Trumpism i EU och Sverige

Hög tid att stärka diskussionen om byråkratins neddragning, det är en effekt av åtgärder vidtagna av Trump. Det var länge sedan Sverige hade en genomgripande omprövning av resurserna till den offentliga sektorn. Upprustningen av försvaret i Sverige kommer att kräva resurser även för administration. Då kan man tänka sig att samordna en del med den civila sektorn. På detta stadium kan man tänka sig ett prövande resonemang för att sedan bearbeta kommande förslag i termer av budgetar. Regionerna kan också se över sjukvården där civila och försvaret samordnas i högre omfattning. Kommunerna anses idag ha pressad ekonomi men bör också ta fram starkare medel än osthyveln.

Det kommer att krävas en ny mentalitet för att klara framtidens krav, formulerade i ekonomiska termer. Kommer det att initieras av en person av Trumps typ? Knappast. Länderna i EU har sina egna  politiska processer. Det är på sin plats att följa och studera utvecklingen. Inför valet 2026 är det troligt att den statsfinansiella och EU-finansiella modellen kommer lika högt som försvarsfrågan, där en nödvändig förnyelse och nedbantning av den civila byråkratin kopplas till en förstärkning av försvaret.

Miljonnotan i reklam för Hatt

Tidningen Resumé rapporterar om den ojämförligt största reklaminsatsen för en svensk partiledare.

Budskapet är ojämförligt ytligt med Hatt avbildad i en serie med olika hattar som ska koppla till olika ämnesområden. Så här i efterhand måste kampanjen smaka skit både för beställaren C och för kreatörerna. Men C har fortfarande mycket pengar efter tidigare försäljning av dagstidningar. Får reklambyrån fortsatta uppdrag när ny partiledare har utsetts efter Hatt? Varför inte göra en travesti av ”Your country needs You”, en slogan på en affisch vid första världskriget. Men här gäller det att finna en partiledare för C som kanske måste sökas med ljus och lykta i hela landet. En kampanj före rekrytering och en kampanj när C har fått napp av någon som gärna får vara ”liite i hatten” för att våga.

Som man sår får man skörda

Kan det vara så att C har byggt ett politiskt skuldberg genom sina senaste partiledare?

Maud Olofsson med sin oreserverade tro på vindkraftverk, stängning av kärnkraft och avsaknad av självkritik? Annie Lööf med sin tro på klimatfrågans formulering och sin avsky för vad Sverigedemokraterna står för? Efterträdarnas odling av samarbete med S? Anna-Karin Hatt med sin skörd av magra tegar? Det finns förmodligen en kollektiv skam för det fattiga innehåll som återstår.

C har ett stort skuldberg.

Hat och hot? Vad med sammansatta motiv?

Det finns argument som inte får ifrågasättas. Dit hör hat och hot. Det krävs inga belägg, det räcker med känslan. Vi bör bli trodda på en sådan utsaga. En partiledare får räkna med att bli ifrågasatt. Om det ska ingå i jobbet att utstå ifrågasättande om hat och hot är inte klart. I fallet med Hatt finns alternativa förklaringar som utgår från det pressade läget för de minsta partierna som riskerar att åka ur riksdagen. Det är fullt tänkbart att spekulera över sammansatta motiv. Det görs inte i fallet Hatt. 

Tidningen Mellanbygden, stor i Robertsfors kommun och delar av Skellefteå kommun, faller pladask och går ut med högstämt försvar av Hatt och uppmanar alla att beskydda Hatt och hennes predikament. Centern i Mellanbygdens hemkommunen Robertsfors kan befara ytterligare nedgång i nästa val. En orsak kan vara att den s.k gröna omställningen är på väg mot kollaps i Sverige. I Robertsfors finns ingen tydlig, politisk opposition av betydelse med undantag av tidningen Mellanbygden. Läget kan ändras med förskjutningar i befolkningssammansättningen. En viss befolkningsökning, men liten, kan komma med Norrbotniabanans byggande. Det handlar om små långsamma förändringar. Sossarnas hegemoni med Centern som lydparti kommer att bestå länge i Robertsfors. Eller?

I kommunens politiska församlingar utfaller omröstningarna strikt efter partitillhörighet. S är dominanten och C spelar rollen som den andre, men är i realiteten ett lydparti. Ett spel för gallerierna.

Ekonomipriset 

Idén om kreativ förstöring och innovation låter sig förklaras utan hjälpvetenskaper. När nya tekniska lösningar gör sig gällande faller ofta behovet av den rådande teknologin bort, som när en telefontyp överges för en ny, och som kan marknadsföras som bättre i någon mening. Samma resonemang kan föras om organisationer när linje-stabformen överges för processtyrda former. Tillämpning av kreativ förstöring är oändlig i filosofisk mening. 

Det intressanta denna gång är att grunderna för kreativ förstöring beskrevs redan av den österrikiske nationalekonomen Joseph Shumpeter på 1940-talet. Det kan leda till en undran om Ekonomipriset till Alfred Nobels minne har nått vägs ände? Tidens utveckling med Tech och AI gör uppdraget att utse pristagare till ekonomipriset till något helt annat och nytt. Det skulle en ekonomihistoriker kunna landa i. Men kanske är det just denna insikt som någon eller några kan beforska för att knipa priset nästa gång.

László Krasznahorkai litteraturpristagare efter smyginfo till Dramaten?

Intervjuerna i Sveriges Radio – när priset tillkännagavs – visade på möjligheten att Svenska akademien ger smyginfo för att öka beredskapen för berörda i den institutionaliserade kultursfären. Det kan man ju göra på flera sätt utan att trampa i klaveret. Dramaten hade som av en händelse en pjäs av pristagaren på lilla scenen. Det hade en av journalisterna i radioinslaget upptäckt inför en vadslagning som hade gått hem. Detta hade lagts till den info som fanns på listor över tippade vinnare.

Samma tanke föresvävade mig redan 1997 när den italienske satirikonen Dario Fo tilldelades priset. Dramaten hade förvånansvärt hög beredskap. I samband med hans besök i Stockholm framförde Dario Fo en bejublad föreställning på Dramatens stora scen. Som på beställning…

En utomstående betraktare kan se hjärnspöken i rollen som kulturdetektiv. Kulturen tål spekulationer som livsvillkor.

Just nu ryktas i media att årets fredspris varit föremål för spioneri.

Namn på mat

Nya namn på nya livsmedel blir lätt löjeväckande. Det är essentiellt att inte bedöma ett namn prematurt. Namnförslaget kan värderas efter en prövotid. Det kan handla om minuter, men även några månader eller år. Det är så lätt att förkasta inom kort. Det märkliga är att förslaget kan mogna för att plötsligt uppfattas som kanske inte så dumt eller som att namnet redan satt sig. Möjligheterna att testa finns, men är inte en lätt väg att gå. Nu går diskussionens vågor höga om charkimiterande produkter, t.ex korvliknande. Risken för kannibalisering är låg med tanke på det enorma utbudet av varianter. Får det lov att vara en gråärtkorv?

PS
EU har beslutat att ”korv” inte får användas för veganska och vegetariska produkter. Andra har föreslagit ”pinne” som i fiskpinne. Får det lov att vara en gråärtpinne? Tål att tänka på.

48 personer i gisslan hos Hamas

Idag blir världen påmind om att Hamas fortfarande håller gisslan. 48 personer, med anhöriga och vänner som lider helvetes kval. Det är svårt att föreställa sig hur plågsamt det kan vara. Gisslan kan ha ett helvete även om Hamas sörjer för deras överlevnad och drägliga förhållanden. Det kan ändå aldrig uppväga det dödshot som gisslan lever under. Som svensk kan man fråga sig om Stockholmssyndromet upprepas. Likheter och skillnader finns. Skillnaderna är att den israeliska gisslan lever under dödshot, medan Norrmalmsdramat i Stockholm omfattade få personer under starkt hot, men kanske inte dödshot. Men mekanismerna har också stora likheter. Gisslan hos Hamas kan tänkas solidarisera sig i en krets av personer som kan förmedla budskap för Palestina och mänskliga rättigheter.

Gaza i oss

Gaza är allas skuld när vi ser offren, barnen och de otillräckliga hjälpinsatserna. Kan vi förstå att all hjälp är otillräcklig? Ingen tv-tittare kan förneka vad reportagen har visat. Den dagen kommer efter freden när världen tvingas se tillbaka. Det finns ännu möjlighet att visa sin solidaritet. Efter förmåga till medkänsla.

Hur går snacket mellan oss när vi ser reportagen. Är det mest stingsliga kommentarer om Greta? Eller är det kommentarer om de utmärglade barnen? Och hur kommer det sig att de som håller fram barnen själva är fullmatade, tillsynes med hull och välmående? Reportagen gör oss förvirrade och vi finner inte vad vi kan tänka eller säga.