Kategori: Övrigt

Det är oförblommerad propaganda att göra ett reportage på 11 minuter i Godmorgon världen om bygget av jättestor industrianläggning för Stegra AB i Boden. Reportaget har ingen balans eftersom kritiken och farhågorna för konkurs inte ges utrymme. Lokala personer intervjuas som med största lokalpatriotiska välvilja lockas säga vänliga ord. Det hela avslutas med en barnkör i Internationella skolan som spralligt och med glädjefylld barnatro sjunger gospelsången: ”This little light of mine, I’m gonna let it shine, let it shine, let it shine, let it shine”

Swebbtv och andra visar på det hot som BankID eller motsvarande utgör för de som utestängs och därmed för alla. Debatten kommer att nå celesta höjder.

från de lokala makthavarna i norr. När Northvolt rullades fram  i massmedia, då var de där framför kamerorna. Från bolaget, från kommunen, från regionen och från länsledningen. De hade inte så mycket att säga, men jamade med och förstärkte jättebubblan Northvolt. Att söka information med hjälp av AI ger ingenting som för tanken till eftertankens kranka blekhet. Makthavare har per definition möjlighet att dra sig undan. De borde göra ett viktigt jobb när katastrofen är ett faktum. I Västerbotten liksom på riksplanet har tillskyndarna dragit sig undan. Troligen är de brända och håller sig undan när det mullrar i Boden med Stegra. Som en gest av samhällsansvar jagar de arbetare i Boden som inte har klara papper. Ett 20-tal arbetare har förts bort av polis som kroppsvisiterat och lallat runt med skyddskläder och målade bilar. Visst är det fel att jobba utan klara papper och ansvaret borde ligga på Stegra. Men det blir ändå beklämmande att makten silar mygg medan miljarderna försvinner i sjön. 

Varför stiger inte makthavarna fram och säger kloka ord som de gjorde kort före kraschen i Northvolt. Alla proffsdebattörer förstod vad utgången skulle bli för Northvolt som de nu också länge förstått om Stegra. 

De lokala makthavarna håller sig undan med förbundna ögon och förseglade läppar. Vad lokala makthavare beträffar så går förordnandet som landshövding ut mitten 2026. Länsrådet lär väl få sitta kvar för kontinuitetens skull om inte politikens vindar ändrar på det.  

SVT-programledaren Micke Leijnegard döms för sexuellt ofredande. Detta för att han pussat den målsägande kvinnan två gånger på munnen.

Pussar, kramar, kindpussar, slängkyssar kan tänkas vara fria från sexuella konnotationer, men också laddade med sexuella känslor. Även blickar kan tolkas på olika sätt, liksom många andra kommunikativa fenomen. Domen  i tingsrätten som lagts på Leijnegards axlar har gett upphov till tvivel i media och i folkdjupet, och bland lagfarna personer. Kända kvinnliga debattörer har gett fördömanden men även tvivel. Nu har Leijnegard karskt sagt ”vi ses i hovrätten”. Det går inte att gissa var bedömningen landar. Vi avvaktar prövningen med intresse.

Försvarsadvokatens uttalande är intressant: ”Olämpligt, absolut, ovälkommet, visst. Men kriminellt, det är det inte, menade Eriksson i rätten om Leijnegard.” Här vill vi inte kvälja dom utan även här väntar vi på fortsättningen. 

Ekonomiska analyser i affärspressen har visat att Stegra är konkursmässigt sedan månader. Företaget med VD försöker upprätthålla tron på en framtid. Vad blir eftermälet? Vad blev eftermälet för  Northvolt? Visst finns fördömanden, men omdömena har ändå varit skonsamma med tanke på sättet att upprätthålla en tro som egentligen var falsk från början. Andra grenar inom den s.k. gröna omställningen, främst vindkraften, är till stora delar konkursmässiga – och dessutom miljövidriga. Det är bara att läsa företagens redovisning på aggregerad nivå och på enskild nivå. Här finns inte vissa personer utpekade. Här dräller det av kvalificerade dårar och ekonomiska analfabeter som lyckats sko sig på andras brist på omdöme och insikter i klimatvetenskap. Hur kommer den gröna omställningens ömkliga valianter att värderas av omgivningen i framtiden?

På global nivå har det länge talats om risken för ekonomiskt kollaps. Nerverna ligger utanpå hos världens investerare och analytiker som om det kan krascha när som helst. Den som lever får se. Hur kommer världens investerare och spekulanter att värderas efter en krasch? Kommer AI att vara bubblan som utlöser kraschen?

Kommer den gröna eliten att ha frikort om det kraschar? Förklaringarna ligger kanske redan klara i gröna medias datorer. Kanske blir förklaringar och försvar av den gröna omställningens krasch producerade med hjälp av AI.  

Här kommer ett svar genom AI:

Matens andel av den disponibla inkomsten i Sverige är ungefär 13 procent av hushållens totala utgifter. Denna andel har minskat markant över tid; till exempel var den 44 procent i början av 1900-talet, men har legat relativt stabilt på omkring 13 procent de senaste åren. 

• Genomsnittlig utgift: Svenska hushåll spenderar i genomsnitt cirka 13 procent av sina totala utgifter på livsmedel och alkoholfria drycker, enligt Statistikmyndigheten SCB.
• Historisk utveckling: Andelen har minskat från 44 procent år 1900 och 33 procent år 1952, främst på grund av en ökad effektivitet i livsmedelsproduktionen och en ökning av andra konsumtionsutgifter som boende.
• Senaste åren: Trots att matpriserna har stigit, har andelen av inkomsten som läggs på mat inte ökat, då hushållens totala utgifter har ökat ännu mer. 
• Så här kan svaren se ut även när livsmedelsbranschen går i svaromål mot populasen som klagar på matpriserna. Klagoropen brukar tystna och debatten dör. De kvalitativa och etiska aspekterna får inget utrymme och det dröjer något decennium innan klagoropen kommer tillbaka.

Frågorna bör bli vassare: Vad fan får vi och naturen för pengarna? Vad gör producenterna och handeln för att ta de moraliska frågorna på allvar?

Jag blir förskräckt av priserna på mat. Det som kostade några tior när jag var ung kostar nu några hundringar. Jag förstår att handeln, konsumenter och politiker förväntar sig skickliga prisjämförelser med data som insamlats på ett sätt som uppfyller principer för prisstatistik. Det tycker jag att Konkurrensverket och Statistiska centralbyrån ska fortsätta att ägna sig åt. Deras metoder har svagheter, bl.a genom ett urval som inte är representativt för de produktsegment som ingår i mätningarna. 

Det är diskussionen om oligopol och monopol som måste bedrivas med större uthållighet och öppenhet. Handelsblocken ICA och Axfood har fortsatt att stärka sina andelar, vinster och makt. Coop är ett krisföretag som går mot ruin med envist fasthållande av maktanspråk i nära samverkan med sossarna. Om Coop kraschar blir konkurrensbilden ett duopol med ICA och Axfood. Lidl och andra mindre aktörer har ännu små marknadsandelar.

Konsumenter måste ta ett större ansvar i att klaga på höga priser och vinster. Att vara välbeställd ICA-köpman är att tillhöra en ekonomisk överklass som inte kan tålas av konsumenter som går på knäna av oskäliga priser. Handeln har förstärkt sin makt genom egna märken som kopierar märkesvaror. ICA har ICA-produkter, Axfood har Garant och Eldorado, Coop har också egna s.k. private brands.

Trycket på matpriserna kommer att öka under många år framöver pga. kravet på högre självförsörjning av beredskapsskäl. Utrymmet för import till låga priser minskar successivt. Vissa animaliska produkter kryper närmare tusenlappen. Pris för en välfylld matkasse vid veckoinköpet för ett litet hushåll har redan passerat tusenlappen. Att det kostar mycket att tanka bilen det har folket svalt, men maten har smärtgränser…

Bevakningen av PFAS fortsätter i media. Giftskandalen och HD-domen mot Kallinge känner vi väl till, även genom boken av Mattias Öberg ”Ingen anledning till oro”. Styrkan med radioprogrammet är även att mänskliga reaktioner och förhållningssätt blir belysta. Lögner och halvsanningar finns dokumenterade tack var olovliga inspelningar som nu är preskriberade. Vi har mycket att lära av Kaliber-redaktionen. 

Av Miljörealisten

Fullgörandet av uppdraget styrs genom kontroll av mediamyndigheten. Vidare kan granskningsnämnden för radio och TV vid eventuellt övertramp avgöra om ett inslag skall anses osakligt eller inte belyst allsidigt. Därigenom har staten full kontroll över innehållet i de statligt finansierade medierna, radio och TV samt tidningar. Sköter man sig inte finns inte längre några statliga bidrag. Systemet är slugt och vattentätt eftersom det är underförstått att det är den politiska majoritetens verklighetsbeskrivning som är den sanning som skall förmedlas.

En fråga som jag har följt under lång tid, är hur granskningsnämnden avfärdar kritiska uppfattningar beträffande klimatnarrativet. När inte sakargument räcker till används epitetet klimatförnekare!

Från AI:n GROK har jag hämtat följande: Forskning visar att svensk mediebevakning av klimatfrågan ofta följer en ”konsensusram” – den betonar IPCC:s slutsatser och undviker att ge proportionerligt utrymme åt minoritetsåsikter för att inte skapa ”falsk balans”. En studie från Örebro universitet (från 2013, men fortfarande relevant) noterar att mediernas rapportering har bidragit till att minska konflikter kring klimatförändringarnas orsaker genom att fokusera på lösningar snarare än debatt. Detta förstärks av en ökande användning av ”klimatkris”-begreppet i bevakningen, som enligt Stockholms Univeritet har vuxit sedan 2006–2008.

Vårt politiserade samhälle gör att det inte finns någon publik klimatdebatt i Sverige. Däremot har konsekvenserna som följer av klimat- och energipolitiken på kontinenten gett stora demonstrationer. Stora företag som BASF och biltillverkarna kan inte fortsätta driva produktion i länder med instabil energitillgång och oförutsägbara förutsättningar. Klimatåtgärderna, t.ex intermittent elproduktion är inte hållbara. Framför allt när andra världsdelar har ett annat synsätt på klimatfrågan.

De statligt finansierade medierna har mycket större trovärdighetsproblem än att AI-sammanfattningarna kan vara felaktiga. Den avvägning och det urval som görs vid presentationer av frågeställningar visar på att journalistkåren har svårt att hålla en objektiv attityd. Det har jag själv märkt, inte minst genom att de händelser där jag själv har varit delaktig eller iakttagare vanligen presenterats på ett sätt som avviker från en objektiv sanning.

De statligt finansierade medierna kommer att ha svårt att överleva en konfrontation med den verklighet som redovisas i fristående medier. Trovärdighet och överlevnad ligger i att redovisa fakta så långt det är möjligt på ett begripligt sätt för tittare/läsare.

Detta var en rubrik i SVTs Morgonstudion den 22 oktober. Påståendet kan passera utan stor uppmärksamhet. Det kan kännas ursäktligt för en ny gren inom tech. Många tittare gör sina egna reflektioner om konsekvenser. Om man extrapolerar innehållet i rubriken framåt i tiden kan man komma till en nivå när felen har minskat, ja kanske till ett minimum av fel.  Men fel kan till sitt innehåll och konsekvens variera från bagateller till allvarliga fel. Antalet fel kan tänkas minska avsevärt, kanske till nära noll. Vad som ska betraktas som fel är en tolkningsfråga. Konsekvenserna av ett fel som inte upptäcks kan bli desto större när tillvänjning skett till en nivå nära noll. 

Sålunda är riskerna små när mottagarna förväntar sig många fel av varierande grad avseende konsekvenser. Riskerna kan bli omvänt desto större när felen närmar sig nära noll. Tilltron för informationen genom AI kan spela ett spratt, milt uttryckt. Tilltron kan vara ödesdiger när tilltron ökat till ett maximum. Vi kan namnge fenomenet som ”säkramiljöparadoxen”.