Kategori: Övrigt

I bedömningen av krigsrisk för Sverige finns diametralt olika uppfattningar. I civilsamhället finns företrädare för noll krigsrisk med motiveringen att Ryssland inte har något att vinna på att öppna en ny front mot Skandinavien. Det rationella skälet är att Ryssland har fullt engagemang i kriget mot Ukraina både på kort sikt och på lång sikt för att säkra sina gränser västerut. Under den årligt återkommande rikskonferensen i Sälen, Folk och försvar fanns flera företrädare för försvarsmakten och staten som pekade på ökad krigsrisk, och att ansträngningar måste göras för att påskynda stärkandet av försvarsmakten och civilförsvaret. Några konkreta belägg framfördes inte. Åhörarna förväntas ta till sig varningar från professionella bedömare. Beläggen för ökad krigsrisk kan inte offentliggöras på grund av sekretess. Det räcker med att hänvisa till pågående signalspaning och andra underrättelser för att krigsrisken ska få en alltmer uppfordrande verkan för ökade försvarsinsatser.

Mänsklig reaktion på experternas uttalanden och antydningar leder till krav på ökade försvarsinsatser. Summan av intrycken är att krigsrisken har ökat för Sverige. Hjärntvätt av svenska folket!

Göran Person har meddelat att han inte ställer upp till omval som ordförande i LKAB, enligt Dagens Industri. Han avgår i april 2024. Spekulationerna om efterträdare pekar på Anders Borg, fd. finansminister. Persson har sagt att han stannar som ordförande i Swedbank. Varför väljer Persson Swedbank framför LKAB? Har han fått kalla fötter för risken att ’Gröna omställningen’ blir ett misslyckande? Ett nytt Stålverk 80? Har valet med risken för kollaps i ’Gröna omställningen’ att göra? Och med eftermälet i historieböckerna? Borg löper i princip samma risk som Persson skulle göra, men har inte lika mycket att förlora i termer av celebritet. Dessutom torde Borg ha väl så goda kvalifikationer för posten som ordförande i LKAB som har central betydelse för ’Gröna omställningen’. LKAB:s styrning är en nödvändig men inte tillräcklig förutsättning för helheten och framgången. Det finns faror som lurar som gör att allt kan gå om intet.

Från haveriet i Sundbyberg har Andersson Company AB inte tagit sitt ansvar att rapportera. VD har kallat det för detaljer och att han inte vill gå närmare in på journalisternas frågor. Rättsmedicinare har idag meddelat att de fem förolyckades kroppar var så skadade av fallet (20 meter) att undersökningen måste göras klar att fastställa deras identitet. Under tiden finns risken att anhöriga till fem personer lever i ovisshet om det inträffade, såvida inte arbetskamrater har kunnat ta bördan att lämna dödsbud.

Andra omständigheter har framkommit under dagen, onsdag. Det sägs att en sjätte person också fanns med i hissen, som sägs ha hoppat av och lyckats rädda livet. Det sägs också att bultar har saknats i åtminstone en av sektionerna efter montering.

Beslut att inte gå ut med information förrän den är säkerställd ska respekteras. Frågan är dock vem eller vilka som ska göra bedömningen när information kan meddelas och av vem, Alimak eller Andersson Company, eller båda. Att övervältra ansvaret på någon annan part som t.ex Arbetsmiljöverket är inte rätt.

Ett tänkvärt uttalande 7 november av en ukrainsk säkerhetsperson stämmer till eftertanke. Hens budskap är att Sverige redan befinner sig i krig, utan att vi talar om vårt tillstånd som krig. Angriparen är Ryssland, möjligen också andra stater. Vi hör dagligen om säkerhetsproblem som gäller eller berör Sverige. Det gäller således att dra slutsatser, något som vi varit obenägna att göra. Sabotage och störningar mot infrastruktur, civilsamhälle och försvar har avsikter och ursprung från aktörer i andra länder. Problemen är inte tillkomna av en slump eller som försöksverksamhet mot Sverige.

Många har förmodligen redan insett att det finns onda makter med bestämda onda avsikter. Hur aktörerna kan spåras och följas är något för säkerhetsexperter att uttala sig om. En fråga för statsmakten och försvarsledningen är huruvida hela befolkningen ska göras medveten om sakernas tillstånd. Hittills har det varit påfallande tyst.

Lycklig var den tid när de stora författarna berättade om de norrländska landskapens människor, natur och djur. Nu är nästan alla gamla gudar borta, men deras verk lever kvar. Alla är säkert inte nöjda med hur deras namn används. Sara roterar i graven kan man tro. Att utan tanke fläska på med kändisnamnet på Skellefteås kulturhus kan knappast komma att bli sustainable som det heter på klimatengelska. Ägaren SBB med före detta sossepampen som gjorde upp med den nästan lika store sossepampen i Skellefteå har inte förvaltat sitt pund väl. SBB är konkursmässigt med sitt bestånd av f.d offentliga byggnader, bland annat flera hundra skolbyggnader.

Norrland behöver nya röster. Riksdagen har beslutat att avskaffa tidningsstödet. Hur det kommer att slå i Norrland återstår att se.

Från brunt till grönt

Bedömning av satsningarna på fossilfritt stål i Norrland utifrån ett teknik- och marknadsperspektiv

Författare: Ekon.dr David Sundén, Lakeville

Länk till nedladdning av pdf

Rapporten har redan skapat styv kuling i finans- och politikvärlden. Efter all påverkan av klimatfrågan är rapporten avgörande för framtiden i svensk klimat- och näringspolitik. I praktiken påverkas allt. Här kan man vara lika kategorisk som i diskussionen om AI- artificiell intelligens. När man försöker rapportera om stora frågor för framtiden har diskussonen blivit alltmer kategorisk. Inget finlir, inget å ena sidan å andra sidan, nu är det ofta antingen eller. När det gäller omställningen från brunt till grönt finns inga mellanlägen. Det är det som pekar på oerhört stora risker med omställningen, ofta kallad klimatomställningen, eller gröna omställningen.

”Framtidsfabriken” är ett tema som tidningen Norran och tre andra tidningar i Norr Media har etablerat. En troskyldig satsning av en tidning som kämpar för sin överlevnad. Tidningens ägare och redaktionsledning satsar allt på att framtiden finns i utveckling av fossilfritt stål, vindkraft och utvinning av energi i andra former. Och sekundär expansion i tidigare ej skådad omfattning. Även andra media som Dagens Industri har hoppat på tåget för en ny framtid där investerare ges stor frihet att bygga en ny ekonomisk struktur och framtid för Norrland.

Det har visat sig att kritiska röster mot att de stora investerarna inte ges utrymme. Kinesiska bolag har erövrat en marknad som kan vara skadlig för svenska intressen. Globalt kapital har fått stort inflytande i vindkraft, gruvnäring, fastigheter och techindustri.

Ett sätt att fronta koloniseringen är att ta uppslag från trosviss rapportering i media som tok-satsar under täckmantel av grön ekonomi och elektrifiering.

Läs artikel i Norran.se

Konflikten mellan Israel och Hamas är förödande. Tillhör du dem som försöker skipa rättvisa? Eller är du mer intresserad av att få konflikten så väl belyst som möjligt för att kanske ändå leva vidare i ovisshet? I Lund finns ett rad forskare som ägnat sig åt konflikten i Mellanöstern som exploderat på nytt.

Grattis Jon Fosse till Nobelpriset! Lovorden har strömmat i hela världen, i alla media som bevakar och rapporterar kultur. På publiken framstår beslutet som ett val av kultureliten genom Svenska Akademien, höjd över oss vanliga bokläsare och mediakonsumenter. Den här gången ska dock SR:s Gunnar Bolin och hans producent få ett särskilt tack för att ha lyft fram en nyckelperson som inte är medlem i Akademien, nämligen Berit Gullberg. Passande nog har hennes bok släppts i perfekt koordination.

I boken berättas om teaterförlaget som skapat förutsättningar för framgången. PR i den högre skolan, utan vilket Akademien inte skulle kunna verka som den gör.

Programmet är omdebatterat pga. sin brist på vetenskaplighet men övermått av flummighet. Här en metafor i debatten om klimatkompensation:

…skeppet läcker med vatten och har gjort det väldigt, väldigt länge. Kan vi också få tömma ut lite vatten under tiden vi håller på att laga läckan?

Vad har detta med klimatkompensation på vetenskaplig grund att göra?