Kategori: Övrigt

Efter den första chocken med rapporter från Ukraina staplas nu en mängd frågor och problem som kanske inte ännu fått uppmärksamhet.

Är det något som kan och bör diskuteras i samlad form? Det har legat nära till hands den första tiden under Rysslands angreppskrig mot Ukraina. Sanktioner har införts där det har varit givet att sådana ska införas vitt och brett utan åtskillnad. Ett exempel är vänortssamarbete på kommunnivå mellan Ryssland och Sverige. Några kommuner fattade beslut inom några dagar från det att katastrofen inträffade. Några få kommuner ville inte utlysa ett definitivt stopp utan försökte sig på att kalla det för att ”pausa”.

Handeln med råvaror har delvis varit undantagen, särskilt energi som olja och gas. Även sällsynta jordmetaller har undantagits, så även uran som det verkar. Men om hemlighetsmakeriet är det svårt att uttals sig om. Den stora prövningen blir handeln med spannmål och jordbruksprodukter. Kommer marknadskrafterna att tvinga fram handelsvägar? Kan Ryssland transitera varor över Kina? Det kommer att finnas så många varor och tjänster att överblicken blir svår för att inte säga omöjlig. Embargo kommer att bli omöjlig att hålla.

Ett annat exempel som stämmer till eftertanke är turismen. Sommartid brukar Stockholms gator och handelsplatser att fyllas med köpstarka ryssar vid sidan om alla andra nationaliteter. Samma förhållande lär gälla alla stora städer i Norden och stora delar av världen. Visit Sweden ser inga märkbara effekter på en redan låg nivå för turism från Ryssland.

Men då ser man för kortsiktigt på problemet. De ryssar som ändå kommer till Sverige 2022 kan komma att bli mycket ovänligt behandlade i krigets skugga som ger långtidseffekter. En dämpande faktor för rysskräck är att vi kommer att ha många flyktingar från Ukraina som kan förväntas bli väl mottagna. Svenskarna kommer att ha svårt att skilja på ukrainare och ryssar. Frågan är om kriget med konsekvenser för handel och turism enbart kommer att kopplas till Putin.

Efter att ha hört Aftonbladets pod ”Om kriget kommer” så inser man lätt att vi borde prata mer. Det är inte bara att göra en minneslista rakt upp och ner. Nej, allting måste stötas och blötas för att komma ihåg och för att kunna agera om och när det blir nödvändigt.

En smått revolutionerande handling är att lära känna sina grannar för att få ett nätverk att jobba inom när kriget kommer. Pandemin har lagt grunden. Aldrig tidigare har så många erbjudit sig att handla mat och att göra små ärenden. Men det räcker inte om kriget kommer. Aftonbladets expert föreslår träffar för att träna med att göra upp eld, gräva latrin, fylla på sitt förråd och mycket mer,

Jag som skriver detta har träffat åtskilliga personer som inte med en min berört det pågående kriget i Ukraina. Ingen kan kräva att spontana samtal ska lindra krigets fasor för de drabbade i Ukraina. Ingen kan leverera en lösning som gör att kriget upphör. Men varje person kan säga något som kan lösa praktiska frågor eller säga något som dämpar oron och stärker viljan att hjälpa till. Som en militärperson i Ukraina sa i TV igår: Tredje världskriget har redan börjat.

Varje dag och natt sker fruktansvärda krigshandlingar som kan kallas krigsbrott i Rysslands anfallskrig mot Ukraina. President Volodymyr Zelenskyy använder ordet folkmord, genocide i sina tal på engelska till utlandet. Många kommentarer har gjorts om Putins psyke som grundar sig på hans sjukligt grymma natur och handlingar. Men än har inte några genombrott i analysen gjorts som det ser ut för närvarande.

Under tiden har jag som skriver detta iakttagit hans yttre beteende i olika sammanhang, inte minst i hans framträdanden vid möten med andra statschefer på besök i Kreml eller vid officiella framträdanden med inhemsk publik. Alltså inte när han försöker imponera med bar överkropp ridande barbacka eller gå en match i teekwondo iförd sitt svarta bälte, som han skändligen fått ta av sig efter petning som hedersordförande internationella judoförbundet. Jag tänker heller inte på hans simturer i iskalla vatten. Nej, en situation som utspelas praktiskt taget varje dag när han går sin karaktäristiska förbipassering inför åskådarnas granskande men underdåniga blickar. Han svänger stort med sin ena arm medan den andra inte får göra sin motsvarande pendelrörelse. Det är här som problemet med den lite för stora kavajen blir synligt. Jag har tänkt i åratal på varför i hela friden måste han bära en för stor kavaj med för långa ärmar. Kavajen kan passa någon med större kroppshydda och längre armar (inte ärmar). Har han komplex för att vara i kortaste laget för att motsvara bilden av en karlakarl? Har har intalat skräddaren att han visst kan bära en större storlek än vad skräddaren ville föreslå? Här kan hans gång och hållning i stillastående förklaras. Om man tittar noga så hivar han bålen och axlarna lite upp och ned för att fylla kavajen.

Ett storleksproblem visar sig också när han sätter sig i sin pampiga länstol vid det aslånga konferensbordet. Då uppstår också microrörelser för att bli vän med den lite för stora stolen.

Är svensk EU-strategi som rymmer försvarsfrågan ett fegt eller klokt val? Det är fegt av nödvändighet för att söka undvika destabilisering. Termen destabilisering har fått ett visst förklaringsvärde när försvarsminister och statsminister sökt kommentera en oerhört svår fråga.

Med eftertankens friska klarhet kommer också en ekonomisk dimension som handlar om svensk försvarsbudget. Hittills har löften ställts ut som ingen satt siffror på för ställningstaganden. Målet kallas ofta försvarsförmåga som faktiskt är begripligt. Begreppet har bl.a med effektivitet att göra, att få ”mer pang för pengarna” som en tidigare ÖB uttryckte saken.

Idén med försvarsåtaganden genom EU passar väl för en f.d finansminister. Om valet gäller NATO kan de ekonomiska kraven bli högre och dyrare. Att använda EU kan vara en bättre ekonomisk lösning samtidigt som att känselspröten mot Putin ger sina signaler.

En fördjupad syn på EU-samarbetet har förts fram offentligt idag av Sveriges statsminister Magdalena Andersson. Tolkning av EU-fördraget leder fram till att om en medlem blir utsatt för väpnat angrepp så ska andra medlemsländer komma till undsättning med ”alla till buds stående medel”. Detta ska givetvis inte bara gälla Sverige, utan även Finland och alla andra EU-länder.

En intressant vidareutveckling, som ingen statschef eller regeringschef vågar uttala idag, är att ett framtida nytt medlemsland som Ukraina kan uppnå samma status som EU-medlem när anfallskriget från Ryssland är över och tiden är inne för fred. Denna ordning kan bli lättare att ta till sig för en ny framtida regim i den Ryska federationen jämfört med att Sverige och Finland söker medlemsskap i NATO.

Framtiden får utvisa om det i framtiden blir en sammanslagning mellan NATO och EU med avseende på försvar för att möta Kina och Ryssland med respektive vasallstater som kan tänkas gå samman. Försvarsallianserna är redan skräckinjagande. Med större och större block ökar undergångsstämningen. Finns en radikalt annan ordning som medför nedrustning och fred på jorden?

Norrtälje, Umeå, Lycksele, Karlskoga och Kalmar är några av de kommuner som har beslutat lämna sina vänorter. Många andra har inte väckt frågan för beslut i kommunfullmäktige.

Luleå kommun velar genom att försöka göra både och. Där vill man kalla det för att ”pausa” istället för att bryta eller avsluta. Sådana varianter skapar en otydlig situation. Vad tänker kontaktpersonerna på den ryska sidan?

Eftersom censur och hårda restriktioner i Ryssland omöjliggör den fria spridningen av information är det viktigt att anpassa åtgärderna i hopp om att ryska folket ska få veta att anfallskriget mot Ukraina pågår för fullt. Det gäller också att de svenska kommunerna som väljer att avsluta vänortsamverkan anstränger sig att kommunicera beslutets rätta orsaker kommer fram till den ryska parten. Till exempel har Twitter blockerats för att förhindra att sanningen ska komma fram.

Idag har utbildningsministern Anna Ekström (S) uppmanat alla universitet och högskolor att bryta med institutioner i Ryssland och Belarus.

Man frågar sig varför inte det har skett tidigare. Dessutom borde besluten ligga på institution eller på universitet/högskola. Det skulle ha demokratiska fördelar att delegera sådana beslut. Är vi rädda för missbruk och godtycke? Är politiker rädda att upprorsstämningarna från 1968 kommer tillbaka? Att kupper kan komma att genomföras, så att brytning skulle kunna beslutas med vilka som helst som Ivy Leauge i USA? Självfallet ska besluten kunna överklagas.

En nyordning i dessa avseenden skulle inte bidra till studiero. Dock skulle demokratiska framsteg kunna ske. Nackdelen med aktuellt beslut att bryta med Ryssland och Belarus är att förvirring kan uppstå som inte är produktivt i relation till målet, att stödja demokratiska krafter i länderna som vill stoppa kriget i Ukraina. Det kommer också att bli svårt att skilja på institution och individ. Många, på båda sidor, kommer att strunta i uppmaningen och upprätthålla kontakter som man själv tycker och vill. Relationer mellan individer kommer troligen att bestå. Individer söker nya vägar. Allt detta kan leda till att sanktioner mot statsledningen kan försvagas på området högre utbildning och forskning.

Efter Rysslands fem dagars anfallskrig mot Ukraina har Tyskalnd startat en omprövning av energipolitiken. Tre kärnkraftverk kan komma att behållas. Bortall av gas kan ersättas med flytande gas från USA. Kolkraftverken kan ges förlängd livslängd.

Den nya nättidningen Bulletin har snabbt undersökt Tysklands motåtgärder på energiområdet. Så snabbt att bokstäverna har dansat jenka, ”TYSKLAND OPPNAR FOR FORTSATT KRANKRAFT” skall vara ”kärnkraft”. Stavfel är bara goda tecken mitt i allt elände med lidande och som Putin orsakar.

Västs strateger har varit fult upptagna med att bedöma risker med världskrig. En skillnad mot Kuba-krisen är att Satan denna gång har ett stort antal höga beslutfattare som motståndare på andra sidan förhandlingsbordet. 1962 var det endast några få på vardera sidan telefonlinjen, Kennedy med rådgivare respektive Chrustjov med rådgivare. Vad innebär det för förhandlingen om krig, liv och död? Putin sitter ensam på ena sidan, på andra sidan sitter ett stort antal ansikten, regeringschefer och höga befattningshavare i EU och NATO. Och Ukrainas statsledning.

Kan det vara så att en person som Putin kan maximera sina hatkänslor genom att hota en hel grupp av ledare? Att krossa världens högsta leda i grupp. Är då den enklaste, självklara och logiska åtgärden att utlösa ett kärnvapenkrig? Tilläggas ska att Ryssland har säkerhetssteg för användning av kärnvapen. Putin kan inte själv besluta att ”trycka på knappen”.

Det kan medges att frågeformuleringen är naiv, en stark förenkling av något som är ofattbart komplicerat. Men det är ändå ett steg för att söka analysera Putins mentalitet, mer än att beskriva honom som skvatt galen, mentalt otillräknelig. I denna förhandling är risken för kärnvapenkrig betydande, större än risken när det stod mellan bara två beslutsfattare, Kennedy och Chrustjov. En av många tänkbara förklaringar är att den här gången har en lång process av känsloyttringar utspelats mellan beslutsfattare, där nu skeppen är brända för en väg tillbaka.

Inslaget är från onsdagen den 23 februari och har sänts även idag fredagen den 25 februari.