Håglös och på dåligt humör stegade jag in på biblioteket i Täby för att läsa tidningar. Efter spärren vid hyllan där ”Kulturrådets favoriter” finns utlagda stannade jag till. Den första bok som min blick fastnade på bar titeln ”Hur mår maten? Djurhållning och djurskydd i Sverige” av Per Jensen, professor i etologi vid Linköpings universitet. Boken verkade tråkig, som ett beställningsarbete av LRF lantbruks-kooperationen. Efter en stunds bläddrande infann sig intresse för läsning och kritik.
I mina studier och forskning har jag tillägnat mig vanan att i tur och ordning läsa texten på pärmarna, förordet och listan på källor och referenser. Först därefter ger jag mig in på delar av boken. Innan jag läst boken färdigt har jag också googlat och skummat recensioner.
Peter Nilsson, Djurens Rätt skrev så här den den 8 december 2012:
– Hur mår maten? är en väldigt elegant och utbildande bok som folk verkligen borde läsa – och jo, då tänker jag också på den inbitne djurrättaren som kanske inte köper Per Jensens etiska ställningstagande (mer om dessa senare) men som vill lära sig mer om hur djuren i den svenska livsmedelsproduktionen har det. Kunskap är styrka.
Tina Gerdien, Östgötacorren skrev den 4 december 2012:
– Per Jensen vill inte att vi ska sluta äta kött. Tvärt om. Han argumenterar för att ett liv utan lantbrukets djur skulle bli ett torftigt liv. Det har, menar han, att göra med att människor och djur lever i ett ömsesidigt beroende sedan tusentals år tillbaka och vår samvaro ger oss inte bara mat och kläder utan också kulturlandskap och livskvalitet.
Man kan gott säga att kritiken har varit mycket välvillig. Ett standardverk om animalieproduktion i Sverige har välkomnats från flera håll, som här exemplifierats med Djurens Rätt och den stora lokaltidningen i författarens närmiljö i Linköping, Östergötland.
Men redan ett enkelt trovärdighetstest visar på allvarliga brister. Katarina Vikström, allehanda.se Härnösand, Västernorrland, skriver den 1 augusti 2013:
– Djurförbud blir allt vanligare. Allt fler svenskar förbjuds att ha djur. Under första halvåret i år har 125 djurförbud utfärdats i landet.
Aktuell information om förekomsten av brott mot djurskyddslagen borde vara av central betydelse i boken. Varför inte med realistiska fotografiska bilder? Per Jensen har heller inte redovisat statistik om brott mot djurskyddslagen. Han skriver på sid 79:
I praktiken är det ytterst få som döms i domstol för brott mot djurskyddslagen. Man kan se det på två sätt. Möjligen har vi en tandlös lagstiftning i Sverige, som gör att man inte hittar och lagför dem som begår brotten. Men det kan lika väl vara så att vi faktiskt överlag har duktiga och laglydiga djuruppfödare och att överträdelserna faktiskt inte är fler än så. Jag vill gärna tro på det sista alternativet.
Innan jag själv läser boken färdigt gör jag det med ett antagandet att Per Jensen grovt underskattar djurplågeriet och brotten mot djurskyddslagen. Jag söker också efter Jensens egen empiri. Har han inte gjort egna besök i djurstallar och hos bönder? Och då ska det inte bara vara mönsteranläggningar anvisade av centrala organisationer utan även problemanläggningar som Djurrättsalliansen har visat på. Jensen åtnjuter ekonomiskt stöd av staten genom Kulturrådet. Men Djurrättsalliansen som avslöjar djurplågeri har blivit åtalade för sina otillåtna besök och filmning i grisfabrikerna.
Jag är inte ledsen för att jag upptäckte bokens utgivning 8 månader sent. Fördelen är att jag kan studera boken, recensionerna och aktuell händelseutveckling i efterhand. Försöker Jensen desavouera kritiken mot animalieproduktionen genom att erkänna existensen av kritiken? Jag har aldrig sett en lista på källor och referenser som ideologiskt är så heterogen som i denna bok. Här finns både källor från lantbrukets etablerade maktstrukturer för animalieproduktion och även filosofer som Singer och Regan samt organisationer som Djurens Rätt och PETA.
Denna bok och liknade framställningar i media kan också sättas in i ett idéhistoriskt sammanhang där den akademiska forskningen och undervisningen i Sverige kan studeras som ett hinder för ett idéflöde och som står fritt, så fritt som möjligt från stat, näringsliv och institutioner.
Baltic-gruppen har även ett stort projekt med Umeå kommun genom Kulturväven – ett stort bygge vid älven, vid Hamnplan – med miljardbudget. Där ska hotell, bibliotek och annat inrymmas, som ”mötesplats för gränsöverskridande kultur i centrala Umeå”.
Hur storkapitalet tog vinsten och samhället fick Svarte Petter