Kategori: Politik

SVT bjöd in partiledarna för ett samtal dagen före valdagen den 13 september. Alla var inte där. Jimmie Åkesson SD lyste med sin frånvaro. Likaså Amanda Lind MP, som hade Daniel Helldén på sin post. Frågan om Åkessons frånvaro gnagde under programmet. Genom att fråga AI framstod hans frånvaro som begriplig. Han valde istället ett massmöte i Kungsträdgården som partiet hade planerat och skickat inbjudningar till. Det torde vara en investering för partiets framtid, ända långt fram till valet 2030 som Åkesson uttalat förhoppningar om, se föregående artiklar. Att stärka basen medelst personliga relationer till gamla och potentiellt nya medlemmar torde vara en investering för framtiden.

Programmet med Skavlan då? Trevligt som det brukar vara med Skavlan var det, men knappast mer än fniss och skratt i politikens underbara värld. Det fanns ingen konflikt att ta tag i. Då blir det lite som Hylands hörna, om någon minns det.

Då är S sannolikt nere på 22 procent av väljarna. S har stadigt minskat sin andel av väljarna under många år. Oppositionen ökar. 2030 kan oppositionen utgöra 78 procent med den höga grad av förutsägbarhet som själva siffrorna pekar på. Vad det politiska innehållet kommer att vara är inte lika lätt att förutsäga. Maktsträvanden i partierna och omvälvning i geopolitiken kan medföra stora förändringar i det politiska innehållet. Om det kommer till vadhållning så är det i geopolitiken det kan komma att smälla, inte i svensk inrikespolitik. Där är chansen stor att opinionssiffrorna glider vidare i sakta mak.

PS
78 procent utgör motståndet till kvarvarande 22 procent socialdemokrater. Om vi har hälsan och förståndet i behåll år 2030.

SVT erbjuder mycket om valrörelsen, men har det varit helt tomt om Försvaret? Är det en överenskommelse bakom? Tänker SVT-ledningen att deltagarna får själva ta initiativ, eller är det ett påbud? Förhållandet mellan ”folk och försvar” har aldrig varit tystare. Anfall från Ukraina mot Ryssland och vise versa där drönare används har länge förekommit, i alla fall sedan 2022. Härom dagen kom ett aktuellt reportage i SVT. Men nyheter och debatt i Sverige har varit mycket återhållet. I alla läger har drönare bedömts ha stor potential. Aktiviteter bland små och större tillverkare har stigit oavbrutet, men utan nämnvärd rapportering.

Nu i samband med valrörelsen är det förvånande att teknik- och vapenföretag med drönare inte exponerats genom industrireportage från en rad länder. Är det med avsikt eller saknas tillåtelse från högre ort?

Med tanke på de vanligt förekommande reportagen är det förvånande att media inte satsar stora och resurser.

Efter att ha hört Amanda Lind i partiledarutfrågning  SVT kan konstateras att hen har förmågor som kan tas tillvara ”nu, omgående och i ett sammanhang”. Frasen är hämtad från borggårdstalet år 1914 av konung Gustav V. Det funkar även här. Du stannade till för att tänka, eller hur? Landshövdingsuppdraget ses vanligen som en reträttpost som tilldelas äldre trotjänare som senkommen belöning eller som en plats i karantän. Amanda Lind har visat sig stridbar och kunnig i framtidsfrågor, med alla de kontroverser som hör framtidsfrågor till. Ikväll visade hen takterna i pris- och skattepolitik för drivmedel. Hen hade bestämda åsikter om gruvor och förhållandet till samefrågor. Migration och krav på språkkunskaper låg henne nära. Med mera som är rena provkartan för Norrlandsfrågor. 

Hennes roll som landshövding kan ge förutsättningar till förändringar i cementerad näringspolitik (tänk Stegra) och statlig administration och i alla frågor som tillkommer en vital länsstyrelse. Landshövdingen kan ta initiativ som drivs med både säker miljö och Sveriges bästa för ögonen.

De är så, det råkar vara så eller det har styrts dithän, att vi har en kraftig övervikt av kvinnliga partiledare i årets val. PK-media, woke-media tar knappast upp den aspekten i analyser eller rapporter. Irrelevant. När en väljare funderar på ställningstaganden kan det antas att levande personer finns med i mer eller mindre ständiga funderingar. Tankar på personer levandegör och strukturerar mycket av tankeprocesserna. Det handlar ofta om ianspråktagande av stora delar av upplevd tanke- och minneskapacitet. På området politik kan persongestalter fungera som minneshjälp. En känd minnesmodell är Loci-metoden eller minnespalatset, och är en klassisk teknik för att minnas information genom att koppla den till platser, att föreställa sig ett fysiskt rum för att med tanken flytta sig från sak.   

I rikspolitik kan man hålla bilden av de olika partiledarna från vänster till höger. Låt oss kalla det Politicus-metoden. Det räcker med porträtt. Som situationen är idag blir det sex kvinnoporträtt och tre mansporträtt. Så kan det se ut i förenklad form. I det dagliga har vi inte partiledarna på linje, men resonemang om värderingskollaps kan föras med porträttbilder samlade i tanken på andra sätt. Det blir ett nötande under många månader inför ett val med appropriering av politiska element på dessa bilder av partiledarna i Sverige. Antagandet här är att tanke- och minnesprocesserna leder till en ökad feminisering av det politiska fältet. Om vi då tänker oss att processerna pågår i signifikant omfattning under, säg året för ett val är det rimligt att anta påverkan i feminiserad riktning. Efter ett eller två riksdagsval kan påverkan bli så betydande att vi kan tala om värderingskollaps på sakområden där kvinnor och män, efter vetenskapliga studier visat signifikanta skillnader. Har redan kollaps inträtt i försvarsfrågor? När det gäller energifrågor har kollaps förmodligen redan inträffat. 

Snart är det allvar, valresultatet. Media har efter senaste opinionssiffror från Novus med skärpa pekat på väljarnas ansvar när valresultatet föreligger. Aftonbladet med tillskyndan från S-profiler pekar tillspetsat att valet står mellan tolv SD-ministrar och Magdalena Andersson. Genom att ta bort Åkesson i den tillspetsade jämförelsen hoppas man skrämma väljare som attraherats av SD och TIDÖ. Det må stå sossarna fritt att vässa vapnen. Men även väljarna i sin helhet kan ha anledning att känna efter ordentligt, även med hjälp av hotbilder, relevanta hot eller struntsnack. Alla, eller så många som möjligt bör tänka över sin hållning. Det är i vart fall inte läge att skämta bort allvaret i en kommande förändring av regeringsmakten och att mer än tidigare visa respekt för oliktänkande.  

SD:are med tillmälet nazist har funnits sedan en tid. Rickard Jomshof, SD har svarat med epitetet Quisling på stridbare Anders Lindberg, AF. Denna psudodebatt har rasat i alla media. Det är bara det att allsköns historielösa journalister liksom politiker med påtvingat historieintresse kan ha svag koppling till Andra världskriget för att ge sig in i debatter där historiker av facket kan ha så mycket mer att ge, även då i uppkommen pseudodebatt. Debatten blev väldigt tunn och parterna kan bara tugga om vad som redan sagts i media. Debattörer av yngre årgång har helt enkelt väldigt lite att komma med. De har knappast något självupplevt. Och vad hjälper historiekunskaper för att sticka nålar i arslet på Jomshof och Lindberg?

Ofta förutsätts att individen ska välja parti, kandidat och program. Det är vad som ska uträttas. Sällan fokuseras på vad den röstberättigade vill uppnå för egen del. Valet kan också ses som en personlig uppgörelse med karriären, där frågan som ställs kan vara: Vem är jag? Hur vill jag se mig själv i det politiska skeendet? Vill jag välja politik inte bara för valdagen utan även under några år, eller på lång sikt? Hur ska jag exponera mitt val? Ska valet vara hemligt eller ska jag delge mitt beslut? Kommer jag att vara beredd vara uthållig? Eller beredd att byta fot om vissa förutsättningar ändras? Vilken betydelse har valbarhet?

Som man bäddar får man ligga, sa Bertil Ohlin.

Oh nej, herr Ohlin, så lätt bäddar man inga sängar, sa Tage Erlander.

Det var bätte förr, även användningen av skällsord. 

Extrem, extremhöger och extremvänster ingår i vardagsspråket och inte minst i den politiska debatten. Orden tycks vara lätta att ta till för alla grader som beskrivning av motståndare och motstånd. Orden får anses som eroderade till en nivå som är till intet förpliktande. Sammansättningar med ytter- har tagit plats, som i ytterhöger och yttervänster. Med tanke på betydelseglidning och nedslitning kan orden kallas ”fula ord” för att signalera motsättningar i användning och betydelse med ett stänk av humor.

Det finns fler exempel. Invandrarmotstånd brukar användas som tillmäle när det egentligen handlar om invandringsmotstånd. Om debatten orsakat ökad puls är det lätt att förväxla dessa ord som har olika innebörd, något som kan tappas bort i stridens hetta. Orden blir fula ord och blir tabubelagda.

EU-motstånd och EU-motståndare används slarvigt som synonyma. Personer som jobbar med analys av EU kan komma fram till enskilda frågor att kritisera. Det behöver inte betyda ett generellt EU-motstånd ej heller att vederbörande ska ses som EU-motståndare.

Summa summarum så finns det många ord som används på ett sådant sätt att de blir överladdade fula ord. Eftertanke är tillrådligt. Ord som används som slagträ, t.ex ytterhöger eller EU-motstånd eller vänsterextremist kan bli ord som tappar respekt för diskursen.