Kategori: Övrigt

Medborgarpanelen drivs av Göteborgs universitet. Häromdagen kom ett mail med ett frågebatteri som innehöll frågor relaterade till Corona-krisen… Vi har på denna blogg kritiserat SOM-undersökningen som också drivs av forskare vid Göteborgs universitet. Kritiken har främst gällt frågeformulering men också tolkning av svaren gällande olika energialternativ, främst vindkraft. Vi har menat att SOM-undersökningen har tolkats för att gynna en av beställarna, nämligen Energimyndigheten. Problemet kvartår och debatten fortsätter. Sedan 2006 har ödesfrågan energi blivit en del av klimatfrågan som varit helt dominant sedan dess. Massiv övergång till växtbaserad mat har integrerats med klimatfrågan.

Corona-krisen har som det ser ut sedan början av 2020 ändrat på Allt med global räckvidd. Det är glädjande att göteborgsforskarna jobbar på med sina opinionsundersökningar, utan att störas av existentiella frågor på blodigt allvar. Att undersökningar skulle bli ett undantag till alla verksamheter som stängts ned isamhället gläder en gammal kalenderbitare. Den här gången hade en nyhet införts i frågeformuläret med mailadress till undersökningsledaren professor Bengt Johansson. Syftet var att möjliggöra frågor. Hårt luttrad av Corona-krisen som ett globalt problem fann jag då naturligt att fråga om man gjort någon samordning med andra länder. Efter ett par dagar fick jag svaret:

Hej Urban,

Vi har kontakt med flera forskargrupper. Men vi har ingen formell samordning. Det här projektet startade långt före pandemin och de flesta frågorna har ställts långt innan coronaviruset spreds. Men vi för diskussioner om samarbete.

Med vänliga hälsningar
Bengt

Svaret kan tyda på att jag inte förklarat syftet med min fråga. Tanken var naturligtvis att efterlysa jämförelser mellan Sverige och andra länder, t ex Italien, Tyskland, Skandinavien etc. Det är inte för sent, men det brådskar.

Kerstin Gessius, nationalekonom och tidigare vice riksbankchef, kom med ett beskt besked i SVT den 22 mars, något som skapat diskussion. Hon menar att vi måste ha ett datum när hjulen åter ska börja rulla i den svenska ekonomin. Det medför att en avvägning mot smittskyddet måste ske. Detta kan tyckas hjärtlöst med tanke på att många fler kan drabbas av virus Covid-19, särskilt i riskgrupperna. Något liknande har president Trump fört fram genom tal till nationen. Han har målsätt påsken som vändpunkt för USA, men har senare mjukat upp målet till en någon senare tidpunkt. Fortlöpande rapporteras utvecklingen i andra länder. Kina hävdar att man har kommit igång i hela den kinesiska ekonomin.

Smittskyddsexpertisen i Sverige, främst genom statsepidemiologen har sagt att pandemin kan upphöra för att komma tillbaka i vågor, men i svagare form. De här bedömningarna är helt grundläggande för den ekonomiska utvecklingen och världshandeln. De länder som ligger före i smittspridning och därmed också tillfrisknande kommer att få fördelar i världshandeln, antaget allt annat lika. Även om uppmärksamheten är som störst gentemot Kina vore det ett stort misstag att inte följa utvecklingen i alla länder av betydelse för handelsutbytet.

När det gäller Kina är det klokt att vara på sin vakt för kopplingen mellan handelsutbyte och Kinas pågående projekt inom infrastruktur, järnvägar, hamnar etc som mötts avvaktande eller negativt på flera håll, inte minst från Sverige ifråga om Brofjorden. Flera fall av kränkningar av mänskliga rättigheter kan också spelar roll i bilaterala och multilaterala förhandlingar.

De senaste decennierna kan karaktäriseras med överflöd av varor och tjänster. I fortsättningen kanske vi kommer att se både överflöd OCH knapphet samtidigt, dvs obalanser. Utvecklingen gick förödande fort att stänga ned nästan all aktivitet i alla länder. Hur kommer återstarten att fungera? Kommer Kina med sin totalitära regim gå om USA som världens största ekonomi? Kommer små stater som Sverige göra eftergifter för att få leveranser av komponenter till industrin?

Näringslivet är säkert i full färd med att försöka studera olika scenarios. Men hur ska Sverige som industrination värja sig mot överlägsenhet från totalitära regimer?

Media har rapporterat om hamstring och bunkring. Två likartade fenomen men med olika bevekelsegrunder. Toapapper har använts som exempel. Fabriken i Lilla Edet ser inga leveransproblem. Det torde vara ett av få exempel på högsta förutsägbarhet!

Konsumtionsvaror i allmänhet kommer att drabbas av slut-i-lager i partihandel och i butiksledet. Det är ett rimligt antagande med tanke på störningar i produktionen. Benägenheten att byta till andra märken kommer att öka när konsumenterna tvingas inse att allt inte är som förut. Priset kommer att bli viktigare, men även där tvingas konsumenterna inse att en vara kan bli dyrare om utbudet är begränsat. De stora kedjorna kommer att få ökade möjligheter att arbeta med sitt eget distributörsmärke. Dock kan det blir struligt om störningar och produktionsbortfall inträffar till följd av Corona-krisen.

Den övergripande frågan för livsmedelsförsörjningen är hur totalproduktionen utvecklas i Sverige, EU och världen. Kommer andelen växtbaserade livsmedel att öka snabbare efter Corona? Eftersom utvecklingen var på god väg före Corona, kommer ökningen att kunna fortsätta med ökad kraft.

En läkare skrev en insändare i DN 2020-03-09. Insändaren kan ses som kritik av Folkhälsomyndigheten, men syftet kan istället ses som stöd till myndigheten att våga ta obekväma beslut. Exempel anfördes. Det stora publikevenemanget Musikfestivalen på Friends Arena genomfördes med publik, där 30.000 deltagare samlades vid tre tillfällen. Detta kan ha bidragit till smittspridning. Ett annat exempel var hemvändande från Italien, där myndigheten avstod från att besluta om hemkarantän som säkerhetsåtgärd.

Båda exemplen visar i efterhand på missriktad respekt för opinionen alternativt administrativ kollaps. De senaste dagarna har kritiken mot statsepidemiolog Anders Tegnell varit så stark på sociala media att chefen på Folkhälsomyndigheten Johan Carlsson såg sig föranlåten att gå till försvar. Han valde att försvara Temrell istället för att framhålla att stora beslut tas i hela ledningen där även Johan Carlsson ingår som generaldirektör. Subtil skillnad kan det tyckas, men principiellt viktig.

Beslut som tas i Corona-krisen måste ses mot bakgrund av den debattkultur som utvecklats under decennier. Man kan säga att nu kan allt ifrågasättas av allt och alla. Respekt för experter och personer i ledande ställning har eroderat och ersatts av jagkanockså. I normala tider kan det kännas befriande men i en allvarlig situation som Corona-krisen då uppdagas svagheterna i vår debattkultur. Alla har rätt att uttrycka sig eftersom alla är hotade av Corona. Men hur ska beslut fattas i samhällets och individernas intresse? Risken är, om Corona-krisen förvärras, att medborgarna ropar efter en stark person som ska fatta alla beslut. Då är vi på väg mot ett totalitärt samhälle. Många gör jämförelser med Kina som ser ut att ha avvärjt krisen, både Corona och för landets ekonomi, med sitt totalitära samhällssystem.

Det är en öppen fråga hur besluten tas den närmaste tiden i Sverige och EU.

Som tillhörande riskgruppen 70+ lyder vi uppmaningen att stanna hemma. Det är inte så svårt och innebär inga uppoffringar än så länge. Vi följer svenska media, utländska media endast som de återges i svenska media. Kontakt med vänner i utlandet har mest haft karaktären av pep-talk. Vi har prioriterat lyssnandet och förståelsen av de komplexa sambanden. Att tycka till om de yttersta frågorna har känts fel och oansvarigt än så länge. Men den första dagen när vi tyckte oss förstå att vår existens var hotad, då använde vi ett par timmar för att beröra Det Värsta. Vid det här laget är det möjligt att dra två slutsatser för att gå vidare:

1. Rapporterna från Folkhälsomyndigheten har varit realistiska. Alls icke överdrivna som många seniorer tenderar att tycka.
2. Rekommendationer och förhållningsorder för ökad säkerhet skall följas och även föras vidare till andra.

Nu uppmärksammas prioriteringar alltmer. En avvägning gäller ekonomi och medicinsk etik. Där har våra vanligaste nationalekonomer, Kerstin Hessius, Klas Eklund med flera uttryckt sig mycket bestämt mad krav på kraftfulla finansiella insatser. En annan avvägning gäller svåra beslut om vem som ska få tillgång till intensivvård när antalet platser är begränsade.

…och gör det så drägligt som möjligt

Lika viktigt är att göra vardagen meningsfull. Om det är svårt att göra det på ett lekfullt sätt under så allvarliga betingelser, då får det duga att rutinisera trivseln. Stig upp ur sängen, ät frukost! Förmiddagen kan ägnas åt jobbliknande aktivitet vid datorn. Att läsa boken ”Minnets spelplats” av Gunilla Palmstierna Weiss är så roligt att Corona-krien glöms nästan helt. Lunch, där vissa råvaror börjar ta slut, men då blir toleransen hög att ta det som stått åratal i kylen och matkällaren. Eftermiddagen delas in med långpromenad, SR P1 och läsfåtölj. Sen middag. TV på kvällen. Beställningar av mat mm på nätet. Det ska inte förnekas att mörka tankar dyker upp då och då, men inte utdragna med plågsam ångest, vilket kanske vore det logiska. Hittills har det nya livet känts bra. Det är väl det stora, att vi nu har ett annat liv, som inte syns så mycket på utsidan. Hur det blir i fortsättningen har vi inte hunnit fördjupa oss i. Dagarna har varit välfyllda ändå.

Bankerna var snabba att gå ut med erbjudande till bålånekunder om uppskjuten amortering upp till 6 månader. Swedbank, SHB och Skandia har lagt ut erbjudanden på sina respektive hemsidor. Förmodligen kommer en stor del av låntagarna gå på erbjudandet utan att tänka på konsekvenserna. Erbjudandet kan ju tolkas som att bankerna vill vara snälla. Så är det med säkerhet inte. De får nu större ränteintäkter. De får dessutom värdefull information om kunder med betalningssvårigheter. Då får din bank skäl att ompröva lånevillkoren, särskilt om det blir en ful ovana att begära anstånd med betalning.

Ingen vet hur corona-krisen utvecklas. Ekonomer talar allmänt om recession. Den kan verka hårt på bostadsmarknaden där bankerna kan komma att få kreditförluster, bland annat på bolån. Men vi är inte där ännu.

Utspelet från Riksbanken att stödja företag som drabbats av Corona-krisen liknar alltmer en luftslott. Stefan Ingves, riksbankschef, redogjorde inte för de praktiska konsekvenserna av krediter upp till 500 miljarder kronor. När nu kritiska frågor från företag har börjat ställas, där svaren uteblir kan makthavarna se fram mot en stormflod av kritik. En ansökan från företag om kredit kommer att underställas kreditprövning. Det är möjligt att det kan fungera där banken och företaget har nära kontakter. Där kan ”kyrktornsprincipen” tillämpas, dvs att banken ska bara engagera sig i företag som kan ses från kyrktornet. Det fungerar inte i storstäder där avståndet mellan bank och företag kan vara långt och där personkontakterna aldrig har blivit etablerade.

Framtiden är således mycket oviss för alla företag som drabbats av tvärstopp eller kraftigt sänkt efterfrågan.

I samband med löftet om 1500 miljarder kronor som förmånliga lån, främst till medelstora och små företag uppmanas bankerna att ta sitt ansvar. Svenska folket har sett hur bankerna har gjort allt annat än att ta ansvar. De som kunnat har tagit ut astronomiska löner och förmåner. Bankerna har hjälpt svenska och ryska personer, företag och privatpersoner med penningtvätt och skatteundanhållande.

Finansinspektionen och Riksbanken har gått ut med löftet om 1500 miljarder SEK. Varför ställs inte motkrav på bankerna som på nytt räddas av staten från bankkrasch? Det finns utomordentligt stora maktmedel för att samtidigt sanera en av samhällets sjuka sektorer. Det finns knappast någon risk att bankfolket flyttar utomlands till andra arbets- och uppdragsgivare. Hela världen är ju påverkad av pandemin, större delen är snart i karantän.

Är det realistiskt att vidta åtgärder, att kräva motprestationer? Det är mycket svårt att se hur det skulle gå till. En regering som skulle försöka, skulle snart utsättas för motaktioner och utpressning. Däremot är det fullt tänkbart att aktivister och samhällskritiker stiger fram och använder sina främsta förmågor.

Ur svenskt perspektiv har alla reaktioner uppifrån artikulerats genom media. WHO har deklarerat att vi har en pandemi. Regeringen med berörda departement och ansvariga myndigheter har äntligen trätt fram i TV och massmedia för att visa på risknivån – Mycket hög risk för smitta. Världens mäktigaste ledare har trätt fram bl a Kinas Xi Jinping, försedd med munskydd, som på TV-skärm vinkade till Wuhans drabbade befolkning, USA:s Donald Trump har talat från det Ovala rummet, en arena som är förbehållen viktiga händelser i amerikansk politik. Tysklands Angela Merkel har talat med prognosen 60–70 procent som kommer att bli smittade. Andra myndighetspersoner tycks förutse att alla kommer att bli drabbade av Corona-smitta som ska mötas med att minska takten på dem som blir sjuka.

Med dessa uttalanden – uppifrån – världen över bestäms det svenska perspektivet på Corona-pandemin. Vi kan därför tänka oss att på detta stadium i Sverige med ca 500 smittade, en avliden så är en stor del av befolkningen utrustade med en likartad uppfattning och förståelse. I takt med ökningen av antalet drabbade kommer sannolikt upplevelserna att variera högst påtagligt runt om i landet, även om myndigheterna och media går ut med någorlunda enhetlig information.

En icke oansenlig del av befolkningen lever förmodligen med förhoppningen att Corona-smittan ska kunna stoppas, utplånas. Så kan man inte tolka informationen uppifrån. Mer och mer tycks den övergripande idén vara att i stort sett alla människor, unga och gamla kommer att smittas. Vad som kan göras tycks vara att försöka förskjuta incident för att vårdresurser och produktionsresurser ska klara den kraftigt ökade belastningen.

Mellan rapporterna om smittspridning kommer rapporterna om kraftiga effekter på världens börser. Samsyn saknas. Trump skyller smittan på Europa. Kommer reaktionerna på börsen att bli DOUBLE DIGIT?