Idag har media ägnat sig åt intervjuer med politiker och ledande politiska kommentatorer. Ingen av dessa, såvitt känt nämnt att AI kan vara till hjälp för att ställa upp möjliga alternativ med hänsyn till ”röda linjer”. Kommer man att använda AI och kommer man att tillstå användningen av AI?

FRÅGA: Kan regeringsbildning analyseras med Chatgpt?

Absolut. Med det preliminära valresultat som Valmyndigheten publicerade den 17 september blir matematiken tydligare: S 99, V 30, C 25 och MP 22 mandat – tillsammans 176 av 349. Högerpartierna har 173. Valresultatet är ännu preliminärt tills länsstyrelsernas slutliga räkning är klar. (Valcentralen)

Mandatmatematiken för Andersson

Konstruktion	Mandat	Vad krävs för att Andersson ska kunna tillträda?
S + V + C + MP	176	De fyra behöver inte vara regering tillsammans; tillsammans kan de utgöra en parlamentarisk majoritet
S + C + MP	146	V måste åtminstone tolerera regeringen och normalt stödja/inte fälla den i centrala omröstningar
S + V + MP	151	C måste tolerera regeringen
S + C + V	154	MP måste tolerera regeringen
S + MP	121	C och/eller V måste stödja eller avstå i avgörande voteringar
S + V	129	C och MP måste på olika sätt tolerera/stödja
S ensamt	99	Kräver att minst 76 av de övriga 250 ledamöterna inte röstar nej vid statsministeromröstningen

Den sista raden är viktig. S behöver inte ha 175 röster för Andersson som statsminister. Sverige tillämpar negativ parlamentarism: en statsministerkandidat faller först om 175 eller fler ledamöter röstar nej.

Det betyder att en ren S-regering kan tillträda om tillräckligt många andra partier avstår.

Men därefter kommer den betydligt svårare frågan: budgeten och den löpande politiken.

---

1. S + C + MP = 146 mandat

Detta är enligt dagens uppgifter ett konkret alternativ som diskuteras inom C. C har uppgett två möjliga modeller: S+C+MP med en överenskommelse med V, alternativt en ren S-regering. (SvD)

Matematiken är:

S 99 + C 25 + MP 22 = 146

V har 30 mandat.

Om V röstar med regeringen:

146 + 30 = 176

→ majoritet.

Detta är därför en ganska elegant konstruktion ur mandatperspektiv:

S + C + MP i regering
V utanför men som parlamentariskt stöd

Det är ungefär här som V:s krav på inflytande och C:s motstånd mot V i regeringen möts.

---

2. S + V + MP = 151 mandat

Här är matematiken:

99 + 30 + 22 = 151

C:s 25 mandat saknas.

Om C lägger ned sina röster i viktiga omröstningar kan regeringen i vissa situationer överleva, men 151 mot 173innebär att regeringen inte har egen majoritet i sakvoteringar.

Det skulle därför bli en regering som är beroende av C i betydande delar av lagstiftningen och budgeten.

Och just detta stöter mot C:s linje att inte ingå i en regeringskonstruktion där V sitter med.

---

3. S + C + V = 154 mandat

Här får vi:

99 + 25 + 30 = 154

MP står utanför.

Det skulle alltså inte heller räcka för egen majoritet.

Dessutom är det politiskt komplicerat eftersom C och V har den mest uttalade regeringskonflikten.

---

4. S-regering = 99 mandat

Det här är faktiskt mer matematiskt möjligt än siffran 99 först antyder.

Vid statsministeromröstningen behöver Andersson inte få 175 ja-röster.

Om exempelvis:

• 99 röstar ja
• 150 röstar nej
• 100 avstår

→ Andersson blir statsminister, eftersom nej-rösterna är färre än 175.

Men därefter måste regeringen få igenom sin politik.

Det är här en ren S-regering blir beroende av olika överenskommelser med C, V och MP från fråga till fråga.

C:s öppning för just en ren S-regering är därför betydelsefull. (SvD)

---

5. Den stora skillnaden: statsministeromröstningen kontra budgeten

Det här är enligt min mening den viktigaste punkten i hela regeringsbildningen.

Statsminister

Negativ parlamentarism:

175 nej = fall

Alltså kan en minoritetsregering tillträda.

Vanlig riksdagsomröstning

Här krävs normalt fler ja än nej bland de röster som avges.

Budget

Budgeten är särskilt känslig eftersom oppositionen kan lägga ett eget budgetalternativ.

Det innebär att:

”Vi tolererar Andersson” är inte samma sak som ”vi tolererar Anderssons budget”.

Det är därför S behöver något betydligt mer konkret än bara en statsministeröverenskommelse.

---

6. Här kommer V:s 30 mandat in

V har 30 mandat.

Det innebär att V inte kan bilda regering med S och MP utan C:s tolerans.

Men V är samtidigt tillräckligt stort för att vara nödvändigt för en full rödgrön majoritet:

S 99 + V 30 + C 25 + MP 22 = 176

Det är bara ett mandat över majoritetsgränsen 175.

Det är en mycket speciell situation.

Den innebär att alla fyra partier behövs för en egen majoritet.

---

7. Därför är S:s verkliga förhandlingsproblem ungefär detta

Jag skulle rita upp det så här:

S

↙︎ ↘︎

V C

↘︎ ↙︎

MP

S måste få ihop hela fyrklövern parlamentariskt, men behöver inte nödvändigtvis få ihop den som regering.

Det öppnar för en konstruktion där:

Regering

S + C + MP

Parlamentariskt avtal

S + C + MP + V

V

utanför regeringen men med ett definierat inflytande

Det ligger nära det alternativ som nu uppges diskuteras inom C. (SvD)

---

8. Och här blir C:s position särskilt intressant

C har 25 mandat.

V har 30.

Det betyder att C faktiskt är något mindre än V i riksdagen, men C:s position kan bli mycket betydelsefull eftersom C kan bli den part som avgör hur V:s inflytande ska institutionaliseras.

S kan exempelvis behöva välja mellan:

A. V får ministerposter
→ C:s röda linje träffas.

eller

B. V får avtalat parlamentariskt inflytande men inga ministrar
→ C kan acceptera.

eller

C. Ren S-regering + överenskommelser med både C och V
→ ännu mindre formell koalitionsregering.

C uppges just nu diskutera B och C. (SvD)

---

9. Min neutrala karta över de möjliga vägarna

Mest renodlat majoritetsalternativ:

S + V + C + MP = 176

Men då måste C och V acceptera varandra.

Koalitionsalternativet:

S + C + MP = 146

• V som parlamentariskt stöd

Här behöver V acceptera att stå utanför regeringen.

Minoritetalternativet:

S = 99

• olika avtal med C, V och MP

Här behöver partierna inte sitta tillsammans, men S måste förhandla inför nästan varje större politiskt område.

Det är alltså inte mandatmatematiken som tvingar fram en fyrpartiregering. Den gör däremot att S behöver relationer med alla tre övriga rödgröna partier för att få en stabil parlamentarisk situation.

Det är också därför Anderssons initiativ att samla V, C och MP samtidigt är intressant: hon försöker uppenbarligen lösa det parlamentariska problemet som en helhet, snarare än att först välja vilka partier som ska sitta i regeringen. (Omni)

En sak återstår som är mycket intressant

Nästa steg är egentligen att göra en ”rödlinjematris” för just C och V: vad måste S ge V för att V ska acceptera att stå utanför regeringen, och vad måste S lova C för att C ska acceptera detta? Där kan man ganska konkret se vilka kompromisser som är möjliga och vilka som sannolikt blockerar hela konstruktionen.

SVT bjöd in partiledarna för ett samtal dagen före valdagen den 13 september. Alla var inte där. Jimmie Åkesson SD lyste med sin frånvaro. Likaså Amanda Lind MP, som hade Daniel Helldén på sin post. Frågan om Åkessons frånvaro gnagde under programmet. Genom att fråga AI framstod hans frånvaro som begriplig. Han valde istället ett massmöte i Kungsträdgården som partiet hade planerat och skickat inbjudningar till. Det torde vara en investering för partiets framtid, ända långt fram till valet 2030 som Åkesson uttalat förhoppningar om, se föregående artiklar. Att stärka basen medelst personliga relationer till gamla och potentiellt nya medlemmar torde vara en investering för framtiden.

Programmet med Skavlan då? Trevligt som det brukar vara med Skavlan var det, men knappast mer än fniss och skratt i politikens underbara värld. Det fanns ingen konflikt att ta tag i. Då blir det lite som Hylands hörna, om någon minns det.

Då är S sannolikt nere på 22 procent av väljarna. S har stadigt minskat sin andel av väljarna under många år. Oppositionen ökar. 2030 kan oppositionen utgöra 78 procent med den höga grad av förutsägbarhet som själva siffrorna pekar på. Vad det politiska innehållet kommer att vara är inte lika lätt att förutsäga. Maktsträvanden i partierna och omvälvning i geopolitiken kan medföra stora förändringar i det politiska innehållet. Om det kommer till vadhållning så är det i geopolitiken det kan komma att smälla, inte i svensk inrikespolitik. Där är chansen stor att opinionssiffrorna glider vidare i sakta mak.

PS
78 procent utgör motståndet till kvarvarande 22 procent socialdemokrater. Om vi har hälsan och förståndet i behåll år 2030.

SVT erbjuder mycket om valrörelsen, men har det varit helt tomt om Försvaret? Är det en överenskommelse bakom? Tänker SVT-ledningen att deltagarna får själva ta initiativ, eller är det ett påbud? Förhållandet mellan ”folk och försvar” har aldrig varit tystare. Anfall från Ukraina mot Ryssland och vise versa där drönare används har länge förekommit, i alla fall sedan 2022. Härom dagen kom ett aktuellt reportage i SVT. Men nyheter och debatt i Sverige har varit mycket återhållet. I alla läger har drönare bedömts ha stor potential. Aktiviteter bland små och större tillverkare har stigit oavbrutet, men utan nämnvärd rapportering.

Nu i samband med valrörelsen är det förvånande att teknik- och vapenföretag med drönare inte exponerats genom industrireportage från en rad länder. Är det med avsikt eller saknas tillåtelse från högre ort?

Med tanke på de vanligt förekommande reportagen är det förvånande att media inte satsar stora och resurser.

Efter att ha hört Amanda Lind i partiledarutfrågning  SVT kan konstateras att hen har förmågor som kan tas tillvara ”nu, omgående och i ett sammanhang”. Frasen är hämtad från borggårdstalet år 1914 av konung Gustav V. Det funkar även här. Du stannade till för att tänka, eller hur? Landshövdingsuppdraget ses vanligen som en reträttpost som tilldelas äldre trotjänare som senkommen belöning eller som en plats i karantän. Amanda Lind har visat sig stridbar och kunnig i framtidsfrågor, med alla de kontroverser som hör framtidsfrågor till. Ikväll visade hen takterna i pris- och skattepolitik för drivmedel. Hen hade bestämda åsikter om gruvor och förhållandet till samefrågor. Migration och krav på språkkunskaper låg henne nära. Med mera som är rena provkartan för Norrlandsfrågor. 

Hennes roll som landshövding kan ge förutsättningar till förändringar i cementerad näringspolitik (tänk Stegra) och statlig administration och i alla frågor som tillkommer en vital länsstyrelse. Landshövdingen kan ta initiativ som drivs med både säker miljö och Sveriges bästa för ögonen.

De är så, det råkar vara så eller det har styrts dithän, att vi har en kraftig övervikt av kvinnliga partiledare i årets val. PK-media, woke-media tar knappast upp den aspekten i analyser eller rapporter. Irrelevant. När en väljare funderar på ställningstaganden kan det antas att levande personer finns med i mer eller mindre ständiga funderingar. Tankar på personer levandegör och strukturerar mycket av tankeprocesserna. Det handlar ofta om ianspråktagande av stora delar av upplevd tanke- och minneskapacitet. På området politik kan persongestalter fungera som minneshjälp. En känd minnesmodell är Loci-metoden eller minnespalatset, och är en klassisk teknik för att minnas information genom att koppla den till platser, att föreställa sig ett fysiskt rum för att med tanken flytta sig från sak.   

I rikspolitik kan man hålla bilden av de olika partiledarna från vänster till höger. Låt oss kalla det Politicus-metoden. Det räcker med porträtt. Som situationen är idag blir det sex kvinnoporträtt och tre mansporträtt. Så kan det se ut i förenklad form. I det dagliga har vi inte partiledarna på linje, men resonemang om värderingskollaps kan föras med porträttbilder samlade i tanken på andra sätt. Det blir ett nötande under många månader inför ett val med appropriering av politiska element på dessa bilder av partiledarna i Sverige. Antagandet här är att tanke- och minnesprocesserna leder till en ökad feminisering av det politiska fältet. Om vi då tänker oss att processerna pågår i signifikant omfattning under, säg året för ett val är det rimligt att anta påverkan i feminiserad riktning. Efter ett eller två riksdagsval kan påverkan bli så betydande att vi kan tala om värderingskollaps på sakområden där kvinnor och män, efter vetenskapliga studier visat signifikanta skillnader. Har redan kollaps inträtt i försvarsfrågor? När det gäller energifrågor har kollaps förmodligen redan inträffat. 

Snart är det allvar, valresultatet. Media har efter senaste opinionssiffror från Novus med skärpa pekat på väljarnas ansvar när valresultatet föreligger. Aftonbladet med tillskyndan från S-profiler pekar tillspetsat att valet står mellan tolv SD-ministrar och Magdalena Andersson. Genom att ta bort Åkesson i den tillspetsade jämförelsen hoppas man skrämma väljare som attraherats av SD och TIDÖ. Det må stå sossarna fritt att vässa vapnen. Men även väljarna i sin helhet kan ha anledning att känna efter ordentligt, även med hjälp av hotbilder, relevanta hot eller struntsnack. Alla, eller så många som möjligt bör tänka över sin hållning. Det är i vart fall inte läge att skämta bort allvaret i en kommande förändring av regeringsmakten och att mer än tidigare visa respekt för oliktänkande.  

SD:are med tillmälet nazist har funnits sedan en tid. Rickard Jomshof, SD har svarat med epitetet Quisling på stridbare Anders Lindberg, AF. Denna psudodebatt har rasat i alla media. Det är bara det att allsköns historielösa journalister liksom politiker med påtvingat historieintresse kan ha svag koppling till Andra världskriget för att ge sig in i debatter där historiker av facket kan ha så mycket mer att ge, även då i uppkommen pseudodebatt. Debatten blev väldigt tunn och parterna kan bara tugga om vad som redan sagts i media. Debattörer av yngre årgång har helt enkelt väldigt lite att komma med. De har knappast något självupplevt. Och vad hjälper historiekunskaper för att sticka nålar i arslet på Jomshof och Lindberg?

Ofta förutsätts att individen ska välja parti, kandidat och program. Det är vad som ska uträttas. Sällan fokuseras på vad den röstberättigade vill uppnå för egen del. Valet kan också ses som en personlig uppgörelse med karriären, där frågan som ställs kan vara: Vem är jag? Hur vill jag se mig själv i det politiska skeendet? Vill jag välja politik inte bara för valdagen utan även under några år, eller på lång sikt? Hur ska jag exponera mitt val? Ska valet vara hemligt eller ska jag delge mitt beslut? Kommer jag att vara beredd vara uthållig? Eller beredd att byta fot om vissa förutsättningar ändras? Vilken betydelse har valbarhet?

Som man bäddar får man ligga, sa Bertil Ohlin.

Oh nej, herr Ohlin, så lätt bäddar man inga sängar, sa Tage Erlander.

Det var bätte förr, även användningen av skällsord.