Efter många års nedgång och motgång, och namnbyte sätter L in Johan Pehrson som partiledare med företräden som längd och vikt. Det har inte höjt väljarandelen. Inte heller hyss i rutan, grillning av salladshuvud, rock på äldreboende eller studentminnen från London har kunnat uppväga brist på idé.
Politiker med ett vinnande sätt, är det bra?
Som exempel kan vi ta Ebba Busch. Hon använder gärna sina spretande, välmanikurerade händer och ett vinnane solvargsgrin för att övertyga. Det har hon lyckats leva länge på trots dalande opinionssiffror. Hon har haft motgångar med försenat elstöd och nu med försenat elstöd 2 som ska komma men osäkert när. Som energi- och näringsminister har hon stora utmaningar med storsatsningarna i norr i en transformation till ett elbaserat samhälle. Dagens industri följer utvecklingen med ackuratess och skriver idag att om allt går åt helvete kommer vi att få leva med Skånepriser på elen i hela landet för lång framtid. Ebbas leende måste övertyga den lilla radhusägaren med höga elräkningar och industrins tungviktare som spekulerar i fundamentala förändringar rakt av i industrin och för folket i koja och slott. Har regeringens främsta talesperson det förtroende som kan komma att krävas för att förhindra ragnarök? Hade det varit bättre att ha någon person eller grupp med djupa kunskaper där man på sin höjd ger ifrån sig ett fnitter eller ett leende i mjugg?
Har framtoning betydelse för regeringens talespersoner?
Justitieministern framträder ofta i TV, senast i samband med fritagning av en fånge, en mördare på väg till tandläkare. Justitieministern intervjuas som högste ansvarige och uppfattas förmodligen så av medborgarna. Hans framtoning är tämligen ensartad oavsett om frågan gäller gängkriminalitet, skjutningar, lagstiftning etc, eller som nu – fritagningen av den 17-årige mördaren. Frågorna kan vara mycket upprörande för många. Han låter som en dammsugare med entonig, viskande och väsande röst. Kroppsspråket är som hos en stor, däst nallebjörn som ätit sig proppmätt. Om regeringen fortsätter att ställa fram samma person i negativa sammanhang behöver vi bara höra hans första andetag för att tänka: Nu är det något som gått åt helvete igen. Och att ingenting kommer att kunna göras åt kriminaliteten.
Ryssland varnar för minskade leveranser av kärnbränsle
Idag den 9/4 har SR1 rapporterat att det kan uppstå en brist på kärnbränsle från Ryssland. Redan i samband med Rysslands anfallskrig februari 2022 satte Vattenfall stopp för import från Ryssland. Det hade varit möjligt för media att ta med stoppet 2022. Bakgrund och historia borde vara centralt i rapporteringen.
Historielöshet, på ett banalt sätt har visat sig i nyhetsrapporteringen denna gång. Detta påverkar energidebatten. Politiska partier, forskare, debattörer riskerar att missa en viktig förutsättning. Men historielöshet är ju också så mycket större och vidare. Media har en viktig roll att påminna om behovet av historisk bakgrund, något som media ofta missar. När det gäller frågan om kärnkraft räcker det inte med att gå något år tillbaka i tiden. Strängt taget bör man av och till ta upp hela historiken i Sverige.
Kan man dö av historielöshet?
Jag är böjd att svara ja på frågan. Nu finns förstås många andra farliga saker, ska erkännas. Det är farligt att leva har det sagts. Det är nog inte så mycket frågan om att försöka minska risken så långt som möjligt. utan att inse att utan risk finns det inte mycket att ägna sig åt. Detta med risk har kommit i centrum i samband med NATO-processen. Sveriges förhandlare har i mycket hög grad ägnat sig åt att paniskt minska risken i tron att en anslutning till NATO medför dramatisk minskning av risk, krigsrisk. Diskussionen om uppsidan i kalkylen har fått ganska lite utrymme.
Sverige har förlorat marknader och inarbetade förbindelser. Så är den officiella bilden. Men sanningen är att flera förbindelser består. Senast den med oljehandlaren Gunvor. Det finns ingen anledning att tro på avveckling i den handeln. Astra Zeneca exporterar läkemedel. Ericsson exporterar till Ryssland. Det verkar som att alla som kan fortsätter med sina affärer med Ryssland. Det gäller särskilt råvaror, insatsvaror till industrin med flera. Däremot tycks konsumentvaror vara så känsliga för kast i opinion och konsumentreaktioner som gör det bäst att avveckla som för IKEA och HM.
Hur inverkar moraliska överväganden? Troligen vill ägare och företagsledningar slippa moraliska överväganden om det inte finns starka samband till andra marknader än den ryska. Här spelar konsumentmakt mycket stor roll, nämligen där konsumenterna kan ”rösta med fötterna” och välja en annan leverantör.
Men huvudregeln är ändå att företagen vill bedriva business as usual när det går att dölja eller när samband inte ät tydliga för konsumenter och opinionsledare. I båda fallen är kunskap om affärs- och industriell historia livsviktigt för de ekonomiska intressenterna. Konstigt? Nej, det finns något som heter historia även här, ekonomisk historia. Den som inte gör den läxan är snart borta ur bilden.
Lindra historielösheten
Jag själv har anledning att se upp med historielösheten. När påskhelgens betydelse har reducerats till hållpunkt för byte till sommardäck, då kan man tala om förfall. På senhösten fungerar allhelgonahelgen som hållpunkt för byte till vinterdäck. Traditioner, kyrkliga och sedvanor i familjen har skrumpnat. Demografiska förändringar spelar stor roll. Ökningen av 1-personhushåll spelar roll. En drastisk förändring förra julen var julskinka, skivad i smörgåsmatformat 100 gram som kunde tillgodose den längtan efter julskinka som kunde finnas i 1-personhushåll, studenthushåll eller pensionärshushåll. När det gått riktigt långt, då kan tomheten och frågorna komma. Den stora förändring som sker med övergång till vegetarisk kost gör inte så mycket väsen av sig. Bortfallet av traditioner medför ofta att gammalt ersätts med nytt, åtminstone med tillkomsten av variationer. En berättigad fråga är i vad mån det växer fram något nytt och med vilka upplevelser. Nu snackar vi mycket brett om mattraditioner och religiösa uttryck.
En fråga i tiden som kan väckas är om vi behöver en kulturkanon för våra traditioner, för mathögtider och religiösa högtider. Kära läsare, du hör själv hur orimligt det låter. Lika orimligt som litterär kanon. (Som i Danmark). Är det möjligt att ta tillvara det som kan omfattas av alla grupper i samhället, utan att göra anspråk på kanon i sin absoluta mening? Personligen tror jag att det är möjligt. Men då gäller det att söka nya utgångspunkter för en fri debatt och att tillåta att debatten får ta tid, kanske väldigt lång tid.
Finland medlem i NATO
Grattis är fel ord i sammanhanget med den stora förändringen. Det är känslosamt att se hur politiker och medborgare har medverkat. En uppslutning som i media sett ut att ha omfattat en klar majoritet, större än i Sverige. Hur kommer opinionen att se ut efter anslutningen? Finns det något som påtagligt kan ändra majoriteten? Kan en förvandling av den ryska krigspolitiken med Putin ge upphov till andra känslor och överväganden? De flesta militära bedömare har ju sagt att kriget i Ukraina blir långvarigt. Framtida förändringar måste ses med ett tidsperspektiv. Innan kriget i Ukraina fanns en yngre generation som hade en annan värdering av Ryssland än den äldre med erfarenheter av krig med Sovjetunionen, Vinterkriget 1939 och Fortsättningskriget 1941-1944.
Talesättet ”Tiden läker alla sår” kan verka överdrivet, men studier har visat att så har det varit även i Finland. Bättre relationer mellan Finland och Sovjet, senare Ryssland har till stor del gått förlorade. Men relationer kan inte utraderas helt, inte ens på grund av det vedervärdiga ryska anfallskriget mot Ukraina.
Det är därför värt att börja tänka på framtida förändringar, både för yrkespolitiker, militärer och allmänhet. Ryssland är granne till Finland, även till Sverige. Samma dag som Finland blev medlem i NATO är det dags att börja tänka på framtida förändringar i allas våra relationer. Även om märkbara förutsättningar kommer först i en avlägsen framtid. Det kan heller inte uteslutas att det kommer att finnas ett post-Putin som ger möjligheter i nära framtid.
Plan B i Sveriges säkerhetspolitik
Sverige har sedan 200 år erfarenhet av olika nivåer för alliansfrihet och allianser. Den erfarenheten bör användas när nu Turkiet och Ungern intrigerar för att störa Sveriges anslutning till NATO. Det kan inte vara klokt av Sverige eller NATO-ledningen att ta för givet att Sveriges ansökan kommer att ratificeras före toppmötet i Vilnius i sommar eller kort därefter. Det måste finnas en plan B som kan göras trovärdig för intrigmakarna och för NATO, för Ryssland och världen. Sverige har enligt statsledning och militär försvarsavtal med EU, Storbritannien, Finland med flera. Allt har förmodligen inte tillkännagivits offentligt. Sekretess har blivit och kommer att bli ett allt viktigare instrument.
Ett delmål bör nu vara att påskynda utvecklingen av Plan B för samhällets militära och civila delar. Här finns sådant som tar lång tid och stora resurser i anspråk. Det som nu för en lekman kan kännas viktigt är att Plan B förs ut i valda delar till omvärlden och till medborgarna. För att understryka att denna text är skriven av en lekman vill jag avsluta med Fuck alla krigshetsare som stöder Putin! Fuck alla krigshetsare i hela världen!
Tänkare om Norrland på roadshow
Kommer Sörlin och Tidholm att fortsättningsvis bli tongivande i debatten om Norrland? Deras idéer är svåra att omsätta för politiker vid makten. Väntar vi nu på ett nytt Stålverk 80 mitt i lågkonjunkturen? Min gissning är ändå att byggande av vindkraftverk i Norrland kommer att fortsätta tjäna som nödarbeten. Kanske också Norrbotniabanan, men inte säkert.
Kritisk mot talet om samhällsvision. Finns det, och är det bra med en dominerande samhällsvision för Norrland, för Sverige? Är det inte de stora visionerna som riskerar att förstöra stora delar av världen? Tänk Kina. Ändå tycker jag att Sörlin och Tidholm gör ett viktigt jobb med sina samhällskritiska debattböcker och roadshows.
Vi vet inte vad krig är, inte som de som upplevt kriget
Min granne Staffan berättar idag att han var ett år gammal 1939 i Helsingfors när ryssarna började bomba. Han och familjen bodde hela kriget i en källare. Pappan var inkallad. Att prata med Staffan om det pågående kriget i Ukraina ger perspektiv och respekt. Att idag försöka känna efter om risken för krig gör att man snackar och tänker med större respekt genom att höra orden och i lika grad pauserna i samtalet. Det är faran som då kan förnimmas. Om allvarliga kränkningar sker med kinesiska drönare eller ryskt flyg blir inte det viktigaste. En sådan krigsteknisk diskussion blir lätt ett försök att veta mest och bäst.