Mark- och miljööverdomstolen, Svea Hovrätt ger bakläxa till Umeå tingsrätt

Mark- och miljödomstolen MMD, Umeå Tingsrätt har tidigare avvisat ett överklagande från SäkraMiljön angående beslut av Länsstyrelsen Västerbotten, angående lakvattendammarna på RagnSells avfallsanläggning för farligt avfall i Fagerliden, Robertsfors.

Detta beslut överklagades av Urban Zingmark i Mark- och miljööverdomstolen, MMÖD. Domen kom den 2 februari 2012 från Svea Hovrätt.

MMÖD återförvisar målet till mark- och miljödomstolen MMD, Umeå Tingsrätt. 

Nu har Umeå tingsrätt fått bakläxa för andra gången på kort tid från Svea Hovrätt när det gäller Länsstyrelsen Västerbotten och RagnSells Fagerliden.

Förra gången var i ett mål som avgjordes 12 december 2011.

Jobbet för SäkraMiljön att driva denna och andra rättsprocesser är tungt och tidskrävande. Framgång gör jobbet lättare…

Läs hela domslutet här.

Ragnsellscheferna ska inför rätta för miljonmutor!


Umeå Tingsrätt har vilandeförklarat målet!

För att inte brottslingarna ska få dubbla straff har tingsrätten lagt locket på i målet med Ragnsellscheferna. Anders Carlbaum, rådman vid Umeå tingsrätt har informerat om att målet är vilandeförklarat. Grund för beslutet är att rätten avvaktar besked från högre instanser, hovrätten och EU-domstolen. Beskeden kommer att dröja till våren 2012. Då har det gått många år från det att de grova mutbrotten och skattebrotten sattes i verket.

En av de åtalade var platschef från start 2006 för RagnSells Fagerliden AB, Robertsfors. Det är således den anläggning för farligt avfall som WSP:s tekniska expert har visat vara ett fuskbygge. Anläggningen har haft två stora haverier. Länsstyrelsen vill trots detta inte stänga anläggningen.

Faran med fördröjningen i detta brottmål, att fälla brottslingar för mutbrott i mångmiljonklassen, är att andra beslut har koppling till detta mål. För närvarande ligger ett miljömål i Mark- och miljödomstolen och två miljömål i Mark- och miljööverdomstolen. När dessa mål avgörs av domstolen har mutbrotten i mångmiljonklassen inte klarats ut.

Rättsröta!

”Chefen undercover” eller ”Undercover marketing”?

Så försöker RagnSells köpa sig ur vissa problem i företaget. Läs deras sajt.

"Chefen Undercover" är en kommersiell programidé från USA som kan liknas med produktplacering.

Företag betalar stora pengar för att göra reklam i TV-program för företaget och sin produkt, men utan att det ska uppfattas som betald reklam. Dolda avsikter med andra ord. Är detta etiskt försvarbart? Är programmet ett fall av undercover marketing, dvs en täckmantel för marknadsföring av företaget och deras affärer med avfall och farligt avfall? Hur det förhåller sig berättar inte RagnSells för oss TV-tittare. Expressen uttrycker att det är så:

Upplägget är mycket amerikanskt, delvis iscensatt, och har i USA visat sig vara mycket bra marknadsföring. 

Vad vi kan vara helt säkra på redan innan vi har sett programmet är att RagnSells på detta sätt får hjälp till ett bättre rykte efter alla skandaler som uppmärksammats av media. Detta har gällt påstådda svartjobb och mutbrott, skattebrott i Stockholm respektive Västerbotten. För närvarande har företaget inte någon ny anmälan om miljöbrott.

"Chefen undercover" vill visa på målmedvetet arbete för att förbättra positionen på marknaden för ett företag med problem. 

Tyvärr kan RagnSells inte sopa undan redan begångna fel, inte ens genom att anställa en käck marknadschef som ska charma publiken i TV. Kolla själv TV4 kl 21.00 den 30 januari!

Protesterna mot kärnkraft i Pyhäjoki

Det finns långt gångna planer att bygga ett kärnkraftsverk i Pyhäjoki, Finland som ligger cirka 16 mil från Skellefteå och 20 mil från Umeå. I helgen ordnar nätverket Kärnkraftsfritt Bottenviken manifestationer mot byggandet – i Luleå, Piteå, Skellefteå, Umeå och Pyhäjoki.

Som framgår av reportage i norrländska media har anslutningen till manifestationerna inte varit så stor om man ser till antalet deltagare. Det finns förmodligen minst lika många personer som i hånfulla ordalag kritiserar aktionen. Kritikerna är sådana som hänger upp hela sitt liv på fredagsmys… Inte utsläppspys…

Minnet är kort och konstigt. Tsunamin och haverierna i Japan, kärnkraftverken i Fukushima skedde i mars 2011. Paradoxalt nog är kanske minnet av Tjernobyl starkare hos allmänheten trots att det skedde 1986, alltså för 25 år sedan.

Nätverket Kärnkraftfritt Bottenviken har tagit på sig en svår uppgift att förklara riskerna för invånarna och politikerna runt Bottenviken. Att informera och att väcka opinion för något som är en risk och inte ett fullbordat faktum är och förblir svårt.

Just därför är det en livsviktig uppgift!

Läs mer i Norrländska Socialdemokraten, VK och Naturskyddsföreningen. Se på SVT och YLE.

Diskussionen om djurplågeri och djurrätt får ökad spridning!

Här får du lästips för jul- och nyårshelgen!

Understrecket i Svenska Dagbladet 16/12 2011 bär rubriken "Vår relation till djur är både kär och galen". Författaren heter Anders Mathlein. Läs artikeln här! Om du inte läst böckerna som han bygger sin artikel på, läs åtminstone följande böcker (beskrivna här):

 

Jämförelser har gjorts med slaveriet och Förintelsen. Det hade också varit på sin plats att jämföra med vanskötseln av de äldre i Sverige. Men då kanske vi storknar av ny insikt om våra livslögner.

Läs även "Förnuftet som försvar för rätten att döda djur" av Jesús Alcalá (27/12 2009).

God Jul!

Melkers Falukorv + Vindkraft = Sant

Jag och min hustru var i Storkyrkan för att höra julkonsert. På bänken framför satt en person som jag kände igen, Leif Lind.

Efter den fina konserten knackade jag honom i axeln och sa att jag uppskattade hans bok om produktlanseringar. Lena och jag handhälsade på Leif och hans fru. Boken "Framgångsrika produktlanseringar" kom ut 1968 och blev en mycket stor framgång.

Leif Lind var en av 1970-talets verkligt stora "marknadsgurus" inom livsmedel och andra dagligvaror. Sen började det gå fel i karriären, bl.a. motgång med butikskedjan Buketten, vilket han har kompenserat med hårt arbete och många nya uppdrag.

Leif har bland annat ägt och varit företagsledare i Buketten, Torsåsens Fjäderfäslakteri, styrelseordförande i Melkers Chark i Falun och Sörensens Fågelchark i Sävsjö och sitter i styrelsen för ytterligare ett 10-tal företag.

Jag frågade vad han gjorde idag. Han svarade att han är 74 år och att han tänker dö med stövlarna på. Han sa att han driver ett företag med sin son, ett försörjningssystem för flyg.

För att utmana sa jag att jag också tänker dö med stövlarna på, men inte med samma stövlar som på 70-talet. "Jag har köpt nya stövlar", sa jag och stirrade stint på paret Lind. Och att jag nu vid mogen ålder har gått över till ideell verksamhet. Leif och hans hustru såg frågande ut. Min hustru tyckte visst att jag var kvick i mun. Min avsikt var att snabbt positionsbestämma Leif, sisådär 35 år efter min senaste kontakt med honom.

På väg ut från kyrkan passade jag också på att fråga vad han har kvar i sin hemtrakt Dalarna. Han nämnde Melkers i Gagnef, Falun. "Jag har kontakt med en förening i Svartnäsbygden som kämpar mot vindkraften", sa jag. Leif svarade att det kände han igen, och att ingen vill ha vindkraft nära sig ("not in my backyard"). "Men vi måste ju ha el", tyckte han. "Men vi kan spara, du och jag är ju ekonomer eller hur? Och du har tydligen inte hört bullret", sa jag. "Vi måste ha vindkraft för att få el, gärna med mycket buller", sa Leif. Med eftertryck, på sjungande dalmål.

Då kände vi på ömse håll att det var läge att välja olika väg ut ur kyrkan. Leif Lind med fru sa att de skulle titta på julkrubban…

"Kul att träffas", sa jag och gled ut genom stora porten på Storkyrkan med Lena ut till marknadsgycklet på Stortorget…

Media måste bättre bevaka JO-anmälningar

Norran driver – med all rätt – och med stöd av fler ansvariga utgivare i länet och Publicistklubben en JO-anmälan mot landstingets förbud mot filminspelning, foto och ljudupptagning i sina lokaler. Och detta ärende får stort utrymme i media. Hur vore det om samma media – med samma beslutsamhet – granskade sin rapportering av andra JO-anmälningar.

Ett exempel i mängden av nonchalerade fall är detta: En JO-anmälan av en chefstjänsteman, enhetschef i Länsstyrelsen Västerbotten juni 2009, fick inte ens ett omnämnande. Ärendet gällde bl.a vägran att besvara skrivelser från sakägaren i frågor som gällde en provisorisk miljödom. Både när det gäller anmälan mot landstinget och exemplet med länsstyrelsen kan det handla om passivitet och översitteri som allvarligt kan skada nyhetsförmedling och medborgerliga rättigheter.

Media bör i eget och i allmänhetens intresse förbättra sin bevakning av JO-anmälningar överhuvud taget. Inte bara när media, här Norran med flera själva står för anmälan till JO.

Läs mer på Medievärlden.

”Stärkta – men inte starka” och rättsröta

I Sverige sågs länge politiken som överordnad juridiken. Det ger fortfarande återskall inom politikområdet miljö, energi och klimat. Förändringar i vardande diskuteras i denna bok. 

Frågorna är av största betydelse för flera rättsprocesser som pågår inom avfall, särskilt farligt avfall, liksom för vindkraft:

Etableringen av drygt 300 vindkraftverk i Markbygden ses av motståndarna och de drabbade som att politiken är överordnad juridiken.

Etableringen av anläggning för farligt avfall i Robertsfors startade som en process med statligt verk, länsstyrelse och ett avfallsbolag. Juridiken kom inte in i början när samrådsprocessen iscensattes och genomfördes av kommunens egna tjänstemän, konsulter och politiker – i strid med miljöbalkens anda och bokstav. Drabbade grannar bjöds inte in. Miljödomstolen godkände samrådet ändå.

Är det för sent att ge domstolar den konstitutionella roll som professor Joakim Nerelius ser i regeringsformen? 

Vi befinner oss i ett övergångsstadium till starkare domstolar och anpassning till EU-lag. Flera mål som kommit till Mark- och miljööverdomstolen är i detta övergångsstadium.

Rekommenderas i sammanhanget att läsa professor i rättsvetenskap vid Örebro universitet Joakim Nergelius bok "Stärkta – men inte starka. Om svenska domstolars svaga konstitutionella ställning". Läs mer nedan.

[@more@]


Är svenska domstolars konstitutionella ställning tillräckligt stark?


Rättegångarna mot Julian Assange och The Pirate Bay har gjort att svenskt rättsväsende hamnat i det internationella strålkastarljuset. Fria och oberoende domstolar är hörnstenar i varje modern rättsstat. I Sverige sågs länge politiken som överordnad juridiken. Men på senare år har det skett flera förändringar. Den senaste grundlagsreformen har på olika sätt stärkt ett oberoende rättsväsende.

Men räcker det? Joakim Nergelius granskar de senaste reformerna, både till motiv och innehåll, och finner stora brister. Medan politiker talar allt mer om rättsväsendets effektivitet hamnar rättssäkerheten i skymundan. Domstolens uppgift är inte att få så många brottslingar som möjligt dömda  utan att ge alla en rättvis rättegång. Hur går det ihop med reformer som kraftigt begränsar möjligheterna att få ett domslut prövat i högre instans? Joakim Nergelius granskning visar att inte allt står rätt till i svenskt rättsväsende.

Joakim Nergelius är professor i rättsvetenskap vid Örebro universitet. 

Föreningen Byggnadskultur i Umeå drar tillbaka sin överklagan

Länk till artikel i VK.

Föreningen är värd beundran för sin kamp. Ändå hade det varit bättre att överklagan hade prövats i Mark- och Miljödomstolen. Skälen är följande:

Överenskommelsen medför att Kulturväven byggs. Biblioteket får inte finnas kvar där folket vill ha det. Men detta är ändå bara några få pusselbitar i en lång lång serie med avidentifiering och genomkommersialisering av Umeå. Eftergiften som byggbolaget fått göra, att spara stallet vid Stora hotellet är så liten och står inte i proportion till byggraseriets förödande verkningar i stora delar av inre Umeå. Föreningen Byggnadskultur hamnade i en utpressningssituation.

Vilket värde har jippon och pseudokultur som Kulturhuvudstadsåret? Inget alls. Om föreningen hade orkat stå emot utpressning så hade Kulturhuvudstadsåret 2014 kunnat få ett annat och inofficiellt tema "Riv Upp Väven". Det är det som behövs när BalticUmeåkommunkartellen intill förväxling kommit att likna fascism.

 

Korvboken: Hjälpreda och kulturhistoria

Av Karl-Olov Arnstberg och Anders Björklund.

Förhållandet mellan djur och människor har blivit en av vår tids stora frågor. Författare som Jonathan Foer och Pelle Strindlund har rört om ordentligt.

Många säger att om man läser Foers Att äta djur, då blir man vegetarian. Arnstberg och Björklund tillhör knappast den målgruppen. Dessa herrar tycker att det är viktigare med Korvbok än att undersöka kulturhistoriska omvälvningar med vegetabiliska råvaror.

Kokboksfloden fortsätter att överflöda marknaden med mer än en ny bok per dag i Sverige. Kokbok som beteckning är alltför snäv. Mat, resor, umgängesformer – för att inte tala om författaregot – har klistrats på den traditionella receptkokboken. I den akademiska världen vill man också hänga med. Ämnet etnologi, som tidigare hette folklivsforskning, har knoppat av med matetnologi. Och mat har blivit ett område som nått samma status som musiklyssning och musikutövning för akademiker, måna om sin image och lycka.

Två etnologer som jobbar på sin bredd och image är Karl-Olov Arnstberg, professor i etnologi vid Stockholms universitet och Anders Björklund, chef för Etnografiska museet, Stockholm.

Korvboken har nu utkommit i en tredje omarbetad upplaga. Public relations genom intervju i Sveriges radio är ett led i lanseringen. Där tävlar författarna med intervjuaren om makt i korvdiskursen med kommentarer om älgkorv och vildsvinskorv. Den kunnige lyssnaren kan avslöja djup okunskap om råvaror och korvtillverkning, men professorerna maskerar skickligt med machosnack om korvens välsignelser, som "…min kropp har ju fått en angenäm rondör…".

När kommer Cigarett- och knarkboken: Hjälpreda och kulturhistoria?