Kategori: Övrigt

Drömmen om norra Sverige, som den ser ut för en som lämnat

Detta var texten i mitt mail till vänner och bekanta, tio stycken, från Ystad i söder till Skellefteå i norr. Även lokala kontakter i Robertsfors kommun fick samma korta mail, boende i Ånäset, Buafors, Jomark och flera män inom politiken, tio stycken. Det är smått sensationellt att en rikstidning intresserar sig för ”mellanbygden” i Robertsfors, mitt emellan Umeå och Skellefteå. Läs artikeln du också!

Vänner och bekanta i ”schtaan” kvitterade mottagandet av länken och kom också med en och annan kommentar. En kompis i Skåne tyckte att artikeln väckte en filmupplevelse till liv, filmen ”Vem älskar Yngve Freij” med Allan Edwall efter en roman skriven av Slas, Stig Claesson 1968. Samma sak tänkte en vän på fina gatan Strandvägen i Stockholm. Släktingar i Uppsala tackade. En barndomsvän från Burträsk boende i Uppsala tackade för trevlig läsning. En värmlänning ville påminna om att det inte bara är i Västerbotten som det finns stora författare.

Men ingen av de tio mottagarna i Robertsfors skickade ens ett kort och kärvt Tack. Jo en, men han bor till hälften i Dalarna. Kommunalrådet, kommunchefen, kommunpolitiker i M, SD, S, C etc var knäpptysta. Inte ens bekanta i grannbyar tackade för tipset om artikeln på Kultursidorna i Svenska Dagbladet. Vad skulle Slas ha tänkt om dessa glädjedödare? Han skulle nog bara ha dragit ner kepsen till näsroten med en suck. Råder brist på självkännedom och självförtroende i Robertsfors? Neonskylten till nedlagda Nysätra Järn & Färg är ett fornminne för stockholmare att söka upp. Tänk stort!

PS Schtaan betyder staden

Numera diskuteras s.k. strategier för Corona dagligen och stundligen. Det pågår i Sverige och hela världen och mycket kommuniceras i media av alla slag. Idag måndag har vi sett att Tom Britton, professor i matematisk statistik vid Stockholms universitet har lagt fram en ny strategi i DN debatt, ett fempunktsprogram.

1. Kontaktspåra enstaka fall och inför förstärkta lokala restriktioner.
2. Reservera förstärkta nationella restriktioner, för situationer med mer omfattande smittspridning inom landet respektive andra länder.
3. Vänta med att lätta på ytterligare restriktioner till mitten av september.
4. Inför därefter successivt lättnader i fysisk distansering för gruppen 70+ och befolkningen i stort.
5. Rekommendera användande av munskydd vid trånga folksamlingar inomhus.

Här finns inga budgetrestriktioner satta, vilket inte motsvarar den s.k. verkligheten. Budgetrestriktioner finns överallt mer eller mindre tydligt formulerade. Programmet skulle behöva genomgå ytterligare bearbetning. En del i den bearbetningen är att kvantifiera och prissätta olika aktiviteter och resurser som Britton har föreslagit. Det är ett mycket omfattande arbete som måste bedrivas på både statlig och regional nivå. Om vi tänker oss att Brittons program vinner gehör så bör det av nödvändighet förvandlas till ett program med budgetrestriktioner. Uttryckt på annat sätt måste personal på alla nivåer, från räknenissar till hyllade nationalekonomer göra beräkningar utifrån budgetramar, kort sagt vad aktiviteter och resurser får kosta. Etiska problem uppkommer oavsett om budgetramar kan hållas eller kommer att överskridas. Den svära frågan kommer att bli: Vad är ett människoliv värt? Detta måste brytas ned i värdet per levnadsår för olika stadier i livet. Hur obehagligt det än kan vara att inse detta kommer det att bli nödvändigt om kravet är att maximera nyttan av en viss mängd pengar. Strängt taget räcker det inte med att prissätta levnadsår för olika stader i livet. Även livskvalitet och variationer behövs i kalkylen. Värdet på ett levnadsår är då lägre för en Corona- patient som undergått svår behandling som satt ned livskvaliteten. Är en kvinna som kan föda barn mer värd än en man? Är vissa yrkesgrupper mer värda? Så kan man fortsätta långt och länge.

Det sorgliga är att dessa frågor är oundvikliga. Men få vågar tala om det. Uppenbarligen har inte Tom Britton velat ta upp priset på ett människoliv som en parameter. Det är mycket besynnerligt att han inte ens berört frågan. Har begreppet strategi devalverats under ett halvårs Corona-kris? Står strategi numera för synpunkter i allmänhet snarare än för strikta analyser. Det är isåfall djupt olyckligt att devalvera begrepp som strategi eller matematiska modeller. Britton har undertecknat artikeln: ”professor med smittspridningsmodeller som forskningsområde.” Han gör således inte anspråk på att uppnå ett teoretiskt optimum. Det kan ses som en reträtt, en mycket vis reträtt för honom inför ouppnåeliga mål. Men detta kan ändå inte undanröja den svåra etiska frågan om hur människoliv ska åsattas ett pris i kalkyler. Det är den dystra verkligheten.

Vi går mot hösten, fortfarande med en efterhängsen och skön sommar trots allt. Trots Corona-kris, EU-kris, krigsrisker globalt och i vårt nätområde. Tillvänjningen är förbluffande stor. Koka grodan-metaforen kan tas fram allt oftare, men tycks inte fungera som varnande exempel. Kanske är det bra. Med rädsla för utmaningar och faror blir det kanske värre. Men risken är också att allt brakar samman värre efter den tillvänjning som ständigt pågår till kriser.

Den enskilde har nu sämre överblick eftersom arbete hemifrån blivit utbredd. Det är vad vi tror. Kanske har många företagsamma personer tagit egna initiativ med kontakter för att känna av livet som pågår. I företag kan risk och osäkerhet bli monumental. I många branscher är julhandeln en tung del av årsbudgeten. Låter det löjligt småborgerligt att påpeka det? Men så är det. Resursanvändning och omsättning under andra halvåret blir nu svårare, mycket svårare att budgetera. Det torde vara för tidigt att antecipera konsekvenser av Amazon. Det är svårt som det är redan utan Amazon. Effekterna av Amazon kommer med kraft först 2021.

Den privata sfären kommer att påverkas än mer av pågående Corona-kris och andra kriser. Slitaget på familjen och partners ökar med uppbrott och separation som följd.
Det gör det ännu svårare för verksamheter av alla slag. När januarimorgon 2021 randas, hur ser det ut då? Är stora delar av företag och samhälle utslagna, även om betongväggarna till synes ger intryck av oföränderlighet? Väggar i betong eller korslimmat trä kan också spegla ett Fata morgana.

Redan innan Corona-krisen började de stora kedjorna med hemleveranser. Då fyllde hemleveranser, bl a med fasta alternativ för innehåll i matkassen behov för jäktade familjemedlemmar. Ett nytt fenomen, inte verifierat av forskningen, torde vara behovet att slippa välja mat i en tid när nya starka trender med hälsa och veganism börjat göra sig gällande. Lika väl som man kan tala om klimatångest kan vi tala om matångest, en sorts beslutsångest. Men risken är bara att man flyttar frontlinjen från butiken till hemmets kyl, frys och skafferi. Och varför inte se också på sista frontlinjen, matbordet. Även Systembolaget har börjat med hemleveranser, något som VD i Systembolaget fick göra reklam för i morgon-TV. Hon talade om ”den svenskas modellen” för alkohol, om ansvarstagandet som vittnar om att självgodheten håller i sig för Systembolaget och deras tänkare. Här finns knappast beslutångest på samma sätt som i fallet mat för konsumenten trots fritt konsumtionsval i ett ökat utbud.

Logistiken av matleveranser sköts ofta av fristående transportföretag. En fördel kan tänkas vara för ägarna att krama ut sista svettdroppen ur den hårt arbetande personalen. Här finns ju faktiskt en öppning för framtiden att integrera dryck med samma beställning som mat! En våt dröm som nu kan gå i uppfyllelse för alla parter: dagligvaruhandeln, alkoholmonopolet och konsumenterna.

Fördelar med hemleverans av mat är tidsbesparing, mindre biltransporter. Nackdelar kan vara förlorad kontakt med utbudet av matvaror, inte minst nya produkter. Din butik kan plötsligt ha inrättat nya avdelningar för vegansk och växtbaserat. En sensibel konsument kan få många fler intryck i butiken, nära exponerade varor. Syn-, lukt- och smakintryck stimuleras i butiken och ibland även säljer med hjälp av smakprover. Fördelarna med hemleverans av alkohol kräver utvärdering av den nu pågående försöksverksamheten.

Allmänhetens reaktioner på de dagliga rapporterna om avlidna och smittade i Sverige tenderar att bli allt mattare. Avmattningen har pågått i flera veckor samtidigt som alltfler rapporter visat katastrofal utveckling i andra länder. Detta kan duga som subjektiv beskrivning utan tillgång till representativ information om världsläget. I semestertid är det särskilt svårt att bedöma situationen för det ”folk” som ingår i namnet på myndigheten, Folkhälsomyndigheten. I vilken grad tar folk hänsyn till myndighetens rekommendationer? Är rekommendationerna relevanta givet en matematisk modell för smittspridning? Och sist men inte minst: Vad är egentligen den modell för smittspridning som statsepidemiologen hänvisar till och som revideras emellanåt utan tydlig markering gentemot folket, FHM:s egentliga uppdragsgivare och finansiär? Hur ser modellen ut i strikt vetenskaplig mening? Vi väntar alltfort…

Vem som helst kan studera hur följsamheten är beskaffad till givna, mer eller mindre klara rekommendationer. Dubbla budskap, ja flera motstridiga budskap har kommit från FHM och från dess kritiker, andra epidemiologer, allmänläkare, forskare. Och inte minst politiker! Som ofta inte har utbildning utöver enstaka betyg från högskolan eller ingen fortbildning alls. Det problemet finns sällan i övriga EU och världen. Man kan lugnt säga att det råder anarki ifråga om rekommendationer. Behovet av rekommendationer ifrågasätts i hög grad ute i samhället. Se bara på reportage från uteserveringar och restauranger, där öldrickande flinande ungdomar sittande i knät på varandra på sin höjd kan säga ”no problems” på journalistens frågor.

Slutsatsen kan därför bli att det är nu som rekommendationer behövs och kommer att behövas. Mer än någonsin! Det mått av disciplin som funnits har till stor del eroderat. Detta har statsepidemiologen varnat för från allra första början i sina framträdanden i media. Om risk finns för nya utbrott eller dödligare varianter av covid då är det nu, mer än någonsin som disciplin bör etableras. Och tillsvidare är varje dödsfall och smittofall något som måste tas på största allvar med hjälp av folkbildning, som sedan gammalt är en paradgren för landet och folk i Sverige.

En makaber uppvisning från Finansinspektion och den svenska staten. Svenska folket och regeringen förstår att banksystemet måste värnas, annars kan det bli samhällskollaps. Den moraliska kollapsen har skett för länge sedan med eftergifter till storfinansen och dess kända och okända makthavare. Böter på 1 miljard för penningtvätt är en blygsam reaktion mot brottslingarna. Varför inte 10 miljarder? Finansinspektionen bör motivera. En uthängning av förövarna skulle vara verkningsfullt för familjen Wallenberg. De har ju i december 2019 fått uppleva Ericssons där domen blev 10 miljarder.

De här fallen är ett underkännande av ansvariga personer. Kretsen av ansvariga är vidare än de som hängts ut. Whistle blowers bör belönas för att skrämma skiten ur ledarna. Säkert ett svårlöst problem, men angiveri är inget att skämmas för i så ruttna miljöer som finansvärlden. Men vågar FI och samhället ta till sådana medel. Risken är ju att exekutörerna också redan är korrupta.

Nu har ett halvår passerat med Corona-pandemin. För Sveriges del har epedemien skördat över 5000 liv. Folkhälsomyndigheten uppvisar samma lugn och trosvisshet för sin strategi. Av det följer att regeringen intar samma hållning. Lars Bern har i en video i Swebb-tv gett sin förkastelsedom över strategin. Hans konstaterande att regeringsledamöterna saknar högre utbildning har gett svenska folket ytterligare en förklaring att ta in och värdera. Det torde vara mer eller mindre otänkbart att andra media tar upp den kastade handsken (se fotnot). Den frågan torde bli ännu hetare när Sverige och hela världen måste ställa om till en krisekonomi likt depressionen på 1930-talet, en jämförelse som ofta används men som kan vara vilseledande i vår tid.

Många möjliga skräckscenarios har sedan flera månader målats ut i samhällsanalyser. Men människorna har inte tagit varningarna på allvar. Det har visats inte minst i samband med midsommarfirandet i strålande solsken. Ute på gator och torg har vi kunnat bevittna hur rekommendationerna nonchaleras. Det har förefallit som att yngre och medelålders förstår bättre än experterna. På frågor av journalister har yngre och medelålders svarat naivt och dumt, något som samtidigt talar till vår medkänsla. Om ett par veckor kommer vi kanske att se hur respektlösheten och dumheten slagit igenom i statistiken från Folkhälsomyndigheten.

Än så länge har vi bara fått enstaka rapporter från andra världsdelar. Dagens industri har flera rapporter från olika håll i världen. Av ren självbevarelsedrift bör vi på alla nivåer ta in dessa rapporter. Aldrig har det blivit så tydligt att Sverige är en liten del av världen. Hur går det nu med regeringsledamöter med dålig utbildning? Hur ska de kunna ta del av rapporter på olika språk? Det är inte samma sak att invänta översättningar och sammanställningar. Stora händelser ska följas tillräckligt nära källan. Det klarar inte Löfvens ministrar eller han själv. Ett viktigt syfte att ta del av rapporter från flera håll i världen är just att jämföra strategier. Det får man inte veta genom att fråga Folkhälsomyndigheten som utvecklat ett avancerat försvar på all kritik. Ett undantag är erkännandet att äldre har försummats i kampen mot Corona. Det är alltför uppenbart för att kunna blåneka.

En kvalificerad gissning är att midsommar 2021 kommer att vara väldigt dyster med massdöd och havererad ekonomi i hela världen.

Fotnot. Att överlämna en handske, eller att kasta den vid den utmanades fötter, var ett medeltida sätt att utmana någon till strid. Numera används givetvis detta uttryck bara i överförd betydelse.

I corona-tider får vi uppleva både acceleration och retardation. Med skyddsåtgärder mot pandemins spridning har många arbetstagare förlorat sina jobb eller övergått till arbete hemifrån. Produktion av varor och tjänster har dragits ned. Vardagstempot har blivit ett annat för många. För många har också tristess uppstått. Man ”klättrar på väggarna”. De som tappat inkomsten jagar möjligheter att kompensera. För första gången har jag blivit bearbetad av en avdelning i ett stort sjukhus för att göra en undersökning som inte verkar vara alldeles nödvändig. Jag läser om företag i Västerbotten som lägger ned, utan pengar och utan kunder, samtidigt som rena rama Klondike råder i Skellefteå med etablering av jätten Northvolt. Detta drar med sig vad som i ekonomisk teori kalas multiplikatoreffekter. Det byggs som aldrig förr för att skaffa fram bostäder till blivande anställda i Northvolt och de leverantörsföretag som växer fram. På kort och mellanlång sikt expanderar Skellefteå där en stor del av samhällsservice och kommersiell service har havererat eller kommer att haverera om inte staten genom Tillväxtverket sätter fart på ekonomiskt stöd. Men det kanske ordnar sig i en kommun med socialdemokratiskt styre. Skellefteå Kraft har bildat ett bolag för att, som det sägs, ”accelerera teknisk utveckling”. I storstaden Stockholm är det inte lika lätt att överblicka tendenserna. Det händer för mycket för att bara lägga örat mot marken för att känna och förstå. Men ett tokroligt exempel kan lända till eftertanke. Hösten 2019 invigdes Accelerator som är en konsthall vid Stockholms universitet.

Nu är det så att garanten, finansmannen Robert Weil, kan klara stora svängningar både finansiellt och publikmässigt. Konsthallen har varit stängd sedan Coronas början och man hoppas kunna öppna igen i september. Namnet Accelerator var givet från början. Platsen där konsthallen byggdes utgjorde tidigare ett underjordiskt laboratorium för forskning inom acceleratorfysik. En vepa med namnet Accelerator pryder hela husfasaden. I tankarna har jag ett lika stort tygskynke som säger Stängt. Men så roligt får vi inte ha. Retardation pågår, vilket inte behöver vara en nackdel.