Finns objektivitet om Scharins sanering?

Låt oss skrapa lite på Norrans och Novaks yta!
Debattens vågor går höga om lokaltidningen Norrans journalistik och Norrbotniabanan. Norran med basen i Skellefteå har gjort en stor redaktionell satsning under parollen ”Bygg Norrbotniabanan”. Tidningens chefredaktör Anette Novak har mött kritik från andra media i Västerbotten (t.ex. Folkbladet) och från journalistförbundet, från Publicistklubben och på Journalisten. Kritiken går ut på att Norrans ställningstagande strider mot pressetikens grundsatser. Norran anklagas för att släppa på objektiviteten. Novak säger i en intervju idag den 17 mars i Västerbottensnytt (nedan) att också ett förtigande är ett ställningstagande. Hon har tydlig syftning på konkurrenterna i Umeå, Västerbottens-Kuriren och Västerbottens Folkblad. Novak menar att byggandet av Kvarkenbron kan vara mer intressant för Umeå. Därför tiger media i Umeå om Norrbotniabanan, i vart fall ser hon det som en möjlig förklaring. Hon säger också att det finns ingen neutralitet.
 
  
Låt oss skrapa lite på Norrans och Novaks yta! Vad förtiger Norran? 
Ett stort projekt för Västerbotten är saneringen av förorenade platser, som pågår med ökad intensitet sedan 2005. Scharinsområdet i Skellefteå ska saneras med bidrag på 65 milj kr. Detta projekt som finansieras av Naturvårdsverket och administreras av länsstyrelsen är stort och kontroversiellt. De första besluten kom till när Lorenz Andersson – Skellefteås store son och patriot par preference – var landshövding. Det praktiska genomförandet ska inledas i år. Metoden är att forsla bort de giftiga massorna. Trots att forskare vid Chalmers har visat på bättre och billigare metoder. 
Om den kommande saneringen av Scharins har Norran rapporterat flera gånger de senaste åren. Men den känsliga frågan om vart de giftiga jordmassorna ska föras har Norran förtigit. Inte oavsiktligt, eftersom frågor har ställts av undertecknad bloggare vid flera tillfällen om varför Norran inte berättar om helheten, utan istället tiger om vem som ta hand om Skellefteås gifter. Och det är ingen liten fråga. Totalt handlar det om två tusen lastbilslass med släp som ska föras någonstans. Massorna innehåller arsenik, tungmetaller, dioxin och andra giftiga, miljöfarliga ämnen. Vart ska massorna föras? Ska Skellefteå bete sig som västländer i förhållande till utvecklingsländer? Ska Skellefteås lejda entreprenörer frakta gifterna till någon fattig grannkommun? Kanske till fattiga Robertsfors? Kanske till fattiga Kaliningrad? 
Skellefteå har redan dåligt rykte både i Sverige och utomlands för miljöskandaler i jätteformat. Varför tiger Norran? Eller anser Novak att det är etiskt försvarbart att förtiga sanningen, hela sanningen? 
Urban Zingmark

Brevet till kommunen om allehanda farligheter

I tisdags, 9 mars, gick följande brev iväg till Robertsfors kommun. 

Undertecknad är som ägare av fast egendom kommunmedlem med en uppsättning skyldigheter och rättigheter. Tyvärr råder här en betydande obalans, som bl a har visat sig i etableringen av avfallsanläggningen Fagerliden/Edfastmark, där jag inte ens fick information i förväg, än mindre inbjudan till samråd. Sedan en tid har vindkraftsnurror, både iverksatta och planerade skapat nya hot för mig och för andra i Robertsfors. I byn Jomark strax norr om tätorten har jag en släktgård och en skogsfastighet. I Jomark och i grannbyn Buafors finns två områden utpekade för vindkraft. Om dessutom Norrbotniabanan förverkligas kommer ett område på ca 5×5 km att vanställas till ett snurrande, blinkande, förgiftat och bullrande industrilandskap som insiktsfulla personer med föreställningsförmåga varnat för. Enbart Norrbotniabanan tror jag kan få gehör hos lokalbefolkningen på sikt, men med både vindsnurror, järnväg och befintlig anläggning för farligt avfall kommer byalivet på medellång sikt att utplånas.

Klicka för att ladda ner hela brevet. Bilagora finns länkar till nedan.
Bilagor: 
Bilaga 1 – klicka
Bilaga 2 – klicka

SÄKRAMILJÖN.NU har en stark uppfattning om vindkraft!

 

På dessa två sajter ovan finns ett brett urval av kommentarer från både motståndare och förespråkare till vindkraft.

Lyssna och läs på SR här: Klartecken för Markbygdens vindkraftpark

Klipp:

Regeringen har sagt ja till den gigantiska vindkraftpark som planeras utanför Piteå. Trots motstånd från bland annat samebyar bedömer regeringen att vindkraftsparken inte kommer att påverka miljön.

Läs på Föreningen Svenskt Landskapsskydd: 1101 pitesnurror kostar 20 mkr per dag i bidrag och Kalkyl över 1101 vindkraftverk, VKV, i Markbygden, Piteå och Surt valfläsk skämt redan från början  

Ytterligare kommentarer känns i dagsläget överflödiga. Men vi vill i alla fall lyfta fram demokrati- och hälsoproblem. 

Centern och regeringen skyr inga medel, även till priset av att köra över samerna. Centern och regeringen handlar kortsiktigt för att vinna väljare i hösten val. Det blir en kamp med tiden. På kort sikt kan de räkna med väljarsympatier för vindkraft, men på lite längre sikt, dvs efter valet, är tendensen ett kraftigt ökat motstånd till vindkraft i takt med ökad kunskap och praktisk erfarenhet. 

Effekterna av vindkraft i stora vindkraftparker är förödande på natur, människor och djur. I andra länder med utbyggd vindkraft, t.ex. Australien har man nu börjat konstatera effekter på närboende människor som har drabbats av fysisk och psykisk påverkan. Läs mer på internet! 

Därför var det självklart för Säkramiljön.nu att bli medlem i Föreningen Svenskt Landskapsskydd.

RagnSells företagskultur krackelerar

Länsstyrelsen i Västerbotten och Robertsfors kommun har verkligen anledning att se över sina relationer till RagnSells. 
Sedan november 2009, har tre uppmärksammade fall nått ut till allmänheten via TV och lokalpressens Västebottens-Kuriren, Norran och Folkbladet. 
  • olovlig lagring av hästgödsel, fiber och slam, 20 miljoner kilo på Fagerliden 
  • misstänkt miljöbrott, haveri i två av dammarna på Fagerliden så att 1,2 miljoner liter avfallsvatten med gifter gick rakt ut i omgivningen 
  • muthärva med två RagnSellschefer inblandade i Umeå, under intern utredning och utredning om skattebrott 
Dessa händelser gäller endast lokalt i Umeå-regionen. På övriga marknader har andra fall inträffat. Googla RagnSells och du baxnar! 
Varför ska länsstyrelsen och kommuner i Västerbotten ha partnerskap med företag som har en sådan företagskultur? Det finns självklart anledning att fråga sig om det finns mer som är dolt och borde läggas i dager. 
Länsledningen och kommunledningarna i Västerbotten bör rannsaka sina samveten! 
 

Nytt haveri på Fagerliden!

Västerbottensnytt i SVT rapporterade fredagen den 12 februari om haveriet i januari: 

Länsstyrelsen som är tillsynsmyndighet gjorde besök på Fagerliden flera dagar efter det inträffade haveriet januari. Haveriet kom opassande för tjänstemän med arbetstid, som inte bryr sig om haverier. Tjänstemännen på länsstyrelsen har endast gett minimal och selektiv information till lokala media. Men till grannarna som upplever stark oro ges ingen som helst information. 

Säkramiljön har begärt omgående svar på frågor om haveriet. 1200 kubikmeter lakvatten, avfallsvatten, skitvatten med arsenik, zink, bly, koppar har vräkts ut i omgivningen till Fagerliden. 

Volymen är lika stor som 60 långtradare med släp. 

Vad skulle landshövdingen säga om 60 långtradare med släp skulle lossa 1200 kubik avfallsvatten på den välansade gräsmattan framför residenset i Umeå? Svenska bönder och skogsägare kan bli minst lika förbannade som bönder och skogsägare i Frankrike! 

Hur många fel får RagnSells göra på Fagerliden innan myndigheterna reagerar?

Hur många fel tillåts RagnSells göra på avfallsanläggningen Fagerliden innan myndigheterna återkallar tillståndet eller skärper villkoren? 
Göran Bergström, Uppdragsledare, WSP Samhällsbyggnad, Umeå har sammanställt nedanstående. 
RagnSells anläggning i Fagerliden gick snett redan från början. Det var bråttom eftersom man skulle ta emot massor från saneringen av Robertsfors f.d. träimpregnering. Listan på vad som gick fel är lång: 
  • Direkt efter invigningen fick man ett dammhaveri, till följd av fel fyllnadsmassor.
  • Anläggningen är inte byggd som redovisats i ansökningshandlingarna till miljödomstolen.
  • Deponin placerades på Fagerliden eftersom den låg nära Robertsfors f.d. träimpregnering, bolaget har tidigare lämnat in en ansökan om utvidgad drift, med mottagning av avfall från regionen, men dragit tillbaka den.
  • Man har inte redovisat med vilken teknik som man renar lakvattnet från avfallet.
  • Kontroll av flöden från anläggningen sker inte som deponiförordningen föreskriver.
  • Provtagning har inte gjorts av allt vatten som lämnar anläggning, vilket är ett krav i domen (t ex provtas inte dagvatten från lagringsytor).
  • Provtagningen har inte gjorts av RagnSells i den omfattning som lagen föreskriver.
  • Analys har inte gjorts av de kemiska ämnen som skall analyseras.
  • Kontrollen av utsläppens påverkan på omgivningen har inte skett i den omfattning som RagnSells skulle gjort.
  • RagnSells kan inte redovisa den miljöpåverkan som egna anläggningen ger, utan menar att den närliggande f.d. kommunala deponin ger påverkan.
  • Man har tagit emot kompostjord, vilket man inte har tillstånd till, och länsstyrelsen har förbjudit detta. Ärendet har lämnats till miljöåklagaren. RagnSells har överklagat länsstyrelsens beslut till miljödomstolen.
RagnSells anläggning på Fagerliden har, i jämförelse med andra RagnSells anläggningar, provisoriska villkor som är mycket generösa. 
Två år efter att tillståndet tagits i anspråk skulle RagnSells redovisa resultatet av provtagning och påverkan på omgivningen, samt lämna förslag till villkor. Länsstyrelsen konstaterade att den provtagning som RagnSells har gjort är otillräcklig och att de behöver ytterligare två år på sig för att ”göra rätt”. Miljödomstolen tycker att detta är fullt acceptabelt och lämnar i ny dom förlängd prövotid, med samma generösa villkor som man har haft från början! Den bedömningen tycker miljööverdomstolen är korrekt eftersom de inte tar upp ett överklagande till prövning. 
Med facit i hand kan konstateras att saneringen av Robertsfors f.d. träimpregnering och andra objekt, som saneras med skattemedel, riskerar att skapa större miljöproblem än de som fanns från början. Länsstyrelsen har i detta sammanhang en nyckelroll eftersom de tillstyrker bidragsansökningar för marksanering, lämnar tillstånd för miljöfarlig verksamhet, och har befogenhet – att som tillsynsmyndighet – återkalla tillstånd som lämnats enligt miljöbalken.

Hans Peter Lindström, advokat, kommenterar Miljööverdomstolens dom den 22 januari 2010

Kommentar på miljööverdomstolens avslag av begäran om prövningstillstånd 
Bakgrunden är att RagnSells meddelades tillstånd till att bedriva avfallsanläggning i Fagerliden. I domen föreskrevs en prövotid om två år för att RagnSells skulle kunna utreda anläggningens påverkan på naturmiljön. I beslutet om prövotid angavs dessutom vissa riktvärden för utsläpp av olika ämnen. 
När två år passerat hade RagnSells inte följt det kontrollprogram som föreskrivits och således kunde RagnSells inte beskriva anläggningens påverkan på naturmiljön. Av de resultat som trots allt erhållits hade kunnat konstateras att anläggningen har en viss effekt på naturmiljön och vad gäller vissa ämnen var framförallt närbelägna vattendrag klart påverkade. Det har även framkommit att RagnSells förvarat ämnen i anläggningen som inte fanns med i det kontrollprogram som ursprungligen föreskrevs. 
Det hela innebar att istället för att fastställa slutliga villkor för anläggningen ansökte RagnSells om att miljödomstolen skulle bevilja dem förlängd prövotid på samma villkor. Detta tillstyrktes av länsstyrelsen, men bestreds kraftfullt av sakägare. Trots detta beslutade miljödomstolen i enlighet med RagnSells begäran. 
Urban Zingmark överklagade miljödomstolens beslut och menade att det inte är rimligt, dels att RagnSells utan någon form av sanktion medvetet kan strunta i att följa domstolens prövotidsförordnande, och dels att man måste ta lärdom av vad som framkommit av de undersökningar som faktiskt gjorts och anpassa riktvärdena efter den kunskap man fått. 
Nu har miljööverdomstolen beslutat att inte meddela prövningstillstånd. Det är min uppfattning att miljööverdomstolen sänder mycket olyckliga signaler till verksamhetsutövare i allmänhet. Beslutet innebär att domstolen inte ställer krav på verksamhetsutövare att följa de villkor som uppställs i domstolens domar. I det här fallet innebär det att RagnSells utan någon som helst reaktion från vare sig tillsynsmyndighet eller tillståndsgivare har kunnat strunta i att utreda anläggningens påverkan på omgivningen. De har inte ens behövt förklara varför de inte följt villkoren. Det är skrämmande att det inte uppställs större krav på efterlevnaden av domstolens domar. Det ger näring åt tanken att miljöbalken tycks vara till för att ge legitimitet åt miljöfarliga verksamheter och att den inte är till för att skydda miljön. Det intryck som beslutet lämnar är att om syftet med anläggningen är politiskt korrekt och har en politisk förankring så har skyddet av miljön en underordnad betydelse. 
Det är min uppfattning att om miljöskyddet skall få trovärdighet ankommer det på tillsynsmyndighet och tillståndsgivare att vara mycket hårda vad gäller efterlevnaden av tillstånden – om så inte sker kommer betydelsen av tillstånden alltmer att urholkas.

Varken länsstyrelsen eller landshövdingen besvarar brev

Tidigare har anmälan skett till JO – justitieombudsmannen – med anledning av att brev inte besvaras och att svarstider varit orimligt långa. I slutet av 2009 har landshövdingen tillskrivits 
för att hon ska få möjlighet att bemöta den kritik som framförts. Landshövdingen har dock inte svarat. 
Därför har ytterligare ett krav framförts i brev om bemötande. Sakfrågorna som kritiken gäller är bl.a. 
  • samrådsförfarande, där länsstyrelsen tvingats erkänna att de medvetet sorterat bort skogsmarkägare – grannar till Fagerliden/ Edfastmark, trots att dessa är berörda
  • passivitet när det gäller övervakning av kontroller som miljödomen förutsatt
  • föranmälda tillsynsbesök i stället för oanmälda tillsynsbesök
  • tillsynsbesök en gång per år, istället för behovsstyrda besök, t ex efter anmälningar
  • redovisning av påstådd analys av dioxin. Finns överhuvud taget en analys ?
Sedan 2006 har länsstyrelsen vid två tillfällen föreslagit möten i stället för att skriftligt besvara våra skriftligt framförda frågor. Vi har då tackat nej eftersom vi på skriftliga frågor i första hand har rätt att få skriftliga svar. Att försöka prata sig bort från sakliga, välformulerade frågor angående missförhållandena på Fagerliden är inte en framkomlig väg. 
Därför är det nu angeläget att Landshövdingen skriftligen bemöter kritiken! 

Misstänkt miljöbrott av RagnSells på Fagerliden

Länsstyrelsen har i oktober 2009 gjort en åtalsanmälan mot RagnSells anläggning för farligt avfall. Brottsrubriceringen är misstänkt brott mot miljöbalken. 
RagnSells har utan tillstånd tagit in ca 20000 ton som har gått under benämningen "kompostjord" från Dåva i Umeå. Men denna "kompostjord" har visat sig bestå av oljeskadad jord blandad med fiberslam från pappersbruk, bioslam, hästgödsel. RagnSells har börjat använda de miljöfarliga massorna för att sluttäcka en del av anläggningen. Länsstyrelsen har den 20 oktober utfärdat ett förbud med hänvisning till att RagnSells inte följt sitt tillstånd och att konsekvenserna inte är utredda. 
Misstänkt tjänstefel av Länsstyrelsen 
Anmälan till länsstyrelsen om misstänkt miljöbrott gjordes redan den 10 juli 2009 av Urban Zingmark, SäkraMIljön.nu Men länsstyrelsen har väntat med anmälan till miljöåklagare till sent oktober. De ortsbor och företag som bevakar vad som händer på Fagerliden har nu anledning att fråga varför tillsynsmyndigheten med Lennart Mattsson och Robert Erixon väntat fyra månader med sin anmälan till miljöåklagare. 
  • Har länsstyrelsen inte kompetens?
  • Saknar länsstyrelsen resurser?
  • Har länsstyrelsen en dold agenda?
  • Har länsstyrelsen förstått att de riskerar åtal?
För att utreda misstänkt miljöbrott och tjänstefel har åtalsanmälan även skett mot länsstyrelsen. 
20.000 ton motsvarar 571 (femhundrasjuttioen) lastbilstransporter, bil och släp, om 35 ton. 
Läs även denna artikel från Västerbottens-kuriren

Forskare och praktiker om sanering

Här kommer ett första bidrag från Jurate Kumpiene. Hon är fil.dr och forskarassistent vid Luleå tekniska universitet. Vi kommer att samla flera bidrag från forskare och praktiker som kan ge oss kunskaper och även åsikter.

Stabiliering av föroreningar i marken, Jurate Kumpiene, avd. för Avfallsteknik, Luleå tekniska universitet.

Sammanfattning

Mänsklig aktivitet har lett till att stora markområden har blivit förorenade och nya markföroreningar skapas efterhand. Behandling av dessa områden är nödvändig för att uppfylla det svenska miljömålet Giftfri Miljö. 

De flesta metaller är inte gifter i sig, det är deras form och koncentration som avgör huruvida dem blir skadliga för människans hälsa och miljön. Om man ta bort eller minskar de biotillgängliga former i marken (dvs stabiliserar), så minskar metallernas giftighet och miljörisker. Stabiliseringen av metaller i jord fås genom att kemiskt förändra dem till stabila föreningar med hjälp av tillsatser. Tillgängligheten för levande organismer inklusive människan minskas därmed genom bindning av metaller till jordpartiklar och bildning av nya svårlösliga mineraler. Metoden har tillämpats i storskaliga projekt i flertal Europeiska länder, t ex St Helens område i Storbritannien; Lommel i Belgien; Salsigne i Frankrike, etc. 

Kemisk stabilisering är bara en av många metoder som finns tillgängliga för att sanera förorenad jord. Den dominerande metoden som idag tillämpas för att efterbehandla förorenade områden i Sverige är att gräva upp den förorenade jorden för att därefter frakta den till en deponi. Vidtas ingen annan åtgärd samtidigt har föroreningsrisken enbart omplacerats, vilket i sig kan vara angeläget, men det leder inte till att potentialen för förorening påverkats. Metodens långsiktighet kan därför ifrågasättas.

[@more@]

Jurate Kumpiene fortsätter: 

Detaljerad beskrivning: Stabiliering av föroreningar i marken

Målen med en framgångsrik stabilisering eller immobilisering är: (1) att ändra spårelementspeciering i marken för att minska lättlöslig och utbytbar fraktion av dessa element; (2) att etablera vegetation och begränsa spårelementupptag av växter, (c) att minska den direkta exponeringen för levande organismer i marken, och (d) att öka den biologiska mångfalden. Detta uppnås genom tillsats av metallimmobiliserande medel som förbättrar geokemiska processer såsom utfällning, sorption, jonbyte och redoxreaktioner. Bildningen av olösliga föroreningar leder till en minskad metallrörlighet, biotillgänglighet och utlakning genom markprofilen och biologiska interaktioner med levande organismer. Tillsatsmedel kan även återskapa lämpliga markförhållanden för växternas tillväxt genom att balansera pH, öka mängd organiskt material, återställa markens mikrobiella aktivitet, öka vattenhållningskapaciteten och luckra jorden.

Ett antal olika tillsatser har föreslagits och testats för in situ immobilisering av spårämnen i jord. De påverkar biotillgänglighet av föroreningar och mikronäringsämnen, jordens pH och mikrostruktur på olika sätt. Självklart måste de ha en stark förmåga att binda föroreningar, men tillsatser bör inte försämra markens struktur, bördighet eller ekosystem och deras effekter måste vara hållbara på lång sikt. Sort, mängd och blandning av jordtillsatser kommer att variera från plats till plats beroende på lokala omständigheter såsom typ av föroreningar, markförhållanden och typ av önskad vegetation. Den första och viktigaste förutsättningen i en jordstabiliseringsstrategi är en rätt bedömning av befintliga platsspecifika markförhållanden. 

Lämpliga jordtillsatser kan vara oorganiska (t.ex. kalkliknande material, oxider, fosfater), organisk (t.ex. kompost) eller blandningar (t.ex. kalkstabiliserad slam). 

Ett brett spektrum av organiska jordtillsatser finns i de flesta regioner. Organiska tillsatser används oftast för att tillhandahålla nödvändiga näringsämnen (t.ex. N och P), för att återuppbygga markens organiska material, och för att återupprätta mikroflora. En ökad mängd organiskt material kan även förbättra jordens vattenhållande förmåga, aggregering, luftning och tillgång på näringsämnen för växter och mikroorganismer. Organiska tillsatser kan kombineras med olika alkaliska material såsom kalksten och flygaska. Dessa kombinationer ökar pH-värdet i marken och minskar föroreningars tillgänglighet.

Det är vanligt att förorenade områden blir försurade och låga pH-värden kan öka metallernas biotillgänglighet och toxicitet. Ett stort antal av alkaliska tillsatsmedel finns tillgängliga. Alla kalknings-/alkaliska tillsatser bör testas för att bestämma deras netto neutraliserande effekt. 

Även om organiskt material och alkaliska jordtillsatser används oftast, finns ett stort utbud av mineraliska material och industriella biprodukter (t ex järn oxider, stål slagger, fosfater, silikater, zeoliter, mm) tillgängliga som kan ge betydande jordstabiliseringseffekter. 

Allt material bör karakteriseras före användning.