Arne Müller har släppt en bok ”Smutsiga miljarder – Den svenska gruvboomens baksida”. Han är programredaktör och journalist hos SVT i Umeå. Han har växt upp i Jokkmokk och levt större delen av sitt liv i Norr- och Västerbotten. Gruvorna har gradvis fått större uppmärksamhet hos allmänheten.
Protesterna mot Nordkalks anläggningar 2012 kan komma att framstå som en vändpunkt, skriver Müller. Han påpekar också att miljöproblemen inte medför att han i allmänhet är emot etablering av nya gruvor.
Branschen själv gör bedömningen att produktionen kan komma att tredubblas fram till 2025. Antalet personer som jobbar inom branschen skulle fördubblas. Det handlar om allt mellan återstart av små nedlagda gruvor i Bergslagen till jätteprojekt som Rönnbäcken i Västerbotten eller Kallak i Norrbotten. 19 av de 29 gruvprojekten finns i de båda nordligaste länen.
Hans berättelser om gruvverksamhet förutsätter ett tidsperspektiv. Gruvor har ett tidsförlopp som ofta inte varit känt eller erkänt hos vare sig gruvbolag, myndigheter eller domstolar. ”Gruvorna har nämligen ofta den obehagliga egenskapen att ställa till riktigt stora problem när verksamheten har lagt ned, men där läckaget av metaller fortsätter och till och med kan öka.” Hornträskets död är ett skrämmande exempel där Boliden som ägare och länsstyrelsen i Västerbotten som tillsynsmyndighet bär skulden till katastrofen. En tidsödande och dyrbar sanering av sjön Hornträsket på 670 hektar har sedemera inletts. Müller och medarbetare har grävt i samtliga miljörapporter som svenska gruvor enligt lag har att lämna varje år. Syftet var att se i vilken mån gruvorna klarar att följa upp de svenska miljökraven. Den bild som kom fram överensstämde inte med den bild som branschen gett av verksamheten. Detta har i sin tur utmynnat i frågor. ”Om miljökrav överskrids, i vissa fall med allvarliga miljöskador som följd, borde inte det leda till polisutredningar, åtal och domar? Kommer de gamla problemen att återkomma i alla de nya projekten?”
Müllers grundliga research och levande framställningssätt av gruvboomen gör läsningen spännande. Som journalist väver han samman aspekter av näringspolitik, lokalsamhällen, ekonomi i en personlig ton och redovisning. Som läsare och engagerad person skulle du kunna förvänta klara ställningstaganden från Müller för eller mot konkreta projekt. Denna förväntan kommer på skam. Inte heller intervjun med branschorganisationen Svemin leder till ställningstaganden. Tonen är försonlig och kritiken får utläsas mellan raderna, vilket är frustrerande för läsaren. Han tycks vara medveten om att förväntningar om ställningstaganden kan finnas hos läsarna. Författaren skisserar tre olika politiska färdriktningar som försöker visa att olika slutsatser kan dras på grundval av tillgängliga fakta. Han hänvisar till krav från sin arbetsgivare: ”Till saken hör att SVT påbjuder stor återhållsamhet för sina anställda när det gäller att offentligt ta ställning i politiska och samhällsfrågor.” Till Müllers försvar kan ändå sägas att han ställer avgörande frågor om ansvar för verksamhetsutövare, tillsynsmyndighet, polis och åklagare. Om miljökrav överskrids, borde inte det leda till polisutredningar, åtal och domar?
Om du är intresserad av en översiktlig berättelse om gruvbranschen och gruvboomen i Sverige, i personlig ton men med stor försiktighet i ställningstaganden, då är denna bok ett måste. Boken fyller en kunskapslucka för dem som berörs av gruvboomen, och det är nästan varenda en!

Många har reagerat och fördömt övervakningssamhället som visat sitt nya ansikte efter avslöjanden av Edward Snowden. 
Djurens Rätt har riksstämma 2013 i Umeå under tre dagar med start fredagen den 10 maj.