Säkramiljön.nu

Ragn-Sells har fått fällande dom och miljonböter.

Även Bilfrakt Bothnia har fällts. Konkurrensverket gjorde tillslag mars 2014 läs här.

Anrika Sagabiografen från 1959 är dömd till undergång i den pågående stadsomvandlingen. Här vill NCC bygga höghus. Vem som ska äga och driva framgår inte. Det tycker inte s-styret att medborgarna behöver veta. Läs på Umeå kommun.

Detta kulturmord är inte en enskild händelse i Umeå. VK:s Lars Böhlin har gjort en översikt av kulturlokaler i Umeå. Det är en mycket stillsam redogörelse. Att se de politiska konsekvenserna skulle lätt leda till kritik av aktörer i den matktstruktur som medfört uppdelning av Umeå i tårtbitar till Sossarna, Balticgruppen och vad som kan kallas Resten. I redogörelsen ingår Kulturhuvudstadsåret i stadsomvandlingen, men analys med maktperspektiv saknas. Och det vore ganska otänkbart för VK som är en del i maktstrukturen. I redogörelsen görs efter noggrann genomgång ett konstaterande: –”Ju fler kulturlokaler desto större utbud.” Inte förvånande. Och hur förhindrar detta konstaterande – på gränsen till truism – detta och fortsatta k-mord?

Förmodligen kommer vi att få uppleva samma sak som så många gånger tidigare, nämligen att kritiken mot nedläggningen kommer in alldeles för sent och med alldeles för vag uppfattning om de underliggande maktstrukturerna. Där tårtan redan är skuren och bitarna paxade.

SvD har med Ola Wong skapat en våg av debattartiklar. Senast har Mårten Snickare, professor i konstvetenskap vid Stockholms universitet lämnat sitt bidrag i de stora elefanternas offentliga debatt i media.

Hans förslag att anlägga ett museum för världskultur på Blasieholmen i Stockholm, istället för ett Nobelcenter är slående. Argumentering för konceptet innehåller bl.a:

I flera hundra år har européer föreställt sig Kina som kulturellt högtstående medan Afrika och Amerika fått utgöra den europeiska kulturens motpol. Kinesiska föremål ställdes jämte europeiska i 1800-talets Nationalmuseum medan afrikanska och amerikanska sorterades under Naturhistoriska riksmuseet. Kultur mot natur. Dagens uppdelning mellan Östasiatiska och Etnografiska bär spår av ett sådant hierarkiskt tänkande. Historiskt intressant men inte nödvändigtvis en grund för museernas fortsatta liv.

Citatet visar på en av många bottnar som kan upptäckas i en fullödig diskussion. Djupt problematiskt är dock att kulturmord kan ske av uraktlåtenhet, det vill säga slarv:

Skrinlägg planerna på ett Nobelcenter på Blasieholmen, ett överstort konferenscentrum på Stockholms vackraste plats. Använd istället platsen för en museibyggnad som spelar med – inte mot – befintlig bebyggelse.

Mårten Snickares uraktlåtenhet består i att inte nämna Tullhuset. Denna byggnad från 1874 har för många deltagare i motståndet till Nobelcenter stor, ja central betydelse.

Förslaget om ett världskulturmuseum kan således ytterligare öka risken att Tullhuset måste offras. Snickare hade kunnat ge vissa förutsättningar som att Tullhuset är en omistlig del i befintlig bebyggelse. Nu medverkar han till ett k-mord av Tullhuset. Det finns redan för många skjutglada k-mördare!

K-märkt är ett begrepp som är känt för de flesta. Tyvärr finns också behov av ett begrepp för byggnader och miljöer som drabbas av utradering, ofta i en lång, utdragen och plågsam process.

Det första exemplet är länslasarettet i Umeå, med den s.k. rotundan som Sara Meidell rapporterat och analyserat.

Det andra exemplet är en gammal anrik biograf – Bristol – på Sturegatan 39 i Sundbyberg. Lokalen har varit scen för Friteatern och för Sundbybergs Jazzklubb. Styrelsen har skrivit om hoten för verksamheten i framtiden.

Igår samlades gamla hängivna jazzälskare för att njuta: 27 okt – Sångerskan Anneli Evaldson och trumpetaren Jan Allan samt Husbandet ägnar konserten åt The American Songbook.

Tyvärr var Jan Allan sjuk men ett förstärkt husband kunde trollbinda publiken med klassiker ur jazzlitteraturen. I pausen och efter föreställningen kunde spridda kommentarer höras om hoten för rivning av biografen Bristol. Kommunen tycks ha planer att upplåta den dyra tomtmarken för ett bygge av en galleria.

Lika berörande som musiken blev det att betrakta kvällens besökare. Av de ca 350 besökarna, mest 70+ hade förmodligen flertalet rötter i Sumpan. Många lyssnade drömmande med slutna ögon och försiktigt stampa-takten, och med täta applåder som det brukar vara på en jazzkonsert.  Sångerskan Anneli Evaldsson blev en ungdomlig förbindelse till framtiden som kunde inge hopp för jazzens framtid i Sverige.

Det kändes vemodigt att stå i biografens vackra foajé och samtala med äldre jazzälskare och höra:  ”Dom tänker riva Bristol för att bygga en galleria.” Det blir ett nytt k-mord.

Att förlora jobbet kan vara ett trauma för de allra flesta som drabbas. 185 personer har gjort det när Element Six stängde fabriken i Robertsfors.

Norran rapporterade den 16 september (länk):

Efter chocken: nästan alla har fått ett nytt jobb – Norran, Skellefteå
sep. 2016
Ett chockbesked. Moderbolaget Element Six SA vill lägga ned Element Six fabrik i Robertsfors och flytta produktionen till Irland och Sydafrika.

Men artikeln står inte längre att finna på nätet. Varför? Nu har en film om nedläggningen haft premiär i Robertsfors och kommer att visas på en rad andra orter i Västerbotten och i Stockholm.

All vår medkänsla ligger hos de drabbade. Även den s.k. multiplikatoreffekten måste beaktas. Utöver de 185 personerna drabbas ytterligare mellan 200 och 250 personer som arbetar hos leverantörer och kunder inom både privat och offentlig sektor. Orsaken är minskad efterfrågan som leder till färre jobb. För alla drabbade är nedläggningen en tragedi.

Men varför ger inte media och arbetsmarknadens parter en mer fullständig bild? ”Hela bilden”, den finns inte eller är svår att göra anspråk på. Hur är det med de nya jobben? Många lär ha fått jobb hos Martinssons, som förädlar trävaror för svensk hemmamarknad och export. Företaget är innovativt, något som kan sätta prägel på arbetsmiljön. Det är väldigt tyst från kommunledningen (s) som förhandlade med Element Six utan märkbara resultat. Sorgearbetet har de anställda själva genomfört. Filmen av Sara Jordenö i nära samarbete med de drabbade kan bli en förebild för kommande nedläggningar. Att göra en film var en fantastiskt bra idé mitt i mörkret. Den här nedläggningen var inte den sista.

På biblioteket i Åkersberga köpcentrum hade personalen förberett tillkännagivandet av årets nobelpristagare i litteratur. En skara på 30 personer, personal och besökare stod beredda med champagneglaset och knaperpinnar. Visningen på storskärm krånglade, men i det avgörande ögonblicket funkade mottagningen. När namnet Bob Dylan kom från Sara Danius läppar brast skratt och glädjeyttringar fram. Både från skärmen och i bibblan. Själv rörde jag inte en min eftersom jag just anlänt och var något disträ. När jag hörde och även förstod att det var Bob Dylan som fått priset kostade jag på mig ett behärskat leende. Nu snurrade mina tankar kring vilka motiv som Svenska Akademin kunde tänkas ha. För mig var det mer eller mindre uteslutet att priset blott var grundat på konstnärlig excellens. Marknadsföring av Nobelpriset till en bredare publik i världen, politiska motiv i världen och i Sverige, egotripp för ganska nya ständiga sekreteraren, allt möjligt kom för mig. Och där står jag.

I hissen på väg från biblioteket gav mig en medpassagerare, lätt förvirrad, en fråga om inte den där Dylan egentligen var sångare. I sann folkbildningsanda svarade jag: Sångare och diktare. Är du obekant med Bob Dylan? Ja, blev svaret och våra vägar skildes.

PUSH Sverige är en ”plattform där unga samarbetar för hållbarhet” som det står i undertexten. Nätverket skapades 2013 och har 670 individer och 25 organisationer som medlemmar.I helgen hålls en konferens för ungdomar i Kista. Årets tema är ”United for transition”.

7 – 9 okt Power Shift i Knivsta

Ungdomsrörelsernas egen klimatsamling arrangeras för 6:e gången på temat Omställning, öppet för alla: Läs mer.

Nyfiken skickade jag Urban Zingmark in en anmälan igår. Vid ankomsten idag mötte jag en medlem av ”crew” som något motvilligt släppte in mig.Han sade sig vara förvånad över att jag vid min ålder ville komma med, eftersom konferensen är till för ungdomar enligt statuterna. Jag påminde om att det i inbjudan via Klimatsverige stod, ”öppet för alla”. Men det krävdes ändå viss övertalning för att  komma in.Ett av crew-medlemmens argument var att hans farsa var emot allting som hade med hållbarhet och nya idéer att göra…

Bemötandet blev desto bättre när jag släntrade in i en workshop och fick träffa flera av deltagarna och konferensledarna. Jag hade turen att komma till en mycket intressant workshop – Climate Change Leadership- som leddes av Hannes Willner och Karl Andreasson, CEMUS. Under 1 1/2 timme arbetade 3 lag om 10 personer vardera med ett praktikfall för total fysisk framtidsplanering av ett tänkt samhälle, där hållbarhetsfrågor stod i centrum. När grupperna var klara med sina förslag utsattes de för oväntad aggressiv kritik från figuranter som spelade höga chefer för Vattenfall. Dessa trasade bokstavligen sönder alla goda ambitioner som presenterades på blädderblocksblad. Efteråt hade man en gemensam diskussion där deltagarna sökte finna vägar för att arbeta under motstånd, även aggressivt sådant. Då fick även Annika Hagberg berätta mer om sina utgångspunkter i det s.k. Magnoliamålet. I september 2016 stämde svensk ungdom svenska staten med utgångspunkt i Sveriges klimatåtaganden för sin försäljning av kolkraftverk i Tyskland.

En intressant omständighet är att PUSH Sverige har åtminstone en partner, Länsstyrelsen Uppsala som kan medföra intressekonflikt. Partners enligt programbladet är Länsstyrelsen Uppsala, Knivsta kommun, WWF, Saltå Kvarn, Le Pacte. Vet inte höga vederbörande i svenska staten vad Länsstyrelsen Uppsala håller på med i denna kontext?