Kategori: Övrigt

Jag tackar min skapare varje dag för att jag inte hängett mig åt sociala medier. Understundom kollar jag, ibland hur personer i min bekantskapskrets jobbar för att ha något att säga på Facebook och andra sociala medier. Någon börjar med ett inlägg, eventuellt med en bild eller video. Pliktskyldigast kommer skocken av medlemmar i familjekretsen eller i en något vidare bekantskapskrets med sina berömmande men ack så meningslösa kommentarer. Det handlar egentligen om att se till att få fortsätta tillhöra en krets. Sällan kommer kommentarer med kvalitet eller något som får en att ens höja ögonbrynen. 

Därför kommer SvD med ett välkommet varningens pekfinger som stämmer till eftertanke.

Mattias Svensson, SvD idag 29 juni 2025

Men ingen utvecklar it-kompetens av att sitta i timmar framför Youtube och Snapchat, eller vinner överlägsen sakkunskap av att debattera i sociala medier. Vi har gått från deltagande, decentraliserade producenter till väl omhändertagna konsumenter, från nördar till nöjda.

Tvivelsutan har krigen skakat om begreppen hos världsopinionen. En dimension är västvärldens, även i Sverige och i svenskarna och uppfattningen om Israel och Palestina. De militära insatserna från Israel mot Gaza har gjort att den öppet kritiska hållningen mot Israel och därmed judarna har passerat en gräns för vad som är förkastligt. Dödandet genom avsiktlig beskjutning av oskyldiga män som varit sysselsatta med att hämta mat och andra förnödenheter har skakat om världsopinionen. Rapporter med vittnesbörd från israeliska soldater har gett trovärdighet. Dessa och andra krigsbrott kan ha sprängt fördämningarna för vad som får sägas. Lars Bern, välkänd debattör har använt ett begrepp som övermänniskor i kommentarer om Israels krigföring i Gaza och även Iran. Bern ställer frågan om staten Israel ser sig som ett land för övermänniskor med rätt att mörda människor av annan etnicitet. 

Fältet har öppnats ytterligare för judehat. Hatet mot islam och islamister är sedan länge i full utbredning. Det sker gradvis på ett disciplinerat sätt. När släpps fördämningarna helt i hatet av den andre?

Världspolitik är ett ord som gärna tillgrips vid försök att gå utanför vardagen. Omvälvande förändringar sker och mer kan förväntas efter utspel från makthavare i de stora maktcentra. Det har gått slentrian i att tala om EU, USA och numera också sammanslutningen BRICS. Sammanslutningarna FN, G7-länderna finns kvar. En betydande potential finns kvar i det faktum att sammanslutningarna inte är helt välkända hos alla individer och företag/organisationer som kan sägas vara inneslutna. Samma paradox gäller för Bilderberggruppen som är en självutnämnd klubb med växande anspråk på herravälde utan prut. Vem fan har bett om eller upplåtit planeten till åldrande män för ännu en grupp med tal om världsherravälde. Media verkar ha obegränsad respekt för åldrade män som färdas i privatjet och ägnar sig åt stora tankar, inte nödvändigtvis bra tankar för fler än de själva. Vad som kännetecknar alla dessa fenomen är ökande osäkerhet och oförutsägbarhet. Det hade varit spännande med djärva idéer men det stannar inte med idéer. USA:s president kommer oavbrutet med häpnadsväckande påståenden om hans och USA:s förmåga att chocka världsordningen. Grönland till USA, Kanade till USA, fred mellan Putin och Ukraina på några dagar, fred i Mellanöstern och flera påståenden som gett falska förhoppningar, lika falska som alkemistens löften om att tillverka guld. Frågan är: vad kommer härnäst? Hur kan Trump skada de nordiska länderna? När kommer idéer om folkförflyttningar som Stalin hade. Sossarna i Sverige har tagit intryck med sina förslag om blandade miljöer för migranter i Sverige. Inte samma grader av grymhet som Stalin hade, likväl tanklöst så det förslår. Folk med vettet i behåll tog död på Magdas förslag genom att föreslå flytt av Magda och andra i sosseadeln till s.k. utanförskapsområden. 

Ja, man förlorar sig lätt i destruktiva tankar av att höra och se makthavares desperata utspel som kan drabba folket som inte vill något annat än att leva ett alldeles vanligt liv. Det var också budskapet från Jimmie Åkesson i sitt tal under Almedalsveckan. Men även här finns det anledning att vara kritisk. Ska det vara omöjligt att tala om ambitioner i livet?  

Händelseutvecklingen sedan Trumps tillträde har visat att den nya presidentadministrationen har gjort utspel som chockerat en hel värld med sin oförutsägbarhet och sina överträdelser av USA:s lagar och internationell rätt. Kriget mot Iran har beslutats av presidenten själv utan kongressens godkännande. Då finns anledning att befara andra stora beslut efter presidentens eget huvud. Annektering eller kontroll i någon form av Grönland kan bli ett kommande beslut. Danmark har redan avvisat tanken att Grönland ska tillhöra USA. Om det ändå kommer att ske hamnar övriga nordiska länder i en ohållbar situation. 

Därför är det bättre att stämma i bäcken och inte i ån. Hur detta ska utformas är en outredd fråga, men behöver inte ske kollektivt med de nordiska länderna. Stora avsteg från samarbete med EU kommer sannolikt att kraftigt försvåra samarbetet med länderna i EU. Men det vore ännu värre om USA ensidigt skapar dominans över de nordiska länderna och de baltiska unga demokratierna. Det blir ett mycket svårt beslut att utträda från EU och försvarspakten med USA med sina baser i Norden. Men vi måste böra processen nu om USA vidhåller sin rätt att bedriva världspolitik som utformas av Trump personligen med rekrytering av ledande personer efter eget skön.

Diskursen med korta utspel är troligen den största av alla nu pågående. Troligen också den mest kortlivade i sina enskilda uttryck. Effekten av utspel formulerat som one liner kan bli hög. Tänk bara på Make America Great Again. En slogan som tidigare presidenten Richard Nixon införde. President Trump använder slogans, oneliners och kortfattade kryptiska hot. Ett helt batteri av halvkvädna utspel således. Men nu också anfall med lidande och död i ett tredje världskrig.

Här på denna gudsförgätna plats – förort till Stockholm – ansluter jag mig till dem som anser att vi befinner oss i ett 3:e världskrig. Händelserna i Mellanöstern har medfört en eskalering som vi i det längsta hoppats skulle utebli. Så länge som mullorna i Iran har domedagsvapen och förtryck av folket finns inget hopp längre. Men Iran har haft revolution under tidigare regimer, så än är inte slutet nått. När jag skriver detta som i hög grad handlar om de största och värsta makthavarna kommer tanken på det ständigt pågående folkmordet i Gaza. Idag kom rapport om en nära förestående massdöd av såväl barn som spädbarn p.g.a brist på adekvat livsuppehållande näring. Spädbarnen kan inte äta nötkräm som de större barnen utan måste ha modersmjölkersättning. Det finns inte tillgängligt inom den knappa tidsmarginal som särskilt spädbarnen har. I det sammanhanget känns det som ett svek att ägna någon tid alls till försök att analysera världskrigets utbredning till nya länder och kontinenter. När kommer Kina in på Rysslands sida och Asiens alla andra krigiska länder? 

Aktivist och aktivism har blivit fula ord. Så är det i akademin, som Academic Rights Watch till exempel. Grundaren och eldsjälen är filosof, professor i  Lund. Hans bevakningar  och betraktelser är sakliga och välformulerade. Men aktivism är ett rött skynke för honom. Han är konsekvent i sitt fördömande av aktivism. Lika stadig som i andras fördömanden av kommunism. En så framstående filosof skulle öva sig i att tränga djupt i fördelar och nackdelar med aktivism, gärna tillämpat på aktivism. Kanske aktivism inom akademin. Den tankekraft som finns inom akademin kunde användas för samhällskritik där upplevda gränser för aktivism överskrids för en dag. Vilken rysare!

Aktivister kan ha uttrycksmedel som finns i samhället utan att vara stringenta akademiker med filosofisk bildning. Det är motbjudande att utestänga en stor del av samhällets aktiva tänkare som vill gå till handling och att uppmana andra till samma sak. Förutsättningar måste vara förbud mot våld och kränkning av mänskliga rättigheter. Det är något som är svårt att hålla. Det har historien visat. Men också aktivistfria aktiviteter (sic!) kan gå emot humanismens ideal.

I dagens webbtidning slår man ett slag för att äga lägenhet i Albanien. Varför gör Aftonbladet detta säljande reportage? Är det ett kompisupplägg för anställda med affärsvänner?Är detta ett ämne för Aftonbladet? Lockelserna med Medelhavet är en naturkraft på nordbor. Lockelsen att äga en lägenhet smakfullt inredd som i SvD Perfect guide är stark. Här kan man tala om begär att ha något tjusigt som gör att en 3:a med utsikt över havet ska kännas som motsvarande i Stockholm eller Båstad. Samma vitkalkade väggar, samma semiantika mattor, samma prydnadsföremål men också det inköpt för en spottstyver. Lättlurad under- och medelklass som vill komma upp sig i livets grottekvarn. Hade bostaden funnits i Stockholm hade den kostat mellan 5–10 miljoner kronor. I Albaniens attraktiva havsnära områden kostar bostaden på tre rum inredd med modernt bjäfs kanske 1–2 milj kronor. Men svarthandlare göre sig ej besvär. Pengarna måste överföras via bank.

Det är lätt att hemfalla åt nationalistiska känslor när jämförelser görs mellan semesterparadis vid Medelhavet med ödegårdar i Lappland. Nog känns det mer spännande att skaka liv i en ödegård i Norrland. Där finns fina gårdar som kan återfå sin forna glans. Men det finns en skillnad, nämligen att Albanien sedan länge har gjort sig fritt från världens  strängaste kommunistdiktatur. I Norrland får man fortfarande tampas med kvardröjande sossemakthavare. 

PS. Aftonbladet och Svenska Dagbladet med Perfect gudie har samma ägare, norska Shipsted.

Bilderberggruppen, ja det är dom som träffas en gång per år på hotell i någon storstad. Förmodligen får dom ett billigt rumspris eftersom de är många och stannar över ett veckoslut. Men vad gör dom mer än äter och sover? Dom är visst bjudna till bröderna
Wallenberg för middag på Täcka udden. Då slipper dom kostnaden för en måltid på Grand Hotêl. Men bussresan till och från får dom visst stå för själva. Ja visst är det fint att Sverige har så pass mark att rekognosera före annektering av globalisterna.

Klartänkande storsvenska journalister i storstadspressen har fått lufta sitt hån mot Greta Thunberg i hennes avancemang sjövägen mot Israel. Visst kan det ligga mycket i det, men glöm inte att Greta är idol i många lager! Att håna demonstranter är en gammal och väl utövad gren i borgarklassen. Tänk bara på hånet av Vietnam-demonstranter!  Det hette att så kunde man inte påverka något. Inget kunde vara mer fel! Uthålliga demonstranter lyckades skapa ett motstånd till Vietnamkriget efter åratal av demonstrationer utan att tillgripa våld och utan prestige. 

Greta har bidragit genom att skapa uppmärksamhet med rekordstor hävstångseffekt. Låt vara att hon gjort sig till tolk för huvudlösa idéer om naturvetenskapliga samband, men diskussionens vågor har sannerligen böljat. Nu är det aktivistbåten med Greta på väg till Gaza som får havets vågor att mullra.

PS Israel har inte oväntat ingripit för att shanghaja Greta och de andra idealisterna.