Kategori: Övrigt

Biträdande polismästare Mats Löfving har att talat ut igår om gängkriminalitet som i själva verket är ett 40-tal klaner med organiserat brottslighet.

Andra har tidigare talat om klanerna som i Swebbtv, men som avfärdats som rasism eller nonchalerats helt. Idag har samtliga medlemmar i panelen Godmorgon världen, SR1 med darr på rösten förklarat allvaret med de 40 klanerna. En statsvetenskapare drog en parallell med en skräckvision från 80-talet hur de som kunde flytta från utsatta områden och storstadscentra gjorde allvar av saken. De främst ansvariga för regeringen för kriminalitet, dvs Stefan Löven och Morgan Johansson får alltmer förklenande omdömen för brist på handling. Det känns ju bara så andefattigt att skylla på regeringen, men nu djävlar är det allvar.

Med Agenda i SVT 2 på kvällen sättes ett annat fokus, nämligen på de sociala problemen för de unga kriminella. En polis med utredningsuppdrag och ordföranden I Svenska Advokatsamfundet försökte programledaren gå till botten med problemen för att finna lösningar med skola och rehabilitering. Men några svar på polismästarens rop på hjälp tidigare på dagen fanns inte. Misstanken om Agendas ambitioner att värna S med Löven, Damberg Johansson gör sig påmind. Tokigt I ett läge som kan kallas kritiskt, då bör politiker lyssna på polisen. Kriminalvårdare togs upp som en yrkesgrupp som kan konfronteras med de unga brottslingarna. Vem som ska ta itu med klanledarna berördes överhuvudtaget inte. Alltför farligt att tala ut om det? Sätt igång säger vi som lyssnade både på Godmorgon världen och Agenda.

De fysiska, ekonomiska och sociala egenskaperna i en bostad är – vågar vi anta – i förgrunden i valet av bostad. Hyrestagaren eller ägaren av en bostad tror sig utgå från sin ekonomiska förmåga för att tillgodose sina behov, mer eller mindre uttalade. Ordningen kan variera. Kanske ligger behoven främst i processen där de ekonomiska konsekvenserna kan iakttas senare. Det är möjligt att överköpa eller att underköpa. Snålheten kan bedra visheten. Statusjakten kan också vara bedräglig. Det kan tänkas att de flesta köpare möblerar bostaden redan i fantasin, men också att tankarna om användning kan följas av någon helt annan disposition av bostaden. Att gå från litet till stort, kanske till en bostad som är väsentligt större, dyrare, vackrare med estetiska värden som ännu inte är upptäckta kan bereda problem. Det kan ta ett helt liv att upptäcka bostadens materiella och estetiska värden som i varierande grad har samband med hur bostaden bebos.

Kort sagt så gäller det att göra sig en föreställning om hur jag som köpare eller hyresgäst kan fylla alla synliga men också fylla egenskaper som först senare blir synliga. Hypotesen är att det finns övervärden och slumrande egenskaper, ofta stora som den boende inte kan ta i anspråk. Ett någorlunda vanligt exempel kan vara fast inredning med bokhyllor i en bostad, designad av arkitekt och tillverkad av en möbelsnickare någon gång under förra seklet. Eller för att dra till med något ännu svårare, vägg med freskomålning av konstnär som den nye ägaren tycker är ful, men inte ens har hört talas om konstnären ifråga. Men det finns andra exempel som inte är lika laddade; en trädgård med fruktträd, en kryddodling med sällsynta arter. En hyrestagare kan ha tillgång till ett platt tak på fastigheten som kan finna innovativ användning.

Nästa led i denna kverulerade kommentar är: det talas och tänks alltför lite och sällan om hyrestagare och köpare som kan/kan inte bebo sin bostad fullt ut. Det är en förlust om bostäder köps eller hyrs för att tas i anspråk utan tankar på att BEBO.

Naturförstöring i kombination med Kinas ekonomiska maktanspråk är ett av hoten mot Sverige som står högt på agendan. Magnus Sederholm, läkare, forskare och styrelsemedlem SNF Sotenäs har skrivit i SvD i mars 2020.

Det är en av många källor som finns tillgängliga på internet. Utbyggnaden är en i raden av ödesfrågor för Sverige. Miljöpartiets Isabella Lövin svarade inte på frågan i SVT:s Agenda om partiets kommande beslut i regeringsfrågan. Det ser ut som att Naturskyddsföreningen får ta ett övergripande ansvar för att stoppa utbyggnaden under det att Miljöpartiet dansar vid vulkanens rand. Isabella Lövin, vice statsminister och klimatminister (Mp) ska avgå, men hon kommer att få bära ett tungt ansvar när domedagen randas. Maktspelet handlar om mycket där nu migrationsfrågan seglat upp genom Grön Ungdom med följdverkningar på andra stora frågor att besluta om med den bräckliga regeringen. Det är ett möjligt sätt att se på dagens politiska situation. Det kunde räcka med risken att Preemraff bygger ut med följder för Kinas ekonomiska maktanspråk.

I lördagskväll hade Kulturstudion besök av en dirigent och pianist i karriären. De bidrog med synpunkter på två superstjärnor, pianister som var ofattbart skickliga och framgångsrika. Programledaren ställde också frågor om arbetssituationen i skuggan av Corona. Som väntat kom gästerna att berätta om artistkollegor som stod i valet och kvalet om att avluta sin karriär. Då nämndes även andra yrkesgrupper som drabbats, scenarbetare, tekniker och personal av många slag. De har nu börjat uppleva att inkomsterna inte räcker till, inte ens för det dagliga uppehället, hyra, mat etc. Kulturvärlden har en hierarki där många på olika nivåer tvingas sluta för att inte komma tillbaka, från högsta stjärnstatus till påklädare och sminköser.

Kulturstudion bör under Corona lägga mycket större vikt och tid på den utsatthet som artister och personal drabbas av. Rapportering och diskussion bör ske om inte varje dag så åtminstone varje lördag i Kulturstudion. Det känns bara tomt och meningslöst att njuta av inslagen när tanken kommer smygande om de problem som Kulturen drabbas av, samtidigt som politikerna tappat greppet och förståelse av solidaritet.

Sedan mer än ett halvår har medborgarna fått dagliga rapporter om corona. Ett stort ansvar har vilat på Folkhälsomyndigheten ofta förtstärkt med andra epidemiologer och forskare. Detta ständigt pågående arbete och rapportering under coronapandemin har vi vant oss vid. Ett stort behov av information har etablerats för allmänhet, sjukvården och äldrevården i hela landet.

Ett liknande ständigt pågående arbete med rapportering i media, främst TV skulle kunna införas för att kraftigt höja handlingskraft och beredskap mot kriminalitet. Genom att bara rapportera samma dag som illdåden har inträffat invaggas medborgarna i tron att därefter, kanske under några dagar är det lugnt igen. Så är det inte ute. De kriminella är aktiva hela tiden, även om media inte rapporterar. När klanledare eller gängledare själva blir mördade, då uppstår ett vakuum som andra krigar om för att fylla ut. Det har SVT lärt oss idag.

Tänk dig att rapportering sker varje dag i TV! Det kommer inte att vara nyhetstorka en enda dag. De gängkriminella kommer att vara aktiva, varje dag dygnet runt. Rapporteringen kommer att öka beredskapen och vaksamheten. En viktig sak blir hur Polisen kan upplysa hur medborgare ska kunna anmäla misstänkta individer och brott, anonymt om så önskas. Däremot är inte frågan löst om hur medborgarna ska kunna vittna anonymt i domstol. Det kanske kommer. Den frågan blir intressant att ventilera i de dagliga rapporterna i TV och andra media. TV är det viktigaste mediet. Det skapar samhörighetskänsla mot gängkriminaliteten. Sociala media måste också användas för att nå ut till de yngre och till alla som befinner sig på jobbet vid sändning av programmet. Efter några dagar har alla lärt sig att rapportering finns varje dag i TV.

Drömmen om norra Sverige, som den ser ut för en som lämnat

Detta var texten i mitt mail till vänner och bekanta, tio stycken, från Ystad i söder till Skellefteå i norr. Även lokala kontakter i Robertsfors kommun fick samma korta mail, boende i Ånäset, Buafors, Jomark och flera män inom politiken, tio stycken. Det är smått sensationellt att en rikstidning intresserar sig för ”mellanbygden” i Robertsfors, mitt emellan Umeå och Skellefteå. Läs artikeln du också!

Vänner och bekanta i ”schtaan” kvitterade mottagandet av länken och kom också med en och annan kommentar. En kompis i Skåne tyckte att artikeln väckte en filmupplevelse till liv, filmen ”Vem älskar Yngve Freij” med Allan Edwall efter en roman skriven av Slas, Stig Claesson 1968. Samma sak tänkte en vän på fina gatan Strandvägen i Stockholm. Släktingar i Uppsala tackade. En barndomsvän från Burträsk boende i Uppsala tackade för trevlig läsning. En värmlänning ville påminna om att det inte bara är i Västerbotten som det finns stora författare.

Men ingen av de tio mottagarna i Robertsfors skickade ens ett kort och kärvt Tack. Jo en, men han bor till hälften i Dalarna. Kommunalrådet, kommunchefen, kommunpolitiker i M, SD, S, C etc var knäpptysta. Inte ens bekanta i grannbyar tackade för tipset om artikeln på Kultursidorna i Svenska Dagbladet. Vad skulle Slas ha tänkt om dessa glädjedödare? Han skulle nog bara ha dragit ner kepsen till näsroten med en suck. Råder brist på självkännedom och självförtroende i Robertsfors? Neonskylten till nedlagda Nysätra Järn & Färg är ett fornminne för stockholmare att söka upp. Tänk stort!

PS Schtaan betyder staden

Numera diskuteras s.k. strategier för Corona dagligen och stundligen. Det pågår i Sverige och hela världen och mycket kommuniceras i media av alla slag. Idag måndag har vi sett att Tom Britton, professor i matematisk statistik vid Stockholms universitet har lagt fram en ny strategi i DN debatt, ett fempunktsprogram.

1. Kontaktspåra enstaka fall och inför förstärkta lokala restriktioner.
2. Reservera förstärkta nationella restriktioner, för situationer med mer omfattande smittspridning inom landet respektive andra länder.
3. Vänta med att lätta på ytterligare restriktioner till mitten av september.
4. Inför därefter successivt lättnader i fysisk distansering för gruppen 70+ och befolkningen i stort.
5. Rekommendera användande av munskydd vid trånga folksamlingar inomhus.

Här finns inga budgetrestriktioner satta, vilket inte motsvarar den s.k. verkligheten. Budgetrestriktioner finns överallt mer eller mindre tydligt formulerade. Programmet skulle behöva genomgå ytterligare bearbetning. En del i den bearbetningen är att kvantifiera och prissätta olika aktiviteter och resurser som Britton har föreslagit. Det är ett mycket omfattande arbete som måste bedrivas på både statlig och regional nivå. Om vi tänker oss att Brittons program vinner gehör så bör det av nödvändighet förvandlas till ett program med budgetrestriktioner. Uttryckt på annat sätt måste personal på alla nivåer, från räknenissar till hyllade nationalekonomer göra beräkningar utifrån budgetramar, kort sagt vad aktiviteter och resurser får kosta. Etiska problem uppkommer oavsett om budgetramar kan hållas eller kommer att överskridas. Den svära frågan kommer att bli: Vad är ett människoliv värt? Detta måste brytas ned i värdet per levnadsår för olika stadier i livet. Hur obehagligt det än kan vara att inse detta kommer det att bli nödvändigt om kravet är att maximera nyttan av en viss mängd pengar. Strängt taget räcker det inte med att prissätta levnadsår för olika stader i livet. Även livskvalitet och variationer behövs i kalkylen. Värdet på ett levnadsår är då lägre för en Corona- patient som undergått svår behandling som satt ned livskvaliteten. Är en kvinna som kan föda barn mer värd än en man? Är vissa yrkesgrupper mer värda? Så kan man fortsätta långt och länge.

Det sorgliga är att dessa frågor är oundvikliga. Men få vågar tala om det. Uppenbarligen har inte Tom Britton velat ta upp priset på ett människoliv som en parameter. Det är mycket besynnerligt att han inte ens berört frågan. Har begreppet strategi devalverats under ett halvårs Corona-kris? Står strategi numera för synpunkter i allmänhet snarare än för strikta analyser. Det är isåfall djupt olyckligt att devalvera begrepp som strategi eller matematiska modeller. Britton har undertecknat artikeln: ”professor med smittspridningsmodeller som forskningsområde.” Han gör således inte anspråk på att uppnå ett teoretiskt optimum. Det kan ses som en reträtt, en mycket vis reträtt för honom inför ouppnåeliga mål. Men detta kan ändå inte undanröja den svåra etiska frågan om hur människoliv ska åsattas ett pris i kalkyler. Det är den dystra verkligheten.

Vi går mot hösten, fortfarande med en efterhängsen och skön sommar trots allt. Trots Corona-kris, EU-kris, krigsrisker globalt och i vårt nätområde. Tillvänjningen är förbluffande stor. Koka grodan-metaforen kan tas fram allt oftare, men tycks inte fungera som varnande exempel. Kanske är det bra. Med rädsla för utmaningar och faror blir det kanske värre. Men risken är också att allt brakar samman värre efter den tillvänjning som ständigt pågår till kriser.

Den enskilde har nu sämre överblick eftersom arbete hemifrån blivit utbredd. Det är vad vi tror. Kanske har många företagsamma personer tagit egna initiativ med kontakter för att känna av livet som pågår. I företag kan risk och osäkerhet bli monumental. I många branscher är julhandeln en tung del av årsbudgeten. Låter det löjligt småborgerligt att påpeka det? Men så är det. Resursanvändning och omsättning under andra halvåret blir nu svårare, mycket svårare att budgetera. Det torde vara för tidigt att antecipera konsekvenser av Amazon. Det är svårt som det är redan utan Amazon. Effekterna av Amazon kommer med kraft först 2021.

Den privata sfären kommer att påverkas än mer av pågående Corona-kris och andra kriser. Slitaget på familjen och partners ökar med uppbrott och separation som följd.
Det gör det ännu svårare för verksamheter av alla slag. När januarimorgon 2021 randas, hur ser det ut då? Är stora delar av företag och samhälle utslagna, även om betongväggarna till synes ger intryck av oföränderlighet? Väggar i betong eller korslimmat trä kan också spegla ett Fata morgana.