Slopa landshövdingsämbetet!

Västerbottensnytt idag:

Länsstyrelsen och landshövdingämbetet har misslyckats i det för miljön så viktiga saneringsprogrammet. Innehållet i denna sajt bär vittnesbörd. Ansvaret delas av ett intressentblock med länsstyrelse, verksamhetsutövare, region, kommun och rättsapparaten.

Länsstyrelsen har inte haft förmågan att inta en ledande roll för staten att genomföra program. I stället har stora misslyckanden blivit följden som redovisas på denna sajt.

Vi kan inte idag bedöma om en övergång till regionalt styre med Region Västerbotten medför förbättringar. Men vi kommer att följa och i någon mån försöka påverka utvecklingen.

Vi kräver att miljöbalkens bestämmelser följs. Anmälan till EU-domstolen blir vår sista möjlighet.

Se även vårt tidigare inlägg: Varken länsstyrelsen eller landshövdingen besvarar brev

WSP Samhällsbyggnad har lagt grunden till ett förverkligande av Norrbotniabanan

Vi som arbetar med Stoppa Fagerliden har haft anledning att studera hur de stora teknikkonsulterna arbetar. Vi har med skräck och fasa sett hur en stor teknikkonsult som Sweco-Viak skötte uppdraget med anläggning för farligt avfall i Robertsfors kommun. Där var samrådsförfarandet 2005 ett skräckexempel med att avstå kontakt med 20 direkt berörda grannar till anläggningen. Anläggningen har haft stora problem med bl.a. två stora haverier och ett utbrett missnöje.

Vi vill se samrådsarbetet som bedrivits med Norrbotniabanan som en förebild. WSP:s arbete med utredningen för Umeå-Robertsfors visar på högsta kvalitet med samrådsförfarande och teknisk planering. Informationen i massmedia och politiska signaler idag från Almedalen visar på att chanserna har ökat påtagligt för ett förverkligande. Den 5 juli 2011 är en märkesdag för WSP och politikerna och de blivande nyttjarna.


 (Uppdatering 2013-03-17 – SVT har tagit bort detta klipp)

WSP Samhällsbyggnad har vårt uppdrag göra utredningar som kan ligga till grund för rättelser av fel och misstag som har begåtts i samband med satsningen på Fagerliden, Robertsfors som mottagare av farligt avfall från Västerbotten, Ångermanland, Norrbotten. Uppdraget består i att genomföra kvalificerade tekniska utredningar som verksamhetsutövaren och tillsynsmyndigheten inte vill eller förmår göra. Utredningarna ligger till grund för yttranden och framställningar till domstolar, centrala myndigheter och länsstyrelsen i Västerbotten län.

Dessa frågor bör ställas vid varje samråd!

Claes-Erik Simonsbacka, Bureå har engagerat sig för säker miljö som författare, kursledare och konsult. Här ger han i sammanfattning sin syn på samråd. Planmässiga övergrepp och åsidosättande av regelverk är ett verkligt hot för medborgarna och demokratin. 

Inga eller undermåliga samråd har hållits, kring frågor som har med både Fagerliden och vindkraft att göra. Ofta har besluten redan fattats, och i fallet Fagerliden hade till och med verksamheten påbörjats innan samrådet!

Ett korrekt samråd bör behandla och svara på åtminstone de uppenbara frågorna som befintliga lagar och förordningar belyser, t ex Miljöbalken, EU/EG produktdirektiv mm. Att samråd inte hålls, inte utlyses eller genomförs korrekt, och att man inte tar upp de uppenbara frågorna gör att man kan ifrågasätta myndigheters hela verksamhet. Jobbar de verkligen för att säkerställa lokalbefolkningens säkerhet och boendemiljö samt för en långsiktigt hållbar lokal miljöutveckling? Eller jobbar myndigheterna för företagen som vill etablera nya verksamheter och göra stora ekonomiska vinningar, ofta även genom att tulla på regelverk och insyn samt blunda för lagbrott?

Klicka på (Mer) för ett samlingsdokument för de frågor som ska ställas i samråd, kring vindkraftfrågor. Men självklart måste liknande dokument framställas innan andra verksamheter gravt förändrar både vår och miljöns framtid. "Hållbara Robertsfors" och inkorrekt pålysta samråd kring Fagerliden var i total avsaknad av sådana dokument. [@more@]

 

Vindkraftverk – Exempel på maskinsäkerhetsrelaterade frågor som bör ställas och klarläggas vid samrådsmöten.

XYZ AB 

Att XYZ AB har det slutliga ansvaret för att maskinen, vindkraftverk, uppfyller fordringar/krav i enlighet med alla relevanta rättsakter då vindkraftverken tas i drift oavsett om de är CE-märkta eller ej innebär, att bolaget måste ha nödvändiga kunskaper om de relevanta bindande rättsreglerna och dess tillämpning. XYZ AB har därigenom även skyldighet, att informera/redovisa för sakägare, andra berörda och berörda myndigheter om alla föreliggande säkerhetsrisker och vilka åtgärder bolaget kommer att vidta för att garantera, att t.ex. människor inte kan eller kan tänkas kunna utsättas för skada och/eller olägenheter under vindkraftverkens livstid.

Samråd

Vid detta samråd begär undertecknade att XYZ AB påvisar bl.a. att miljöbalkens portalparagraf 1 kap. 1 § punkt 1 uppfylls, dvs. att människor hälsa skyddas mot skador och olägenheter samt att de relevanta EG-produktdirektivens grundläggande (väsentliga) arbetsmiljö- hälso- och säkerhetskrav uppfylls så, att vindkraftverken kan CE-märkas och tas i drift helt i överensstämmelse med de grundläggande kraven. 

Detta dokument med XYZ AB:s svar skall enligt undertecknarnas begäran infogas i protokollet från samrådet.

Med anledning härav begärs att XYZ AB vid detta samråd skall redovisa för alla de riskkällor som noterats av vindkraftverkets tillverkare och XYZ AB, och som kan ge upphov till farliga risksituationerna i anslutning till dessa, exempelvis:

  1. Vad är räckvidden, skyddsområdet, för utkastande föremål som iskast, blad och bladdelar etc. ("Worst-Case Scenario")?
  2. Uppfylls krav i enlighet med maskindirektiv (MD) 2006/42/EC (AFS 2008:3), bilaga 1 punkt 1.3.3 ("Risker orsakade av fallande eller utkastande föremål”) om skyddsområdet runt vindkraftverk inte är så inhägnad, att skyddsområdet inte kan beträdas då vindkraftverk är i drift?
  3. Uppfyller säkerhetsfunktioner och tekniska anordningar de krav, som gäller för den specificerade tillämpningen och/eller avsedda användningen enligt MD 2006/42/EC (AFS 2008:3) bilaga 1, punkterna 1.2.1 (”Styrsystems säkerhet och tillförlitlighet”), 1.2.2 (”Manöverdon”), 1.2.4 (”Stoppanordningar”) och 1.2.7 (”Fel i styrkrets”). Det vill säga, uppfyller styrutrustningar och styrkretsar bland annat de säkerhetskrav som erfordras för att kunna hantera skyddsfunktioner av kategori 2-4 enligt EN 954-1:1996, (”Maskinsäkerhet – Styrsystem – Säkerhetsrelaterade delar av styrsystem – Del 1: Allmänna konstruktionsprinciper”)? 
  4. Är vindkraftverken, som bevisligen kan förorsaka ett farligt tillstånd, utrustade med rusningsskydd som skall initiera lämpliga styråtgärder och förhindra återstart? Fordringar i enlighet med den harmoniserade standarden ”Maskinsäkerhet – Maskiners el utrustning – Del 1: Allmänna fordringar” SS-EN 60204-1:2006 avsnitt 7.6 och åtgärder enligt avsnitt 9.3.2 (åtgärder för att minimera risker i händelse av fel) skall därvid beaktas och uppfyllas.
  5. Då vindkraftverken utgör betydande risker för brand vill vi veta om nödvändig säkerhet i enlighet med krav i MD 2006/42/EC (AFS 2008:3) bilaga 1 punkt 1.1.2 (”Principer för integration av säkerhet”) och 1.5.6 ("Brand”), uppfylls?
  6. a/ Då vibrationer utgör en mycket stor säkerhetsrisk vill vi veta om säkerhetskraven enligt MD 2006/42/EC, bilaga 1 punkterna 1.1.2 (”Principer för integration av säkerheten”) och 1.5.9 ("Vibrationer”), uppfylls?
    b/ Är vindkraftverken försedda med säkra och redundanta detekterande tekniska skyddsanordningar, som uppfyller MD:s och grundläggande säkerhets- och tillgänglighetskrav samt som säkerställer/garanterar, att all is har avlägsnats från rotorbladen under en ev. avisningscykel?
  7. Uppfyller, på uppställningsplatsen i kallt och/eller isigt klimat/miljö, skyddsanordningar/skyddssfuntioner som bland annat styrutrustning, vakter och/eller givare (mätutrustningar, detektorer, sensorer) relevanta fordringar på säkerhetskategorier i enlighet med den harmoniserade standarden EN 954-1:1996 (Maskinsäkerhet – Styrsystem – Säkerhetsrelaterade delar av styrsystem – Del 1: Allmänna konstruktionsprinciper”), som gäller parallellt med SS-EN ISO 13849-1: 2006 (Maskinsäkerhet – Säkerhetsrelaterade delar av styrsystem – Del 1: Allmänna konstruktionsprinciper.)? 
  8. Av MD:s bilaga 1, punkt 2 framgår det att risker som noterats ska åtgärdas med hänsyn till principerna för integration av säkerheten enligt punkt 1.1.2." (Principer för integration av säkerhet). Med anledning härav begärs härmed, att XYZ AB redogör för hur respektive noterad risk skall åtgärdas.
  9. Har vindkraftverkets "Tillverkare" genom bruksanvisningen informerat XYZ AB om kvarvarande risker (MD, bilagan punkt 1.1.2 b), som beror på otillräcklighet i de skyddsåtgärder som vidtagits? Har XYZ AB erhållit sådan information om kvarvarande risker begär vi nu, att få besked om vilka åtgärder som bolaget vidtar för att eliminera risken (-erna).
  10. Uppfylls krav i enlighet med MD 2006/42/EC (AFS 2008:3), bilaga 1 punkt 1.1.2 b), (”Principer för integration av säkerheten” – ”Nödvändiga skyddsåtgärder skall vidtas för sådana risker som inte kan undanröjas”)?
  11. Uppfyller vindkraftverken alla krav enligt MD 2006/42/EC, lågspänningsdirektiv (LVD) 2006/95/EC, direktivet för elektromagnetisk kompatibilitet (EMCD) 2004/108/EC, direktivet för tryckbärande anordningar (PED) 97/23/EC och direktivet för enkla tryckkärl (SPVD) 87/404/EEC?
  12. ”Tillverkaren”/”Importören skall enligt maskindirektivet identifiera alla risker och för varje identifierad risk skall hänsyn tas till den allvarligaste skada eller ohälsa, som kan drabba person och i förekommande fall husdjur vid varje identifierad risk, även om sannolikheten kan anses som obefintlig. Med anledning härav begär vi, att få uppgift på den allvarligaste skada och ohälsa som kan drabba den person/människa på uppställningsplatsen, som befinner sig inom räckvidden för skyddsområdet enligt fråga nr. 1 ovan p.g.a.:
    Iskast?
    Utkastande bultar, skruvförband och/eller mätutrustning?
    Utkastande delar av rotorblad?
    Utkastande rotorblad?
    Fallande vindkraftverk?
    Skadliga ämnen som finns i vindkraftverk och sprids ut till omgivningen?
    Brand?
  13. Begäran, att gränsvärden för ljudnivån redovisas för de planerade nya vindkraftverken med beaktande av ljudnivån då rotorbladen är isbelagda och ljudnivåers påverkan på människors hälsa enligt relevanta uppgifter i Socialstyrelsen allmänna råd om buller och höga ljudnivåer, som ger stöd för tillämpningen av 9 kap. 3 § och 26 kap. 19 § miljöbalken, beaktas. 
  14. Begäran om, att en kombination av gränsvärden för A-vägd och C-vägd ljudnivå föreskrivs i tillståndet.
Fråga till byggnadsnämnden
Har eller kommer byggnadsnämnden i områdesbestämmelsen eller detaljplanen, att minst beakta tillverkarens krav på skyddsavståndet, på uppställningsplatsen, från vindkraftverket (-en) till allmänna och enskilda vägar? 
Ett ställningstagande i kommunens vindkraftsplan blir juridiskt bindande om den följs upp med områdesbestämmelser eller detaljplan.
Noteringar
Av AFS 2008:3 framgår bland annat, att ”Tillverkaren”/”Importören” skall garantera maskiners säkerhet, det vill säga dess förmåga att under hela sin livscykel garantera att ingen person, egendom eller husdjur kommer till skada och/eller ohälsa.
Det är ”Tillverkarens”/”Importörens” fulla ansvar att en maskin som vindkraftverk, på uppställningsplatsen, helt uppfyller de grundläggande (väsentliga) hälso- och säkerhetskraven i enlighet med MD:s bilaga 1. Men också de certifieringsprocedurer som finns angivna i 8-10 §§ skall ha iakttagits innan en maskin får släppas ut på marknaden eller eljest avlämnas för att tas i drift eller tas i bruk. Detta innebär tydligt och klart, att det är tillverkarens grundläggande (väsentliga) hälso- och säkerhetskrav som alltid minst måste uppfyllas för att vindkraftverk skall få CE-märkas och tas i drift. Alltså, de av ”Tillverkarens”/”Importören” uppgivna säkerhetskraven kan inte minskas av myndighet.
Innan tillverkaren eller dennes representant släpper ut en delvis fullbordad maskin på marknaden, ska denne försäkra sig om att förfarandet i MD:s 14–15 §§ har fullgjorts.
”Tillverkaren”/Importörens” har ett strikt ansvar enligt produktansvarslagen (PAL, 1992:18). Produktansvar inträder enligt lagens 1 § när en produkt på grund av en säkerhetsbrist orsakar en skada på annat än produkten själv. Med säkerhetsbrist menas att produkten inte varit så säker som skäligen kan förväntas med hänsyn till dess förutsedda användningsområde, 3 §. Skadan måste ha uppkommit som en följd av att produkten i någon mån brister i säkerheten och behöver inte alltid bero på ett fel. Ett fel enligt avtal behöver inte innebära en säkerhetsbrist om produkten inte samtidigt kan anses vara farlig i någon aspekt och brista i rimlig säkerhet. En farlig egenskap kan också stämma överens med avtal och är således inget fel i köprättslig mening, men väl en säkerhetsbrist om säkerheten inte tillgodosetts på ett tillfredsställande sätt. Solidariskt ansvar enligt PAL uppstår då säkerhetsbristen finns i en annan tillverkad beståndsdel till slutprodukten, eller om flera på annat sätt medverkat till farligheten i produkten. Den slutliga ”tillverkaren” svarar då solidariskt med ”Tillverkaren” eller ”Importören” av beståndsdelen.
CE-märkningen anger endast att maskinen – enligt tillverkarens uppfattning – uppfyller direktivets grundläggande hälso- och säkerhetskrav. Användare/verksamhetsutövare måste också själv förvissa sig om att maskinen verkligen är säker att använda.
En arbetsgivare får endast använda maskinerna/vindkraftverken, om de uppfyller de grundläggande (väsentliga) hälso- och säkerhetskraven.
OBSERVERA, tyvärr har erfarenheten entydigt visat, att "Tillverkarna"/"Importörerna" utfärdat EG-försäkran om överensstämmelse och anbringat CE-märkning utan att detta är berättigat. Det är förbjudet att anbringa märkning som kan vilseleda tredje (3:e) man vad gäller CE-märkningens innebörd. Det är också åtalbart att ta en icke CE-märkt maskin i yrkesmässigt bruk.
Underskrifter:
CC: Miljö- & byggnämnden, XXX Kommun.
Länsstyrelsen i YYY län. 

Förankringsprocesser – för vem?

Förankringsprocesser kallas det när det i politiska sammanhang är viktigt att ge intryck av att man engagerar kommunmedlemmar i beslut som i ansenlig grad påverkar deras miljö. Ofta påbörjas dessa processer efter att företag, kommuner och myndigheter i intressesfären redan gjort planer för etableringar av verksamheter.

Med anledning av etableringar av vindkraftverk, har vi tidigare beskrivit hur kommunmedlemmar som deltagit i dessa förankringsprocesser presenterats färdiga "förslag" och planer, och kommunmedlemmar har sällan eller aldrig någon egentlig möjlighet att påverka, framför allt inte när det gäller att motsätta sig det planerade.

Här har vi i sak behandlat problemet under fem år, dock utan att använda termen "förankringsprocess", som tycks vara vedertaget i statsvetenskap och i den planeringsforskning som Claes-Erik Simonsbacka hänvisar till nedan. Termen förankringsprocess är partsneutral och används i många sammanhang och forskningsrapporter. Urban Zingmark har för vår diskussion på denna sajt, om Västerbotten och farligt avfall, tillskapat termen "intressentblock" och även använt den folkliga termen "överkörning". Syftet med dessa termer är att tydligt visa på motsättningen mellan myndigheter och kommersiella intressen å ena sidan och medborgarna å andra sidan. Termen "intressentblock" indikerar att deltagarna har gemensamma intressen som kan sabotera demokratiska intressen och sätta Miljöbalkens anda och bokstav ur spel. Här behöver man inte fråga: Förankringsprocesser – för vem? 

Om förankringsprocesser skrev fil.dr Thomas Johansson i sin rapport "Studie av förankringsprocesser i samband med vindkraftsetableringar i Piteå kommun" från maj 2010.

Claes-Erik Simonsbacka har läst den och meddelar nedanstående kommentarer. Hans slutsats lyder:

Rapportens slutsatser ligger i linje med erfarenheterna från planeringsforskningen. Forskningen menar att den svenska samhällsplaneringen knappast motsvarar någon demokratisk idealbild. Den så kallade förhandlingsplanering som äger rum innebär att centralt placerade politiker och tjänstemän prioriterar samverkan med kommersiella intressen. Förhandlingsplaneringen sker genom informella överläggningar som drivs av ett ömsesidigt utbyte av prestationer och motprestationer. De lösningar som aktörerna slutligen fastnar för kan av dessa skäl vara mycket svåra att revidera.

Läs hela kommentaren, klicka på Läs mer, och ladda ner både rapporten och protokoll från Miljö- och byggnämnden i Piteå kommun som tydligt visar på att slutsaten beskriver verkligheten av ett synnerligen odemokratiskt förfarande. Piteå kommun lade rapporten till handlingarna utan åtgärd…

[@more@]Claes-Erik Simonsbacka fortsätter:

Några utdrag ur fil.dr Thomas Johanssons "Studie av förankringsprocesser i samband med vindkraftsetableringar i Piteå kommun" av maj 2010. ISBN 978-91-628-8137-5.

Figur 13. Inflytandemönstret – miljötillstånd visar att vissa aktörer hade högre inflytande över länsstyrelsens beslut än andra. Bolaget Markbygdens Vind AB noteras för ett mycket högt inflytande eftersom länsstyrelsens beslut överensstämmer med bolagets intentioner och förorsakades dessutom av bolagets handlande. Kommunala aktörer noterades för ett högt och distinkt inflytande. De aktörer som avstyrkte verksamheten hade inget inflytande över länsstyrelsens beslut. Myndigheten underkände exempelvis samebyns ståndpunkt att planerna på vindkraftverk kolliderade med rennäringen i området.

Dialog och förankring

Enligt bolaget har arbetet med att skapa samförståndslösningar varit framgångsrik. Förankringsprocesserna har resulterat i en genuin uppslutning kring planerna för Markbygden. Samförståndsprocessen kring projektet påbörjades 2006 och har sedan dess skett i en bred och öppen dialog med lokalbefolkningen och näringslivet. Projektet har i dag en god lokal och regional förankring. Bolagets redogörelse av det medborgerliga deltagandet är missvisande. Avsnittet visar att deltagandet omgärdades av komplikationer som i själva verket försvårade en genuin folklig förankring av bolagets planer. 

Bygglovsprövning av pilotprojektet Dragaliden 

Piteå kommun bestämde tillsammans med länsstyrelsen, Boverket, Naturvårdsverket och bolaget att projektet skulle prövas med planläggning. Beslutet ansågs befogat eftersom plan- och bygglagen slog fast en ny sammanhållen bebyggelse och nya enstaka byggnader som har stor omgivningspåverkan skall prövas genom planläggning. Prövningen ledde fram till att en planbeskrivning upprättades i slutet av april 2007. Detaljplanearbetet fick dock ett abrupt slut efter att miljö- och byggkontoret hade informerat sig om villkoren för jakt i Dragaliden. Polismyndigheten upplyste att det krävdes särskilt tillstånd för jakt i Dragaliden. Bolaget tog då initiativ till ett prövningsförfarende som undvek allvarliga förseningar av pilotprojektet. Bolaget föreslog att pilotprojektet skulle genomgå en bygglovsprövning och miljö- och byggkontoret följde detta förslag. Ett nytt samråd hölls i Koler Byagård 28 juni 2007. Aktörer med ett väsentligt intresse av projektet erbjöds möjlighet att lämna synpunkter på bygglovsansökan men även det detaljplanearbete som så sent som 21 juni fortfarande pågick. En dryg månad senare förklarade emellertid miljö- och byggkontoret att pilotprojektets framtid hade avgjorts innan samråd om planförslaget och bygglovet genomfördes. Kommunfullmäktige hade sedan tidigare delegerat till miljö- och byggkontoret rätten till att anta en detaljplan.

Sammanfattande diskussion

Föreliggande rapport visar att det formella beslutsfattandet i vindkraftsfrågor föregicks av förankringsprocesser som i väsentliga delar kännetecknas av strategiskt handlande i stället för kommunikativt handlande. Vindkraftsbolaget valde medel som bedömdes lämpliga för att uppnå önskade målsättningar. Motstående intressen erbjöds antingen in till någon form av deltagande eller hölls på avstånd. Såväl vindkraftsbolaget som kommunen bekräftade att kontakterna mellan parterna präglades av samförstånd. Av det skälet utvecklades bland regelansvariga myndigheter en serie förhärskande värderingar, åtgärder och procedurer som verkade till förmån för vindkraftbolaget på andra aktörers bekostnad Under planeringsskedet presenterades exempelvis en av vindkraftssatsningarna för allmänheten som ett fullbordat faktum fram till den tidpunkt då politiska beslut helt enkelt gjorde satsningen oåterkallelig. Löften om inflytande till allmänheten var av blott skenbar karaktär.  

Ladda ner dokumenten själv här nedan: 

Demokratirapporten "Fullbordat faktum" av fil.dr Thomas Johansson (pdf)

Sammanträdesprotokoll Miljö- och byggnämnden i Piteå kommun, sidorna 138-139 (pdf)

Vägen till vindkraftverk: Pengar

7,3 miljoner till vindkraft i Västerbotten

meddelar Norran i en artikel idag, som om det var en skänk från ovan – Regeringen. Vad som händer här, är att man köper kommunernas följsamhet, så att vindkraft blir av på det sätt som Regering och andra bestämt, vindkraftverks-lobbyn inräknad. Men finns det även pengar till rättshjälp när kommunmedlemmars miljö förstörs av vindkraftverken, och till spridandet av korrekt information som talar emot vindkraft?

Vad tror du? Och, är det etiskt försvarbart att söka pengar från staten, som behandlar oss så illa?

Illa, därför att kommunmedlemmar inte har något att säga till om vare sig antal eller placering av vindkraftverken. Och kommunerna bara tackar och tar emot pengarna, och lyssnar därefter föga till kommunmedlemmar som till äventyrs skulle klaga på vindkraftverken.

Så här reagerade Bernd Stymer, från Helgaröliv:

Så köper makten idioternas röster för en spottstyver.

Så har kommunen Strängnäs också gjort, men de har fått nästan två miljoner därför att motståndet varit så stort.

Pengarna används till att ta fram tillägg till översiktsplaner som smygs igenom.

I Strängnäs höjdes inte en enda politisk röst när tillägget beslöts i fullmäktige, annars babblas det om allt.

Alla hade i förväg kommit överens om besluten.

Så utövas politisk makt i dag – rena fascistfasoner.

Vår analys av detta läge fortsätter med ännu högre intensitet när Sveriges semestertider är över, var så säker.

Västernorrland giftigast i Sverige!

SVT är bra på att rapportera – men kanske inte på att analysera.

"Dyrt att sanera giftiga platser" menar man i denna artikel, där man räknar upp beräknade kostnader för sanering av flera av Sveriges alla giftiga och farliga platser.

"Västernorrland giftigast i Sverige" heter ett inslag i TV från igår som ser ut så här:

Men vad händer sedan?

Ingen vill tala om att ett miljöproblem flyttas från ett ställe till ett annat ställe. Från Skellefteå till Robertsfors, för att ta ett högaktuellt exempel. Ingen lyssnar på miljön eller de som drabbas av katastroferna. Granskning måste ske om vart gifterna hamnar och vem som tjänar mest pengar på att de ska flyttas.

”Rättsröta i Regeringsrätten”, menar Björn Rosengren

 

För att få bukt med rättsrötan i Regeringsrätten har enskilda personer av rättshygieniska skäl nu väckt talan mot Sverige i Europadomstolen. Att detta är nödvändigt är en skam för Regeringsrätten och tyvärr även för Sverige.

 
Visst är det så, när det gäller de två fall som artikeln i dagens SvD beskriver. Men fallen är många fler.
 
När Robertsfors kommun 2005 tillät etablering av Fagerliden/Edfastmark, anläggning för farligt avfall i megaformat, ansåg Miljödomstolen, länsstyrelsen i Västerbotten med dåvarande landshövdingen Lorenz Andersson och RagnSells med sin högste chef Erik Sellberg, att 20 närboende grannar inte var berörda. Rättsrötan har funnits länge. 

”Alla vindkraftverk måste stängas!”

Ja, det skulle kunna bli rubriken i svensk media om man tar konsekvensen av rapporten som Claes-Erik Simonsbacka nyligen skrivit. Tekniskt, men ändå tillgängligt, klargör rapporten att egentligen är inga av de vindkraftverk som redan är uppsatta – eller planerade – möjliga att godkänna enligt ett regelverk som redan finns för dem.

Därför skrev Claes-Erik Simonsbacka en begäran till Statsrådsberedningen den 12e april i år, med avsikt att åtminstone få svar på varför man åsidosatt detta regelverk, och att regeringen yttrar sig över det alarmerande i rapporten. Hörsammar man allvaret i den bör man dessutom upphäva alla tillåtlighetsbeslut och bygglov för uppförande av vindkraftverken.

Läs denna begäran själv och informera dig. Kontakta gärna redaktionen om du vill samverka till att informationen sprids till rätt personer eller har synpunkter. Dokumenten kan du ladda ner och läsa här.

Öppet brev till kommunledningen i Skellefteå kommun

Problemen har varit väl kända sedan lång tid.
 
Allmänheten, kommuninvånarna i Skellefteå får ingenting veta om problemen…
 
Därför är följande brev med två raka frågor skickat till kommunledningen i Skellefteå kommun:
"Frågor med anledning av planerad sanering av Scharins industriområde" 
 
Ladda ner dokumentet och läs frågorna. Uppföljning kommer, oavsett brevet besvaras eller ej.

Norran tiger om giftiga jordmassor med dioxin och arsenik mm. på Scharins

På sin nätupplaga har Norran rapporterat om saneringen av Scharins sedan 2006-10-06 när den första artikeln Dödens ansikte infördes. Detta åtföljdes av: 
Norrans nätupplaga har ökat i betydelse och har större täckning än papperstidningen – 68.000 webbläsare per dag. Alla dessa läsare har fått en ofullständig och därför falsk bild! 
Tidningens chefredaktör Anette Novak har infört nya satsningar, bl a îBygg Norrbotniabananî. I samband med detta har diskussioner blossat upp om pressetik. Kritikerna har kallat detta för kampanjjournalistik. Ska en tidning driva egna frågor? Novak har försvarat sin linje och samtidigt passat på att ifrågasätta andra tidningar som kan välja att hålla tyst i frågan. Novak antydde i TV att Västerbottens Kuriren ligger lågt när det gäller Norrbotniabanan med avsikten att gynna byggandet av en bro över Kvarken. Men här finns ett talesätt som bör komma in i kritiken av Norran: "Den som sa det var det!"
Om vi ser på Norrans rapportering om Scharinssaneringen kan konstateras: 
  • Rapportering har skett sedan 2006 med åtta artiklar fram till och med 2009 
  • Många delar i projektet har rapporterats 
  • Frågan om bortforsling, vart de giftiga jordmassorna ska föras med 2000 lastbilar har inte funnits med i Norran någon gång. 
Vill Norran och kommunens chefer dölja något? Vad har Norrans medarbetare diskuterat när de har gjort intervjuer med cheferna på Skellefteå kommun? 
Om det hade gällt avfall från ett kärnkraftverk, hade man då inte berört frågan om avfallet och vart det ska gå? 
Vi finner det osannolikt att problemet inte varit uppe till diskussion. Vi finner det sannolikt – eftersom Norran och Skellefteå kommun haft fyra år på sig – att något har kommit i vägen för en fullödig rapportering. Varför håller Norran tyst om Scharinssaneringen de kommande åren t.o.m 2013 eller längre? Vart tänker sig kommunens chefer att de giftiga jordmassorna ska gå? Har kommunen råd med en ny miljöskandal? 
Urban Zingmark 
Redaktionens anmärkning:
Anette Novak, Norran har beretts plats för kommentar, men ännu inte utnyttjat möjligheten.