Pragmatism eller rödgrön röra?

Valet av statsminister har gjorts idag som medför att Stefan Löven tillåts ta nya tag utan att veta hur det blir med budgeten. Varför råskälla på varandra i riksdagen? När argumenten tryter kommer tillvitelser fram. En sådan är ”rödgrön röra”. KD:s Ebba Busch råskällde med rödgrön röra som tillvitelse från talarstolen innan omröstningen. Men borde inte tillvitelsen också gälla för för oppositionen? Men med andra färger. Flytande färger i varandra – ljusblå/mörkblå. Partierna i den borgerliga oppositionen har kompromissat för att utgöra ett alternativ vid omröstningen om valet av regering. Röran blir inte mindre rörig genom att dra till med parollen ”ansvar för Sverige” när man talar om sig själv och sitt eget parti, en floskel som ofta tas till med darr på rösten.

Det kan inte vara förkastligt att söka pragmatiska lösningar, dvs. söka genomförbara lösningar:

”Någon som hellre ser till att få saker gjorda än att bry sig om t.ex prestige eller oskrivna regler. En klassisk beskrivning av en pragmatisk person är någon som när kartan visar en sak och verkligheten visar en annan, alltid anpassar sig till de verkliga förhållanden som råder och agerar därefter.”

Det skulle vara en lisa för oss med rösträtt att begreppet och uttrycket pragmatism används. Uttrycket rödgrön röra är alltför belastat och söndertjatat. Och det kunde också vara till fördel om talarna i riksdagen förklarar valet av uttryck. Carl Bildts bevingade ord ”rödgrön röra” har gjort sitt för länge sedan.

Vitalisering av politiken med hjälp av kris

Det som händer i politiken kallas ofta för kris. Ordet kris tillhör listan av överanvända ord. Det finns många ord som överanvänds, t.ex kränkning. I skolans värld är ordet kränkning många gånger ett vapen för elever som på oklara grunder reagerar mot lärare och skolledning. Istället för många små lokala kriser i skolan behöver också skolan erkännas som ett krisområde. Då motsvarar ordet kris allvaret för skolans framtid. Då ökar hoppet om radikala förbättringar.

Den så kallade regeringskrisen antas av de flesta användarna av ordet vara något skadligt. Det är svårt att argumentera emot ett påstående om kris. Att peka på möjliga fördelar med regeringskrisen är sällsynt men fullt möjligt och välmotiverat. Att V tagit strid med motiveringen om stopp för marknadshyra är något som visat sig ha brett intresse. Den möjliga stridsåtgärden var misstroendevotum som sammanföll med intresset hos flera partier för sina respektive profilfrågor inför kommande val 2022. Den så kallade krisen kan ses som bygget av nya politiska plattformar för Sveriges framtid. Det återstår att se hur det kommer att lyckas både på politisk nivå och – ännu viktigare – på medborgarnas nivå. Det är hemskt hur lågt anseendet för politikerklasen sjunkit. Om den så kallade regeringskrisen kan öka intresset för politik och politiker, då får kris ett nytt innehåll som kan bejakas av medborgarna..

Statsvetare vid högskolan, sköt jobbet istället!

Så här skriver Aftonbladet idag fredagen den 18 juni:

Marja Lemne, S-märkt statsvetare vid Södertörns högskola, tror att regeringen kommer att hitta en lösning som innebär att Centerpartiet och Liberalerna backar från förslaget om fri hyressättning i nyproduktion.

– Den här situationen innebär ett dilemma för flera partier. Mitt grundtips är man löser det och att Annie Lööf får bita i det sura äpplet, samtidigt som hon kommer att visa sig ädel och statsbärande, säger hon.

Har Marja Lemne uppdrag för S som hon redovisat för sin arbetsgivare Södertörns Högskola? Kanske inte. Om så är fallet vore det oacceptabelt ur etisk synpunkt. Nu har Marja Lemne använt sin arbetstid och position för diskussion om storpolitik via media som kan orsaka samhällskostnader som inte skulle uppkomma om demokratins spelregler respekterades.

Efterkrigstidens största politiska fråga – kärnkraft – på väg att växa för 2000-talet

Bill Gates gör inte bara bra saker men allt han gör är utomordentligt intressant som del av en diskussion. Det senaste är planen på att bygga en natriumreaktor i Wyoming i samarbete med Warren Buffet.

Även i Sverige måste vi aktivera debatten om teknik och säkerhet för kärnkraft. Vi behöver bli pragmatiska på så sätt att vi inte alltid värderar en teknik som tänks utesluta andra tekniker. Det är nödvändigt att använda flera olika tekniker. De har alla både för- och nackdelar. Det förstår många, både proffs och lekmän. Här finns ett stort kunskapskapital som redan är och kommer att förbli till stor nytta. Vi behöver således inte börja om från noll.

Allmänhetens förtroende för regeringen

I takt med motsägelsefulla besked från regeringen närmar sig nu kurvan för allmänhetens förtroende asymptotiskt kurvan för det minskande förtroendet för politiker, det vill säga ”same shit”. Regeringen har tagit ett samordningsansvar som de inte mäktar. Det är naturligtvis något mycket allvarligt både på kort och lång sikt, eftersom pandemier kan väntas för lång framtid. Att säga så är inte ett allmänt bjäbbande utan något som är övertänkt under det första corona-året.

Ett grundproblem är att de politiker som kommunicerar ut till allmänheten via media har de sämsta möjligheterna att ikläda sig ett så stort ansvar. Dålig utbildning allmänt och ingen utbildning alls i hithörande frågor. Ett exempel är den snusförnuftige justitieministern (fil kand, ej jurist som en justitieminister bör vara) som för några år sedan uttalade att Sverige borde ha ”egen kapacitet” att utveckla och tillverka vacciner. (SVT 15/3 2021) Då hade det gått ännu sämre och till kostnader som ett litet land inte kan bära utan stödjande exportmarknad.

När nu vaccinet från Astra Zeneca kommit i tvivelsmål i en rad länder ställs regering och Folkhälsomyndigheten inför nya utmaningar att göra svart till vitt. Men om man vågar erkänna svårigheterna med logistiken och misstagen med godkännanden, då kan vi i alla fall hoppas att utvecklingen framöver blir mindre dålig.

Överraskningsmomentet, tack Sabuni!

Vem kunde vänta sig att Nyamko Sabuni med endast några procent av väljarna skulle klippa till med ett proaktivt utspel inför valet 2022 med önskan om en regering ledd av M. Sossarna höll masken och sökte verka förstående. Mp har väl ännu inte sagt något. C tjatar om att de också är ett liberalt parti. De andra har hamnat på defensiven. Omedelbart trädde motståndare inom L fram med brösttoner om det odemokratiska SD. De har förmodligen inte förstått att utspelet kan bli en reningsprocess för SD. Det är ju bl a genom rening som SD uppnått fortsatta framgångar.

Man kan bara önska att Sabuni lyckas med sitt utspel för att det ska kunna bli en regering som kan lyckas bättre med:

  • migrationspolitiken, som har koppling till kriminalpolitiken
  • energipolitiken, broms på vindkraften och satsning på kärnkraft med små, säkra reaktorer
  • skolan, det finns mycket att ta igen efter en pandemi
  • försvar mot hotet från Ryssland
  • bekämpning av korruption och oskäliga löner och ersättningar
  • bejakande av nya vägar som den unga generationen funnit att bo och arbeta

Girighet, dödssynd för en kvinna

Ebba Busch har ställt till det rejält för både sitt privatliv och i sin roll som partiledare. Stora konsekvenser kan väntas för henne och hennes närmaste. Om hon förlorar tvisten om husköpet och åtalet för grovt förtal då är det kört säger media. Har gränserna för girighet förskjutits i Sverige? Ja, utan tvekan! Birgitte Bonnesen i Swedbank är ett exempel. Och det finns många andra exempel som redan tonat bort i mängden av åtalbara bedrägerier och horribel affärsetik. Någon lösning på problemet finns inte i denna korta artikel, men väl uppslag till djupare funderingar.

Det är väl känt att kvinnor kan drabbas hårdare än män. Svensk politik vimlar av exempel. Det var inte bara Mona Sahlin s som mötte folkets och medias fördömande, hon efter Toblerone-affären. Girighet av första graden, ungefär som att stjäla toapapper på jobbet. Maria Leissner fp vållade en dödsolycka i bil, som förändrade hennes liv. Hennes person ifrågasattes utan grund. Gudrun Schyman v drabbades av alkoholens verkningar och tog ansvaret för det, men fördömdes ändå av folket och media. Bokföringsbrott, en form av girighet, för hennes krog spädde på.

Ebba Busch kommer förmodligen inte att känna skam för något som hennes väljare kan uppfatta som girighet, en dödssynd. Tobias Hammar har skrivit en bok om höjdarnas girighet. Läs mer.

Hammar, Tobias, Girighet: vetenskapliga perspektiv på varför mycket vill ha mer, 1. uppl., Studentlitteratur, Lund, 2014

Sossarnas slut nalkas

Alice Teodoresco Måwe, i den nya nättidningen Bulletin har formulerat varför socialdemokraterna håller på att förlora regeringsmakten.

Hon pekar på att tydliga tecken för rädsla hos S-makthavarna gör sig alltmer gällande. Rädsla leder till fall. Hon jämför med sitt forna hemland Rumänien där diktatorn Nicolae Ceausescu morgonen den 21 december år 1989 möttes av buande utkommenderade åhörare. Ceausescus rädsla speglades i hans ögon. Rädslans logik gäller även för Löfvens skrämseltaktik sägs i den nya nättidningen Bulletin.

Fullt så dramatiskt, tänker jag på denna blogg, kommer det inte ske i Sverige. Men ett scenario med förödmjukelse och nederlag är fullt tänkbart när valresultatet tillkännages efter nästa val. Också maktskifte i många kommuner kan komma att ske, där ställningen grundar sig på maktmissbruk och slentrian. Men det är möjligt att vi först får ett maktskifte på nationell nivå, som bereder vägen för lokalt maktskifte. Det finns ett otal kommuner där sossarna har klamrat sig fast vid makten och där makten är sammanvävd i ett privilegiesystem. Detta system har politiserat all kommunal verksamhet där inte de mest meriterade personerna har tillsatts utan fastmer de lismande och myglande med partibok. I Norrland ser vi ett flertal sådana exempel. Berörda har skyhöga löner och stora fallskärmar. De kommer intill döddagar ha sin privata ekonomi tryggad och en del lär efter nästa val söka sig till annan bostadsort i Spanien, Portugal, Thailand och så vidare för att slippa se folk i ögonen. Avpolletterade politiker på region- och riksnivå kommer att få det lättare eftersom de pinkat in ett större revir där de lättare kan gömma sig.

SVT:s och SR:s bevakning av presidentvalet i USA

En lång rad före detta svenska toppolitiker har passerat i strid ström för att uttala sig. Alla har försökt att på ett illa dolt sätt tala för sin och sitt partis kandidat. Deras tro på vad som är PK för dagen har styrt deras uttalanden? Varför ska Carl Bildt, Margot Wahlström, Mattias Karlsson, Mona Sahlin etc. agera för att söka påverka något som ligger utanför deras domäner? Kan det inte räcka med att kommentera fritt, kanske genom att tala om tänkbara nackdelar och fördelar med båda kandidater, även om vice-posten? Svenska f.d. politiker har getts tillfälle att prata på ett sätt som kommenteras av andra media. Genren kan kallas media om andra media. SVT har haft ett flertal korrespondenter utspridda i USA. Carina Bergfeldt har pratat så att fradgan skummat i munnen när hon försökt prata ned underklassens och nedre medelklassens egen gladiator, Donald Trump.

Fy, SVT!