Vad tappar vi bort med fördömanden av Putin?

Genom att samla all kraft att bevaka Putins vansinne och hot gör vi stora förluster. Iran genomlider ett folkligt uppror mot regimens våld mot kvinnor mot särskilt unga kvinnor. I Kina fortsätter förtrycket mot människor i stora arbetsläger i västra Kina. Sverige kan spela en roll på plats. Bevakning och insatser är inriktade på nutid och framtid om vilket det råder samförstånd. Vad går förlorat genom att låta glömskan utradera historia? Det som skett genom förtryck och våld måste hållas vid liv. Vi får inte glömma, brukar det heta. TVplay visar en dokumentär om jazzsångerskan Billie Holliday med hemska skildringar av behandlingen av svarta i USA. Bilder visar lynchning av svarta, med hängning och bränning som Ku Klux Klan organiserade. Om detta sjunger Billie Holliday i Strange Fruit. Samma grymheter begås under Rysslands anfallskrig mot Ukraina, nu med vapen som avpersonifierar offren där förövaren inte alltid möter offret öga mot öga. Det finns stora antal som tidigare uppfattat sig som bröder och systrar, nu drivs att förnedra och mörda varandra i gränsområden mellan Ukraina och Ryssland. Hur rått det än kan låta är jakten på Putin till stor del bortkastad tid. Kan vi använda mer tid på människorna, förövare och offer, får vi också en bättre grund att stå på när kriget tar slut. Ty kriget kommer att ta slut en dag.

Regeringsförhandlingar och val av talman hösten –22

Kommer väljarna få full insyn i parternas bud? Det hörs redan på frågans formulering att det inte är möjligt, kanske inte ens tänkbart. För att släppa igenom en blå regering utan egna ministerposter har SD enligt media ställt upp en kravlista. Marcus Oscarsson, politikjournalist, har en detaljerad meny av frågor.

Vad ingen, såvitt känt har kommenterat ingående är SD:s krav om posten som talman som en del i utbyte mot ministerposter. Det kan förutsättas att Björn Söder är i åtanke. Nuvarande talman har fortsatt stöd hos högerpartierna att döma av ett balanserat uttalande av Michael Odelberg i SVT 2022-09-19 som är grå eminens och maktperson i Moderaterna. Vad som inte kommer upp för bedömning är Björn Söders personliga egenskaper. Andreas Norléns genidrag med kaffe och kaka på bordet rönte berättigat intresse i media under maraton inför tidigare regeringsförhandlingar. Egenheterna var hanterbara och inte möjliga att häckla. Vem vill uppfattas som tondöv? Om vi nu för ett ögonblick försöker tänka oss Björn Söder i rollen som talman. är det ens möjligt efter hans framträdanden i media? Ser vi honom för vårt inre iförd folkdräkt med hatt och knätofs? Böjer vi oss bakåt av tanken på hans salivsprutande diktion? Uppfattar vi överhuvudtaget vad han säger eller väntar vi på nästa rasistiska plump i protokollet? Kort sagt, förväntningarna på vad som kommer ut från Björns Söder förstör vad han har att leverera. Orättvist, ja visst. Ändå är det så att valet av talman medför risker både för SD och Riksdagens anseende. Jag skulle vilja se den politiker eller journalist som vågar häckla Björn Söders offentliga person med hull och hår. Eller finns någon skicklig parodiker som just nu jobbar på saken?

Energipolitiken efter valet 2022

I väntan på en ny regering befinner vi oss i ett interregnum, ett tillstånd som är mycket svårt att få information om. Formellt ska den gamla regeringen övergå till en expeditionsministär, numera kallad övergångsregering. Det blir av allt att döma blir skifte till en borgerlig regering, åtminstone till en början. Svenska folket har blivit rejält uppskrämda med skenande elpriser, hög inflation med nästan tio procent och stigande räntor. Nästa ökning av styrräntan befaras bli ”fyrdubbel” dvs. en hel procentenhet. När det gäller energipolitiken råder hela havet stormar. Bevakning och kritik av tillståndsärenden för vindkraft från ideella föreningar, grupper och personer kan komma att kräva översyn. Det är inte självklart att energipolitiken i de olika partierna fortsätter i samma hjulspår som före valet. Eftersom vi har faktorer som kriget, Nato-anslutning, elektrifiering, klimatfrågan och kommande lågkonjunktur är det fullt tänkbart att omprioriteringar kommer att ske.

Många tecken tyder på att fortsättningen kommer att heta ”Energi till varje pris”, något som kommer att omfattas av alla politiska partier.

H2-Green Steel – ett nytt Stålverk 80?

Av Miljörealisten

Som en del i den ”gröna omställningen” skall produktion av järn och stål ske utan utsläpp av koldioxid. Därför skall vätgas användas i produktionen i stället för kol. Först ut i tillståndsprocessen är H2-Green Steel i Boden. 

Historien inrymmer ett antal ofullbordade projekt som på papperet kan ha sett bra ut, men när verkligheten har kommit ikapp har planerarna visat sig helt orealistiska 

Stålverk 80 var en planerad logisk utbyggnad av Norrbottens Järnverks anläggningar i Luleå. Projektet presenterades som en storsatsning på norrländskt näringsliv av S-regeringen. Projektet innebar en invallning av Sandöfjärden, sydöst om Luleås centrum vilken genomfördes 1974–1977. Den akuta stålkrisen gjorde projektet uppenbart olönsamt och det stoppades av den borgerliga regeringen 1976. 

När projekteringen kring Stålverk 80 stoppades innebar det en kraftig ekonomisk nedgång för Luleå kommun där många hus och nya områden kom att stå tomma eller obebyggda. Kommunen ersattes av staten, dels med ett extra skatteutjämningsbidrag värderat till 115 miljoner kronor, dels ett engångsbelopp om 50 miljoner kronor, dels övertogs vissa kommunala anläggningar av Statsföretag AB till ett värde på 101 miljoner kronor. 

Efter att stålverkstomten varit outnyttjat under många år flyttade malmhamnen år 1996 sin utskeppningsterminal från Luleå centrum till tomten.

H2 Green Steel förläggs till sydöstra delen av Boden öster om Norra Svartbyn i direkt anslutning till elstamnätet.

Bolaget har fått tillstånd av Mark- och miljödomstolen att börja med markarbeten. Anläggningen skall enligt den tekniska beskrivningen börja byggas 2022 för att tas i drift 2024, ha halv kapacitet 2026 och full kapacitet 2030. Regeringen har underrättats av Naturvårdverket, i enlighet med regler i Miljöbalken och beslutat att inte vidta någon åtgärd med anledning av detta. 

Anläggningen har enligt ansökan en energiförbrukning vid full produktion som bedöms årligen uppgå till ca 20 TWh el, 2,3 TWh naturgas och 0,3 TWh som tillförs som kolinjektion. För vätgasproduktionen (30 ton/timme) åtgår ca 10 TWh/år, vilken produceras internt, där merparten är el.

Som jämförelse kan noteras att kärnkraftverk av Ringhals storlek producerar 7–8 TWh/år. De största vattenkraftverken Harsprånget och Stornorrfors producerar ca 2 TWh/år. Den totala elförbrukningen i Sverige var 165 TWh för 2021. Vindkraften producerade 27,5 TWh under 2020 och den installerade effekten var 10 GW, vilket ger en verkningsgrad på knappa 30%.  

Nu kanske vän av ordning protesterar och menar att vi inte bör exportera så mycket el. Men EUs gemensamma regler säger att 70% av elnätets överföringskapacitet skall vara tillgängliga på den gemensamma marknaden. 

Mycket talar för att verkligheten kommer att grina bolaget i ansiktet även om tillstånd för drift lämnas av Mark- och miljödomstolen. H2-Green Steel har alla förutsättningar att bli ett nytt Stålverk 80! Alternativet är att vi får en reducerad produktion som ständigt måste subventioneras för att bli konkurrenskraftig. Du sköna nya gröna värld! 

Annus horribilis

När pandemin tycktes släppa sitt grepp i Sverige och stora delar av världen, dock inte Kina, så kändes det som en enorm lättnad. Men det var en kortvarig lättnad eftersom Putin i Ryssland startade en anfallskrig mot Ukraina den 24 februari i år, något som han trodde sig kunna maskera genom att kalla det för militär operation. Att för ryssar kalla det krig medförde straffansvar. Kriget pågår ännu med växlande framgång för parterna. Världsekonomin har påverkats avsevärt av kriget, där en energikris dominerar EU-länderna på grund av Putins ätgärder att strypa tillförseln av rysk gas till Tyskland och en rad andra länder. Priserna på energi har rusat, något som satt skäck både i storförbrukande industrier och privathushåll. De politiska makthavarna, vars ställning är avhängigt folket och näringslivet har i desperation gått ut med löften om lättnader. I Sverige har partierna inför valet idag lovat högkostnadsskydd utan närmare specifikation. Detta har framkallat kritik från ledande ekonomer som påpekat att föreslagna åtgärder inte håller tillbaka förbrukningen av energi, snarare tvärtom. Därtill kommer påverkan från inflationen. Det har inte hindrat politikerna att upprepa sina löften om högkostnadsskydd utan synliga tecken på genomtänkt konstruktion av ett stöd till storförbrukande industrier och privathushåll. Denna attityd och oförmåga ökar politikerföraktet. Med valrörelsen 2022 inleddes æconomia horribilis, när politikerna tillåts genomdriva beslut som ekonomerna varnar för.

Kyckling är det enda jag kan, sa ”Brådskan”, produktionschef i Kronfågel

Så sa produktionschefen, högst i hierarkin inom ledningsgruppen, blivande VD och koncernchef inför kollegorna i det största och marknadsledande företaget Kronfågel AB. Det utspelade sig vid lunchbordet en dag 1980 när ägaren till Kronfågel, Scan Slakteriförbundet meddelat att största konkurrenten Ivo Food med varumärket Ivars kyckling hade förvärvats. Kommentaren framstod som en vädjan om sympati från sina kollegor. ”Brådskan”, nu ödmjuk och nära självutplåning, mötte min blick diagonalt över långbordet. Jag kände att detta kanske är ett ögonblick som jag kommer att minnas senare i livet. Mot mitt väsen att alltid svara höll jag denna gång käften. Min tanke var att högmodet förr eller senare skulle straffa sig. Matfågel, kyckling har kommit i strykklass på en marknad med ökad medvetenhet och krav på djurskydd. 

Idag har Djurens Rätt redovisat en undersökning som visar på systematiskt djurplågeri.

Krigsekonomi är ordet

Verklighetsbeskrivningen av svensk och global ekonomi är och kommer att vara central. I tidigare nedgångar har ett språkbruk vuxit fram som med tiden blivit, om inte obsolet så kan man åtminstone kalla språkbruket slitet och missvisande. Finanskris är ett uttryck som använts under decennier som idag förvanskats till att stå för stora ekonomiska problem i finansvärlden i allmänhet. Och ett jättebra ord för rubriker i för ”löpet” och tidningarna. Men vad står det för?

Jag föreslår att nya uttryck används som kan förmedla allvaret och innebörden för det Europakrig som pågår mellan EU:s medlemmar och Ryssland, den Ryska Federationen. Samtidigt pågår upptrappning av motsättningarna mellan USA och Kina. Ett sammanfattande begrepp föreslås: krigsekonomi. Vi lever och verkar inom en krigsekonomi med de påfrestningar och offer som människor och strukturer drabbas av. Men också en krigsekonomi som skapar nya möjligheter för stora och små aktörer.

Hur länge krigsekonomin blir förhärskande kan vi bara spekulera om. Om Putin kommer att spela en så central roll som media rapporterar, så är hans återstående livslängd central för analys och prediktion. Krigsekonomin kan bli lika långvarig som kriget i Ukraina befaras bli. Krigsvetenskap har tack vare media blivit uppmärksammad i samma grad som nationalekonomi, makroekonomi.

Omprövning av energipolitik

Som kriget i Ukraina fortfarande pågår och tillförseln av prisledande rysk gas har strypts finns anledning att ompröva energipolitiken i grunden. På kort sikt kan drastiska åtgärder vidtas i väntan på en mer långsiktig energiplan. Kunde man odla potatis på skolplan vid Sveaplan under 2:a världskriget, så kan vi smälla upp ett antal vindkraftverk på Ladugårdsgärde under nuvarande ekonomiska krig. Kaknästornet som är 155 meter högt kan få sällskap av vindkraftverk som är mer än dubbelt så höga. Det skulle vara ett kraftfullt verktyg för att tala om att nu är det allvar, tiden är inne.

Just vindkraftverk kan byggas på relativt kort tid efter tillstånd. Behovet är som störst i elområde 3, dvs. södra Sverige. Motståndet och den långa tiden för prövning har satt stopp för mer vindkraft i Syd. Det var en seger för vänner till naturen, människorna och djuren. Nu har förutsättningarna ändrats radikalt. Det är rimligt att tro att opinionen mot vindkraft har förändrats i det ekonomiska krig som nu utkämpas inför våra ögon. Att svara med den potential som NATO förfogar över har inte varit tänkbart. Hittills.

Alla, och nu menas alla, försöker förutse konsekvenser för samhällets alla sektorer inför och under kommande vinter. Det är först nu som diskussionen i FN börjat blomma ut inför vinterperioden, trots att konsekvenser har varit förutsägbara under en längre i tid. Det är fullt möjligt att diskussioner har förts utan offentlig insyn.

För motståndet till vindkraft är en omprövning nödvändig. Sverige behöver öka produktion av el med alla tillbuds stående medel. När kriget är över ska det bli ett stort nöje att riva störande vindkraftverk. Det ska ju ändå ske efter 15–20 år. Vi har haft rätt hela tiden, nu med helt andra förutsättningar för energiproduktion.

Ödesfrågornas betydelse för regeringsbildning i Sverige

Antal partier i den svenska riksdagen är åtta. Dessa kan storleksmässigt hamna i ordningsföljder som kan beräknas efter 8!, åtta fakultet, dvs. i 8x7x6x5x4x3x2x1 kombinationer för ordningsföljden, dvs 40.320 kombinationer. Det är knappast någon som går omkring och tänker att så många kombinationer är något att ta på allvar. Men så långt kan vi sträcka oss att det finns många tänkbara ordningsföljder. Gemene man kan ha svårt att tänka sig allianser mellan partier som av hävd varit otänkbara att ta plats eller att stödja en regering. Med tanke på att Sverige och världen står med och inför ödesfrågor som kan ändra på hävdvunna allianser för makten, här i bildandet av en regering. Ödesfrågorna kan skapa möjligheter för eller hot om oväntade allianser. I Sverige har sedan länge pågått en diskussion med antaganden om vilket parti som blir störst. För varje dag som går tycks SD växa och bli störst i oppositionen och M tycks minska. Det skulle vara en nesa av gigantiska mått för M om trenden står sig. Likaså skulle det för många i M vara ett nederlag att bilda regering med de ingångsförutsättningarna.

Ödesfrågorna och ett utfall med valseger för SD kan öppna för en allians mellan S och M med stöd av eller taburetter för andra partier än SD.