Säkramiljön.nu

Tiderna har förändrats och därmed val av media för personligt bruk. Fram till 1980-talet innan internet var mediakonsumtionen stabil, för att inte säga förstenad. Ett vanligt beteende var att hålla sig med en morgontidning, eventuellt också en eller två kvällstidningar. Den världsvane kunde gå till Pressbyrån och mumla “båda”, vilket betydde Expressen och Aftonbladet. Bland politiskt medvetna personer var det ett vanligt beteende att läsa båda rikstidningarna Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet. Båda hade sina partibeteckningar som sedan länge spelat ut sin roll. Svenska Dagbladet var för vänsterfolket en fortsättning på den gamla konservativa högern, och därför också viktig att prenumerera och läsa för vänsterfolk – det var viktigt att bilda sig en uppfattning om hur det ideologiska motståndet såg ut. Dagens nyheter var från och med 60-talet en politisk kameleont, kan jag påstå, efter studium av chefredaktörens arbetssätt.

Vad kan man lära sig av mediahistoria för det egna valet av media i en värld av gammelmedia och nya media? Ett sätt är att ta ut svängarna ordentligt och att kunna gå utanför gränser. Webbtidningar, bloggar, poddar är nya fenomen. Sociala media likaså, vilka jag lämnar därhän för att eventuellt återkomma med synpunkter. Gammelmedia har mycket att erbjuda i sin strävan till förnyelse, viktiga att bevaka, läsa och kritisera. Journalister i Sverige har startat poddar som Kvartal.se Idag debatteras gammelmedia. Börja här för att gå vidare att orientera dej!

Svenska akademiens ordlista från 2015 ger följande definition:

hus|­org·­an substantiv ~et; pl. ~
• ⟨skämts.⟩ tidning som man gärna läser; ​till organ
2: ​hans liv- och hus­organ

För mig som skriver är det inte så mycket skämtsamt som tänkbart ideal, inte minst i en värld som översvämmas av nyheter och information. I Sverige, innan internet på 1900-talet, kunde det vara en fråga om val mellan rikstäckande dagstidning, Svenska Dagbladet eller Dagens Nyheter. Lokalt kunde dessa ersättas eller kompletters av tidningar som gavs ut i Malmö eller Göteborg. Lokala tidningar med begränsad täckning fanns och finns fortfarande i hela landet. Ingen vet hur länge pappa staten ger tidningsstöd.

Efter Internets utbredning har läsvanor successivt förändrats. Styrkan i valet av ett liv- och husorgan har minskat. Det är inte längre determinativa mediaval utifrån klass, bostadsort, utbildning, yrke, ålder etc.

Jag som skriver detta paxar minst en rikstäckande papperstidning tre dagar i veckan, Svenska Dagbladet. Bantningen från sju till tre dagar känns redan som en förlust för min identitet. Övriga dagar blir det Aftonbladet nätupplaga, Norran nätupplaga, The Guardian nätupplaga. Samt Epoch Times papperstidning en dag i veckan. Därutöver allehanda tidningar och magasin i bibliotekens läsesalar.

Sammanfattningsvis kan ett liv- och husorgan för mig med Svenska Dagbladet sägas ha bleknat, men jag ser numera ännu mer fram emot leveransen till min brevlåda fredagar, lördagar och söndagar. Mina stenrika grannar verkar inte ha någon papperstidning alls.

På denna blogg skrivs kritiska kommentarer till miljöfrågor, klimatfrågan, energifrågor, samhällsekonomi och mycket annat. Texterna riktar sig till en föreställd publik, men framför allt till mig själv. Att skriva är ett sätt att utveckla och ordna tankar. Den tänkta publiken omfattar en bred variation med dramatiskt skilda grader av engagemang och förmåga att sätta sig in i en problematik som det alltid handlar om.

Nu skriver jag med gipsad högerhand! Häpp. Det påverkar knappast valet av tema, med texten blir mer kortfattad. Jag är inte ensam om att se betydelser av att skriva och att det är primärt för sig själv. Gällde det även för August Strindberg och Herbert Tingsten? Båda hade en exhibitionistisk personlighet. Det hindrar emellertid inte att överjaget skulle tillfredsställas. Mottagandet hos publiken var viktigt. Men vad styrde författandet? Hur mycket och hur tungt textmaterial förblev opublicerat? Hur mycket förblev oläst? Hur mycket förblev okänt för publiken?

Vilka frågor finns idag som är livsviktiga men som inte har vare sig skribenter eller publiker? En fråga är människans förhållande till djur som mat, särskilt barnens förhållande till djur som mat. En fråga är också hur krig ska avskaffas eller ersättas med icke-dödliga metoder. Dessa mänskliga gissel är mer än tillräckligt att försöka lösa. Ett sätt på vägen är att skriva ned sina tankar utan krav på publik.

Jag tillönskar mig GOTT NYTT ÅR!

Under tidigare nedgångar har ett fenomen dykt upp, väl synligt vid resor i Sverige. Timmerhusbyggande kan återigen få en skjuts som bra sysselsättning i tider av ofärd. Denna gång kan timmerhusbyggandet bli mer marknadsinriktat med timmerstommar passande till attefallshus 30 kvm och hus 40 kvm, båda varianter med loft som tillkommer ca 10–15 kvm. Husformatet passar bra till uthyrning. Men också till generationsboende. 40 kvm + loft blir en liten, men ändå ganska rymlig villa. Nya byggregler allmänt är också att vänta 2025. Läs på webben!

Ett litet timmerhus har fördelar ur planerings- och kostnadssynpunkt. Estetiskt är ett litet timmerhus tacksamt i en miljö av blandad villabebyggelse. Ekonomisk gör man en vinst med att nyttja sin tomt som i storstad är värd 5.000 kr per kvm. Äganderättsformer kan anpassas.

”Jobbar vi inte med de små sakerna så kommer man inte heller att klara de stora” säger en polis i TV4 nyheter. Endast fyra procent klaras upp. Mängdbrott, så oerhört osexigt i en värld där man har svårt att träffa på medborgare utan solkiga vanor. Vi närmar oss julhelgen där brottsstatistiken förvärras ytterligare med stulna granar i svenska skogar.

God Jul!

Mohammad Fazlhashemi är professor i islamisk teologi och filosofi vid Uppsala universitet. Han är född i Iran 1961 och kom till Sverige och Umeå 1977. Han kan ses som naturaliserad svensk bl.a genom sin språkbehandling i svenska språket. Han förekommer ofta i media, särskilt Sveriges Radio där han kommenterar Mellanöstern. Han har på så sätt distans som skapar möjligheter till iakttagelser och diskursiv klarsyn. Nu har han kommenterat Syrien, särskilt den kulturella och säkerhetspolitiska situationen efter den folkliga revolutionen och störtandet av Assad-regimen. På frågan i SR om hans tro på kommande utveckling sa Mohammad Fazlhashemi att han avvaktar, ”men jag är inte optimist”. Den sista meningen kom i skarven, knappt hörbart, till nästa inslag.

Det finns anledning att ta yttrandet på stort allvar om man fäster vikt vid stort geografiskt avstånd mellan interlokatör och händelse.

I tider av omvärdering av politiker internationellt finns även anledning att städa framför egen dörr. Under året har Västerbotten drabbats. Kommunledningen i Skellefteå S har medverkat i den stora skandalen med Northvolt. Medskyldiga är en mängd politiker i andra partier än S. En representant för M har i ett debattinlägg i Norran visat sin trohet till projektets fortlevnad. Robertsfors S som ligger mellan Skellefteå och Umeå har under 2022 tillåtit deponering av 18.000 ton farligt avfall från Kolkajen i Skellefteå i strid med gällande tillstånd. Kommunledningen i Robertsfors ansvarar för det och får räkna med att deras trovärdighet är kvaddad. Den avgörande skadan för Robertsfors som kommun skedde genom Maud Olofsson C som uppnått ryktbarhet genom Nuonaffären och många dumheter som gått ut genom rutan med ett solvargsleende. Umeå S kommun har inte haft någon jätteskandal på senare tid. Där har man fått nöja sig med halvstora skandaler, t.ex inom kursverksamhet med falska uppgifter om deltagare som lett till för stora bidrag.

Ovan ges exempel. Det finns så mycket att norrlandshistoriker som PO Tidholm och Arne Müller har väldigt mycket att skriva om såvida inte banden till sosseadeln hindrar det fria ordet.

Den störste av samtida norrlandshistoriker Sverker Sörlin har fjärmat sig från politikträsket genom att istället skriva om snöns idéhistoria: Snö: en historia (2024).

Ryssland hotar varje dag och varje ögonblick. Hot i alla riktningar i väst. Kärnvapen har använts i hoten alltsedan 2014 när Ukrainakriget inleddes. Jag minns hur skräckslagen jag själv var. Det fanns inget som kunde vara lugnande. Men hoten och de ”militära specialoperationerna” fortsatte och fick snart en mer rättvisande beteckning, anfallskrig på Ukraina. Under hela tiden har hjälpinsatser genomförts med försvarsmedel. Benämningen proxykrig fick fäste i öst men också i väst hos de kritiska till västs insatser. Innebörden av proxy är att ena parten träder i någons ställe.

Flera militärer och forskare, t.ex FOI, försvarets forskningsinstitut har på olika sätt dragit slutsatsen att användning av kärnvapen kan ses som tomma hot, alltmer efter upprepning av hoten. Detta kan ju även ses från rysk sida, där invaggande av skepsis i väst kan växa till en strategisk fördel för Ryssland om beredskapen mot kärnvapen sänks hos väst. Detta övertag för Ryssland kan användas för anfall med taktiska kärnvapen, dock ej fördel för användning av strategiska kärnvapen.