Kategori: Övrigt

Ett utflyktsmål i coronatider är Riksdagsbiblioteket.

En bra anledning för ett besök i Gamla Stan. Värdet av besöket förhöjs av ett boklån. Beställning ska göras i förväg på hemsidan, så får du bekräftelse på mail dagen efter att avhämtning kan ske. När jag var där var det få besökare. Säkerhetsvakten, städerskan och någon enstaka kunskapstörstande besökare. Lokalerna är helt fantastiska, se hemsidan. Bibliotikarien erbjöd en bärkasse med tryck Riksdagsbiblioteket. I mitt fall behövdes kassen för att bära den i dubbel mening tunga historien ”Dagbok från UD 1962-1976.” av Bo J Theutenberg. Sedan kan man gå ut i det vackra vädret som lyser upp gränderna och restaurangerna.

Boken: Dagbok från UD. neutraliteten – NATO: i kommunismens Moskva – KGB (1962-1976) Vol. 2 Men hur började det då? Theutenberg, Bo J., 1942-

Denna pingsthelg är så vacker. Aldrig har grönskan varit så intensiv och skir, aldrig har häggen blommat som nu. Det gäller att njuta den korta tiden mellan hägg och syrén. Alltför många gånger har man stått och undrat vart sommaren tog vägen. Nu är sommaren här med att känna in dofterna och färgerna.

Cilla Benkö, VD Sveriges Radio har vägrat svara på känsliga frågor om medarbetaren, journalisten som inledde förhållande med en islamist. Intervjun på TV4 tisdag var mycket animerad. Inga raka svar, bara undanflykter om integritet. Som bräckjärn fanns DN:s avslöjande om den säkerhetsklassade personen som hade fått parkeringsböter redan 2009 utanför bostaden till SR:s medarbetare, numera skild från sin tjänst.

Tänk tanken att genussitsen (nytt ord som kan behövas i genusproblematik) varit den motsatta. Att VD för Sveriges Radio varit en man, att journalisten varit en man, att islamisten varit en kvinna. Då hade kanske värderingen varit annorlunda.

När får vi nästa scoop? Ett manssvin till VD som tillåter och döljer att en islamist, en kvinna inledde ett förhållande med ett manssvin som jobbar som journalist vid SR. Eller, ett manssvin till VD som tillåter och döljer att ett annat manssvin inledde ett förhållande med flickorna på TV2.

Swebbtv har hela tiden varit och fortsätter att vara whisleblower på en rad områden, i takt med rekrytering av medarbetare. Kvaliteten kan vara mycket varierande – från angelägna scoops till inslag som liknar solförmörkelse. Om man är beredd att ta det onda med det goda funkar det utmärkt. Och vilken TV-kanal med nyheter och samhällskommentarer dras inte med ojämn kvalitet? Men så lättsinnigt kan man förstås inte värdera nyhetskanaler. Högt ställda krav bör hållas högt, som evidens för påståenden, bara för att nämna en central fråga.

Just idag har migrationsfrågan tagits upp i ett samtal mellan Chris Forsne, f.d reporter i SVT och Mikael Willgert, grundare och ägare till Swebbtv. Forsne hänvisade till händelseutvecklingen i Frankrike, där nu ett antal generaler varnat för inbördeskrig och militärkupp.

Här har inte Swebbtv varit först med nyheten. Alla svenska media av betydelse har behandlat hotet i Frankrike. Swebbtv gör något som de anspråkslöst kallar ”Nyhetsanalys”. Samtalet pågår under närmare 60 minuter, vilket möjliggjort sökande efter rottrådare i den svenska diskursen. Där kom Forsne fram till att stjärnreportern från Uppdrag Granskning Janne Josefsson haft en mycket avgörande betydelse för uppkomsten av rasismdiskursen i Sverige. Tänk på valstugorna där svenska politiker talade med kluven tunga. Rasismkortet drogs långt mycket mer än i de nordiska grannländerna. Som många vet har rasism vuxit till en förhärskande diskussion. Det kanske mest kända är n-ordet och dess explosiva potential inom akademin men också samhället i stort. (Som vit akademiker anses jag inte ha rätt att yttra mig överhuvutaget om n-ordet). Swebbtv har idag gett många av oss nya infallsvinklar till migrationsfrågan som ett allvarligt hot och som något omöjligt att lösa då det gått alldeles för långt, menar Swebbtv. Så skarpt skulle förmodligen aldrig statsmedia gå i beskrivningen. Just därför är det öppet för var och en att försöka bilda sig en uppfattning grundad även på oberoende källor, som t.ex Swebbtv.

När det gäller omställningen av konsumtion och produktion för att klara klimatmål är resursinsatserna mycket ojämnt fördelade. Investerare har nått samförstånd med energipolitikens företrädare genom planerna för produktion av grönt stål. Elektrifiering av transporter med bil, flyg, tåg, fartyg etc, har på kort tid bivit ett självklart mål i alla sektorer. För transporterna är utveckling och tillverkning av batterier en nyckelfråga. Skellefteå kommun har hamnat i centrum med den stora satsning som Northvolt har igångsatt. Alla berörda pratar med en mun om vad satsningen medför genom bygget av jättefabrik och anställning av tusentals nya medarbetare. Flaskhalsar som varit lätt att identifiera har nu visat på stora problem. Efterfrågan på bostäder ökar kraftigt och prisökningarna på bostäder ligger snart högst i Sverige. Skellefteå som i alla tider fått se sig som mindre betydande än Umeå, har seglat upp som Norrlands hetaste plats med Norhtvolt. Kommunledningen har fått ett stort ansvar att bereda vägen för lyckosam etablering av Northvolt och att försöka skala upp allt som näringsliv, samhälle och medborgare behöver för att fungera.

Stat och kommun är stora aktörer i ett skeende som kan ses som statssocialistisk centralplanering, men utan att använda begreppet socialism i det offentliga samtalet. Frågan är om aktörerna och allmänheten insett att de arbetar efter stassocialismens idéer. Medborgarna som bodde i Skellefteå före Northvolt får finna sig i den växtverk som kommer att finnas under många år. Om inte Northvolt havererar, förstås. Trängsel och köer i skolor, sjukvård, omsorg kan förväntas. Sociala konflikter och migrantdiskurs är också att frukta.

Om samhällets överordnade mål är klimatfrågan, då är livsmedel ett lika stort och viktigt område som transporter. Transporter ger upphov till lika mycket utsläpp av koldioxid som livsmedel. Det har ju varit en viktig del i den vetenskapliga grunden alltsedan 2006 när IPPC gjorde detta känt för världen. Tänk er att motsvarande planering och resursinsats skulle ske för en ny produkt baserad på växter istället för animalier med syftet att sänka utsläpp av koldioxid.

Vi föreslår ett tankeexperiment med IKEAS vegobullar. Tänk dig att en jättefabrik för vegobullar skulle byggas i Skellefteå med export till hela världen. Tänk statliga bidrag i mångmiljonklassen till IKEA och med investerare i den ”gröna” vågen för svenskt näringsliv som samarbetar med S och Mp. Tänk att kommundirektören i Skellefteå sitter i TV och talar om nyanställning av tusentals arbetare som ska trilla vegobullar för EU-marknaden. Tänk också på alla byggbolag som satsar stort för att möta efterfrågan av bostäder. Skellefteå växer så det knakar…

Nej, inte ens i ett tankeexperimentet med vegobullar kan någon tänka sig statssocialismens centralstyrning användas. För vegobullar kommer marknadshushållningens principer fortfarande att gälla.

Snart ska Sveriges riksdag ta ställning till förlängning av pandemilagen. Handen på hjärtat, har du själv läst lagtexten? Den finns i både lättläst version och ordinarie version.

Om du inte har läst texten tidigare, har du ändå haft åsikter om restriktionerna? Kanske starka åsikter? Dessa impertinenta frågor visar på något av svårigheterna för lagstiftaren, Sveriges Riksdag. Är vi ett folk som inte bryr sig att läsa om myndigheternas rekommendationer och tvingande regler men ändå berett att uttala en bestämd åsikt?

En basal princip för utfärdandet av lagar och regler är att inte instifta sådant som inte är möjligt att kontrollera efterlevnaden för. Vi kan alla, mer eller mindre, vittna om att det har varit si och så med efterlevnaden, samtidigt som Folkhälsomyndigheten och Regeringen försökt göra gällande att efterlevnaden varit god. Håll avståndet, tvätta händerna har varit deras mantra. Aktivister har öppet i demonstrationer tagit avstånd mot restriktioner medan Polisen ingripit mest för syns skull och arresterat regelbrytare på ett till synes godtyckligt sett, androm till varnagel. Bilden av pandemin är mycket splittrad, som genom ett pistolskott i väggspegeln med guldram som krackelerat i ett oregelbundet mönster. Jag som skriver detta kan för egen del vittna om att jag varje dag under 14 månader sett regelbrott på mina promenader och besök på allmänna platser.

Frågor som jag aldrig hört någon företrädare för myndigheterna ställa är: Hur ser verkligheten ut på gator och torg? Hur är det med kramar och kindpussar? Hur är det med efterlevnaden av reglerna? Vad är bäst: bekymmersfri rapportering eller fortsatt stränga krav att följa rekommendationerna? En annan fråga är: Bör riksdagen nu till hösten förlänga pandemilagen eller införa rörliga rekommendationer som förs ut genom publik media?

I dagens Godmorgon världen medverkade en panel bestående av Göran Greider från Dalademokraten, Maria Ludvigsson från Svenska Dagbladet och Martin Klepke från veckotidningen Arbetet. Den första frågan som togs upp var huruvida Pisa-undersökningen i Sverige om elevresultat i skolan hade bedrivits med avsiktligt fusk. Icke oväntat tog vänstersidans två företrädare både regering och Skolverket i försvar, medan högersidan höll fast vid att skolministern och generaldirektören gjort sig skyldiga till fusk genom att inte ingripa när en stor del svaga elever uteslöts för att få ett fördelaktigt resultat för den grupp som då fanns kvar i urvalet av elever.

Genom att välja två debattörer från vänstersidan och en debattör från högersidan kunde resultatet förutses. Detta arbetssätt i Sveriges radio är att undergräva objektivitet och representativitet – en form för fusk, manipulering och bedrägeri gentemot lyssnarna och medborgarna. En moderat politiker i Stockholm har formulerat problemet så här: Alla elever är lika viktiga.

Sveriges utbyte med Kina är så stort och känsligt att rätt och etik sätts på undantag. Intervjun med Kinas ambassadör visade att Kina kan avvisa kritik med absurda argument. Visst gjorde Anders Holmberg, SVT en bra insats, men han lyckades inte spräcka den bisarra och förljugna fasaden. Vem hade kunnat göra det? Möjligen någon storhet från förr, kanske framlidne David Frost (1939-2013) som bland annat intervjuade Rickard Nixon under 12 dagar år 1977. Frost hade ett fräckt och personligt skratt som skulle överträffa flatskrattet hos Kinas ambassadör. Rättare sagt så hade ambassadören inte vågat skratta.

Men Frost hade aldrig sänkt sig så lågt. Frost hade bara godtagit att få intervjua Kinas president Xi Jinping. Och då hade det varit Frost som fnittrade.

Läs Expressen-artikel.

Men bort med dylika önskedrömmar, bort det. Istället kan man som svensk medborgare fundera på om vi får sanningsenliga förutsättningar i media. Varför är regering och diplomati så återhållen? Vet centralt placerade personer viktiga saker som vi inte har den blekaste aning om? Har Kina ett batteri hållhakar, inte bara i handelsutbytet utan även av andra slag? Har EU ett batteri åtgärder som är hemliga? Att bara ställa fram Carl Bildt och Lars Adaktusson i SVT för att konversera om Sveriges position visavi Kina lite lugnt och försynt, det är utan udd. När får vi veta sanningen?

Debatten har varit riklig den senaste tiden när det gäller frågan om att skilja på verk och person. Den fick ny fart när media vände ut och in på en rapartist Yasin som visade sig vara misstänkt för grova brott. Den förhärskande synen tyckte vara att man skall skilja på verk och person. Det har framförts om nobelpristagaren Peter Handke, om Yasin, om Woody Allen och många andra. Valet av föremål har varit betingat av dessa personers utsatthet och granskning. Idag har framlidne Michel Foucault kommit i blixtbelysning efter påståenden av en amerikansk författare, Guy Sorman.

SvD skriver: Pedofil, rasist, kolonialist, fransk imperialist. Michel Foucault, en av 1900-talets största tänkare, anklagas för att ha våldtagit barn i Tunisien på 60-talet. Samtidigt rasar debatten om sexuella övergrepp på barn inom fransk intelligentia vidare. När den fransk-amerikanske författaren, filosofen och ekonomiprofessorn Guy Sorman i början av mars i år intervjuades om sin senaste bok, ”Mon dictionnaire du Bullshit” (Min ordlista över skitsnack), gjorde han ett litet utlägg om litteraturens ”skithögar”.

Om Foucault sägs: Det Foucault gjorde med små barn i Tunisien, och som jag såg och anklagar mig själv för att jag inte anmälde den gången; det är inte så att det får mig att förkasta Foucaults verk, men jag läser dem på ett annat sätt, sa Guy Sorman i programmet ”C ce soir” i kanalen France 5.

Den självbekännelsen av Guy Sorman är intressant därför att han vågar opponera mot kulturkritiker som uppvisat en principfasthet som saknar trovärdighet och respekt. Antingen att skilja på, eller att inte skilja på verk och person är inte möjliga alternativ om man hävdar att människan är ofullkomlig. Så är det med ”economic man” och andra tillämpningar av tanken på rationalitet. En skribent i UNT ansåg: Viljan att skilja på verk och person grundar sig på en oförståelse för hur människan fungerar.

Ändå är det förmodligen så att de som hyllar Foucault kommer att fortsätta vara hängivna. Men kanske med en bitter eftersmak i fortsättningen. Foucault har skapat verktyg till fördjupning och klarsyn om diskursernas teori oavsett om han kan betraktas som ”skithög”. Dock, det går inte att förhindra flash-backs om hans avskyvärda handlingar. Sant eller falskt.

Hans rika produktion framgår hos Libris. Där finns 1.728 verk av eller om  Michel Foucault. Nytillskottet ”Mon dictionnaire du Bullshit” av Guy Sorman ej inräknad!

Liberalerna har idag med 2/3 majoritet beslutat om att öppna för samtal med alla riksdagens partier. Frågan för den närmaste framtiden är om partiet klarar fyra-procent-spärren vid nästa val. Beslutet idag innebär en spark i ändalyktet på partiledarna för S, C, Mp och V som högljutt förklarat att de inte litar på M, L och KD när det gäller att hålla stånd mot SD.

Vem tycker inte om en underdog som Sabuni? Nyamko Sabuni gjorde en väl genomtänkt chansning. Luften känns plötsligt renare. Hoppas att det räcker ett tag.