Säkramiljön.nu

Svenska media rapporterar om ryska kränkningar av estniskt luftrum. ”Extremt allvarligt” var en kommentar från högre ort. Det bara fortsätter och orden räcker inte till. Är det meningsfullt att införa en graderad skala för kränkningar? Det vore ett ganska konstlat grepp men ändå till viss hjälp. Men hur det skulle se ut får någon från t.ex Försvarshögskolan föreslå. Det kanske redan finns inom försvaret.

Viktigare ändå är att förklara möjliga effekter av störningar och kränkningar. Det är en omöjlighet att vara heltäckande och det bör även signaleras till Ryssland. Rapporteringen får inte avslöja vad som är möjligt att kartlägga för svenska myndigheter och spaningsorgan. Det räcker inte med feta rubriker i media. En viss systematik måste införas i rapporteringen till allmänheten, om det inte redan finns sådan.

Min hustru får besök varje kväll av en undersköterska som kollar att hon tar sina kvällsmediciner. Det går snabbt och lätt. Han är invandrare från Etiopien och har lätt för att finna något att snacka om innan han skyndar vidare till nästa klient. Ikväll kom vi in på ämnet Trump eftersom han stoltserade i TV i samband med besöket i England. Ämnet Trump och USA kändes rätt. I samma andetag kom vi in på Israels ställning och protesterna mot folkmord. Varför vågar inte världens ledare protestera fortare och starkare? Vår vän i hemsjukvårdsvängen menade att det berodde på judarnas och Israels världsdominans inom teknologi och finans. GPS togs som exempel. Ingen vågar utmana ägarna till denna teknologi, menade vår vän. Flera fall räknades upp i flygande fläng. Jag kunde medge att eliterna i världen förstår Israels betydelse, men inte den breda allmänheten. Vår vän rusade vidare och vi får se vad vi tycker till om imorgon. Kanske får han input från sina 25 kusiner från Etiopien som också kom hit då Sverige flödade av  vin och honung under invandrarboomen.

Vid en poliskontroll i Täby ansattes jag som missat kontrollbesiktningen av bilen. Efter att ha sett en polisbil i backspegeln ett långt tag innan parkering vid Coop ställde sig tre poliser på förarsidan av min bil och satte blåskontrollen sekundsnabbt i mitt ansikte. –Blås här! Jag utbrast: –Vad håller ni på med? Tre poliser, ynglingar bildade en front. –Kan ni inte jaga gängkriminella istället, försökte jag. Jag upprepade några gånger. –Du har en attityd, sa den ena polisen. Det kunde jag hålla med om eftersom jag är notoriskt misstänksam mot polisen som organisation med sin svaga ledning. Munhuggandet fortsatte. Jag ville förklara min miss med kontrollbesiktningen med att vi haft lång och svår sjukdom i familjen. –För helvete, det skiter vi i, sa en av poliserna som var den mest aggressive ynglingen. Munhuggningen fortsatte med svordomar och förolämpningar från snutarna. Ett tag undrade jag om det verkligen var riktiga poliser eller brottslingar i uniform som trakasserade bilister. Plötsligt sa gruppchefen eller vad han nu var: –Nu sticker vi. Vi har annat att göra. Så de tre sprang iväg till sin polisbil och försvann i rivstart med blåljus och siren. Var det ett utslag av ”conspicuous consumption”? Det vill säga att visa sin betydelse. Och vill det sig illa, skriver någon av ynglingarna en anmälan. Jag kommer att svara med att jag var på väg till besiktning och verkstad. Var det polisstudenter som satte sina första lärospån med handledare? Är det verkligen ok för polisen att spela Allan med att spy ut svordomar och förolämpningar? 

Det hela var så otäckt att jag efter några minuter valde att ringa till polisen för att göra en anmälan. Där fick jag förståelse och ett gott bemötande. Nu återstår att se om det händer något. Vi har fått en lag som gäller från 1 juli, en lag om ”förolämpning av tjänsteman”. Finns det även regler för polisen mot kränkning och dåligt uppförande mot allmänheten? Jag tycker att dessa poliser bör få en skarp reprimand. Men det kan de väl inte ens stava till.

Snart har alla ögontjänare och stater framfört att det som pågår i Gaza är folkmord. Några tecken på minskat folkmördande med vapenmakt, svältstrategier och vidrigheter kan inte ses och förstås av ”mannen på gatan” (eller ska det heta hen på gatan?) Av hävd Israelvänliga stater, politiska partier och institutioner kommer i en strid ström med sina sena och otydligt formulerade kritik. Det borde vara förkastelsedomar, men en viss återhållsamhet är vanlig. Vad är då alla reaktiva åtbörder runt om i världen värda? Marginaleffekten kan ha krympt avsevärt. 

Antisemitism har också devalverats som humanistiskt och retoriskt begrepp i alla kategorier. Ofta används antisemitism som rent skällsord. 

Medvetande om vårt beroende av de stora tech-jättarna i USA har stärkts vid en stor konferens i Köpenhamn nu i dagarna. Med hotet mot Grönlands oberoende och riskerna för IT kan Danmark bli en plats för världstäckande uppvaknande och debatt. Hur motståndet kan formeras återstår att se. En pågående diskussion är ett enormt framsteg. FN fungerar inte med den dominans som USA har som största finansiär. Trump-administrationen har på kort tid således gett upphov till en lång rad nationella och internationella konflikter som man inte klarar att följa upp, inte ens att hålla sig medveten om konflikternas existens. Ett vacuum har uppstått som ger möjligheter för initiativ att balansera det stora landet i väster.

Stegen i kriget mot Ukraina kan ruinera länder som följer efter med ökade resurser. Sverige är på väg att sätta till större och större resurser. Det verkar inte finnas någon gräns för ökade anslag. En farlig utveckling. Det hela liknar mekanismerna i spelberoende. Det kan antas att Ryssland har det i sin formel för kriget. Drönarna med sina unika möjligheter passar in. Har våra beslutsfattare tänkt på likheten och konsekvenserna?

Utvecklingen av kriget, Rysslands anfallskrig mot Ukraina, har ökat i intensitet dag för dag, vecka för vecka, år efter år. Detta har Ukraina och västmakterna med EU och Nato bekämpat med samma intensitet. När nu Ryssland gått till anfall med drönare mot Polen (som är ett Nato-land) kan det ses som en stridsåtgärd mot Nato. Det är då med krigets lagar och Nato-fördragets innehåll ett anfall på hela Nato. Nu ställs Nato inför en beslutssituation som aldrig har varit svårare i teknisk mening. Men bedömningar har kunnat göras hela tiden. Därför kommer överskridandet av den röda linjen knappast som en överraskning. Alla parter och Världen har hela tiden vetat och förstått att den här dagen skulle komma. Det finns anledning att tro att Nato haft en beredskap för hur dagens anfall med drönare mot Polen ska tolkas och besvaras. 

Hos nyhetsbyråer och rapportering över internet bevakas allt som är värt att sprida. Därför är också beslut som grundas på rykten en ökad fara för eskalering. Både fake news och news utgör delar i ett världsomspännande flöde som kan förhindra men också utlösa ett utvidgat krig mellan Nato-länderna och Ryssland. För att bevara hoppet om fred ska också en fredlig fortsättning vara tänkbar. 

Regeringen har låtit förutskicka en kraftig ökning i cyberförsvaret. Attacker från främmande makt sker varje dag, sägs det. Av vem? Ryssland tas för givet. Är det också något som Trumps hejdukar sysslar med gentemot flera maktsfärer? Hur ska man kunna fatta demokratiska och välgrundade beslut inom något så efemärt? Området – om man kan tala om cyberförsvar som ett område – är något som förändras starkt och i högt tempo. Kontrollen över inriktningen torde vara hopplös. Ger man carte blanche för IT-genierna?  Om kontrollen är svår innebär det också risker av olika slag, inte minst över medelsanvändningen. Stora pengar kan dirigeras till mottagare som inte vill Sverige väl. Vad konstituerar Sveriges väl? Vi kan jämföra med andra politikområden som energifrågor, konventionellt försvar, forskning och utbildning. Hur väl har politikerna arbetat med sådana frågor? Ganska uruselt kan man säga. Varför skulle det bli bättre för cyberförsvar? Som dessutom måste byggas upp idémässigt från den låga nivå vi förmodas ha idag.

Av nyhetsrapporter att döma blir drönarattackerna större för varje anfall mot Ukraina, senast idag. Två dagar tidigare gjorde Sverige ett s.k. högprofilerat besök med utrikesministern och tre före detta ministrar med flera. Har detta någon effekt bland alla krigströtta? Färden gick på behörigt avstånd från krigszoner till Lviv och Uzhgorod. Tämligen meningslöst kan man säga.