Dagens Nyheter hade 2023-04-11 en artikel Havsvindkraft till domstol – angrips från flera håll. Det är slående hur författarna till artikeln ansträngt sig att finna nedsättande benämningar i en nyhetsrapport. De som uppmärksammats som aktivister har ju använt sin yttrandefrihet. DN skrev så här:
Tre stora havsvindparker är i princip klara för att klubbas av regeringen. Nu dras de i stället till domstol. Motståndet kommer från en brokig skara bestående av fågelskådare, försvarsmakten och vindkraftsfientliga aktivister.
Om DN istället valt gängse sakliga och värderingsfria benämningar hade det passat med ”ornitologer, försvarsmakten och motståndare till havsbaserad vindkraft”. Även bilden är konstruerad på ett sätt som kan uppfattas som osaklig och insinuant. Sina politiska värderingar bör DN framföra på ledarplats i papperstidning och webbtidning.
Bonnierpressen med effektsökande kverulanter tycks kunna göra hur som helst, som här i energifrågan som är en angelägenhet för alla.
Kartbilden visar aktuella beslut för regeringen gällande vindkraft till havs. Vid första anblicken kan man tycka att kartbilden är klar och tydlig för något som man kan uppfatta som mycket komplicerat, och som är föremål för intensiv debatt i media. Bilden kan upplevas som en skänk från ovan till härjade debattörer i den energifråga som på kort tid blivit den mest kontroversiella, nämligen den om byggandet av vindkraftverk till havs. Som bilden är framställd ges intrycket att verken ligger långt från land som inte stör utsikten eller människorna. Så långt som till fågelliv och marint liv är det inte många som tänker. Bilden är en abstraktion som inte är till hjälp att sätta sig in i den förödande verkan som vindkraftverk i 300–400-metersklassen vållar. Buller kanske man inte ens tänker på till havs, men vibrationer i fundament till vattnet och bullermattor från rotorbladen i en park på kanske 170 verk har stora effekter på allt liv där ute, även om du själv sitter hemma på land i lugn och ro och tittar på regeringens snygga kartbild.
Vi har tillåtit oss kopiera artikel i Mellanbygden från 2023-06-27. Vi som bor och tjänar sitt levebröd i Mellanbygden får tjäna som objekt i media utan att bli tillfrågade. Tidningen Mellanbygden tar inte ställning till rovdriften av natur, människor och djur som beror på utbyggnad av vinkraftverk på land och till havs. Mellanbygdens reportage har gjorts från samråd på inbjudan från Eolus.
—
Lars-Göran Halvdansson Intresset var stort när Eolus vind höll samrådsmöten om den planerade vindkraften i havet utanför Robertsforskusten.
Positiva, neutrala och starkt kritiska. Synpunkterna varierade när Eolus vind höll samrådsmöten om den planerade vindkraftsparken i havet utanför Robertsfors. Mest kritiska var boende längs kusten.
Mellan 70 och 147 vindkraftverk är det som Eolus vind genom sitt bolag Aurum offshore AB undersöker möjligheterna för att bygga utanför Robertsforskusten.
Vindkraftsparken skulle hamna mellan tre och tio kilometer utanför kusten och verken skulle bli synliga längs i stort sett hela kuststräckan i Robertsfors kommun. Även en del av Skellefteå kommun berörs.
Alla vill ha strömmen men ingen vill ha det på sin tomt.Anders Gustafsson
För en dryg vecka sedan höll Eolus samrådsmöten under två dagar i Robertsfors i syfte att dels informera och svara på frågor men även att få in synpunkter från allmänheten. Där gick meningarna isär.
Anders Gustafsson, boende i Robertsfors samhälle var relativt positiv, ”Alla vill ha strömmen men ingen vill ha det på sin tomt”, säger han.
Vill du ha det på din tomt?
– Om det är tillräckligt angeläget så kan man ju ha det. Jag tycker ändå att det här borde vara ett bra alternativ, säger han.
Christina Ågren, boende vid Bredudden, strax norr om Sikeå var rejält bekymrad.
– Jag har ingen lust att få sån där utsikt. Vi har ju redan vindkraft (Granberget) på ena sida som vi retar oss på. Det må väl vara för de ser vi ju inte hela tiden. Men de här kommer vi att se hela tiden ut genom vårt fönster. Vi sitter ju mycket och tittar ut på havet, vi ser solen gå upp och ser solen gå ner vår och höst och det är så himla fint, säger hon.
Christina Ågren oroar sig också över att stugorna kommer att bli mindre värda.
– Kommer det dit spekulanter och så tittar de ut och ser en massa vindkraftverk, inte kommer de att köpa en stuga där, inte många i alla fall. Då får vi nog rea ut dem, säger hon.
Negativ var också Hans Bång som kom till träffen med sambon Ulrica Andersson. Paret har stuga på Högskär utanför Ånäsetkusten. Närmaste vindkraftverk enligt nuvarande förslag skulle komma cirka två kilometer från stugan.
– Jag är inte positiv, säger Hans Bång.
Bullret var en sak som Hans Bång oroade sig över. Eva Emmelin, projektkommunikatör, poängterade att några gränsvärden gällande buller inte skulle komma att överskridas.
– Det är inget problem som vi har sett. Havet brusar ju så ni kommer att höra havet mer än snurrorna. Men de är många som är oroliga för det, säger hon.
Hans Bång fick svar på en mängd frågor, men ändrade inte åsikt.
– Jag är lika negativ, sade han.
Planeringen är i sin inledning och byggstart skulle tidigast kunna ske 2032. Syftet med samrådet är just också att få in synpunkter från allmänheten. Planen kommer sedan sannolikt att ändras utifrån allmänhetens och olika myndigheters synpunkter.
– Hela den här planen är fortfarande under form. Exakt hur många verk det blir och exakt var de står är en mycket senare fråga, när vi väl skickar in ansökan, säger Eva Emmelin.
Lars-Göran Halvdansson Eva Emmelin, projektkommunikatör Eolus vind.
När Eolus skickar in sin ansökan till Mark och miljödomstolen så har allmänheten möjlighet att yttra sig även över det färdiga förslaget.
Kommunen har vetorätt i frågan men kommunledningen har tidigare uttryckt att man i det här skedet är försiktigt positiva till förslaget.
Havsbaserad vindkraft utanför Robertsfors Eolus vind planerar för 70 till 147 vindkraftverk med en höjd mellan 260 och 365 meter. Bedömningen är att vindkraftsparken skulle kunna ge ett tillskott på 8,4 terawattimmar vilket är mer än dubbelt så mycket som elanvändningen i hela Västerbotten (4,1 TWh 2020).
Planer finns också på att eventuellt producera vätgas från anläggningen vilket skulle ge möjlighet att lagra energi.
Ett betänkande har lagts fram i dagarna och besvikelsen är stor hos kommuner som hade hoppats på ersättning för intrång. Även fastighetsägare kan känna sig besvikna, men är ändå positiva över att inte bli bortglömda. Med ett samlat perspektiv kan alla parter vara mer eller mindre besvikna. Vindkraftsindustrin för att inte få bidrag som kan förhindra konkurser. Industrin för att inte få förutsägbarhet i elförsörjning. Kommuner för att inte få pengar, pengar, pengar. Vindkraftsägarna för att inte få ekonomiskt stöd. Vindkraftsmotståndet som tycker att vindkraftverken ska läggas ned. Opinionsbranschen med Greta och Naturskyddsföreningen i spetsen som inte tycker att stödformer och omfattning är tillräcklig.
Den som med dödsförakt försvarar, oavsett motsägelser i regeringens klimatpolitik och energipolitik, är en minister, Romina Pourmokhtari.
Här exempel på två källor som beskriver en bransch med tilltagande problem beträffande lönsamhet:
Här har en enskild ekonom samlat exempel på anläggningar med redan existerade stora lönsamhetsproblem.
Här har professor Jan Blomgren, KTH kommenterat en undersökning och analys av samtliga bolag i Sverige, svenskägda eller utlandsägda. Alla har visat förlust eller svag lönsamhet. De flesta förutsägs närma sig konkurs.
Det är viktigt att komma ihåg att analyserna utgår från historiska data och att bolagen i regel ingår i en stor och mäktig företagsgrupp. Det medför att lönsamheten måste ses i ett vidare sammanhang. Där finns t.ex Wallenstam som är ett stort fastighetsbolag i västra Sverige. Innehavet gör dem självförsörjande på el. De kan också inhösta PR-vinster genom att att surfa på vågen av fossilfri och förnybar el. Lönsamheten på lång sikt kan eventuellt öka med tanke på att efterfrågan driver upp värden på el ytterligare. Skenande mot skyarna?
I klimathysterins namn har vårt samhälle påbörjat den ”gröna omställningen”. Den innebär en utfasning av kol- och oljekraft som t.ex Värtaverket (nr 6) som fram till 2020 använde stenkol som bränsle. I april 2020 stängdes kraftvärmeverk 6 för gott. Det hade då varit i drift sedan 1989 och hade mycket avancerad rökgasrening. För närvarande används skogsflis, ett mindre energitätt bränsle, i bränslemixen.
Kärnkraften har genom de olyckor som inträffat, även om skadorna har blivit mycket mindre än vad befarats, fått oförtjänt dåligt rykte. Rädslan för kärnkraften hindrar en utveckling som är önskvärd, inte minst för utvecklingsländer. Politikerna har genom pålagor och skatter sett till att göra svensk kärnkraft olönsam, eftersom den måste konkurrera med kärnkraft från Polen, Ryssland och Finland. De kärnkraftverk som har lagts ned är Barsebäck (2 reaktorer), Oskarshamn (2 reaktorer) och Ringhals (3 reaktorer).
Under 2011 fick Sverige till följd av EU-regler en indelning till elprisområden numrerade från norr till söder. Avgränsningen av dessa styrs av överföringskapacitet mellan olika delar av landet. Samtliga nedlagda reaktorer ligger i prisområdena 3 och 4.
1983 tog Vattenfall Sveriges första större pilotvindkraftverk Näsudden 1 i drift. Det hade en märkeffekt av 2 MW och var ett tvåbladigt verk. Men det skulle dröja till 2000-talet innan vindkraften blev en energikälla som fick stor aktualitet. 2010 lämnade regeringen tillåtlighet till Europas största vindkraftpark, Markbygden, som ligger i ett mycket glesbefolkat område väster om Piteå. Fullt utbyggd bedöms parken ge 8-12 TWh/år.
Vindkraftprojektörerna är fullt medvetna om de nackdelar som vind- och även solkraft har. De är intermittenta kraftkällor som producerar endast när omständigheterna tillåter det. Därför har man storslagna planer att på olika sätt lagra energi, som vätgas, i batterier, genom pumpkraftverk. Ingenjörerna saknar inte idéer, men hur realistiska är dessa?
Sverige har även byggt ut elförbindelser med kontinenten, bl.a kabel till Polen, Tyskland och Danmark. Konsekvensen har blivit att Sverige sedan 2011 ständigt har exporterat el, 26 TWh under 2021 enligt ekonomifakta och energimyndigheten. Den totala elproduktionen 2021 var 166 TWh. Efterfrågan på el från kontinenten är en konsekvens av den tyska Energiewendepolitiken. De prisnivåer som gäller på kontinenten har sedan två år gällt för svenska konsumenter, framför allt i prisområdena 3 och 4. Nivån har förstärkts genom det oplanerade driftstoppet av Ringhals 4.
Företag vill minska sina ekonomiska risker och elintensiv industri, som tillverkning av framaxlar till fordon, bagerier, tomatodlingar, pappersbruk m.fl får ompröva sin möjlighet att föra över ökade kostnader på kunderna. Är det möjligt eller måste verksamheten upphöra eller flytta? Kommunerna kommer att fundera på elkrävande verksamheter som simhallar, hockeybanor och idrottshallar kan drivas vidare i vinter. Är det möjligt att höja kommunalskatten?
SRs Lördagsintervju den 1 oktober med Svenska Kraftnäts generaldirektör handlade om förstärkningen av elnätet i nordsydlig riktning så att prisskillnaderna mellan elområden jämnas ut eller bortfaller. Det är inte någon enkel process att få tillstånd för nya elledningar. En stor mängd inventeringar skall genomföras och hänsyn tas till en rad motstående intressen biologiska, kulturmiljö mm. Det tar tid, liksom att bygga. All transport av el innebär överföringsförluster. Men det spelar inte någon roll om överföringskapaciteten är stor om det ändå finns en obalans mellan efterfrågan och produktion.
Vindkraft kräver backup för att tillgången på energi skall vara stabil oavsett väder. Tillämpas miljöbalkens synsätt ”förorenaren betalar” på vindkraft, så bör vindkraftsägaren svara för en backupproduktion som är lika stor som den som vindkraftparken kan ge. Först då får vindkraftsägaren ta ansvar för de svängningar som är en naturlig del i produktionen. Det väsentliga är att den samlade produktionen kan garanteras på en specifik nivå. Därtill måste backupproduktionen ha en viss svängmassa, ett begrepp som används i elproduktionssammanhang för anläggningar som kan användas för att reglera toppar och dalar i efterfrågan.
Vindkraften måste bära sina egna kostnader, först då kan den konkurrera på lika villkor. Den fasta delen av elpriset som nätavgifter kommer att öka dramatiskt till följd av ökad elproduktion från vindkraft. Stödtjänster för elproduktionen har ökat och kostnaderna för dessa kommer att belasta konsumenten.
I vinter kan vi förvänta oss roterande elavbrott, i varje fall i mellersta och södra Sverige.
Slutligen citeras en kort del av Putins tal den 25 september:
…politiker i Europa måste övertyga sina medborgare att äta mindre, ta en dusch mer sällan och klä sig varmare hemma. Och de som börjar ställa rimliga frågor som ”varför då, egentligen?” förklaras omedelbart som fiender, extremister och radikaler.
Norran publicerade häromdagen en insändare, en av många sedan många år i ämnet vindkraft. Författaren heter Torbjörn Eriksson, Holmön. Läs insändaren i sin helhet. Källa: Norran 2022-08-11
Stoppa vindkraftsexploateringen
Insändarskribenten tycker att vindkraften är en opålitligt energikälla.
Det pågår en brutal vindkraftsexploatering i vårt avlånga land. Från Överkalix och Pajala i norr och till sydkusten i söder kämpar folk mot förödelsen av närmiljön.
Det kommer rapporter om att folk mår dåligt och blir sjuka av sorgen att förlora sina kära omgivningar. Det handlar också om raserade fastighetsvärden och om rovfågelbestånd som hotas. Det handlar om förstört friluftsliv och en hotad biologisk mångfald.
Hela konceptet vindkraft måste starkt ifrågasättas, inte bara på grund av ovanstående uppräknade skadeverkningar utan även för vindkraftens karaktär av intermittens, det vill säga dess opålitlighet som energikälla.
Den levererar bara när det blåser lagom. Sverige behöver stabil baskraft som levererar året om, dygnet runt oavsett väderläge.
Författare av insändaren i NORRAN: Torbjörn Eriksson, Holmön
Insändarskribenten är kortfattad, rubriken fångar intresset, texten är kärnfull. Han är en välkänd och respekterad person. Torbjörn Eriksson har varit engagerad under många år mot vindkraft och har lokala kontakter och även i stora delar av Sverige. Sina första erfarenheter fick han i en infekterad strid på Holmön. Insändaren har väckt mångas intresse att skriva kommentarer. Debatten har varit livaktig under några dagar med många kommentatorer som brukar producera sig med korta texter. Om man ska tala om debattdisciplin så är den inte särskilt hög. Deltagarna har sina käpphästar om vindkraft och energifrågor. Några har djupa kunskaper om energifrågor. Andra bidrar med stora kunskaper i miljöfrågor. Ett tema som Norran äntligen har behandlat är vindkraftens påverkan av fastighetsvärden, där en rapport från KTH visar nedslående resultat. Utvikningarna från ämnet kan vara halsbrytande, så till den milda grad att webbredaktören ingriper, vilket framgår av en sorts dödsskallemärkning med feta bokstäver i marginalen redigerad. Då vet läsaren att Norran inte vill eller vågar ta in hela kommentaren.
Äntligen raka besked om sambandet mellan avstånd till vindkraftverk och villapriser. Frågan har stötts och blötts så länge vindkraftverk har funnits. Lakejerna till vindkraftsexploatörerna har förnekat att villor sjunker i värde av närheten till vindkraftverk. Den ena korkade lögnen efter den andra har uttalats sedan år 2010.
KTH har rett ut saken och ger nu besked om storleken på den prissänkning som drabbar villor på ett avstånd på 2 kilometer jämfört med villor på ett avstånd på två mil. Prissänkningen är 20 procent enligt forskare vid Kungl. Tekniska Högskolan.
Två personer som slagits för vindkraft och förnekat värdeminskning bör skämmas extra mycket: Maud Olofsson och Tomas Kåberger.
Vattenfall ljög om förutsättningarna att förlänga livslängden av Ringhals. Många svenska experter och även Svenska Kraftnät varnade, utan att bli respekterade. Med Putins anfall på Ukraina och risk för upptrappning är svensk energipolitik grovt felinriktad. Bortfallet av rysk gas till Tyskland kommer att få återverkningar på den svenska eltillgången. Nu framstår fossilfri, planerbar kärnenergi än mer rationell, miljövänlig och kostnadseffektiv än igår. Men kriget som Ryssland startat visar också på att debatten om former för energiproduktion har varit felaktig. Debatten har fyllts av personer som haft problemformuleringprivilegium som ensidigt drivit vindkraft som högsta prioritet. All energiproduktion som inte planerbar, dvs. vindkraft, måste ha en backup och då är elproduktion från olja eller gas lämpligast. Den hittillsvarande debatten om val mellan energiformer har med ett nytt världsscenario visat sig vara absurd. Vi och andra måste hålla flera energiformer öppna där leveranssäkerhet träder fram som första prioritet. Det har sedan länge många länder gjort, framför allt Kina, men även Frankrike. Kloka beslutsfattare behåller kärnkraft och förlänger livslängden på reaktorerna.
