Umeås själ på tillväxtens altare

Kulturredadaktionen SR1 har gjort ett reportage som sammanfattar och ger relief åt utvecklingen i Umeå de senaste åren. Även för den som sugit i sig mycket av händelserna finns det nya reflektioner att göra. Reportern Mårten Arndtzén har en förmåga att klä av makthavarna med ett lugn som är rakt motsatt skjutjärnsjournalistiken. Hör till exempel frågorna till stadens starke man, kommunalrådet Lennart Holmberg, angående Apberget. Holmberg tappar byxorna utan att märka det själv när han försöker bevisa något om den ”tysta majoriteten” och Apbergets vara genom att säga: ”Det finns väl ingen politiker som talar så mycket med folk som jag”.

Eller landshövdingen Magdalena Andersson som underdånigt – i högtidstal vid prisutdelning i Stockholm – smickrar stadens starkaste man Krister Olsson, Balticgruppens chef och ägare.

Reportern ger genom hela programmet en sammanhängande och begriplig berättelse utan åthävor, utan minsta effektsökeri. Konstigt nog blir man som lyssnare inte upprörd. De flesta är redan hårt luttrade och tar berättelsen som bekräftelse på redan kända missförhållanden. Aktörerna i Umeå, uppblåsta av kulturhuvudstadsåret 2014, går ovetande till folkets fördömelse och till stupstocken.

Naturvårdsverkets chefer – tunghäfta?

Har Naturvårdsverkets chefer lidit av tunghäfta i 20 år?

Sveriges klimatutsläpp har fått ny uppmärksamhet efter en granskning som SVT gjort. Fredrik Reinfeldt har påstått att klimatutsläpp sjunker och minskat med 20 procent sedan 1990. Läs mer i Miljöaktuellt.

Naturvårdsverkets Lars Westermark gör nu tydlig skillnad mellan inhemska utsläpp och utsläpp där även import medräknas. Resor är en form av import och som medför utsläpp. Dit räknas till exempel flygresor till Thailand. Och alla former av resor och annan konsumtion av svenska medborgare. Även investeringar av svenskar som beror av import borde räknas. Så därför är det ganska lätt att se klart på hur utsläpp ska beräknas. När alla klimatutsläpp räknas, då har vi istället en ökning med ca 15 procent sedan 1990 enligt Naturvårdsverket.

Men så till vår fråga till Naturvårdsverket. Hur kommer det sig att Reinfeldt och andra politiker har fått hållas? Naturvårdsverket har ju haft många år med möjligheter att korrigera den politiska debatten som är så fylld med vilseledande påståenden. Tyvärr är det lätt att låta sig luras.

SVT förtjänar beröm som tagit upp regeringens vilseledande påståenden om klimatutsläpp. I år har publiken även fått se kritiska reportage om vindkraftens utbredning, nu i Norrland. Något har hänt med statstelevisionen, vad? Eller är det något som inte hänt, något som inte verkar hämmande, som gör att statstelevisionen kan leva upp till sin roll som public service?

När det gäller Naturvårdsverket bör de förklara varför de hållit tyst så länge om den uppenbart vilseledande informationen om klimatutsläpp som politiker bedrivit. Detta har pågått sedan 20 år och gett felaktiga beslutsunderlag för företag, myndigheter och konsumenter i hela samhällsekonomin. En och annan Thailands-resenär kanske hade stannat hemma om de hade vetat hur illa Sverige ligger till med sina klimatutsläpp. Flera hade minskat sin köttkonsumtion om de varit informerade. Där har Livsmedelsverket något att ta itu med nu på måndag.

Nytt Apberg

När demokratin går i baklås, som den har gjort i Umeå med Apberget, behövs nytänkande.

Arkitektstuderande har utvecklat ett mobilt Apberg som ersättning för det som revs av kommunen genom en kupp. På samma plats som den tidigare konstruktionen fanns, har nu trästockar i lagom längd staplats. Att bara sitta på. Och ett podium för att hålla tal!

Det ger inte bara samma möjligheter som tidigare, utan även nya möjligheter. Den som tror att det bara handlar om en plats att äta vårens första glass, har inte förstått sprängkraften i arkitekternas idé.

Se inslaget i SVT här.

SäkraMiljön har också en mobil lösning: VegFik

alt
(Klicka för större)

VegFik är ett mobilt gatukök för vegansk mat. Umeå är sedan två decennier ursprunget för Straight Edge och en vegansk livsstil. Sympatisörerna till idéerna har valt att hålla största möjliga avstånd till politiken, som försöker göra kultur till ett kommersiellt konkurrensmedel för Umeå.

Mer om Rättsröta

Rättsröta har varit ett hett ämne i samband med JK-ämbetet. Läs här och här.

Naturen kan ge metaforer av många slag. Nu behöver vi en metafor för att beteckna några av de problem som det svenska rättsväsendet har fått  i ökad grad sedan 1995 när Sverige anslöt sig till EU. Konflikten mellan svensk rätt och EU-rätt har framgått i lördagens intervju i SR P1 den 1 mars med Fredrik Wersäll, chef för Svea Hovrätt.

I all korthet kan problemet beskrivas som ett gap mellan den överordnade EU-rätten och svensk rätt. Ett exempel är s.k. dubbel bestraffning som EU slog ned på. Svenska domstolar har i många fall utdömt både skattetillägg och fängelse. Ca. 2000 skattebrott ska framgent omprövas med retroaktiv verkan. Andra exempel är våldtäktsbrott och narkotikabrott som kan kan få olika bedömning med EU-rätt och svensk rätt.

Wersäll kommenterade även lagstiftningsarbetet i EU som inte liknar det som finns i Sverige med noggranna förberedelser. Inom EU görs ofta politiska kompromisser för att kunna driva igenom en ny lag. Följden blir oklarheter och gap till de nationella lagarna både i Sverige och förmodligen även i andra länder. Wersälls analys är att svenska domstolar fyller ut gapet med tagande av ökad makt.

Så till valet av metafor. Gap är ingen dålig metafor men lite intetsägande. Vad sägs om rättsöken? Vi bevittnar ett systemfel som är svårt att avhjälpa. En lösning kan vara att de svenska lagstiftarna arbetar med större kraft och framförhållning. Och ska man färdas genom en öken så är det mycket som behövs.

Batterier

Av Inger Almström

Känns fånigt att skriva om batterier och lampor när solen lyser ute och snart är det ljust så länge man behöver och arbetsdagarna blir oändliga.

Batterier räckte inte så länge förr, så fort man behövde en lampa var de slut. Jag fick min första ficklampa i julklapp av någon när jag var fem år. Det är en decimeter lång plåttub med plats för ett avlångt batteri. Den gav knappt ledljus med den centimetertjocka linsen längst fram, som dessutom var lätt att tappa. Jag trodde det skulle bli ljust som på dagen och batterierna tog slut före helgen. Jag lade undan den och fortsatte vara ute och tassa i mörkret utan annat ljus än stjärnor och måne och det som lyste ut ur husen. Jag har också en röd lykta i formen av ett tomtehuvud i tunn plast. Den fick jag batterier till varje jul och en lykta med fast vitt och blinkande rött sken, den använde jag av och till. Sedan intog jag en avog inställning till ficklampor. Det var inte förrän jag skaffade min första bil, en 10 år gammal BMW 1600 kallad Leopold, som jag behövde en riktig stavlampa, en sån med 2 batterier i. De finns fortfarande fast inte 70-tals gröna. Alla som haft en bil med oändligt antal ägare som bilprovningen ger sig på med slägga vet varför man behöver en ficklampa och en stor verktygslåda, overall, reservdelar och en stor portion övertalningsförmåga för att över huvudtaget komma någonstans.

Utan garage gäller det att vara siare. För att kunna köra nästa morgon om det var kallt, skulle det då snöa under natten var risken stor att man inte kom in i bilen för att den frusit ihop. Lås var ett elände. Utan tanklås slangad bil, med tanklås igenfruset lås. Så var det någon som gav mig en pytteliten ficklampa med 2 AA batterier i som kunde tina dörrlås på den kära bilen. Det hade jag stor nytta av då. Sedan kom en modell anpassad efter märket som satt i en särskild hållare i en annan bil och nu har jag en alldeles ny, smal som en penna som laddas i cigarettändaruttaget och lyser rätt bra, sist jag testade.

Min man ser inte i mörker och är besatt av ficklampor. Han bytte snabbt ut min ficklampa till nyare. Ute hade vi en en stor klump som fungerade som en sån där Kettle bell. Man blev urstark bara av att bära den med sig. Att hämta ved med den blev ju problematiskt. Man orkade liksom lampan eller veden. Så kom moderna billiga pannlampor. De var 5×5 cm och gav läsljus nog när det var strömavbrott och tillräckligt ljus för att se vedträna längst in i vedboden. Numer försöker jag hämta när det är ljust eller vänta tills pannlampsentusiasten fryser och går själv. Vi har haft flera antal modeller, varav jag tycker bäst om de med rött ljus. Jag använder egentligen bara pannlampor när jag ska leta en grimma i hagen när hästarna ska gå in och någon har tagit av sin. Grimmorna har reflexer så de är lättare att hitta med lyse, men ibland kan man ändå få leta en halvtimme. Tanten på 4 ben tycker inte om skarpt ljus så hon kommer inte om jag har pannlampa.

Det fanns en gång lampor som var böjbara och kallades ormar. En sådan slängde sonen om halsen när han skulle cykla upp till bussen för att åka till gymnasiet. En halv kilometer på 1 minut och om bussen såg honom väntade den, inte annars. Så lampan var till för busschauffören, inte för att han skulle se i mörkret, det gör han ändå. Sen slutade bussen gå och det blev lägenhet istället. Numera använder alla unga bara sin mobil, även om sladdlösa ”lysrörslampor” är bättre än en smartphone i en oljig motor.

Mina ficklampor försvinner liksom och ersätts av andra. Utom den 10,- rödblommiga jag använder om jag tappar en maska i en stickning. Ingen annan vill synas med den tingesten. Visserligen lyser den inte alltid, då måste man trycka på mitten eller skaka lite så går den igång. Vi har ett par nyckelringslampor också, mest för att de är kul.

Jag brukar inte bry mig så mycket om lamporna förrän nyligen, använder dem mest när jag ska leta något i min gamla mjöltunna som är full av garn. Men så fick jag en ny pannlampa, ska vara led och näst senaste tekniken. Jag tål den absolut inte utan mössa, helt omöjligt inomhus. Maken som vill att jag ska ha bra grejjer blev besviken. Han gillar sin, något häftigare modell och kan inte riktigt förstå att jag hellre går i mörkret. Egentligen känner jag av hans också när han ligger i soffan och läser med den (för att jag inte tål taklampan) så har vi en skiva på och jag sitter under en av fönsterlamporna.

Min ganska nya (under 5 år) guldfärgade ficklampa försvann också i samma veva för att ersättas av en ny svart, ultralätt med laservarning. Den lyser som ett spårljus i mörkret – men det behöver inte jag. Nu ligger mina nya lampor i garderoben i en låda och ropar på mig att jag är otacksam! Kanske kommer jag på var han lagt min guldfärgade så jag slipper riva garderoben för att hitta något men till dess är det faktiskt skönare att gå i mörkret, prova får du se, men skynda dig nu är det vårvinter och då behöver man bara solen och om den lyser som idag på kritvit snö önskar både jag och hästen att det kunde vara snö och rent, flugfritt och grönt gräs.

Mattlim i nya byggnader

Av Inger Almström

Det stora bildelsvaruhuset som öppnade i vår närmaste stad för ett par år sen var något vi verkligen sett fram emot. Vi väntade ett par veckor efter invigningen för att undvika den värsta ruschen. Vi skulle köpa lås, brytskydd och sådant för att uppgradera nu när inte bara de asiatiska s k bärplockarna utan även horder av öst stats dito får oss att tro att vi bor med E4an genom gården. Vi letade och funderade, så kände jag mig mer och mer orkeslös. Jag satte mig ned på draget till en liten vagn, det hjälpte inte, gick till cafeterian men inte heller det hade någon effekt. Gick på toaletten och baddade ansiktet. Där gick det bra, då gick det upp för mig att det var för att huset var nytt. Jag gick helt enkelt ut och då mådde jag fint. Ringde in till maken och sa att jag inte kunde vara inne. Dom har använt sättlim under mattorna sa han.  Jag vet sedan tidigare att jag inte klarar av sättlim eller något lim som reagerar med t ex spånplatta. Det började sedan jag tvingades undervisa i en mögel lokal. Försökte förlägga undervisningen till annan lokal, men ibland var det inte möjligt och vi var alltid tvungna att samlas i mögellokalen.

Nu var vi dit igen, nu vet jag att jag inte kan vara där. Jag rusar in och deltar om jag måste för att sen rusa ut igen. Problemet är att jag inte kan styra tiden som Sixten är därinne då. Allt jag kan göra är att sitta och titta på folk och deras bilar. Det är rätt kul. Befäster alla ens fördomar. Småpojkarna kör fortfarande svarta Volvo med fräcka dekaler vilka gör att man vet exakt vilka de är. Dekaler stoppade jag, men svart Volvo har vi fortfarande på gården, den väntar, utan vätskor, på skrotpremie. Lite äldre och mycket äldre kör Mercedes, utan tonade rutor och dekaler. Sedan har vi alla kombibilar med en eller två hundar i. De flesta har hundarna i baksätet och varorna bakom lastgallret. Förr tyckte jag alltid att det var de unga som hade bilar som inte hängde ihop, nu tycks det vara män av obestämbar ålder med långa skägg som har dessa, märkligt. 

Jag kunde ju köra dit maken och lämna honom och hämta honom senare, men det skulle innebära några kilometer i onödan samt onödig bränsleförbrukning. Måste minnas att ta en bok nästa gång.

VK för bakom ljuset

VK’s artikel ”Umeåborna fördes bakom ljuset”

Låt oss bidra med ytterligare en konspirationsteori. Den att Västerbottens-Kuriren fört umeborna bakom ljuset. Vår förklaringen är – ”den som sa re va re”. VK gör avslöjanden om mygel och lögner som kan ses som ett desperat försök att undandra sig ansvar. Det gäller allt som går under begreppet stadsomvandlingen och det som går under symbolfrågan Apberget.

VK som dominerande lokalt medium, Norrlands största tidning, har levt farligt under lång tid. Det ekonomiska beroendet, äktenskapet mellan Balticgruppen och VK har försvårat för det fria ordet i Västerbotten. Den som fortfarande vill tro på VK:s oberoende får åta sig att bevisa det.

VK:s sena uppvaknande om Apberget kan ses som ett desperat försök att skapa trovärdighet hos en massiv och växande opposition till stadsomvandlingen som styrs av en maktstruktur med politikerna, Balticgruppen och VK.  Maktstrukturen anklagas av oppositionen för fascism. Nu väntar vi bara på att VK:s ledning ska försöka blidka oppositionen med ännu starkare ordval och flammande apeller.

PS
Vad få tycks ha förstått, har Apberget betydelse för att skapa dynamik i ett kvarter som blivit alltmer sterilt. Där finns varuhuset Utopia som är en av Balticgruppens största investeringar i Umeå. Har inte Balticgruppen och andra förstått det? Eller är de så illmariga att de kör ett spel om Apberget för att avleda den mördande kritiken mot stadsomvandlingen?

En halv miljon för att få unga att rösta?

Kommunchefen i Robertsfors vill ha 665 kr per ung person i kommunen för att använda i ett projekt för att få unga att rösta. Han beräknar att det finns 775 unga personer som tillhör målgruppen. Totalt handlar det om 515.000 kr. Väldigt dyrbart för att kommunicera med unga i Robertsfors. 

Läs här i Norran

Kommunchefen talar inte om hur effekten ska mätas. Glömde eller tänkte inte på det? Det gäller två val under 2014, och då krävs två valundersökningar som kan mäta valdeltagandet bland unga. Dessutom måste det till jämförelser med samma åldersgrupp från tidigare val. Var finns sådan information? Dessutom kostar mätningarna pengar om man vill göra det seriöst.

Det hela verkar mycket dåligt genomtänkt. Vi kan begära att en kommunchef ska kunna presentera en genomtänkt plan. Robertsfors kommun har för inte så länge sedan mottagit bidrag från landsting, länsstyrelse och stat för ”Hållbara Robertsfors”. Ett luddigt projekt som visade sig vara allt annat än brett och folkligt. Projektet blev ett enda stort fiasko som kommunpamparna har försökt tiga ihjäl. 

Den här gången vore det bättre att använda pengarna till utbildning av kommunens tjänstemän och politiska företrädare. Kursen bör heta ”Stoppa bidrag som inte medborgarna vill ha! Stoppa bidragsmygel!”.