Kategori: Övrigt

Karl-Olov Arnstberg, professor emeritus i ämnet etnologi, framträder regelbundet i SwebbTV för att föreläsa om immigrantrelaterade frågor. Ämnet är känsligt därför att det ofta leder in på frågor om ett av de mest laddade orden, nämligen racism. KOA gjorde sig tidigt känd genom sina böcker och debattinlägg om zigenarna i Sverige. Bara valet att använda begreppet zigenare istället för romer var provocerande som förment racism. KOA har producerat mer än någon annan i hithörande problematik. Nu är det statsindividualism och klansamhälle som fångar åhörare och debattörer. Han är en populär föredragshållare som tilldelades 20 minuter, som tog ett abrupt slut på Höstkonferensen. Plats för förklaring av konferensledningen! Är det farligt att ta upp en dylik diskussion? Ja, livsfarligt i händerna på förhärdade racister, men nyttigt för alla de som försöker strukturera tankarna kring ett nytt samhälle.

Av 25.000 immigranter 2018 var 55 procent muslimer. Detta var en av de förhållanden som framhölls vid SwebbTV:s höstkonferens. Syftet var att visa exempel på förhållanden som media och politiker, främst socialdemokrater aktivt sägs mörka. Statistiken visar på att stora demografiska förändringar sker och att utvecklingen av allt att döma fortsätter med stora skillnader mot övriga nordiska länder. Visade andra föredragshållare som framträdde vid höstkonferensen på konstruktiva förslag för immigrationspolitiken, eller målades en hotbild upp? Vi följer de kommande videofilmerna som läggs ut på YouTube.

Erik och Matti i SwebbTV går som barn i huset. De har förbindelser med Alternativ för Sverige. Det syns tydligt vid deras framträdande vid den s k. höstkonferensen 2019. De har en oklar framtoning som känns olustig och illavarslande när de använder gliringar och antydningar av olika slag. Risken är också stor att åhörare vid det fysiska mötet vid konferensen gör sina egna tolkningar, kanske om odemokratiska metoder. De talade t.ex om en ny form för sammankomster med likasinnade – ”SwebbTV after work” – som väckte genklang hos publiken på över 200 deltagare. Applåder och jubel förekom flera gånger när de gjorde sig lustiga på bekostnad av andra, t.ex på kända politiker. Vad menar Erik och Matti? Hur tänker deltagarna? Är det celler för en ny motståndsrörelse som växer fram? Eller vad?

När nu kunskapen börjar spridas i de breda lagren om IoT är det hög tid att börja ställa frågor till sig själv. Hur ska jag förhålla mig? Ska jag räkna med en inledande fas med skepsis, entusiasm eller neutralitet? För egen del väljer jag skepsis, bl.a av det skälet att kostnaderna kan överstiga nyttan. I en stabiliserad materiell tillvaro där man redan har en hög grad av kontroll och styrning som dessutom kan ökas ytterligare utan IoT kan man ta det lugnt. Erfarenheterna är goda av skepsis/vägran i andra sammanhang som användning av sociala media, främst vägran att använda Facebook. IoT kan kanske vara kul att tillämpa, leka med. Men då finns det så väldigt mycket annat som är roligt eller njutbart.

Skepsis har inte alltid varit förhärskande. Jag köpte min första Mac 1982 efter att ha haft arbeten i ADB-miljö och IT sedan början av 1960-talet. Det gav erfarenheter som lett till eftertänksamhet.

Vanligtvis besöker jag filialbiblioteket i Näsbypark två-tre gånger per vecka. Huvudbiblioteket som ligger längre bort för mig besöks någon gång per månad. Idag lördag eftermiddag var det dags att läsa tidningar, VK, Axess, Filter m.fl, och för att känna av atmosfären. Det blev inget boklån denna gång, ty vips stängdes kl. 16 själva bokavdelningarna med hårda, blanka skjutdörrar i glas och stål, och ljuset tonades ned. Huvudbiblioteket i Täby Centrum hade få besökare idag, förmodligen färre än det lilla intima i Näsbypark. Tre-fyra gubbbar i min ålder satt i tidningsavdelningen. Där kan man också betrakta besökare som kommer och som hastar iväg. Några få kom för att sedan gå därifrån efter ett kort besök. Kanske två-tre personer gav intryck av att ha stannat länge. I den generösa entréhallen pågick en konstutställning, där Lotte Nilsson Välimaa avlöser Maria Hurtig vid månadsskiftet. Under den timme som jag läste tidningar var det kanske fem personer som betraktade konstverken. En jäktad småbarnsmanna återlämnade böcker i bokåterlämningsmaskinen.

Känslan av Täbys nya huvudbibliotek präglas av glänsande materiell standard, hårt i kanterna… Men känslan är också att detta kommunala kulturtempel tycks ha väldigt få besökare. Att tänka på kostnader för skattebetalarna i samband med en av kommunens viktigaste kultursatsningar känns plumpt men ofrånkomligt. Prova själv med ett besök på Ditt bibliotek!

Efter att ha läst och hört om risken för kapningar tog jag mig efter moget övervägande till Nordea i Mörby. Jag ville gärna tala med en människa för att få råd i ett känsligt ärende. Jag möttes av en stängd entrédörr till Nordea i Mörby kl 13.15. På glasdörren kunde jag läsa ”Banken är öppen trots att dörren är låst.” Så jag tryckte lite här och där på knappar som kunde påkalla någons uppmärksamhet. Efter några minuter kom ytterligare en vilsen kund som inte heller visste hur man skulle passera glasdörren med rader av svårlästa dekaler. Men så dök en banktjänsteman upp som öppnade med frågan ”Har du beställt tid?” Jag förklarade att jag åkt lång väg för att tala med någon på Mörby-kontoret. De andra banktjänstemännen uppgavs vara på lunch. Jag avkrävdes leg. Var de andra möjligen på s.k långlunch? Efter ett mindre ordkrig blev jag då insläppt med orden ”du har ju beställt tid”. Vilket jag inte hade. Men det kunde passa som varnagel för den andra vilsna kunden som bönade och bad att få personlig hjälp. Då borde jag av solidaritet åkt därifrån, men jag stegade in i den stora ödsliga banklokalen där de två lunchätande tjänstemännen gled in från motsatta hållet av lokalen. Så kunde jag specifikt föra fram mitt ärende som var att skydda mitt företagskonto mot kapning. Då fick jag en lapp med telefonnummer till Nordeas kundservice. Med mig fick jag också ett förslag på åtgärd, nämligen öppnandet av ytterligare ett konto dit jag kunde föra ett mindre belopp t.ex 20.000 kr för framtida behov av kontanter. Jag nöjer mig med 2.000, svarade jag. Väl hemma på mitt kontor ringde jag kundservice, där jag efter väntan i telefonkö fick tala med en vänlig person. Hon ville skicka mig vidare till en annan person som sades handlägga dylika ärenden. En tvärvigg gjorde ganska omedelbart klart för mig att så får jag inte göra. Och i Mörby hade de gjort fel. Han visste vad jag inte visste, att jag inte hade behov av kontantuttag. Så Nordea tänkte inte godkänna något sådant. Men det avgör väl inte du, försökte jag. Jodå, fick jag till svar. Men hur gör jag då om jag i morgon ska betala en arborist med kontant betalning mot kvitto till min firma? Jag har ju tagit ut kontanter i Frankrike nyligen, tillade jag. Ja du har gjort stora kontantuttag 2018 (sic), fortsatte han. Jag föreslog att en spärr på 2.000 kr för uttag skulle införas på mitt konto. Och så vidare och så vidare. Efter att först har vägrat, läste mannen upp gällande villkor i vårt avtal som stipulerade hur stort kontantuttag som får göras på det aktuella bankkortet. SÅ BRA! Då slapp jag ju göra någon ändring.

Efter dessa magsyraframkallande erfarenheter ville jag då snabbt avsluta samtalet med Nordea.

goLars Bern och Michael Willgert i Sweebbtv gör en sammanfattning av klimatfrågan i serien Fjärde statsmakten. Båda har väl valda exempel från klimatdebatten, t.ex med felaktigheter i filmen ”An inconvenient truth” av Al Gore. Även opinionsundersökningar som visar stora skillnader när frågan ställs huruvida klimatet har påverkats av människan. Många talande exempel.

Här kan det vara på sin plats att kommentera insatserna från personerna Lars Bern och Mikael Willgert. Att I ett fält som klimatfrågan visa en sådan uthållighet och stringens är formidabelt. Vid en närmare granskning kan eventuellt mindre eftergifter om klimatförändring spåras, men huvudspåret har varit och är alltjämt ett radikalt avvisande av klimatalarmisternas påståenden.

En del i framgången kan vara formatet, där båda sitter prydligt klädda och försöker uttrycka sig enkelt och tydligt. Fast kameraposition. De tappar aldrig fattningen, trots att det vimlar av idiotier från motståndarna men även de som sympatiserar. De kommer inte med impulsiva påståenden, utan verkar alltid vara väl förberedda. De har inte hjälp av PR-konsulter eller en organisation som SVT, i vart fall syns det inte. God PR är sådant som inte syns, då blir PR inget konstlat filter. Det kunde vi inte säga om glamkändisarna i Tel Aviv eller om den väl repeterade samstämmigheten och spontaniteten mellan Stefan Löfven och Kristian Luuk.

Till saken hör att repetion av bakgrund och budskap är essentiellt för att nå ut till tittarna. Även i detta avseende är Bern och Willgert mästerliga. Allt känns fräscht och intressant trots att det sagda här återkommit hur många gånger som helst.

Media med Aftonbladet i spetsen har slagit ned på vissa partiledares resa till Tel Aviv september 2019 och firandet av en viss Micael Bindefeld. Det är slående hur media reflexmässigt knyter händelsen till muthypotesen. Det finns faktiskt andra hypoteser också. En är förflackningen av den politiska diskussionen och försöken att finna nya konkurrensmedel i politiken. Ett sådant är användande av PR, public relations och de uttrycksmedel som kan upplevas som nya och fräscha. Form mer än innehåll. Men varför åkte inte alla partiledare med på lyxresan till Tel Aviv? Alla var kanske inte medbjudna men det fanns också en som Annie Lööf som lär ha tackat nej. Beror det på bättre omdöme? Inte nödvändigtvis. C, S, MP har unika möjligheter med fine tuning genom att tampas med svenska folkrörelser. L, M eller KD har det inte lika förspänt med träningsmöjligheter. SD har det förspänt på många sätt, och de blev kanske inte medbjudna till Tel Aviv.

Händelsen behöver alltså inte ses som en banal och tarvlig fråga om mutor. Det kan röra sig om ett desperat försök av L, M, KD att hitta och lära sig ett nytt konkurrensmedel av ett superproffs som Micael Bindefeld. Idéhistoriskt har den politiska diskursen undergått stora strukturella förändringar. Vi kan påminna om ”ideologiernas död” som proklamerades av statsvetaren och chefsredaktören för DN på 1960-talet, Herbert Tingsten. Det upptogs nog då som ganska abstrakt för gemene man. Nu har proklamationen fått bred förståelse, men har fått ny utmaning av klimatfrågan.

Vi får tänka oss oblyga, offensiva PR-försök från L, M och KD efter Tel Aviv inför och i kommande valrörelse 2022. Även från V, S, MP, C, SD som lär få träna på närmare håll och utan högintensiv kändisglamour.

Mats Jangdal med Frihetsportalen är en flitig bloggare. Hittills i september har han producerat tio artiklar i vitt skilda ämnen. Han är orädd och påläst. Bloggen startades 2010.