Säkramiljön.nu

I så många sammanhang som möjligt kan tragedin i Turkiet och Syrien berättas och beklagas. Vad är det som gör att vi avstår, att vi inte vågar och vill? Frågan kommer obevekligen upp, ofta. Lika ofta kommer vi fram till att vi inte har något att säga, att andra uttrycker sig bättre, mer initierat, mer verkningsfullt. Så kan det vara, ändå kan vi alla göra något. Tänk om alla 99 procenten som tiger i brist på tillfälle skulle uttrycka sin solidaritet.

I media har sagts att Sverige ska bistå med 30 miljoner kronor. Det är väldigt lite i sammanhanget. Frivilligorganisationer har gjort sig klara för snabbt bistånd på plats, bl.a med sökhundar. Låt oss nu verka för att tragedin får största möjliga uppmärksamhet genom ett stort event i massmedia där vi alla kan bidra efter förmåga. Det har ett egenvärde att så många organisationer och privatpersoner som möjligt ger sitt bidrag till de lokalt drabbade och till alla andra som berörs av katastrofen, över alla gränser.

Såg du Agenda SVT igår den 5 februari? ”Mer el” sa Knatte, ”mer el ändå” sa Fnatte, ”mycket mer el” sa Tjatte. Det föregick uttalanden från Svenska Kraftnät och Energimyndigheten. Industrin varnar för att gröna industriprojekt hotas i Sverige.

Varför måste vissa intervjuer i TV göras med en mäktig bokhylla som fond? Är det reportageteamet som väljer bakgrund eller är det intervjuoffret som propsar på att få ha sin bokhyllevägg som bakgrund? Jag börjar bli ganska trött på det fantasilösa valet. Numera försöker jag detaljstudera bakgrunden för att försöka göra en bedömning om personens trovärdighet vad beläsenhet och bildning beträffar. Om jag avläser en bokhylla som tycks ha böckerna ordnade efter någon sorts estetik, t.ex ordnade efter färg eller höjd på bokryggen, eller efter typ av bokbinderi så ifrågasätter jag ägarens trovärdighet. Står det prydnadssaker i hyllan tillsammans med böckerna, då undrar jag om ägaren tycker att böcker är fula och behöver kosmetik i enlighet med ägarens förment sensibla smaksinne. Ligger böcker inklämda ovanpå de stående böckerna, så kan det bero på utrymmesbrist eller en strävan att visa på att ”här bor en kunskapstörstande person utöver det vanliga”. Men se upp! Även de inklämda böckerna kan vara arrangerade på ett finurligt sätt som kan vara vilseledande.

Finns det boktravar på golvet utöver den välfyllda bokhyllan, då har vi träffat på en sann bokälskare. Om du tillhör reportageteamet, kolla för säkerhets skull om det ligger påbörjade böcker på ett eller helst några ställen i bostaden. Då är sannolikheten stor att vederbörande också läser böcker. Men det kan ju också bero på läsintresset hos andra medlemmar i hushållet. Mig lurar ingen. Var på din vakt mot kultursnobbar!

Debatten om Turkiet och konsekvenser för Sveriges NATO-ansökan har intensifierats. Koranbränningen utanför den turkiska ambassaden och protesterna från Turkiet och den muslimska världen har skapat en situation som av Sveriges statsminister med flera beskrivs som det mest allvarliga säkerhetspolitiska läget sedan andra världskriget. Denna och liknande beskrivningar har varit i svang sedan Rysslands invasion av Ukraina den 24 februari 2022 och används nu också i samband med konflikten mellan Sverige och Turkiet. Hur ska vi kunna värdera nyheter när hela larmskalan tagits i bruk? Därtill kommer systemhotande brottslighet i landet Sverige.

Den hastigt uppblossande konflikten mellan Sverige och Turkiet har medfört splittring av diplomatisk bevakning och bemötande. I svenska och utländska media rasar debatten. Protestaktioner genomförs i flera muslimska länder. Detta ställer stora krav på kunskaper om Turkiet och den muslimska världen. En hjälp att kunna och förstå är att läsa en understreckare i SvD den 23/1 av Sveriges förre generalkonsul i Istanbul Ingemar Karlsson. Han har skrivit ett 20-tal böcker, ett flertal om Mellanöstern och Turkiet. Ett särskilt fokus har varit minoritetsfolk, som vi ständigt möts av i debatten om Turkiet och Mellanöstern där vi ofta saknar kunskaper och förståelse.

I Skellefteå är Northvolt i färd med att ordna och bygga bostäder för arbetarna i företaget. Stora svårigheter att rekrytera och att tillhandahålla bostäder har konstaterats av aktörer, främst av kommunen och företaget. Denna process pågår samtidigt som ett tillstånd med ”hela havet stormar” där alla delar i exploateringen av Norrland, norr om Skellefteälven pågår. Begreppet ”norr om Dalälven” är outdejtat och kan ersättas med ”norr om Skellefteälven”. Det är lättare att finna optimister än pessimister inför de stora, riskfyllda planerna för framtiden. Med så många röster i debatten blir diskussionen spretig. Ett förslag vore att ta lärdom från 60-talets gryende intresse för miljön. Då bidrog ”Sveriges förste miljöaktivist” Hans Palmstierna till en uppdelning i yttre och inre miljö. Det blev allmänt accepterat, så även av facket och arbetarrörelsen. Arbetsmiljön kan idag på så sätt få ett tydligt fokus.

En parallell finns för det som kallas den ”gröna omställningen”, ett fluffigt och kontroversiellt begrepp. Detta medför att alla delar i diskussionen kan bli lidande. Ett sätt att inleda en renodling och fokusering kan skapas genom att försöka göra åtskillnad mellan yttre och inre miljö. Den yttre miljön är uppmärksammad genom att erkänna naturintressen och intressen för samerna, men mycket återstår. En del av den inre miljön är arbetsmiljö och bostäder. När vi läser reportage med bilder på arbetarbaracker staplade, parkerade på varandra kan var och en ställa frågan: Vilken lön skulle jag acceptera för att leva och arbeta under dessa förhållanden? Vad är mitt alternativ? Frågan för arbetare med upplägget fly in-fly out blir också: Hur länge orkar jag och mina anhöriga inrätta våra liv på exploatörernas villkor?

Samhällets alla delar tycks vara i kris. Polisen har utlyst ”särskild händelse” för att arbeta med brottsligheten. Sjukvården går upp i ”stabsläge”. Skolan kämpar med sämre och sämre resultat enligt PISA-undersökning. Energikrisen möts med nya bidrag till hushåll och företag. Näringslivet har börjat nedrustningen med omfattande konkurser. Skatteverket jagar dåliga betalare. Recession finns i den dagliga nyhetsrapporteringen. Ukrainakriget möts med nya insatser, mer och mer, tyngre och tyngre vapen. I Antarktis har ett område stort som Gotland lossnat med okända konsekvenser. Makter som Ryssland, Kina, Indien och Iran söker nya allianser. USA öser in triljoner dollar på inflationsbrasan.

Det enda glädjeämnet tycks vara den komet som inte har skådats från jorden på 50.000 år. Tänka sig att förra gången kunde neandertalarna se den, om det inte råkade vara moln som skymde sikten förstås. Sällsynt komet närmar sig jorden – då kan den skådas på himlen… Tänk om ändå Povel Ramel hade fått vara med.

Vi borde i högre grad tala om eskalering och risk för konfrontation mellan NATO vs. Ryssland. Massmedia med TV från många länder förser gärna tittarna med bilder på fantastiska stridsvagnar. Bra TV som det brukar heta. Istället borde mycket större uppmärksamhet riktas mot samband mellan eskalering och risk för konfrontation mellan NATO och Ryssland. Även nya allianser t.ex mellan Kina och Ryssland måste bevakas. Visserligen har Putin varnat för betydligt tyngre vapeninsatser på nytt, men hans ord är inte ensamt avgörande. Fortsatt eskalering medför ökad risk för större vapeninsatser från båda sidor, även med kärnvapen.

Mer uppmärksamhet måste riktas mot mjukvaran, det vill säga krigsstrategi. Och strategi för vapenvila. En annan fråga är med vilken öppenhet diskussion och rapportering ska ske. Nu finns ingen öppenhet på djupet. Vi möts av propagandistiska uttalanden hela tiden, där vi inte får veta vad som diskuteras i slutna rum. Kanske tror man att det ska förvilla fienden, men det är ytterst tveksamt. Putin har visat sig vara en despot med överraskningar som han haft vissa framgångar med. Människoliv väger lätt i hans kalkyl. Återvunnen mark som visas med röda fält och streck på en karta tycks väga tungt för Putin. Döda, lemlästade och traumatiserade ryssar och ukrainare tycks inte beröra despoten.