Svarstider hos länsstyrelsens miljöenhet

Tror du till äventyrs att länsstyrelsen har en förutsägbar svarstid på skrivelser?

Vi har tvingats konstatera att det inte finns normer eller administrativa rutiner för ärenden som gäller tillsyn av RagnSells Fagerliden, anläggning för farligt avfall.

Att vi måste vara oroliga för RagnSells verksamhet vet vi efter åtta år, två stora haverier med mycket läckage och stora utsläpp till vattendrag och våtmarker. Därtill flera fall av misstänkta miljöbrott där varken vi, åklagaren eller tillsynsmyndighet lyckats nå ända fram. I april 2014 fick vi tillgång till miljörapporten för 2013. Miljörapporten ska redovisa verksamheten vid anläggningen, särskilt hur villkoren för tillståndet efterlevs. Det gäller bl.a analysvärden för tungmetaller och arsenik.

Vi läste och kommenterade rapporten inom en vecka med sju tydliga kritiska frågor på vilka vi begärde svar. Sedan har vi fått påminna, påminna, påminna och påminna myndigheten som inte har respekt för oss som sakägare eller drabbade. Till slut fick vi besked av enhetschefen att ”målsättningen var att ge svar före semestern”. Men utan att tala om när handläggarens semester infaller… Och det var bara en målsättning… Vi kan vara tvingade att vänta till slutet av året för att få svar på våra sju allvarliga punkter i vår kritik av RagnSells miljörapport 2013.

Kameraövervakning av gamla och fångar

Gamla och fångar har behovet av tillsyn och säkerhet gemensamt. Kameraövervakning breder ut sig. Övervakning av gamla med hjälp av kamera har blivit alternativ till besök av personal. Motivet är att spara pengar i första hand, men argumentet om ökad säkerhet finns också. Övervakning av fångar är ett annat område. Tvångsintagna personer kan skada sig eller komma till skada på grund av akut förgiftning av droger.

Kameraövervakning tycks inte vara en partiskiljande fråga. Människosynen och ekonomiska drivkrafter styr. Var finns den etiska diskussionen? Ska ekonomin avgöra utan att undersöka vad berörda personer eller anhöriga tycker? Ska resurser användas för att produktutveckla säkerhetstjänsterna, och av vem? Är en butler i form av robot mer människovänligt? Är det ett kusligt orwellskt kameraöga på väggen som ska finnas?

Strängt taget sitter inte problemet i prylen, utan i mjukvaran. En diskussion om hur hjälpmedel används med samspel och empati kräver mer och ger mer än vad ett fokus på prylarna ger. Det ser vi väldigt lite av i media när vårdansvariga talar sig varma för kameraövervakning för att spara kommunens pengar. Det tyder på att vårdansvariga bör ta chansen att börja om från början. Den tekniska termen kameraövervakning används som beteckning för hjälp att rädda liv – då är det dags att börja tänka om från början och starta en diskussion om etik och moral.

På fel håll i Robertsfors

Vänner i Arvidsjaur klipper i lokaltidningarna. Deras urvalskriterier är självvalda. Tolkningen av innehåll och konsekvenser av vad som rapporteras i tidningarna är vår egen.

I en artikel ”Inflyttardagar för att locka fler till bygden”, Norran 15 maj 2014, berättas att Robertsfors kommun har en ”inflyttnings- och marknadsföringsansvarig”. Hur kan en kommun engagera sig i husmarknaden? Vad säger kommunallagen? Är det inte säljare, köpare, eventuellt med hjälp av mäklare som bäst ägnar sig åt köp och sälj?

Robertsfors kommun har sedan 10 år ägnat sig åt att påverka den fria marknaden med gratistomter (som inte var gratistomter) i ett projekt i Sikeå med det förföriska namnet ”Må Bra Byn”. Trögt har det varit och pengar har det kostat. I kommunens ökenvandring att bli Sveriges Bästa Kommun (läs här) har mycket blivit fel. Anläggning för farligt avfall och vindkraftverk har medfört naturförstöring som skrämmer bort inflyttare. Att lägga pengar på en anställd ”inflyttnings- och marknadsföringsansvarig” är med förlov sagt dumdristigt. Kustområdet har och kommer att få många vindkraftverk som ger buller, hälsorisker och förstörd natur. ”Må Bra Byn” i Sikeå kan på sikt få 100-tals vindkraftverk i grannskapet bara några kilometer bort.

Att bli inflyttare och köpa hus på kommunens uppmaning kan bli brakförlust innan bläcket torkat. ”Må Bra Byn i Sveriges Bästa kommun” kommer att hamna högt på vår floskelttopp!

Brevväxling mellan Inger Almström och Arvidsjaurs kommun om deponifrågor vindkraft

Från Inger Almström

Till Miljö- Bygg och Hälsoskyddsavdelningen
Arvidsjaurs Kommun

Jag har några frågor angående sophantering med anknytning till vindkraft.

1. Hur mycket tar återvinningsstationerna i kommunen betalt per ton för deponi av betongskrot från t ex ett vindkraftverk?

2. Hur mycket av betongfundamentet måste en eventuell verksamhetsutövare i kommunen avlägsna, enligt kommunala regler, om ett vindkraftverk ska monteras ned?

3. Var i kommunen skulle man kunna lämna sådant betongskrot som kommer från vindkraftverk? I Arvidsjaur, Glommersträsk eller Moskosel. Om inte något sådant skrot kan lämnas i kommunen till vilket närmaste ställe skulle detta då kunna lämnas?

4. Vilka regler gäller för hur stora betongklumpar som kan lämnas? Är det någon skillnad om dessa är armerade? Vilken prissättning gäller för dessa klumpar, stora, små, med eller utan armering?

5. Tar kommunen i nuläget emot glasfiberarmerad epoxiplast som innehåller bisfenol A?

6. I så fall vad kostar det per ton att deponera detta?

7. Om kommunens avfallshantering accepterar glasfiberarmerad epoxiplast innehållande bisfenol A, hur är det då tänkt att denna ska destrueras? Metod? När det gäller tänkt gods från ett eventuellt vindkraftverk rör det sig om vingarna. Det handlar om 17 x 3 x18 ton = ca 900 ton glasfiberarmerad epoxiplast som innehåller bisfenol A bara från den tilltänkta etableringen på Brattberget.

8. Var i kommunen ska glasfiberarmerad epoxi deponeras/destrueras? I Arvidsjaur, Glommersträsk eller Moskosel? Om inte i kommunen, var finns närmaste sådan deponi för denna mängd?

Tacksam för snabbt svar då länsstyrelsen just nu behandlar detta ärende.

Inger Almström

Läs svaren och föjdfrågor, klicka ->[@more@]

Kommunens svar på frågor om avfall från vindkraft

Den 6 maj 2014 mottag miljö- och byggenheten en skrivelse med åtta frågor om avfall från vindkraft. Skrivelsen är från Inger Almström. Eftersom det rör sig om hypotetiska frågor och inte ett aktuellt fall har miljö- och byggenheten valt att inte göra några större undersökningar för att svara på frågorna. Svaren som lämnas är av övergripande karaktär.

Följande svar lämnas:

1. Betong kan krossas och återanvändas som t ex. fyllnadsmaterial. Om ett företag inte väljer att återanvända betongen själv kan de idag lämna fyllnadsmaterial till kommunen för 150 kr per ton. Ett företagsavfall (som inte kan jämföras med hushållsavfall) behöver inte lämnas till den kommunala avfallsanläggningen där verksamheten bedrivs. Företaget kan välja att lämna sitt avfall till en avfallsanläggning i en annan kommun. Hushållsavfall från Arvidsjaur som ska deponeras skickas idag till en avfallsanläggning i Piteå eftersom Arvidsjaurs kommun inte har någon egen avfallsdeponi.

2 Det ska framgå av företagets ansökan och ett ev. miljötillstånd hur området ska efterbehandlas vid en eventuell avveckling. Som praxis gäller att ett område ska återställas (så långt som praktiskt möjligt) till sitt naturliga tillstånd.

3 Om ett företag inte själv väljer att återanvända betongen kan de välja att lämna den till en godkänd avfallsanläggning. Vilken anläggning de väljer beror på avfallsanläggningens kapacitet, avstånd och kostnad. Betongen kan återanvändas som t ex fyllnadsmaterial ( vilket är det miljömässigt bästa alternativet) eller deponeras.4 Hur stora betongklumparna som ett företag kan lämna beror på syftet med hanteringen. Om de ska krossas för fyllnadsmaterial kan armeringen sorteras ut. Då är det mest troligt krossens storlek som avgör storleken på betongklumparna, men innan krossning går det säkert att hacka sönder ev. betongklumpar som är förstora. Ska betongen gå som deponirest spelar antagligen inte storleken någon avgörande roll.

5 Ja.

6 För företag som väljer att lämna avfall till ÅVC i Arvidsjaur kostar det idag ca 1100-1500 kr/ton att lämna brännbart avfall som ska förbrännas i boden och 1400 kr/ton att lämna avfall till deponi som ska skickas till Piteå.

7 Avfallshanteringen skiljer sig om det rör sig om fullt uthärdad epoxiplast eller inte. Om plasten inte är fullt uthärdad ska den hanteras som farligt avfall och i anat fall kan den gå som brännbart. Brännbart avfall från hushållen skickas idag till en förbränningsanläggning i Boden.

8 se svar under punkt 7.

För miljö- och byggenheten
Åsa Andersson
Miljöinspektör

Begäran om förtydligande Från Inger Almström

Förtydligande önskas i ovannämnda ärende

Först vill jag tacka för kommunens svar på mina frågor.

Dock tycker jag att svaret på fråga 7 inte klargjorde det jag frågade om. Min fråga var om kommunens avfallshantering accepterar glasfiberarmerad epoxiplast innehållande bisfenol-A? Hur det är tänkt att denna ska destrueras? Vilken metod som ska användas? Kommunens svar på den frågan löd delvis: ”Om plasten inte är fullt uthärdad ska den hanteras som farligt avfall i annat fall ska den gå som brännbart.”

1 Vet inte kommunen om den epoxiplast som vindkraftvingarna består av är fullt uthärdad eller inte?

2 Om denna epoxiplast är fullt uthärdad ska den enligt svaren hanteras som farligt avfall – hur hanterar kommunen denna typ av farligt avfall?

3 Vad kostar det att lämna denna typ av farligt avfall till kommunen?

4 Var i kommunen skall verksamhetsutövaren lämna detta farliga avfall?

Om inte kommunen har för avsikt att genast lägga in sitt veto mot den planerade vindkraftparken Brattberget är detta högst aktuella frågor som jag och vi andra som bor här måste få svar på omgående.

Med vänlig hälsning
Inger Almström

Kommunens svar på Ingers begäran om förtydligande

Svar på ytterligare frågor och avfall från vindkraft 2014-05-23

Den 23 maj 2014 mottog miljö- och byggenheten ytterligare en skrivelse med frågor om avfall från vindkraft från Inger Almström. Undertecknad poängterar även i detta svar att då det i dagsläget enbart rör sig om hypotetiska frågor och inte ett aktuellt fall väljer miljö- och byggenheten att inte göra några större undersökningar för att svara på frågorna. Svaren som lämnas är av övergripande karaktär.

Följande svar lämnas:

1.    Ja, den är fullt uthärdad.

2.    Det är bara om plasten inte är fullt uthärdad som den ska den hanteras som farligt avfall. Om den är fullt uthärdad kan den hanteras som brännbart avfall.

3.    Frågan är inte aktuell eftersom det är brännbart avfall.

4.    Frågan är inte aktuell eftersom det betraktas som brännbart avfall.Ett företag kan också välja att återanvända/återvinna en produkt.

Som förklarats i tidigare skrivelse kan ett företag välja att lämna avfall (som inte är att jämställas med hushållsavfall) till vilken godkänd avfallsanläggning de vill. Eftersom Arvidsjaurs kommun inte har egna behandlingsanläggningar för varken farligt avfall eller brännbart avfall är det mest troligt att ett företag med stora mängder avfall transporterar det direkt till aktuell behandlingsanläggning då det blir billigare för dem.

Angående följande kommentar:

Om inte kommunen härför avsikt att genast lägga in sitt veto mot den planerade vindkraftparken Brattberget är detta högst aktuella frågor som jag och vi andra som bor här måste få svar på omgående.

är mitt svar:

Miljö- och byggenheten är en förvaltning som arbetar med myndighetsutövning, vilket innebär att vår roll är att vara sakliga och opartiska i bl.a. olika miljöprövningsärenden. Vi ska rätta oss efter de lagar, förordning och föreskrifter som finns.En tillsyns- och prövningsmyndighet tar aldrig ställning för eller emot innan en ordentlig granskning av ett ärende. Granskningen görs med stöd av lagstiftningen.När det gäller t.ex. anläggande av vindkraft är det Länsstyrelsen som är beslutande myndighet och som genomför prövningen enligt miljöbalken. Miljö-, bygg-och hälsoskyddsnämnden är remissinstans. Nämnden yttrar sig till Länsstyrelsen i två steg i ärenden som prövas av Länsstyrelsen. Första gången är när företaget har s.k. tidigt samråd och tagit fram de första handlingarna till ansökan. Då lämnas bl.a. synpunkter om det är något särskilt som nämnden anser ska belysas i ansökan eller om vi upptäcker felaktigheter i handlingarna som tillsänts oss från Länsstyrelsen.

När alla berörda parter inkl. Länsstyrelsen lämnat sina synpunkter till sökanden ut-reder och sammanställer sökanden (utifrån synpunkterna som lämnats) en ny an-sökan, där alla ev. synpunkter ska beaktas/kommenteras. Ansökan ska då även innehålla en komplett miljökonsekvensbeskrivning.

När den kompletta ansökan inkommit från företaget skickar Länsstyrelsen ut den på remiss till berörda parter. I det aktuella fallet som rör Brattberget har miljö-,bygg- och hälsoskyddsnämnden ännu inte fått någon slutlig ansökan från Länsstyrelsen som kan granskas. Vi har därför ingen möjlighet att lämna synpunkter i detta skeende.

Observera att ovanstående svar lämnas utifrån miljö-, bygg- och hälsoskydds-nämndens roll som myndighetsnämnd. Det är endast kommunfullmäktige som harmöjlighet att lämna sitt veto i frågor om t.ex. etablering av vindkraft. Den möjlighet-en har inte en miljönämnd.

Mer information om kommunal vetorätt

Kommunen har genom plan- och bygglagen (2010:900) och principen om kommunalt självstyrelse ett avgörande inflytande över markanvändningen inom kommunen. Sedan de nya reglerna för prövning av vindkraft trädde i kraft är bygglov inte nödvändigt för vindkraftverk som har tillstånd enligt miljöbalken. Kommunen har ändå genom plan- och bygglagens bestämmelser om översiktsplan ett starkt planeringsverktyg för lokalisering av bl.a. vindkraft. En översiktsplan är inte bindande men den tillmäts betydelse vid prövning av ärenden i olika instanser. Tillstånd till vindkraftverk som inte är bygglovspliktiga får ges bara om kommunen har tillstyrkt det. Detta innebär I praktiken en vetorätt för kommunen i mål eller ärenden om till-stånd om vindkraftverk. Regeringen kan, trots att kommunen inte tillstyrkt en an.läggning, tillåta verksamheten med stöd av 17 kap. 6 § miljöbalken, om det är angeläget från nationell synpunkt att verksamheten kommer till stånd.

För Miljö- och byggenheten

Åsa Andersson
Miljöinspektör

Att skapa gemenskap – Hur beslut fattas i en EU-myndighet

altSven-Olof Junker, Stockholm School of Economics, 2014

Sedan 1993 har ett trettiotal EU-myndigheter inrättats för att samordna offentlig förvaltning i medlemsstaterna. Genom att till exempel bestämma vilka produkter som får säljas, enas om varornas tekniska standard och vilka metoder för marknadskontroll som ska tillämpas i medlemsstaterna, ska EU-myndigheter förverkliga idén om EU:s inre marknad.

Ämnet EU kan förefalla torrt och tråkigt, men här kan alla som funderat på EU-byråkratin och förhållandet till nationella, svenska myndigheter få många aha-upplevelser. Den oberoende forskaren behöver inte ta politiska hänsyn och kan därför se klarare på EU-systemet. I avsnittet ”Institutionell förvirring i metaförvaltningen” beskrivs hur förvaltningen tillhör både EU och de respektive EU-staterna – på samma gång. I avsnittet ”Nationella taktiker för att hantera europeiska beslutsprocesser” diskuteras hur nationella myndigheter förhåller sig till EU-myndigheter när de fattar gemensamma beslut och vad som påverkar deras förhållningssätt. Taktikerna kan vara vitt skilda mellan stater och även inom en och samma stat. Anpassning, kompromiss, undflyende, trots och manipulation är taktiker att hantera EU-kraven.

Avhandlingen visar på många motsägelser i gemenskapen mellan myndigheter. Boken utgår från en studie av Europeiska läkemedelsmyndigheten EMA, en myndighet som fattar beslut om vilka nya läkemedel som ska godkännas i Europa.

Läsning av denna avhandling är en väg även att ställa frågor och att göra jämförelser till ”förvaltningen” och ”förvaltning av förvaltningen” på helt andra områden än läkemedel. Det kan faktiskt kännas som en lättnad att det är komplicerat även på andra områden än sitt egna. Svenne Junkers bok är rena lustläsningen!

Robertsfors drar ifrån på fel håll

Robertsfors har störtat till plats 238 på listan ”Här är det bäst att bo”. Läs Fokus. Tidningen Fokus gör varje år en lista över landets 290 kommuner. Placering har varit låg under alla är men det hindrar inte kommunens politiker att skylta med ”Robertsfors, Sveriges bästa kommun”. Skylten är placerad över ingången till det överstora kommunhuset för tjänstemännen och politikerna. På sätt och vis kan man förstå att det måste vara en bra kommun för sådana personer.

Vad är det som gör att skylten sitter kvar? Nedläggningen av skolor? Nedläggningen av 175 arbetsplatser vid Element Six? Vindkraftverken som byggts nära kommunens bästa havsbad och fritidsområde? Mottagning och läckage från farligt avfall hos RagnSells?

Oss veterligt finns det ingen självständigt tänkande kommunmedborgare som tycker att skylten stämmer med verkligheten.

Tillsynsmyndigheten insåg inte allvaret i Blaiken

Från 2008 och senare har massiva utsläpp gjorts i Blaiken av ett gruvbolag.

Se nyheten på SVT Aktuellt.

Ska det behöva ta 6-7 år för tillsynsmyndigheten, länsstyrelsen i Västerbotten att inse det fulla allvaret för fjällsjöarna? Saneringskostnaderna beräknas uppgå till 300 miljoner kronor.

Aktuellt visade ett inslag med länsstyrelsen idag söndag. Ingen förklaring gavs till varför det tar åratal att inse vad alla varelser redan insett – utom möjligen likmaskarna.

Staten bör inte ha tillsynsmyndigheter med tjänstemän som inte gör sitt jobb! Anställ folk som förstår idén med tillsyn.

Granberget – etapp 3

Nu stundar samråd med Nordisk Vindenergi AB som vill söka tillstånd för Granberget etapp 3, med ett 30-tal vindkraftverk strax norr om Sikeå.

Bolaget tillhör ett stort internationellt företag Renewable Energy Systems Ltd (RES) med huvudkontor i UK och kontor i USA och Kanada,Frankrike, Tyskland, Skandinavien, Turkiet, Sydafrika, Australien och Japan. Maktförhållandena kan inte vara mer ojämna med Länsstyrelsen i Västerbotten som ska pröva miljötillstånd, och Robertsfors kommun som har problem på alla områden, sysselsättning, skola etc. Kommunen har också ett problematiskt förhållande till energiaffärer på grund av förra näringsministern Maud Olofsson.

I dagsläget är kommunen paralyserad av nedläggningsbeslut gällande Element Six som hotar 180 arbetstillfällen. En diskussion pågår också om ett kärnkraftfritt Bottenviken i samband med beslutet att bygga ett kärnkraftverk på finska sidan i Pyhäjoki.

Nu kunskap visar att kärnkraft räddar liv ”Prevented Mortality and Greenhouse Gas Emissions from Historical and Projected Nuclear Power”. Risken är nu överhängande att en beslutstrust bildas med dem som inte berörs personligen för att istället lägga bördan på närboende i Sikeå, Granån, Jomark, Gumboda och så vidare.

Människorna i dessa byar är än så länge omedvetna om vad som håller på att ske och vilka problem som kommer att uppstå med buller, med ojämn strömtillförsel, blinkande lampor, iskast på vintern mm. Naturen och vyn är redan allvarligt skadad och kommer att bli förstörd med en skog av rotorblad som syns på 7-8 kilometers avstånd.

Cheferna i RES-group bor i Göteborg och London, ägarna någon annan stans i världen. Landshövdingen och tillståndsgivarna bor i Umeå, kommunalrådet i en villa i centrala Robertsfors. Kommunchefen bor i Umeå. Ingen av dessa behöver se eländet och ligga sömnlösa för bullret av 40 vindkraftverk på Granberget, Sikeå, Robertsfors, Umeåregionen, Västerbotten, Sverige.