Kategori: Politik

Kommande beslut i riksdagen blir som det verkar en formsak. Invändningarna till DCA-avtalet har kommit gradvis ute i landet, inte minst i landsortspressen från norr till söder. Frågan har förmodligen varit diffus för många. Sammanblandning med Nato-avtalet är legio. Men som f.d. ambassadören i Ryssland, Sven Hirdman har klargjort i Swebbtv, är det två skilda avtal. Tillsammans med programledare Mikael Willgert har Hirdman gett en uttömmande berättelse om Sveriges försvarspolitik med betoning på DCA-avtalet. En aspekt som inte kommenterats är förhållandet till samerna. Vilka rättigheter har Sàpmi som breder ut sig i fyra länder på Nordkalotten? Har den svenska regeringen konsulterat företrädare för Sàpmi? I Sverige Sametinget. Samerna får stora inskränkningar av flera slag, utbyggnad av vindkraft, gruvor, turism och nu USA:s militärbaser där flera planeras ligga inom Sàpmi. Det är upprörande att Sveriges försvarsminister Jonson gjort upp med sin USA-kollega, Austin, om DCA (Defence Cooperation Agreement). Innebörd: villkorslös upplåtelse av 17 svenska försvarsområden till USA. Varav 6 ligger i Norrland & Sàpmi.

För att få en bredare berättelse, lyssna på Sven Hirdman i Swebbtv!

Från att ha varit en utbredd hållning i diskussionen i bl.a Sverige har Sverigedemokraterna en gång för alla satt ned foten officiellt. För Lördagsintervjun i Sveriges Radio P1 väljs nyckelpersoner på dominerande politikområden. Idag var det Charlie Weimers från SD som deklarerade partiets förväntan och samtidigt partiets ståndpunkt att Parisavtalet kommer att omprövas. Parisavtalet är klimatfrågans portal som länder anslutit sig till, men med mycket varierande efterlevnad. På grund av eller tack vare SD:s starka ställning i svensk politik kan Weimers uttalanden markera ett trendbrott i svensk politik och för näringslivets planerade ”gröna omställning”. Weimers uppträder försynt men bestämt vilket understryker allvaret och beslutsamheten att medverka till omarbetning av Parisavtalet. Under alla förhållanden vill SD medverka till omarbetning av svensk klimatpolitik. Lördagsintervjun med SD:s talesperson var en milstolpe i klimatfrågan.

Ulf Kristerssons benämningar i samband med NATO-behandlingar kan bli bevingade ord i sinom tid. Orbáns förhandlingsbeteende att komma med överraskningar i sista minuten har lärt Sverige och omvärlden att hans utfästelser inte går att lita på. Men det hade varit farligt att uttala innan Ungerns parlament röstar om ratificeringen som lär ska ske någon gång under slutet av februari.

Det torde stå klart att Orbáns krav på möte i Budapest var ett sätt att förbättra villkoren för köpet av fyra Gripen-plan. Hur effekten blev får vi inte veta, trots att SAAB-Gripen snyltar på Sveriges kamp för överlevnad i en ond värld. 

Det finns anledning tro att erfarna statspersoner, militärer och diplomater internt har dragit slutsatsen att Orbán kan man inte lita på, utan att säga det öppet. Det första löftesbrottet gällde att Ungern inte skulle vara sist i raden av NATO-länder att ratificera Sveriges ansökan om medlemskap i NATO. Frågan är om Orbán och Ungern har dragit samma slutsats. Nu följer också en diskussion om Sveriges beslut att söka medlemskap var det rätta. Där har vi en annan kategori, ”Svenska beslut”. Säga vad man vill, men NATO-turerna har inte förädlat The Art of Decision Making.

Så säger Skellefteås kommundirektör och kommunalråd i samband med riksbankschefens besök i februari 2024. Ledningen försöker göra gällande att det mesta hänger på räntan, styrräntan som Riksbanken sätter. Att fokusera så på räntan underlättar propagandan för politikerna i Skellefteå. Om räntan inte sänks i närtid, då kan man fortsätta skylla på det. Om räntan sänks och hjulen inte börjar snurra, ja då kan man skylla på att räntan inte har sänkts tillräckligt. Men kära läsare, så dumma är varken skellefteborna eller näringslivet.

Snart kommer politiker och beslutsfattare att få kalla fötter. Förväntningarna kan visa sig vara väldigt överdrivna. Jan Blomgren, professor vid KTH, har påpekat att ”den gröna omställningen” kräver lika mycket el som Finlands samlade förbrukning.

Efter decennier av enorma skattesubventionerade satsningar på Sol & Vind bidrar de idag med ca 4 procent av världens energiproduktion. World Energy Council beräknar att det behövs 244 petawatt-timmar per år 2050, globalt. För att få NettoNoll, räknat från 2021 till 2050, behövs det då, globalt, byggas och driftsättas:

Alternativ ett: Ett kärnkraftverk på 2,1 GW varenda dag fram till 2050, eller

Alternativ två: Fyra tusen 2 Megawatt vindkraftverk varenda dag fram till 2050, plus ett kärnkraftverk på 2,1 GW/dag att ha som backup när det inte blåser. Vi måste avsätta 400 kvadratkilometer mark till vindindustrimark varje dag fram till 2050 eller

Alternativ tre: tvåhundrafemtio kvadratkilometer med sol-paneler varenda dag, plus ett kärnkraftverk på 2,1 GW/dag att ha som backup när solen inte lyser eller gått i moln.

Ovanstående saxat från Klimatsans.com av Göran Bergström, Factum Miljökonsult.

Frågan idag till kommunledningen i Skellefteå är därför: Har beslutsfattarna satt in Skellefteå i det större sammanhang som kommunen av nödvändighet är del av?

Att som svensk mediakonsument med intresse för samhällsfrågor gissa vem som blir president börjar bli farligt. Konsekvenserna kan bli så stora att man kan komma att önska sig ha hållit stor återhållsamhet. Det kan gälla andra omgången i valet av president i Finland. Det kan också gälla kommande presidentval i USA. I Finland finns risken att Alexander Stubb får griller i huvudet att vänslas med Putin i Ryssland. Eller Xi Jinping i Kina. I USA är de nuvarande pretendenterna i maktkampen, Donald Trump och Joe Biden. De visar tydliga tecken på sinnesförvirring respektive demens. Politiska reportrar talar om att välja det minst dåliga alternativet.

För mig som svensk med nästan tvångsmässigt behov att göra en förhandsbedömning, har det blivit viktigt att tänka på konsekvenserna. En finsk president hamnar i hetluften omedelbart. Och det i ett spel som kan handla om världskrig. USA:s blivande president kan komma i krig med Kina som vill erövra Taiwan. En utlösande fråga kan vara ekonomisk kollaps i Kina. Jag kan inte se någon av pretendenterna som högsta ansvarig. Det kan vara klokt att hålla sina bedömingar för sig själv och samtidigt intensifiera försök till analys bortom presidentval.

Sveriges ansökan har behandlats illa av Turkiet och Ungern. Dubbelsnacket från deras sida kan inte godtas. Centralt i NATO har inte försöken att trycka på ratificering lett till avslut. Både NATOs och Sveriges anseende har skadats, liksom även anseendet hos Turkiet och Ungern. Genom avtal med USA och tidigare bilaterala försvarsavtal med de nordiska länderna, Storbritannien och Tyskland med flera, kan Sverige se över vad man har och göra det bästa av det. Militär expertis pekar på att strukturen blir så mycket bättre med ett svenskt medlemskap när det gäller försvarsövningar och stridsledning i händelse av krig. Det är viktiga argument. Men om inte medlemskapet i NATO blir av, får Sverige laga efter läge. Att förlänga väntan är dåligt och kan leda till fler av de små stegens eftergifter mot Turkiet och Ungern, som sammantaget blir stora eftergifter till skada för Sverige och vad som finns kvar av demokrati i Sverige.

I media sprids nu uppgiften att försvarsminister Pål Jonson är i färd med att skriva på ett avtal med Pentagon om militär närvaro i Sverige. Det sägs handla om baser för lagring av materiel och förenklade rutiner för militär personal i samband med gränspassage. Det sägs också att delar av avtalet kommer att offentliggöras. Kommer allmänheten att få information även om delar i nu gällande avtal?

Den uppmärksamme drar samtidigt slutsatsen att delar av det nya avtalet förblir hemliga. Det torde bl.a handla om regler för kärnvapen, kriterier för lagring på svenskt territorium och bestyckning av svenska försvarsstridskrafter inom flygvapnet, marinen och armén.

Avtalet sägs bli signerat tisdagen den 5 december. Är tidpunkten vald med tanke på ett förestående avtal angående medlemskapet i NATO? Om så är fallet kan troligen USA lättare få igenom sina krav angående militär närvaro på svenskt territorium.

Anledning till skepsis mot förslag om nya krav för invandrares vandel är svårigheten att spana och beivra. Det verkar som att ingen – eller alldeles för få har tänkt på – vilka resurskrav som uppkommer. Förslagsställarna i Tidöpartierna verkar trosvissa och självbelåtna. Om vi för ett ögonblick bortser från etiken kan vi se att förslagen – om de genomförs – kan kräva mycket stora resurser som kan komma att minskas eller avföras helt. Visserligen ställs förväntningar på AI för kontroll och sanktioner. Då kan vi få oväntade människofientliga effekter, inte bara för invandrare utan även för invånarna allmänt.

Huvudregeln för lagstiftning är fortfarande: Stifta inte lagar där efterlevnaden inte kan kontrolleras!

Jättesnabbt kom svaret från partiledaren för SD, som blev att han var upptagen dagen för Nobelfesten. Har han hunnit tänka på att media kommer att vilja bevaka vad han är upptagen med? Det får ju inte bli ett antiklimax för partiledaren, kan man tycka. Pubafton med grabbarna, nej det är alltför pubertalt. Hemlig tête-à-tête funkar inte heller i ett parti som uppges ha feminister. Att inte göra nånting alls är alltför provocerande. Återstår att ändra beslutet med en plausibel motivering. Sista ordet lär inte vara sagt inför ”festernas fest”. Spänningen är olidlig.