Kategori: Politik

Det är ett mysterium att frågor som bedömts som ödesfrågor inte syns i regeringsförhandlingarna. Under en tid var migration ödesfrågan, därefter blev det klimatet och därmed förenade frågor som konsumtion av livsmedel och resor som skapar utsläpp av klimatgaser. Hur kommer eftervärlden att se på den utdragna politiska processen? Varför ställer inte media frågor till politikerna om ödesfrågorna? Krigsrisk i närområdet har knappast nämnts en enda gång. Och fler ödesfrågor finns.

Kan en förklaring vara att ”alla” har blivit aktörer, i stället för tidigare roller? Har medias roll förändrats från att rapportera och kommentera, till att bevaka egen makt och position? I turerna för regeringsförhandlingar tycks många representanter för media vara rädda för att leverera bedömingar som kan slå fel. Media, vare sig det gäller något etermedia eller någon Jönköpingspost eller någon annan, har ett varumärke att vårda. Belöningen för en djärv bedömning som slår in är begränsad om ens någon. Bättre då att spela med i debatten utan att ta risker. Safety First.

Eftervärlden, om det finns någon, kommer att ställa frågor av många slag. Varför gavs inte utrymme för ödesfrågorna i regeringsförhandlingarna 2018? Eventuellt kommer extraval med nya regeringsförhandlingar som följd. Kommer ödesfrågorna fram i ett sådant scenario? Det behöver inte utgöra hinder för tekniska diskussioner om valresultat och regeringsbildning. 

Opiniosnundersökningar har visat att alltfler väljare som röstat på något av allianspartierna anser att förhandlingar med SD kan bedrivas. Det är naturligtvis omöjligt att fastställa orsakerna till denna förändring men ändå viktigt att reflektera över. Denna förändring i opinionen har skett trots alla varningar om att SD inte kommer att förhandla utan krav på en regeringsbildare. Redan på detta stadium blinkar varningslamporna. Men det ser inte alla de väljarskaror som blivit alltmer eftergivliga visavi SD. Om det förhåller sig så, då kan man ha tagit ställning för förhandlingar utan kännedom om SD:s krav. Och om konsekvenserna i fortsättningen av SD:s ultimativa krav beträffande hårdare reglering av migrationen, krav som dessutom inte är utbytbara enligt SD:s partiledning.

Det är här som faran ligger. De regeringskåta inom M och KD kan komma att tro sig handla i överensstämmelse med opinionen om de tar stöd, aktivt eller passivt från SD. Men opinionen kan ha förträngt SD:s krav om härdare reglering av migrationen i det schackrande som bedrivits alltsedan valet. Ska opinionen få råda även om den inte orkat följa med i alla turer om migrationen? Det är ett etiskt dilemma.

Det har rått hatstämning länge mot miljöpartiet. Många av miljöpartiets främsta företrädare har varit hatobjekt både inom och utom partiet. Idag har Gustav Fridolin anmält sin avgång i samband med förestående partikongress.

Att politiker generellt tappat i förtroende och blivit drabbade av det berömda politikerföraktet, det är sedan länge allmänt vedertaget. Vad som har saknats efter Palmes bortgång, det är politiker med den stjärnstatus som Palme åtnjöt även bland hans motståndare. Men det är lika mycket väljarnas fel. Intresset för idëburen politik tycks ha försvagats. Miljöpartiets nedgång och ledarproblem står i samband med svagare intresse för idéerna. Visserligen följer alla med, bortsett från SD i diskussionen om klimatfrågan, men idédebatter i övrigt tycks vara innestängda i elitistiska rum. Miljöpartiet var vid sin tillkomst något radikalt och progressivt. Miljöpartiet bidrog till att alla andra partier, utom SD, lade sig till med en miljöagenda. Det är därför djupt tragiskt att miljöpartiets svårigheter inte kan mana fram ett lyft för diskussioner av miljön.

SVT:s Val 2018 kollade läget inför valet. Läs här.

De två stora partierna i Umeå skiljer sig lite, enligt statsvetare. Anders Ågren (M) och Hans Lindberg (S) håller inte med.

 

Vi har gjort vår egen analys och funnit att S har röd jacka med dragkedjan för bröstfickan till HÖGER medan M har blå jacka med dragkedjan till VÄNSTER. Och visst ser de ut att trivas bra ihop där de står och kisar med ögonen mot solen! Och längtande efter Bigges Gatukök en bit bort på torget (ej i bild).

En betydande trötthet efter höstens valrörelse kan förmärkas. Eftersom vi här har ägnat uppmärksamhet på småpartier finns anledning att följa upp valresultat. I redovisningen kallas denna grupp ”övriga partier”.

Noteras kan att hela gruppen övriga parter har tagit 69.472 röster i riksdagsvalet. Till exempel har Medborgerlig Samling (MED) tagit 13.056 röster. Djurens parti (DjuP) har tagit 3.648 röster. Och så vidare. Sammantaget har övriga partier ökat med 9.146 röster, vilket är en ökning av andelen för avgivna, godkända röster. I gruppen ingår 24 småpartier, demokratiska och icke-demokratiska.

Klimatdiskursen sväller för varje dag. SR har idag bidragit genom intervjuer med ekonomer som tvingas ta in klimatfrågan i riskbedömningar. Vår slutsats är att det för finansvärlden inte har någon avgörande betydelse vilka påståenden och slutsatser som görs i vetenskapsvärlden eller i den idévärld som skeptiker, alarmister och ”sansade” utgör. Det avgörande är att en högre risknivå för globens fortlevnad skapats genom klimatfrågans etablering.

Vi kan tala om en ny världsbild, ett nytt paradigm för globen.

Robert Bergqvist är SEB-bankens chefsekonom och prognosmakare. Det kan antas att en storbank har goda förutsättningar att bedöma den svenska konjunkturen och beroendet till den internationella. Men det verkar vara på lösa boliner, som idag när banken gått ut med prognosen för BNP:s ökning 2018 med 2,9% genom muntlig kommentar i Sveriges Radio. Detta är då en ökning som banken gör med 0,3%. Den muntliga kommentaren i radion har inte stora likheter med meddelandet som sänts genom Nyhetsbyrån Direkt på Twitter till alla media. Vad ska lyssnarna tänka som bara hör kommentaren i Sveriges Radio? Berqvist tar till liknelser som att 2018 får ses som att vi kör med hög hastighet 100 till 110 km i timmen (motsvarande 2,8 procent ökning av BNP 2018) och att vi då inte kan upptäcka alla brister i ekonomin. Och att vi senare under 2019 kör i lägre hastighet (motsvarande 2,4 procent ökning 2019) och att vi med lägre hastighet kan upptäcka brister i ekonomin.

Tro’t den som vill. Är det så här? Storbanken vill påverka både valet och den ekonomiska utvecklingen. Kapitalet och medborgarna har anledning att vara oroliga för ekonomiska konvulsioner i samband den internationella konjunkturen med handelskrig och nationellt med svårbedömd bostadsmarknad och påverkan från världsekonomin.
Förmodligen kan prognoser bli mer relevanta om klimatfrågan integreras med klassisk konjunkturprognos. För det krävs en ny generation ekonomer. Då kommer också lantbruket, havsbruket och skogsbruket att få en ökad betydelse i konjunkturprognoser.