Kategori: Övrigt

Den som sa’ re va’ re. Föreningen har fått medial uppmärksamhet genom att utse Sveriges fullaste stad. I år blev det Borlänge i en omröstning på Facebook. Det krävs inte mycket till estetiskt omdöme för att peka ut de städer som är upptagna. Umeå kom på fjärde plats. Under många är har vi klagat på förstöringen av Umeå. Men det uppstår en kluvenhet i förhållande till föreningen Arkitektupproret vid ett studium av deras hemsida. Är dessa personer själva kapabla att skapa något? Det vore väl en rimlig begäran att de visar sitt estetiska omdöme med att visa på ”minst fula” eller ”vackraste” stad och stadsmiljö. Risken är stor att de inte klarar att med höjd peka ut något. Mannen som debatterade med damen från Borlänge i SVT hade en nål för kavajuppslaget att hålla fram. Nu bör han och hans styrelsekamrater ta sig an lite större saker, inte bara att bildligen sticka folk i baken med en nål. Så, vad är vackert?

Kina testar gränserna genom diplomatiska protester mot Sverige och andra länder. Läs Expressen.

Kinas ambassadör till Sverige gör allt för att misskreditera Gui Minhai i en intervju i SR1 Konflikt.

Gui Minhai har starkt stöd av svenska media, något som Kinas företrädare med sina kinesiska jämförelser inte förstått värdet av och tyngden i.

I dagarna pågår en manifestation vid Linköpings Universitetet som är värd för ”The Seed Box”. Initiativet tillkom 2017 med Mistra och Formas som finansiärer. Idéerna presenteras med en kaskad av intresseväckande ord, som om ”the seed box” inte skulle förslå. ”…interdisciplinary and internationallty oriented program… Environmental Humanities …nature-culture divide… performance folk och frö – en miljöhumanistisk festival, seeds and citizens… Call for Applications: Residencies at the Seed Box, Environmental Humanities Collaboratory, Linköping, The Seed Box at Almedalen, Artist Event with Seed Money Recipients, Lecture on Investigative Aesthetics again.”

Vad vore en manifestation av nya forskningsprogram utan hänförande ord och bilder? En ny generation forskare bereds möjligheter inom ett expansivt område för planetens överlevnad. Som vanligt har vi span på otillbörlig styrning. Veganska livsmedel och livsstil måste enligt vår mening vara centralt för forskning och finansiering därav. I Linköping är veganism marginaliserad. Vi kan inte se det i forskningsprogrammen men kanske finns det i många av deltagarnas hjärtan. Som för att stilla ett dåligt samvete finns en av framtidens ödesfrågor reducerat till en punkt i söndagens konferensprogram: ”Vegan mingle buffet and welcome drink”. Men det är ändå inte märkligare här än i andra sammanhang. Se vad som sker i det som synes ske!

Utställningen har pågått sedan 18 maj och närmar sig slutet per den 9 september 2018. Men det går bra också att åka till Sandgrund i Karlstad som inrättats som museum för Nordens främsta ackvarellkonstnär

Kön var lång, sådär 50 meter med en till fyra personer i bredd. Kön rörde sig långsamt framåt för tillträde till salarna i Liljevalchs. Väntan i kön gav möjlighet att studera de förväntansfulla. Kön fylldes på hela tiden och samma antal besökare som var färdiga släpptes in. Vad beror det på att utställningarna på Djurgården och Sandgrund dragit en så enormt stor publik under så lång tid? Handlar det om massuggestion eller finns ett uppdämt behov att komma närmare de känslor som Lerin arbetar under? Finner publiken något högre och innerligare än det som konsumtionssamhället pådyvlar oss och som vi till vardags oreflekterat tar till oss?

Många tycker något om vad Lars Lerin producerar. Kanske det att han tecknar gamla ruckel så att det blir vackert och intressant? Men det finns mycket, mycket mer att reflektera över. En väg att finna svar är att läsa uppsatsen ”Kulturellt slitage” av etnologen Orvar Löfgren.

Bekämpningen av skogsbränderna efter den långa torkan har blottlagt problem av många slag. Media försöker att rapportera om bekämpningen men även ställa kritiska frågor om beredskap och samordning. Tidigare idag har frågor ställts om varför inte försvarets helikoptrar med omedelbar verkan satts in för vattenbombning. Svaret har varit att man kan inte beordra fram personal som har semester eftersom det skulle strida mot kollektivavtalet. Man tar sig för pannan. Lite senare på dagen har det krupit fram att de fem helikoptrarna saknar krokar för att hänga vattensäckar i! Det hade glömts bort i upphandlingen, sades det. Andra upphandlingsskandaler, t.ex den i Stockholms landsting förbleknar i jämförelse. Lite senare på kvällskvisten får vi höra en intervju i SVT med Dan Eliasson, MSB – Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap – som förklarar att de inte har som uppgift att ge order för insatser.

Det verkar som att MSB inte har förstått sin uppgift. De ska i princip kunna ge vägledning till försvaret om hur aktuella helikoptrar ska eller kan vara utrustade för att klara olika typer av insatser. Samtidigt har försvaret ansvaret att beställa helikoptrar med relevant utrustning för olika typer av insatser. Det är meningslöst att skylla på varandra. Det ska finnas ett ömsesidigt ansvar. Har inte MSB och Sjöräddningen förstått detta? I de termerna borde ansvariga ledningspersoner svara på frågor från massmedia. Inte ta chansen att vrida om näsan på varandra. Sålunda krävs en attitydförändring (reglerna torde redan finnas) hos ledande personer och instanser, eventuellt kombinerat med avsked för de personer som skämt ut sig och sina medarbetare.

150 000 personer sägs ha berörts idag av icke-fungerande rulltrappor i Stockholms T-bana enligt SVT Aktuellt. I Robertsfors lovade i förra veckan ett gäng socialdemokrater att bygga Norrbotniabanan mellan Umeå och Skellefteå. Varför inte värva en arbetsbrigad från sossarna i Västerbotten att lösa hela Sveriges trafikproblem? Kaos är andra sidan av möjlighet enligt Mao Zedong.

Nobelstiftelsens VD Lars Heikensten har yttrat sig om domen att stoppa Nobelcenters placering på Blasieholmen. I en kort intervju med SR:s Helena Groll uttalar Heikensten – i uppenbar affekt där ha snubblar på orden – att Nobelcenter kan ligga någon helt annan stans. Han drar upp ett rött kort med kommentaren att Nobel levde en stor del av sitt liv i Paris, varpå Groll söker bekräftelse på att placering i Paris är en möjlighet. Heikensten snubblar på orden och försöker framhålla sig personligen som yttersta instans, fallen från skyarna som en deus ex machina.

Detta flagranta försök till utpressning är inte bara smaklöst utan rättsvidrigt genom att i sak hota rättsväsendet representerat av Miljö- och marknadsöverdomstolen. Redan detta diskvalificerar Heikensten som talesperson för minnet av Nobel. Han må sitta kvar som VD för stiftelsen en tid, men hans desperata aktion kommer inte att tas på fullt allvar. För att uttala en flytt måste allt vägas in, och det har Heikensten inte lyckats övertyga media om. SR:s lördagsintervju den 26 maj kan förändra bilden. Det är Stockholm som bär traditionerna för Nobelpriset i viktiga avseenden, materiellt och andligt. Materiellt med platserna Konserthus för prisceremonin, Stockholms stadshus för ”festernas fest”, lussefirandet ända in på sovrummet på Grand Hôtel, utflykten till förortsskola och mycket mer.

Vi utmanar Heikensten att åka till Paris och efterlikna eller överträffa det traditionella ceremonielet kring Nobelpriset. Firandet är ändå bara en del i det hela. Att flytta administration och andra aktiviteter är om möjligt ändå större och krävande. Det har många svenska börsbolag fått erfara. Andligt betyder Stockholm allt för Nobeltraditionerna med undantag av fredsprisets koppling till Oslo. Varumärket Nobel skulle skadas av experiment iscensatta av Nobelförvaltare med sårat ego. Att ta risker på grund av ett nederlag i mark- och miljödomstolen är antiintellektuellt trams. Omvälvande lokaliseringsplaner borde ha behandlats utifrån sina egna meriter och inte något som man hasplar ur sig i nederlagets bittra stund.

Mark- och miljödomstolen har fattat beslut att stoppa bygget med skäl som har att göra med skador som bygget skulle medföra för den känsliga miljön på Blasieholmen och därmed Stockholm.Läs t.ex SVD här. 

Nu väntas ett överklagande till Mark- och miljööverdomstolen som måste vara inlämnat senast den 12 juni. På grund av semestertider lär inte en dom komma före valet den 9 september. Det finns risk för att frågan drunknar bland andra nyheter med nationell och global tyngd. Frågan har bäring på många med kulturell och finansiell makt som ökar risken för ett dåligt beslut i ett vidare perspektiv. Kommer rättvisa att skipas enligt varannangångsprincipen, då ser det mörkt ut inför prövningen i högsta instans.