklands, redan raserat?

Elsa Widding förnedras i programmet eftersom hon inte är forskare och tillhör SDs riksdagsgrupp, inte till följd av sakargument! Att hon är en av de kunnigaste personerna kring klimat- och energiförsörjning i Sverige negligeras helt. 

Vår nya klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari intervjuas och verkar bli en politiker som kommer att säga det som folk vill höra, men frågan är vad det finns för substans bakom orden? Kan bli kortlivad på sin post?

Energipolitiken behöver långsiktighet som skapar förtroende hos investerare, såväl privata som statliga. Den gamle företagsledaren Percy Barnevik, bland annat vd för först Asea och sedan ABB, sa i 90-talets början: –Vi har i Sverige billig el, vi har ren el, vi har säker el. Vi har kort sagt den elförsörjning alla andra länder skulle vilja ha. Och vårt huvudsakliga bekymmer är hur vi på kortast möjliga tid ska komma ur denna situation.

SD:s roll i regeringsarbetet

Frågor kring tillämpningen av SD:s roll har hamnat i medieskugga med brist på insyn. Det gör det också svårt att följa och att ställa frågor till ansvariga personer. Hur kommer denna aspekt att belysas? Var ligger ansvaret? Hur agerar SD och regeringen i de pågående ännu inte slutförda förhandlingarna om inträdet i NATO? Enligt uppgifter i media har regeringen sagt sig vara beredd till eftergifter. Är det hela sanningen? 

Så här i början av den nya regeringens styre kan SD:s roll förefalla gripbar. Men är det en illusion? Hur kommer det att fortsätta? Kommer SD:s roll att diversifieras till ett system som liknar sovjetstatens system med politiska kommissarier, politruker? Misstänksamhet har många andra objekt än regeringsarbetets bedrivande tycks det. Förhoppningen är att oppositionen i riksdagen tar demokrati som ett ideal och som en huvuduppgift för det gemensamma bästa.

Nytillträdd kulturminister till allmänt åtlöje?

Public service genom SVT Morgonstudion och SR 1 genom P1 Kultur intervjuade den nya kulturministern Parisa Liljestrand med frågor som besvarades invändningsfritt men föga engagerande. Frågan om kulturkanon fick stor plats. I slutet gavs en bild på tre verk där frågan ställdes huruvida de tre specifika verken med upphovspersoner borde ingå i kanon. Verken som visades var böckerna Selma Lagerlöfs ”Gösta Berlings saga”, Stieg Larssons ”Millennium”-trilogi samt Ruben Östlunds film ”Triangle of Sadness”.
– Det är ju fantastiska författare allihopa och två av tre böcker har jag ju själv läst och tyckte var väldigt väldigt bra, men om de ska ingå i en kulturkanon, det ska inte jag svara på, sa Parisa Liljestrand.

Svaret var ju korrekt i så motto att hon hade läst två av verken. Men hon upptäckte inte, och påtalade inte att det tredje verket var en film av Ruben Östlund. Programmakarna hade gillrat en fälla som de kanske själva tyckte gjorde sitt jobb att avslöja kulturministerns bristande kunskaper.

Intervjuerna som gjorde anspråk på att handla om kanon och kultur överhuvudtaget missade en aspekt som hade varit givande. Tillfälle fanns att diskutera våra möjligheter att ha heltäckande kunskaper på ett område, här på ett visst kulturområde. Även programmakarna borde inse att efter tillkomst av moderna media finns oerhörd kapacitet att sända information om gamla och nya ämnesområden. Samtidigt finns kognitiva gränser som bidragit till att fragmentisering av kunskaper ägt rum. Det som redan tidigt kundeses som omöjligt har om möjligt blivit ännu mer omöjligtatt behärska av individer eller kollektiv. 

Kommer landsbygspolitiken att förnyas med ny regering?

Förväntningarna på den nye landsbygdsministern skiljer sig mellan intressentgrupper. Frågar vi Djurens Rätt framkommer en lista på krav. Djurens Rätt kräver inrättande av en särskild djurskyddsminister. En komplex bild framkommer i presentationen av den nye landsbygdsministern Peter Kullgren. Regeringen har ännu inte gett en trovärdig bild av landsbygdsministern uppgifter. Tills vidare får vi leva med disparata förväntningar. Utspel från lantbrukets organisationer och viktiga händelser beträffande livsmedelsförsörjning kommer att vara bestämmande i brist på en proaktiv politik. Risken finns att förnyelse av landsbygdspolitiken inte kommer till stånd. Har någon uppfattat förnyelse genom etik? Tvärtom följer Sveriges regering ängsligt hur andra länder gör. Bakslaget i Danmark med nedläggning av minkuppfödning får påverkan av svensk politik. Att inte klara att avskaffa det djurplågeri som minkuppfödning innebär visar vilken brist som råder på djuretik. Grundtipset är: Sverige kommer att fortsätta med en defaitistisk och föråldrad djurskyddspolitik, med minkuppfödning som skräckexempel.

Kött som ”kött”

Storkapitalet satsar stort och långsiktigt på ersättningsprodukter till animaliskt kött. PR lägger grunden till uppbyggnad av företag som utvecklar, producerar och distribuerar. ”Kött” utan kött är inte längre en nyhet. Därför laddas informationen med intresseväckande parametrar som vidmakthåller och förstärker. AI, artificiell intelligens är nu ett inslag. Sambandet till produktutveckling av livsmedel, ”kött” förefaller svagt. Det är som prästen som hade en notering i manus för sin predikan om det heliga och fröjderna i paradiset, ”svagt underbyggt, höj rösten”. Precis så är det också med flashiga reportage om ”kött”. Kommer intresset för AI att kunna överföras på ett intresse för ”kött”. Tveksamt. Men det är en att sak att kartlägga i fortlöpande konsumentstudier. Resultat från konsumentstudier kommer troligen att ligga kvar i kassavalvet. Förväntningarna är enorma i tron att behålla efterfrågan från nya generationer veganer och vegetarianer som tar avstånd från dagens animalieproduktion.

När den nya branschen för ”kött” tar form med aktörer, tillverkande och distribuerande företag, får vi se vilka parametrar som tas i bruk. Nästa stora parameter är att producera ”kött” från levande djur. Kommer producenten kunna övertyga konsumenten att ”kött” kan ha sitt ursprung i ett levande djur? Kött som ”kött”, alltså.

Klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari – ett oprövat kort

Av Miljörealisten

Sveriges nya regering har presenterats. Vad krävs för att man skall bli regeringsledamot i Sverige? Behövs det livserfarenhet för att bli regeringsledamot? Vi går i allt högre grad mot ett samhälle där politiker aldrig har arbetat med något annat än jobb i den politiska sfären. Den utvecklingen startade med Palme, och det finns många efterföljare. Efter avslutat politiskt värv på den nationella scenen står en internationell karriär öppen, EU, FN m.fl. 

Vi har under ett antal år fått erfara att ministrar i alltför stor utsträckning inte behärskar de fackfrågor som de har att hantera. Det ligger även i sakens natur då regeringsmedlemmar rimligen inte skall vara fackmän. Det är kanske inte är så förvånande att en ny klimat- och miljöminister är 26 år, mediatränad och vältalig. I den åldern är man nog inte någon politisk tungviktare! 

Enligt regeringens pressmeddelande är de två ministrarna som styr klimat- och näringsdepartementet, Ebba Busch, energi- och näringsminister och Romina Pourmokhtari, klimat- och miljöminister. Enligt tysk förebild har klimat- och näringslivsfrågorna knådats ihop i ett ”superdepartement”. Svenskt Näringsliv är med på klimattåget med Jan-Olof Jacke som förgrundsfigur, även om han i någon intervju har lagt in en reservation om klimatvetenskapen är korrekt. 

Romina Pourmokhtari har en utbildning i statsvetenskap, men framför allt ett långvarigt engagemang inom Liberalerna. Hon intervjuades i Aktuellt den 20 oktober och gjorde bra ifrån sig utom på en punkt. Hon hanterade frågan om partiets klimatpolitik kontra regeringens på ett föredömligt sätt. Är man en del i större församling får man rätta in sig i helheten. Som regeringsledamot kan man bli tvungen att föra fram åsikter som man personligen inte har. Vem minns väl inte Kjell-Olof Feldt anteckning om löntagarfonder? Hennes uppfattning om hur vetenskap fungerar verkar dock bygga på konsensustanken. För att citera Albert Einstein, ”No amount of experimentation can ever prove me right; a single experiment can prove me wrong”. Riksdagsledamoten Elsa Widding är den politiker som har överlägset bäst kunskap om klimatforskning och IPCCs rapporter. Hon menar, på basis av vetenskapen, att det inte finns någon klimatkris. Det skall bli högst intressent att få ta del av kommande debatter mellan dessa två politiker. 

Romina är ett oprövat kort och fallgroparna för en regeringspolitiker är många. Granskningen av högerblockets politiker kommer sannolikt att bli mycket tuffare än för den av föregående regeringen. Lägg därtill att man kan hamna i en ekonomisk kris som kommer att ställa allt på ända. 

Will the energy crisis crush European industry? | Financial Times (ft.com)

Har du bristande vandel lille vän?

Regeringsbildningen grundad på Tidöavtalet sägs vara ett paradigmskifte. Innehållet behandlar bland annat regler för besökare som inte är svenska medborgare. Det finns med i det mer än 60-sidiga dokumentet:

Ur Tidöavtalet:

”Den som befinner sig i Sverige och åtnjuter svensk gästfrihet har en skyldighet att uppvisa respekt i förhållande till grundläggande svenska värderingar och inte i handling missakta befolkningen. En utredning ska därför uppdras att analysera förutsättningarna att återinföra möjligheten att utvisa utlänningar av bristande vandel. Med bristande vandel avses förhållanden såsom bristande regelefterlevnad, association med kriminell organisation, nätverk eller klan, prostitution, missbruk, deltagande i våldsbejakande eller extremistiska organisationer eller miljöer som hotar grundläggande svenska värden eller om det i övrigt föreligger otvetydigt konstaterade anmärkningar i fråga om levnadssättet.”

Tidningen Aftonbladet har i samband härmed passat på att ställa frågan om hur det står till för ett urval nytillträdda. Sveriges nya justitieminister Gunnar Strömmer (M) får frågan om han har några skelett i garderoben:

– Jag har som de flesta människor ett och annat med mig. Jag köpte svart städhjälp för 20 år har har sedan åkt fast för fortkörning två gånger, säger han till Aftonbladets reporter.
Varför köpte du svart städhjälp?
– Det är en mycket berättigad fråga. Jag var yngre och slarvigare och upphörde med det. Det var för ungefär 20 år sedan.

Brottet är sedan länge preskriberat och fortkörning ses knappast som ett brott av allmänheten.

Ebba Busch (KD), nu vice statsminister hade enligt DN tre skulder att betala hos Kronofogden 2022. Finansminister Elisabeth Svantesson (M) väckte uppseende för några år sedan då det uppdagades att hon fifflade med ersättning för dubbelt boende. Statsminister Ulf Kristersson (M) har kritiserats för bristande etik och mygel i en lägenhetsaffär i Stockholm för många år sedan. Frågor om vandel kan lätt tillgripas av makthavarna och media. Nu har regeringen sett en potential att använda vandel mot misshagliga och kriminella personer som inte är svenska medborgare. Tillämpning av regler kan lätt bli godtycklig och kontroversiell.

Syftet att använda vandel som kriterium för utvisning riskerar att drabba tredje person. Har de lagfarna i regeringen tänkt på det?