Säkramiljön.nu

Rolf Ekéus gav lyssnarna en varning om krigsrisker, ”En historisk tragedi” intervju i P1. Han har, kanske mer än någon annan offentlig person pekat på risker för en NATO-ansökan. Bland annat pekade han på att Sverige blir tvungen att delta i utpekandet av mål för kärnvapenattack som svar på ett motsvarande anfall från Ryssland. Detta skulle medföra ökad risk för att den lede Fi då kan utse Sverige och Finland som mål. Efter detta inses att krigsrisken har diskuterats alldeles för lite.

Utan att fördjupa sig i denna fråga finns det anledning att se på svenskarnas vilja att ta risker. Det yttersta hotet är då kärnvapen. Mer än 70 procent av svenskarna har sagt sig stödja en NATO-ansökan. I vad mån har personer i denna stora grupp tänkt och bedömt ett kärnvapenangrepp på Sverige? Hur har tankarna gått? Har man försökt kvantifiera, på något sätt grovt eller fint, rakt eller snurrigt? Det förefaller som om människorna i denna grupp anser risken så liten att det inte kan uppväga fördelarna med ett medlemskap i NATO. Men i vad mån har svaranden tänkt på konsekvenserna av ett kärnvapenanfall där svaranden kan tänkas befinna sig. Konsekvenserna kan vara att allt levande förintas, likaså det materiella med konsekvenser där endast fantasin sätter gränser. Det kan antas att några uttrycker riskerna i sannolikhetstermer. Vad den blåögde dåren inte inser är att även om risken är aldrig så liten, så är konsekvenserna förödande.

Inom gruppen av NATO-positiva finns troligen ett mycket stort antal som då och då kan köpa en lott, låt säga penninglott eller trisslott. Motiven för att köpa lotten kan var av många olika slag. Inte bara chansen att vinna en liten eller stor summa pengar. Motivet kan vara nöjeslystnad, eller spelbegär för vilket personen är villig att göra uppoffringar. Uppoffringen kan vara att cykla i värsta regnet till kiosken och betala en summa pengar för en eller flera skraplotter. I denna och liknande situationer spelar det mindre roll att medvetandegöra stollen om den minimala vinstchansen.

Sensmoralen är då att människan ofta nöjer sig med låg sannolikhet när det gäller sannolikheter för positivt utfall, som kan vara pengar med mera. Det sannolika ekonomiska värdet av en lott är mycket lägre än lottpriset. Däremot tycks människan vara extremt riskbenägen i NATO-fallet, att döma av sina tillkännagivna val. Det sannolika ekonomiska värdet, som är negativt, för en fullträff med kärnvapenmissil är extremt högt. Det kan vara början på utplåning av allt liv på vår planet.

Rune Lanestrand är trogen sina ideal från tiden som aktiv politiker där han verkade för småjordbrukets roll. Han var också aktiv i motståndet til kärnkraft, i energiproduktion med farligt samband till kärnvapen. I NATO-frågan har han varit konsekvent motståndare till anslutning. Han saknar fullständigt politisk prestige. Nu är det bara timmar kvar att förhindra insändandet av gemensam ansökan från Finland och Sverige. Detta är otänkbart. Det är också otänkbart för Turkiet att driva igenom ett veto har vi förstått av medias underökningar.

Vi ser fram emot Runes fortsatta bevakning av NATO. Han har en sällspord förmåga att avslöja stridspittarna inom flera politikområden, nu inom svensk försvarspolitik. Det kan inge stor respekt för många oavsett personlig inställning till NATO. Teoretiskt, som det brukar heta, finns möjlighet för den nordiska delen i NATO att verka för nedrustning av kärnvapen.

Finlands president ringde häromdagen till Rysslands president enligt uppgift i media. Ett lugnande besked gavs av Rysslands president att Finlands ansökan till NATO inte tas som ett hot mot Ryssland. Inför offentligheten har meddelats att leveranser av el stängs av den 14 maj, vilket motsvarar tio procent av Finlands årsförbrukning. Denna uppgörelse framkallar spekulationer. Varför så återhållsam mot Finland?

Media har spritt bilden och uppfattningen att Rysslands president är sjuk, mycket sjuk. Det uppges att han bland annat drabbats av cancer.

Om man lägger ihop 1+1 kan man med hjälp av fantasi anta att sjukdomen har blivit en bricka i spelet. Det inses lätt att den högsta önskan är att bli fri från sjukdom. Det är rimligen det mest värdefulla överhuvudtaget. Om jag förfogade över kontakter med pengar och den främsta expertisen i världen, möjligen i Finland, skulle jag sälja icke-aggressionspakt mot hälsa. Den här beskrivningen är kärnan i en idé. Att realisera idén torde vara möjligt med hjälp av skarpa hjärnor som får samarbeta med säkerhetstjänsten i de båda länderna.

Om fantasin slår fel, kan idén ändå bli intrigen i en bästsäljande roman. Alltid något.

”NATO-hyckleriet når oanade höjder” skriver Rune Lanestrand på sin blogg där han gisslar socialdemokratins hunger att bevara makten. Det gäller också andra riksdagspartier.

I sammanhanget bör kritiken upprepas mot att stänga fullt fungerande kärnkraftverk. Lördagen den 14 maj stänger Ryssland av elleveranser till Finland som motsvarar tio procent av årsförbrukningen i Finland, vilket sätter tryck på Sverige att ersätta bortfallet.

All fokus är för närvarande riktat mot Finlands beslutade och Sveriges eventuella ansökan om medlemskap i NATO. Allt med högsta hastighet. Det gör att väljarna tappar uppmärksamheten på stora viktiga frågor, som energipolitik, jordbrukspolitik, penningpolitik, finanspolitik och många andra politikområden som också måste prioriteras. Om prioriteringarna blir för många och krävande då kan det bli skit av allting. Vem vill ge den gåvan till den lede Fi? Därför är det väl använda minuter att läsa Rune Lanestrand.

Turkiets president Erdogan vill inte att Sverige och Finland ska bli medlemmar i NATO. Hans argument är att Sverige har blivit tillflykt för terrorister, främst PKK. Det kan tolkas som ett legitimt argument på många håll i världen. Men är det trovärdigt och tungt vägande? Är det en dolkstöt i ryggen på Sverige för engagemanget i samband med pogromerna mot armenier? Sverige genomförde en kampanj 2010 för att rikta världens blickar på ett folkmord 1915. En diplomatisk kris uppstod 2010 mellan Sverige och Turkiet dä respektive ambassadörer kallades hem. Det finns konflikter som aldrig blivit utklarade mellan de båda länderna. I nuvarande situation har Turkiet valt en av konflikterna som passar processen. Det råkade bli Sveriges relationer till PKK. Tacksamt att tillgripa, tacksamt och möjligt att förhandla bort. Kanske i utbyte av någon fördel, ännu icke nämnbar.

När det gäller Rysslands sedan lång tid framförda argument mot att få fler Natoländer inpå sina gränser finns något som är svårt att kommunicera. Egentligen är det bara att titta på kartan för att förstå mer av Rysslands position. Med Sverige och Finland som NATO-medlemmar bör vem som helst kunna förstå något av djupt mänskliga reaktioner. Avståndet till Västerhavet blir mentalt oerhört mycket större. De andra länderna kring Östersjön är redan medlemmar i NATO. Kaliningrad, ett län i Ryssland, är ett andningshål men ser ändå ynkligt ut för att vara fönster mot Väster för världens till ytan största land. Ja, men vattenvägarna då med Finska viken som utfart till internationellt vatten? Ett försök att tolka den mentala upplevelsen leder dock fram till att ”ryssen” kan känna sig ännu mer inklämd om Sverige och Finland ansluter sig till NATO. Känslan kan finnas för alla nivåer, i luften, på havet och under vattenytan. Poängen för detta försök till tolkning av ”ryssens” mentalitet är att det inte går att använda i realpolitik. Ett icke-problem för ”ryssens” motparter.

Så här kan man fortsätta att inventera vad som kan kallas pseudogeopolitik. Pseudoproblem kan vara omöjliga att föra in i säkerhetspolitisk analys; icke förty kan de vara relevanta för någon av parterna.

I Finland uppgavs att över 70 procent är för ansökan om anslutning. Sverige ligger steget efter, där en analys presenteras idag fredag av regeringen och riksdagspartierna. Allt lutar mot att ansökan kommer att lämnas in kommande vecka av sittande regering. Med tanke på den korta tiden för den demokratiska processen i Sverige är det i sista minuten som återstående överväganden kan göras. En livsviktig aspekt är etiken för enskilda och familjen. Vilka frågor kommer barn och barnbarn ställa de kommande åren och långt in i framtiden? Beroende på utvecklingen för geopolitik och ända ned till den privata familjesfären kan frågor, nya frågor, konflikter, nya konflikter komma upp. Kommande generationer kommer som tidigare generationer ställa kritiska frågor, eventuellt också sådana som leder till motsättningar, nya motsättningar. Vi ska inte glömma att det finns och kommer att finnas utrymme för samförstånd och solidaritet. Men motsatsen är också tänkbar.

Att skaffa information och att delta i diskussioner om NATO-frågan kan och bör göras före ett kommande beslut. Att lyssna på synpunkter som inte nu har fått stort utrymme. Vem har tagit del vad Svenska Freds anser före beslutet? Samma sak gäller för riksdagspartier och diskussionsgrupper på sociala media, Facebook, Twitter, Tinder etc. Debatten i gammelmedia (vilket korkat namn) erbjuder sysselsättning all vaken tid för den som vill och förmår. Många i den offentliga sfären men också i den privata sfären kommer att ställas till svars för i stor sett allt. Det duger inte att komma med svar som: Det hade jag inte en aaaaning om. Framtida generationers dom kommer att bli skoningslös. En fråga att bevaka är rätten till uppsägning av ett NATO-avtal. Det kan Du, allmänheten och yrkespolitiker bevaka.

Aftonbladet idag:

”Polens premiärminister Mateusz Morawiecki säger att Vladimir Putin är farligare än både Adolf Hitler och Josef Stalin, rapporterar Independent och hänvisar till The Telegraph. ”Putin är varken Hitler eller Stalin. Tyvärr är han farligare” skrev den polska ledaren i en krönika under tisdagen. Enligt Morawiecki är den ryska presidenten farligare för att han har ”dödligare vapen” till sitt förfogande och nya medier som enklare kan ”sprida propaganda”.

Ibland, särskilt under långvarig och hård stress kan det enklaste vara både det svåraste och det mest avlägsna. Polens premiärminister, född 1960 har formulerat något som nu kan låta självklart, men som det tog tid att nå ut med.Slutsatsen om Putins farlighet kan dessutom tas vidare med tanke på Putins eventuella sjukdomar. Minskar eller ökar hans farlighet med eventuella sjukdomar? Tanken på en extatisk cowboy ridande på en interkontinental kärnvapenbärande missil som inte kan stoppas av någon såg vi i filmen Dr. Strangelove or: How I Learned to Stop Worrying and Love the Bomb.

Semiotiken kan varieras på många sätt för att skapa undergångsstämning. Men ett torde vara alldeles klart, att vi nu betraktar Vladimir Putin på helt nya sätt med våra rädslor så fort han dyker upp i media.