Norrbotniabanan – järnvägen som alla vill ha och inte

Planering och debatt har pågått i så många år att de flesta har hunnit byta åsikt både en och två gånger. Lokalmedia har bevakat och kommentarer har getts av debattsugna kloka gubbar, ty det är mest gubbar som tycker till. Det medför också att tjuvnyp utdelas, men också karaktärsmord. Edward Riedl (M) och hans parti har fått utstå kritik för att ha bytt åsikt sedan förra valet 2018. Av försiktighetsskäl väljer Norran, Skellefteå att återge artikel i VK, Umeå den 28 juli 2021.

Riedl: ”Det här är ännu en bluff”. Riksdagsledamoten Edward Riedl (M) kallar regeringens löfte för en bluff. ”Ett stort svek mot Norrland”, säger han till VK.

Tre exempel på kommentarer till artikeln:

Köttbluff med japansk entrecôte

Pulsen i Åkersberga Rallaren Köpcentrum annonserar styckat nötkött i alla former till priser från 89:95 kr per kg till 999 kr per kg. Entrecôte ”superklipp” kostar 499 kr per kg. Med samma bild visas Entrecôte ”superklipp” 999 kr per kg. Den skarpsynte kan nämligen se på bilden i annonsen att marmoreringen (fettränderna) är exakt samma på den billiga och den dyra.

Man undrar hur butiken och kunden kan skilja mellan de två varianterna. Klokt nog reserverar sig butiken för tryckfel! Kanske läge att återkalla priserna i annonsen? Det kan ju butiken göra med en skylt i butiken.

Att återkalla en livsmedelsprodukt eller bil

Att återkalla en lasagne som innehåller något icke önskvärt eller rentav farligt kan vara ett sätt att marknadsföra ett företag. Syftet kan vara att skapa uppmärksamhet, att skapa förtroende hos kunderna. En marknadsföringsåtgärd till låga kostnader. Aftonbladet har haft ett par tusen notiser och artiklar om olika fall de senaste åren om livsmedelsprodukter. Liknande fall har funnits och finns för andra produktkategorier, bilar, säkerhetsutrustning, kemtekniska produkter etc.

Frågan är, har detta fenomen ökat i frekvens de senaste åren, decennierna? De riktigt stora fallen i samtiden förekom inom bilindustrin. Sentida fall har gällt bilens bromsar. Audi tillverkade bilar med tillverkningssår 2012 som hade bromsfel. Det gällde 70.000 bilar som återkallades. Volvo Cars tvingades 2020 återkalla
750.000 bilar med fel på autobromssystemet.

Det är praktiskt taget uteslutet att det fanns någon avsikt från bilfabrikanternas sida att göra en stor satsning med delmålet att åtgärda ett fel. Men sättet att tillkännage felen och åtgärda felen på ett bra sätt har säkerligen haft stor betydelse. Då handlar det om trafiksäkerhet med liv och hälsa som yttersta utmaning.

Oavsett vilket produktområde man granskar, finns det gemensamma frågeställningar. Frågeställningar på samhällelig systemnivå. Har produktion och konsumtion drivits upp till en förändringstakt som gör systemfel synliga och oundvikliga? Är det överhuvudtaget möjligt för en bilfabrikant att utveckla, testa och producera med försumbara risker? Det tycks inte så. Samma frågor kan ställas oberoende av produktområde. En normförskjutning har skett. De negativa konsekvenserna av en för tidig lansering av en ny produkt kan understiga fördelarna med att komma ut tidigare. Man kan inte förutsätta att processerna drivs medvetet i det producerande företaget i alla delar. Det postmoderna konsumtionssamhället har belastats av systemstress som leder till konsekvenser med högre och annorlunda riskfaktorer.

Den futuristiska bilen med bromsfel, den veganska gourmetlasagnen med glassplitter. Detta kan följas av 1. Återkalla 2. Göra rätt.

Återkalla produkter är Big Business

Med sökordet ”återkalla” på Aftonbladets sajt blir utfallet 3.260 artiklar publicerade i AF om en lång rad produkter, där livsmedel och bilar tycks dominera. Men det finns många, många andra produktslag som leksaker och andra produkter för barn som återkallats. Där igår även artiklar som handlar om andra fall, t.ex återkallning av administrativa åtgärder som inte har med ovan nämna produktkategorier att göra.

Livsmedelverket har utarbetat information till livsmedelsföretagare om spårbarhet som skapar systematik och prövning av relevans för en åtgärd.

Frågan är, överutnyttjar livsmedelsföretagen möjligheten att återkalla? Att återkalla torde normalt stärka företagets anseende hos kunderna, både i distributionsledet och konsumentledet. För distributionsledet kan det innebära ökade kostnader för hantering. Återkalling skapar uppmärksamhet och stärkt anseende. Negativa effekter, t.ex irritation kan också uppkomma.

De stora fallen har följts upp med omfattande undersökningar i företag, t.ex bilindustrin som har resurser, där resultaten kan vara svårtillgängliga eller helt otillgängliga. Även om inte fenomenet kan kvantifieras är det rimligt anta att återkallning kan ge företagsekonomisk vinst. Då skapas en lockelse att överutnyttja möjligheten att återkalla. Fenomenet gäller både konsumtionsvaror och kapitalvaror.

Hatet fortsätter att breda ut sig, här på Twitter.

Anders Wester (@AndersWester1) Tweetade:

Så länge jag får mitt smaskiga arvode får du göra vilka gester du vill.

Bilden bär syn för sägen att advokater tjänar pengar på att biträda inför polis och domstol. Det ser ut som att Anders W har uppfattat situationen väl. En flinande yngling tränar finmotoriken inför hejaklacken som finns i salen. Målsägarbiträdet ser helt oberörd ut trots dubbel Fuck You.

Rolex & guldkedja contra fin adress & status

Var ska fokus ligga? Nätverk med förankring i utsatta områden, eller nätverk med förankring i priviligierade områden?

Trots upplösning och förändring av samhällsstrukturer finns fortfarande möjligheten att prova fiskelyckan efter kriminella med fokus på geografiska områden. Som i allt fiske är fiskelyckan ett spel med risker. Varför talas bara om utsatta områden? Det har visserligen visats att där finns ett stort klientel med varierande grad av brottslighet. Från terrorister, yrkesmördare, våldtäktsmän till småhandlare av knark. Men även i priviligierade områden i Stockholm, Göteborg och Malmö med flera, finns en förhöjd koncentration av kriminalitet, men med betydligt blommigare brottskoder som vapenhandlare med illegal verksamhet i stora delar av världen, beställare av våldsmedel, pedofiler med it som verktyg, storhandlare med knark, korruption och mutor av toppar i näringsliv och samhälle och sist men inte minst den politiska sosseadeln som upprätthåller det politiska förtrycket. Ett enda exempel är f.d. justitieministern Thomas Bodström som suttit i styrelsen för ALLRA, som ledde till att han inte längre fick stå kvar som efterträdare till en annan socialdemokrat som landshövding i Stockholm. Vilka fler finns i ett privilegierat område som Norr Mälarstrand i sina 20-miljonerslägenheter?

Det börjar bli dags att göra studier av vilka som bor och vad som sker i priviligierade områden. Börja med Stockholm. Här är det inte Rolex och guldkedja runt halsen. Här är det andra signaler som kan intressera!

Institutionaliserad förgiftning

I rättan tid berättar Rune Lanestrand om ansvarslöst handlande genom bedrägeri mot konsumenter och förstöring av naturen. Det gäller de heliga jordgubbarna. Jakten på lönsamhet för odlarna och det föreställda lyckoruset för folket är inte som det kunde vara. Midsommar kunde vara ett fantastiskt tillfälle att bekymmerslöst utforska naturen under de ljusa dygnen. Men utforskandet leder människor till upptäckten av institutionaliserad förgiftning. Detta komplex är uppbyggt av företag som tillverkar gifter och myndigheter som befäster användningen av gifter i trädgårdsodling och lantbruk. Läs Rune Lanestrands blogg!

Får vem som helst lägga vad som helst i en brevlåda?

– Vem som helst kan lägga vad som helst i en brevlåda, och i de flesta fall når det mottagaren. Många myndigheter har ett bra säkerhetsfokus – men post och gods trillar ofta mellan stolarna. Hur bra skalskydd vi än bygger så kommer paketen alltid in, säger Oskar Snell produktionschef på CIP Checkport.

Om detta kan man läsa på en blogg, i en artikel av Kalle Martinsson 2020-05-08

Frågan kan bli aktuell för vem som helst, privatperson, företag, institution av alla slag. Häromdagen vecka 24 låg två folders i min brevlåda bland all annan post, SvD, Mitti och mängder av flygblad. När jag var på väg att slänga all reklam i soptunnan upptäckte jag två foldrar som väckte mitt intresse. Det visade sig vara från ISLAMS AHMADIYYAFÖRSAMLING, Sverige. I båda fanns budskapet ”MESSIAS HAR KOMMIT”. Här återges den ena foldern som innehåller ett budskap som leder tanken till Abrahamistiska religioner.

I foldern ges motsägelsefull information om vilka religioner som ingår för denna riktning av Islam: Kristendomen, Hinduismen, Islam, Sikhismen. Här ingår således inte judendomen. Här är inte platsen att jämföra olika religioner. Vad som nu är viktigt för mig är att reflektera över vad som läggs i min brevlåda. Frågan om oönskat innehåll i brevlådan är inte ny. Inte så sällan finns flygblad om insamling av kläder vars mottagare kan vara oseriösa och kriminella företag. När det gäller religiöst material dyker ibland upp en tidning från Svenska Kyrkan, men som till sin karaktär knappast är missionerande.

Jag ser inget bra sätt att hindra ISLAMS AHMADIYYAFÖRSAMLING att lägga missionerande material i min brevlåda. Det skulle kunna väcka obehaglig uppmärksamhet om jag personligen skulle göra försök att stoppa delgivning till mig i min brevlåda. Denna församling har inte såvitt känt den möjlighet som är vanligt förekommande på Internet, nämligen att avprenumerera. Detta exempel på tryckfrihet skapar ett tidigare okänt problem som kan kallas ”mottagningstvång” eftersom jag i praktiken inte kan värja mig. Fenomenet har likheter med utropen från minareter som icke-muslimer inte kan värja sig mot. Det kan tyckas att slutsatserna av mitt exempel går lite väl långt, men då kan man för ett ögonblick tänka på ”droppen som urholkar stenen”.

Källa: Wikipedia 2021-05-20: Ahmadiyya-rörelsen har i organiserad form funnits i Sverige åtminstone sedan 1956, då Kamal Yousuf kom till Sverige från Pakistan. Aktiv mission bedrivs sedan mitten av 1970-talet och de har fått en del svenska konvertiter. Medlemsantalet ökade under 1970-talet då åtskilliga Ahmadiyya-muslimer flydde förföljelser i Pakistan. Fem församlingar finns i Sverige och de driver två moskéer: Nasirmoskén i Göteborg och Mahmoodmoskén i Malmö. Antalet anhängare varierar från 500 till 1100.