Kategori: Övrigt

HM har tillsammans med Ikea startat utveckling för snar produktionsstart av textil baserad på skogsråvara. Bakgrunden är stigande problem med bomullsproduktion. Detta är väl känt sedan decennier bland medvetna konsumenter och medlemmar i t.ex naturskyddsföreningar.

Kommer utveckling och byte av råvara att kunna överbrygga problemen? Det kan mycket väl bli en världsomspännande kris i produktionen p.g.a brist på råvara, en kris som kommer att förstärkas av restriktioner för att skydda global vattenförsörjning. Om utvecklingsarbetet med en ny fiber för textil kommer konkurrensen om skogsråvara att öka, samtidigt som omställningen från tidningspapper till råvara till förädlade pappersprodukter pågår, främst hygienprodukter och förpackningar. Huruvida omställning i användning av skogsråvara kommer att gynna Sverige är ovisst. Utvecklingen är till stor del i händerna på globala företag som t.ex HM och Ikea.

När en ny ideell fond dyker upp, som Regnbågsfonden i samband med Stockholm Pride, verkar det vara något alldeles självklart. Med galjonsfigurer som Mark Levengood och Jonas Gardell sitter budskapet som en smäck. Namnet och budskapet smälter samman till – Regnbågsfonden. I Aftonbladets livesändning idag gjordes en intervju med galjonsfigurerna med korta och präktiga uttalanden. Där det bakomliggande problemet med diskriminering är ytterst angeläget och kräver mycket mer än festivalstämning. I samma Pride-tåg gjorde Aftonbladet korta intervjuer med partiledare som hade likartade och fördömande kommentarer om Björn Söders (SD) plumpa uttalande om en koppling mellan pedofili och Stockholm Pride. SD har skyndat sig att släppa ett tilläggsmeddelande, att kritiken bara gäller organisationen Stockholm Pride, inte HBQT-personerna. Denna diskussion riskerar att rinna ut i sanden. Om man istället ska söka efter organisationer som får utbyte genom att öka sitt kapital idag den 5 augusti 2023, så är det Stockholm Pride som sådan och Regnbågsfonden som inhöstar både verkligt och symboliskt kapital. Där har partierna mycket att lära i kommunikationskonstens underbara värld.

AI har blivit ett medel att värdera framträdande exponenter för postmodernitet genom granskning av talespersonernas egna uttalanden eller pådyvlade uppfattningar om det nya undret för mänskligheten. AI har blivit ett område för överdrivna förväntningar lika väl som för underskattning av möjligheter. Ungefär som det ofta har varit i historien, som med it-teknik och genteknik. Allt detta behöver inte vara förvånande, likväl utmanande för granskning. För många kan det vara en lisa att ta del av kända personers försök att gjuta olja på vågorna. Ett exempel är idéhistorikern Sverker Sörlins uttalande i Dagens Nyheter den 28 juli på frågan: ”Använder du Chat GPT och till vad? –Jag har lyssnat till så många som prövat Chat GPT att jag inte, än så länge, fått någon lust att pröva själv.” Vi kan utgå från att Sverker Sörlin har ett jämförelsematerial utöver det vanliga. Andra personer skulle kanske komma fram till motsatsen genom att låta sig utsättas för Chat GPT med en behaglig rysning att få uppleva något primitivt, som stora delar av akademien och världen redan bedömt kommer att bli något stort och epokgörande. Som när nördar och allmänhet gjorde sina första lärospån på internet med world wide web.

En genväg till förståelse kan bli att hålla span på hur skeptiker till AI förhåller sig istället för att falla för dåraktiga framtidsbedömningar. Då riskerar du inte att tappa fotfästet i en föränderlig värld.

Lars Vilks tvingas från sin himmel åse att rondellhundarna inte finns med. Orsaken sägs vara att uställarna inte mäktar med att lösa säkerhetsfrågorna. Tragiskt med tanke på yttrandefriheten. Men visst kan man förstå bevekelsegrunden hos arrangören. Hundarna lär ska ersättas med inramade tomma ytor. Ett uttryck som alls inte är på Vilks egen nivå. Framförallt kan intresserade glädjas över att en utställning äger rum som kan ge möjligheter att reflektera över hans originalitet genom löftet att ge ett mycket brett val av verk. Mycket som visas för första gången. Det får bli inköp av utställningskatalogen i väntan på besök i Höganäs.

Min förra artikel var blåögd. Efterkrigstidens alliansfrihet kombinerad med hemliga avtal kan inte kopieras. Då hade Sverige hemliga avtal med Väst, men också på flera nivåer i Sveriges ledning, som Bo Theutenberg berättat om diplomatins roll som ansågs vara ett kryperi till Sovjet.

Theutenberg, Bo J, Dagbok från UD Vol. 2 Men hur började det då? : neutraliteten – NATO : i kommunismens Moskva – KGB (1962-1976), Stockholm Institute of International Law Arbitration and Conciliation, Skara, 2014

Dagligen hörs om nya hinder i Turkiets ratificeringsprocess av Sverige som medlem i Nato. Senast har parlamentsledamöter krävt avslag för Sverige. Med en druckens envishet upprepas i Sverige Erdogans löfte ”As soon as possible”. Fler och fler börjar inse att det är lika oklart som svaret på frågan: Hur långt är ett snöre? Behöver segdragandet på obeständ tid medföra nackdelar? Finns rentav fördelar i detta? Nästan alla länder som godkänt Sverige torde ställa upp solidariskt med Sveige i händelse av krigshot. Sveriges försvarsledning torde kunna bedöma utsikterna, men utan att i detalj offentliggöra bedömningens innehåll. Det gick ju bra med hemliga avtal under kalla kriget och därefter.

President Erdogan drar medvetet ut på tiden för ratificering av Sveriges medlemskap i Nato. Det ser för närvarande ut som att behandlingen i parlamentet dröjer till hösten, september–oktober eller längre. Ett motiv är att säkerställa stöd från USA och Biden. F16-plan till Turkiet är en nyckelfråga. Ryssland har förklarat att det är liktydigt med införande av kärnvapen. Förseningen av ratificering, som av allt att döma har varit planerad av Turkiet, kan mycket väl komma att vävas in i kommande valprocess av president i USA. Det kan medföra ytterligare försening. Om Republikanerna vinner över Demokraterna kan nya inspel komma både från USA och Turkiet.

Risk för försening med flera år lades fram den 30 juni av Lars Bern före Nato:s toppmötet i Vilnius den 10–12 juli.

Petter Larsson har behandlat några av de allvarligaste problemen med Erdogan och Turkiet. Att vara för ett Nato-medlemskap får inte medföra att kritiken mattas. Det kan eventuellt ge Erdogan nya uppslag för utpressning. Det måste vi ta i så fall. Vi måste leva upp till vår självbild av att vara rättskaffens hedersprickar. Plats för självprövning således. Det är nu vi ska dra nytta av den stora tyngden av samhällskritik som odlats utan att ha motstånd som är tillräckligt utmanande.

Ta folkmordet av det armeniska folket! Här finns underlag för att dra förnekarna (bl.a Erdogan) i smutsen. Okej då, den stinkande skiten. Att nu ta upp den frågan i den förljugna processen kommer att väcka anstöt och nya förnekanden.

Processen med Sveriges medlemskap i Nato är inte klar idag i Vilnius. Kommentarer har fällts av många i regeringen och närstående till regeringen. De har ansträngt sig för att ge positiva kommentarer, liksom även generalsekreteraren Stoltenberg. Det förväntas av dem. En underton har kunnat märkas, att alla dessa inte är övertygade om att avtalet med Türkiye kommer att ratificeras av turkiska parlamentet så snart som möjligt.

Istället finns anledning befara att Erdogan kommer att dra ut på processen på obestämd tid för att kunna ställa ytterligare krav på Sverige där allmänheten får begränsad eller ingen insyn alls. Risken är nu att Sverige kommer att få göra stora uppoffringar och avsteg. Sverige kommer också att användas som gisslan i EU-förhandlingar för Türkiye. Erdogan har ett förhandlingsläge som kan leda till långtgående krav som NATO och EU tvingas acceptera.

Pessimismen har brett ut sig i en tid med kraftig inflation, bostadsbrist, skenande energikostnader och gängkriminalitet. Det får ändå antas att för många har det handlat om en jämförelse med en lång period som varit uppumpad med konstlade medel, nollränta och ljusblå förväntningar på livets goda. Hur svårt blir det nu att anpassa sig till ökade levnadskostnader och ojämlika förhållanden? Förändringarna har troligen inte trängt in hos stora delar av befolkningen. Kommande ”konsumtionsår” kommer att bli tuffa för det stora flertalet. Vilken förmåga har flertalet medborgare att anpassa sina levnadsvanor?

Ett förhållande som nästan aldrig diskuteras är dubbelboendet med dubbla kostnader. Hur svårt är det att avstå från fritidshus i Sverige, utlandsresor med dyra hotell. En liten fraktion av befolkningen har trippelboende och multiboende. Som det varit har inte nedbantning prövats i familjerna. Särbos uppehåller var sin bostad, resurser som kanske kan halveras. Många har en längtan att åtminstone en del av året bo någon annanstans. Varför kan man inte ta upp traditioner med friluftsliv och boende på vandrarhem och tält? Att leka nomader.

Att försöka bli nomader i sitt tänkande och boende skapar möjligheter att lätta på trycket av ett inrutat liv. Här ska inte bortses från att vi har nomader som ofta blivit tvingade till ett nomadiserande liv som uteliggare.