FRÅGA till AI: Hur bidra till fred i Mellanöstern?


Om målet är att faktiskt bidra till fred i Mellanöstern, snarare än att bara ta ställning för den ena sidan, skulle jag dela upp det i fyra nivåer: omedelbart våldsstopp, humanitärt stöd, säkerhet och en politisk slutlösning.

1. Stöd ett varaktigt slut på kriget

Det viktigaste är att alla aktörer pressas att:

  • respektera folkrätten och skydda civila,
  • stoppa attacker mot civila,
  • frige kvarvarande gisslan,
  • avväpna Hamas och förhindra att Gaza används som bas för nya attacker,
  • säkerställa obehindrat humanitärt tillträde,
  • stoppa tvångsförflyttningar och andra åtgärder som omöjliggör en framtida fred.

Det är viktigt att inte göra stödet till civila beroende av vilken sida man sympatiserar med. Israeliska och palestinska civila måste ha samma principiella rätt till liv, säkerhet och värdighet.

2. Stöd humanitärt – men genom seriösa kanaler

För en privatperson är detta sannolikt det mest konkreta man kan göra.

Jag skulle prioritera etablerade aktörer som arbetar med exempelvis:

  • sjukvård
  • vatten och sanitet
  • mat
  • barn
  • flyktingar
  • återuppbyggnad
  • psykologiskt stöd.

Sverige har under 2026 fortsatt ett omfattande humanitärt stöd till Gaza och regionen; regeringen anger bland annat stöd via UNICEF, WFP, UNDP, ICRC och UNFPA. (Regeringskansliet)

3. Stöd en politisk lösning – inte bara ett vapenvilaavtal

Här tycker jag att den avgörande frågan är vad som ska komma efter vapnen.

En fungerande modell behöver enligt min bedömning innehålla:

Israel

  • rätt att existera som stat
  • säkerhet mot terrorism och raketattacker
  • säkerhet för den israeliska civilbefolkningen.

Palestinierna

  • rätt till självbestämmande
  • egen fungerande stat
  • frihet från ockupation och permanent militär kontroll
  • möjlighet till ekonomisk och social utveckling.

Det är därför tvåstatslösningen fortfarande är central i svensk och europeisk politik. Den svenska regeringen beskriver en förhandlad tvåstatslösning, grundad på folkrätten, som den hållbara vägen där Israel och Palestina kan leva sida vid sida. (Regeringskansliet)

4. Det svåra: skapa incitament för fred

Här tror jag att Sverige och EU kan göra mer än att bara uttala sig.

Man kan exempelvis kombinera:

Ekonomiskt stöd → politiska krav → säkerhetsgarantier → återuppbyggnad.

Palestinska institutioner som reformeras, bekämpar korruption och avstår från terrorism bör få omfattande stöd.

Samtidigt bör Israel erbjudas ekonomiskt och diplomatiskt stöd för en fredsprocess, men möta konkreta konsekvenser om man exempelvis fortsätter en bosättningspolitik som undergräver möjligheten till en palestinsk stat. Sverige har under 2026 redan drivit på för hårdare EU-åtgärder mot extremistiska bosättare och den illegala bosättningspolitiken. (Regeringskansliet)

Och en viktig princip

Jag skulle försöka undvika två förenklingar:

”Om Israel bara slutar slåss blir det fred.”

och

”Om Hamas bara besegras blir det fred.”

Ingen av dem räcker.

En varaktig fred kräver samtidigt israelisk säkerhet, palestinskt självbestämmande, fungerande palestinska institutioner, avväpning av terroristgrupper, territoriella och politiska kompromisser samt internationella garantier.

Det är också viktigt att inte låta konflikten importeras till Sverige genom antisemitism, islamofobi eller hot mot människor på grund av deras uppfattningar eller ursprung. Den svenska regeringen betonar uttryckligen att konflikten inte får leda till hat och hot i Sverige. (Regeringskansliet)

Vår kommentar: Det kan ses som ett personligt nederlag att ställa frågan om fred i Mellanöstern till AI. Sluta inte att tänka självständigt! Svaret genom AI är ändå ett stöd för kritiskt tänkande. Det behövs mer än någonsin i debatten inför valet den 13 september. Debatten handlar inte alltid om att söka fred utan om att söka fel i motståndarens politik. Partierna måste avkrävas förslag på vad som kan göras för att bidra till varaktig fred. Det kravet kan också ställas till alla debattörer.

FRÅGA till AI: Hur bidra till fred i Mellanöstern?

Om målet är att faktiskt bidra till fred i Mellanöstern, snarare än att bara ta ställning för den ena sidan, skulle jag dela upp det i fyra nivåer: omedelbart våldsstopp, humanitärt stöd, säkerhet och en politisk slutlösning.

1. Stöd ett varaktigt slut på kriget

Det viktigaste är att alla aktörer pressas att:

  • respektera folkrätten och skydda civila,
  • stoppa attacker mot civila,
  • frige kvarvarande gisslan,
  • avväpna Hamas och förhindra att Gaza används som bas för nya attacker,
  • säkerställa obehindrat humanitärt tillträde,
  • stoppa tvångsförflyttningar och andra åtgärder som omöjliggör en framtida fred.

Det är viktigt att inte göra stödet till civila beroende av vilken sida man sympatiserar med. Israeliska och palestinska civila måste ha samma principiella rätt till liv, säkerhet och värdighet.

2. Stöd humanitärt – men genom seriösa kanaler

För en privatperson är detta sannolikt det mest konkreta man kan göra.

Jag skulle prioritera etablerade aktörer som arbetar med exempelvis:

  • sjukvård
  • vatten och sanitet
  • mat
  • barn
  • flyktingar
  • återuppbyggnad
  • psykologiskt stöd.

Sverige har under 2026 fortsatt ett omfattande humanitärt stöd till Gaza och regionen; regeringen anger bland annat stöd via UNICEF, WFP, UNDP, ICRC och UNFPA. (Regeringskansliet)

3. Stöd en politisk lösning – inte bara ett vapenvilaavtal

Här tycker jag att den avgörande frågan är vad som ska komma efter vapnen.

En fungerande modell behöver enligt min bedömning innehålla:

Israel

  • rätt att existera som stat
  • säkerhet mot terrorism och raketattacker
  • säkerhet för den israeliska civilbefolkningen.

Palestinierna

  • rätt till självbestämmande
  • egen fungerande stat
  • frihet från ockupation och permanent militär kontroll
  • möjlighet till ekonomisk och social utveckling.

Det är därför tvåstatslösningen fortfarande är central i svensk och europeisk politik. Den svenska regeringen beskriver en förhandlad tvåstatslösning, grundad på folkrätten, som den hållbara vägen där Israel och Palestina kan leva sida vid sida. (Regeringskansliet)

4. Det svåra: skapa incitament för fred

Här tror jag att Sverige och EU kan göra mer än att bara uttala sig.

Man kan exempelvis kombinera:

Ekonomiskt stöd → politiska krav → säkerhetsgarantier → återuppbyggnad.

Palestinska institutioner som reformeras, bekämpar korruption och avstår från terrorism bör få omfattande stöd.

Samtidigt bör Israel erbjudas ekonomiskt och diplomatiskt stöd för en fredsprocess, men möta konkreta konsekvenser om man exempelvis fortsätter en bosättningspolitik som undergräver möjligheten till en palestinsk stat. Sverige har under 2026 redan drivit på för hårdare EU-åtgärder mot extremistiska bosättare och den illegala bosättningspolitiken. (Regeringskansliet)

Och en viktig princip

Jag skulle försöka undvika två förenklingar:

”Om Israel bara slutar slåss blir det fred.”

och

”Om Hamas bara besegras blir det fred.”

Ingen av dem räcker.

En varaktig fred kräver samtidigt israelisk säkerhet, palestinskt självbestämmande, fungerande palestinska institutioner, avväpning av terroristgrupper, territoriella och politiska kompromisser samt internationella garantier.

Det är också viktigt att inte låta konflikten importeras till Sverige genom antisemitism, islamofobi eller hot mot människor på grund av deras uppfattningar eller ursprung. Den svenska regeringen betonar uttryckligen att konflikten inte får leda till hat och hot i Sverige. (Regeringskansliet)


Kommentar: Det kan ses som ett personligt nederlag att ställa frågan om fred i Mellanöstern till AI. Sluta inte att tänka självständigt! Svaret genom AI är ändå ett stöd för kritiskt tänkande. Det behövs mer än någonsin i debatten inför valet den 13 september. Debatten handlar inte alltid om att söka fred utan om att söka fel i motståndarens politik. Partierna måste avkrävas förslag på vad som kan göras för att bidra till varaktig fred. Det kravet kan också ställas till alla debattörer.

Risk och osäkerhet i miljön

Det är mer representativt att se miljön som osäker och riskvarierad än det är att se miljön som säker. Idag har vi t.ex fått erfara att varningssystemet som skulle testas kl 15 inte fungerade. Det var ett test och då får man vara beredd på att utfallet kan bli vad det blir. I media rapporteras händelsen som vore det ett misslyckande. Nu samlas erfarenheter för revidering av larmsystemet SE Alert.

En annan händelse idag var att fel har upptäckts i samband med förhandsröstning. Kanske några tusen som blivit felregistrerade enligt valmyndigheten. I reportaget beskrevs möjliga fel. Först i slutet av reportaget klargjordes att den röstningsberättigade kan göra om valet på valdagen. Då skulle det ersätta den tidigare, så att bara valdagens röst skulle registreras.  

Dessa två exempel är dagsfärska. Med tid och resurser skulle vi finna ett oändligt antal exempel om vi söker i ett universum med händelser som definieras efter osäkerhet och risk. 

Skillnaden mellan risk och osäkerhet är att en risk går att mäta och beräkna, medan en osäkerhet innebär att vi inte vet vad som kan hända. I båda exempel ovan är både osäkerhet och risk närvarande. I fallet Alert SE kan risk beräknas för räckvidd. Osäkerheten går inte att beräkna, men oförutsedda hädelser kan inträffa som reaktioner hos främmande makt med intressen att skada Sverige.I fallet med registrering av röster är det genuin osäkerhet som ger relevant karaktäristik av ett beslutsproblem för ansvarig nivå i samhället.

I fortsättningen kommer även konsekvensanalys. Det kan avse en händelse eller flera händelser isolerat eller av varandra beroende. Då börjar det bli krävande…

Varför tar vi inte ministerkandidaterna från Lund?

Nu vet jag varför jag tycker att Magda är så tråkig. Först idag blev jag medveten om att hon är uppvuxen i Uppsala. Dåliga nyheter. Hon har en präktig stil med ödmjuk framtoning. Hennes klädstil är vald med tanke på tillfälle och publik. Häromdagen bar hon en helveckad kjol, något som vi sällan ser på kvinnor i någon ålder alls. Helveckad kjol på någon föranleder frågan om den blir skrynklig om bäraren sätter sig, gnidande riksdagsbänken. Ganska improduktiva tankar i en hård politisk miljö. Vecken tar fokus från politiken. Helveckat går nog att köpa i Uppsala så djävla tråkig som den stan är. Hennes frisyr i page (?) med en slinga kyskt förd bakom örat, så att inte håret stör skrivbordsarbetet för en rikshushållare som räknar på skatter eller en god hustru i hushållsarbetet att hacka lök. 

Hennes retorik och val av metaforer har undergått en förändring. För ett halvår sedan var det ”samla i ladorna” i var och varannan mening. Nu är det bräkandet som dominerar… ”äähh… äh… mmääh”.

Det parti som satsar på något annat än Uppsala kan räkna med mig. Yrhättan Busch, som har visat sig i allt utom i helveckat på sin roadshow lär bli fast i Uppsala efter köpet av drömstugan vid Fyrisån. Uppsala har inte blivit mindre trist av den hårdhudade husaffären. 

Feminisering av svenska riksdagspartier

Sex av åtta partier har kvinnor som ledare. Är det förhållandet något som diskuteras? I statsmedia? I dagspress? I sociala media? I andra  media? Utan att bege mig ut på jakt efter belägg kan jag nöja mig med att utgå från min egen upplevelse. En bedövande tystnad är min upplevelse. För en komparativ studie krävs observationer i många lager. Jag nöjer mig med reflektioner på ytan i topplagret. Från vänster till höger. V har en ledare som nyligen fått stark kritik för brev till terrorister i Hamas. Dessutom kritik för dålig debattdisciplin. Mp har garderat med dubbelt ledarskap med feminint tilltal. S har en ledare som i hög grad kan sägas ingå i ett kollektivt ledarskap, sosseadeln, som kritiserats för mycket men kanske inte för feminisering. C har en kvinnlig ledare som toppat med åtta procent i opinionssiffra, i blotta förskräckelsen. C har spelat på det feminina i syntes med det traditionellt maskulina i C. Krispartiet L testar nu en kvinnlig ledare med bilan hängande över sig. KD har en kvinna som är flörtigare än vilken mansgris som helst. M har en ledare som låtit sig feminiseras genom att visa upp makan, prästen i tid och otid. SD är den enda ledare som skulle kunna ha skylten ”real men do not eat sushi” i pannan under den flottiga frisyren.(AI säger ”an outdated cultural joke or macho stereotype”) Svänger pendeln lagom till valet 2030?

Finn felet i bilden!

Bilden är från tidningen Mellanbygdens reportage hos EFS bönhus i Svarttjärn 20 augusti 2026, Svenska kyrkan, Burträsk-Lövångersbygden. 

Rätt svar: På sista raden på psalmtavlan har liten tvåa använts för psalm 201. Antagligen hade alla stora tvåor redan gått åt för 202, 752, 722, 249. Liten sifferskylt används normalt för att ange nummer på psalmvers. 

Dödligt våld 

Varje dag finns hotet om dödligt våld i Sverige. Fagersta drabbades av det som inte får hända. Som medborgare försöker man att förstå vad som hänt och försöker även, dock förgäves, att finna medel mot det dödliga våldet. Man måste ändå tänka mycket mer på hur vi ska kunna förhindra det. Våldet är i hög grad kopplat till gängkriminalitet, med det vore ett stort misstag att tänka bort många andra orsaker som möjliga. Ryktesvägen har det i dagens tragedi talats om påverkan från en förälder, men det är just rykten som vi inte ska sprida. Det försvårar polisarbetet att utreda, har polisen sagt idag. Men visst måste vi samtala om våldet. Det kanske är vårt enda hopp att bryta en lång och förgörande brottsutveckling.

Om dålig svenska, min första och sista kommentar i Kvartal

Jag läste miljöpartisten David Helldéns artikel i Kvartal ”Sverige kan ta emot fler” där han propagerar för fler invandrare till Sverige. I den stunden kände jag starkt ogillande. Istället för att hemfalla åt kritik i en av tidens ödesfrågor valde jag att ta upp en delfråga, språkfrågan som är ett kärt problem som jag ofta tar upp i situationer där jag själv är en del. Det händer ibland i kontakt med vårdboende för en nära anhörig att friktion uppkommer där språket spelar in. Då drar jag mig inte för att påtala dåliga språkkunskaper när språket kan ha inverkat menligt. Kritiken kan tas emot med jämnmod, men också med tacksamhet. Ibland rinner sinnet hos tjänstepersonen med s.k. invandrarbakgrund så till den milda grad att jag blir kallad rasist. Det har inträffat några gånger, något som kan ha förgiftat kontakten under en tid. Efter min uppföljning har emellertid stormvindarna mojnat. 

För kommentaren i Kvartal kan språkproblemet, tänkte jag i hastigt mod, lyftas till en allmängiltig fråga i kontakterna mellan invandrare och samhället. Jag bestämde mig för att ställa frågan om vilka konsekvenser som brister i talad och skriven svenska får för samhällsekonomin. Eftersom utrymmet för en kommentar i Kvartal är litet försökte jag lägga krutet på halvkunskaper och halvfärdigheter i det svenska språket. Det är extra bekymmersamt därför att missförstånd skapas som får grogrund, kanske under lång tid. 

Mitt misstag i samband med min ofullgångna kommentar i Kvartal var att jag felbedömde behovet att utveckla problemställningen med förslag på hur konsekvensanalysen kan genomföras. Det återstår för mig att försöka lösa i ett sammanhang som passar bättre än kommentarsfältet i Kvartal.

Problem med kosten i vissa fall på sjukhus

Dåliga kunskaper i talad och skriven svenska är en säkerhetsrisk för patienter. Kunskaper i svenska sammanhänger med patientsäkerhet. Ett basalt behov för patienten är kosten. För en patient som gått igenom en operation är läkningsprocessen en förutsättning till överlevnad, förhoppningsvis också ett gott fortsatt liv. För patienter med svårigheter att äta och dricka pga. demens eller olust har personalen avgörande betydelse. Tyvärr har ett mantra fått spridning – ”vi kan inte tvinga patienten att äta” – som personal tar till för sin egen bekvämlighet istället för tidsödande matning. Då tas näringsdrycker fram som ersättning. Näringsdrycker har näringsdeklarationer som lyfts fram som ett oemotståndligt argument. Det är en halvsanning som är förödande. Väl tillagad mat kan inte ersättas om det är patienten som står i centrum.

På det sättet fortgår förfallet dag efter dag för många nödlidande patienter. Personalen sitter hellre avsides och umgås med varandra, hellre än att mata bräckliga nödlidande. De kan mycket väl försvara sig med att de inhämtat information om sina patienter genom att läsa journaler som antingen är kryptiska när det gäller kosten eller i många fall ofullständiga eller inaktuella. Undersköterskor, sjuksköterskor, läkare, terapeuter med dåliga kunskaper i talad och skriven svenska får inte full förståelse. Har någon träffat på invandrade somalier som kan ”läsa mellan raderna” eller afghaner som kan prata med senila svenskar i 90-årsåldern på barnspråk för att locka till nästa tugga med fiskwallenbergare med potatismos? Språkproblemet är inte begränsat till invandrare utan är också allmänt utbrett när empati och språkfärdigheter är integrerade delar i vården, inte minst där olust att äta är en fråga om liv och död.

Först så går det upp, sedan går det ner

Så skaldade Povel Ramel, så var jag på väg att skriva, men sedan kollade jag AI:

AI:

Det berömda citatet ”Först så går det upp, så går det ner…” är i folkmun ofta förknippat med Povel Ramel, men det skrevs faktiskt av Tage Danielsson till melodin Livet i finnskogarna (en känd vals av Anna Myrberg) och framfördes under Hasseåtage-revyn Gröna Hund år 1962. Povel Ramel använde dock en liknande stil och ironiserade över gammeldansen och dragspelsmusik i egna paradnummer.

Detta utspann sig på 1960-talet när nästan allt gick uppåt i samhälle och ekonomi. 

Media rapporterar 2026: Nu är förutsättningarna förändrade med minskad nativitet och befolkning. En kommunordförande i Linköping (Tages hemstad) intervjuades just i dag och som berättade om nedgång. Sedan våren 2023 har sammanlagt 25 för- och grundskolor lagts ned runt om i Linköpings kommun. Detta förebådar risk för nedgång i hela samhället och ekonomin.

Omvälvande effekter är att vänta, inte minst på bostadsmarknaden. Trycket på villamarknaden väntas bli stort när horder av 70+ och 80+ vill sälja för att flytta till mindre lägenhet. Den stora faran enligt ekonomer med konventionellt tänkande är att hela samhällsekonomin krymper, men det ligger många led mellan orsak och verkan som vi kommer att diskutera under många år framöver.

Med konventionellt tänkande står hoppet till ökad utrikeshandel eller kanske till vad som kallas X-faktorn enligt USA-korren Ginna Lindberg, som tampas med världens största ekonomi USA. Ingen vet hur länge till. Här säger vi med Tage och Povel; först så går det upp, sedan går det ner… Går det upp för USA är sannolikheten hög att det även kommer att gälla Kina. Och går det ner så går det ända ner i källaren.

Kunskap i svenska 

Jag tillhör en kategori som påtalar dåliga kunskaper i svenska. Det kan gälla i alla möjliga sammanhang där dåliga färdigheter i talad svenska vållar problem. Idag skulle jag på telefon kolla med Stora Sjukhusets ortopedakut om händelser rörande en nära anhörig. En fråga jag ställde vid niotiden till mottagningssköterskan var: ”var finns NN?” Svaret var: ”NN finns på Lilla Sjukhuset avdelning 71”. Då tänkte jag snabbt åka de 2 milen för ett besök. Men jag fortsatte att ställa frågor: ”Har operationen av NN gjorts?” Det kunde inte mottagningssköterskan besvara. Istället kom svar på stapplande svenska att ”NN är på avd 59 på Stora Sjukhuset”. Frågor och svar fortsatte och jag kände osäkerhet om vad som gällde. (Operationen gällde en benamputation.)

Jag valde att uttala mitt missnöje: ”Du talar dålig svenska. Du var på väg att skicka mig till fel sjukhus”. Sköterskan gjorde så gott hon kunde, men i hennes fall blev det fel. Jag kände inte någon anledning att bagatellisera. I det jobbet på ett sjukhus behövs väl talad svenska.

I andra situationer kan jag ha fått argument där personen bestämt säger sig kunna tala svenska – framfört på stapplande svårförståelig svenska. Ingen har blivit hotfull över min kritik, men väl blivit förvånad över att någon talar klarspråk om ett växande problem, nämligen dåliga kunskaper i svenska bland invandrare. Även personer med svenska som modersmål kan ha dåliga kunskaper. Jag kanske ska börja hacka på dem också vid behov.