Skenhumanism eller humanismens kollaps

Varje dag och minut rapporteras om de vidrigheter som begås i Ukraina och Gaza. Media och privatpersoner i sociala media ondgör sig mer och mer. Fördröjningen har varit monumental. Det är mänskligt och förklarligt med denna fördröjning. Hur gör man? Vem ska man rikta sig till? Vem upplåter plats för mig? Sedan kommer det i bästa fall ut något, men oftast tillbakahållet och försiktigt. Och varför ska jag visa min upprördhet och medkänsla? Hur ska mina närmaste reagera? Ska jag verkligen hålla igen när det handlar om sådana vidrigheter. Utrikesministern lär ha härsknat till riktigt ordentligt idag över vidrigheterna i Gaza, nu för dödandet av ett stort antal journalister. Så dags! Men bättre sent än aldrig, eller?

Organisationer kämpar med praktiskt bistånd i Gaza, men blir ständigt motarbetade av Netanyahu och hans krigsmakt som dödar människor och krossar samhällen. Det är omöjligt för de hjälpare och journalister som befinner sig på plats nära Gaza att överblicka och att ingripa.

I Ukraina tvångsrekryteras soldater och dödstalen stiger för varje dag. Västmakterna pumpar in krigsmaterial i stor omfattning. Någon spärr är svår att upprätthålla. Långdistansraketer ställs till förfogande, synbarligen utan tanke på det värsta, nämligen risken för kärnvapen.

Tänk om våra makthavare kunde kalla saker vid dess rätta namn.

Putins Ryssland

Ända sedan 2014 har militära och politiska bedömare uttalat risken för ett långt, mycket långt krig i Ukraina. Det kunde man anse om man redan tyckte att Putin var en motbjudande person med våldsideal. Men vad var egentligen den rationella förklaringen till att Putin och Ryssland varit inriktade på ett mycket långt krig. Skulle inte Ukraina-kriget komma till ett slut ganska snart? Det hade väl alla parter ett naturligt intresse av. Åren har gått och vi har sett att kriget har fortsatt. Det finns inget slut i sikte trots uttalanden från parterna om viljan att få ett slut, låt vara på premisser som varit diametralt motsatta. En del i krigföringen har varit sanktioner från EU mot Ryssland, som dock inte haft förväntad effekt. Mäktiga intressen har också kunnat kringgå sanktionerna från EU.

Ryssland har en ekonomi som kännetecknas av hög inflation, hög räntenivå och viss arbetslöshet. Dold arbetslöshet har tilltagit. Inga stora framsteg i paritet med tech-boomen i väst. Kort sagt är detta något som Putin och hans krigsherrar och oligarker fått uppleva tyngden av. Vad återstår då för statsledningen? Nära till hands är att fortsätta och förstärka transformationen till en krigsekonomi med ökad satsning på krigsmakten med aggression mot väst på kort, mellan och lång sikt. Med försöken till fred som bedrivs av USA och ett stort antal stater och med ett förljuget intresse från Putin, blir allt bara avstamp för en ny period för aggression med nya listiga uppslag efter intensifierade möten mellan parterna. Möjligen utnyttjas också detta läge för att upptäcka sprickor i sammanhållningen i väst och i relationer till andra makter som Kina, Indien, Brasilien etc.

Det finns således en lång rad rationella förklaringar till att Ryssland är inne på ett mycket långvarigt krig. Det kan mycket väl vara så att motparterna har gjort denna analys sedan länge, men där ändå fåfänga försök görs att bryta denna häxbrygd. För Sverige och de andra nordiska länderna tillkommer den ökade risken för aggression från Ryssland som redan påbörjats med hybridkrigföring. För aggressorn är naivitet och långsamhet ett drömläge för fortsättning och långsam ökning av fientliga handlingar.

Trump får många förkläden på måndag med Zelenskij

Ett antal ledare inom EU kommer att möta upp vid mötet måndagen den 18 augusti i Vita Huset, Washington. Det lär borga för att Trump inte vågar komma med tjuvnyp mot Zelenskij. 

Även om få tror att förhandlingarna kommer att leda till ett kommande fredsavtal i Moskva torde ändå uppslutningen från ledare inom EU att minska risken att Trump ska försöka sälja ut Ukraina. I vart fall kan fortsatta förhandlingar om Ukraina med stöd från många EU-länder förbättra resultatet för Zelenskij. Utgången är oviss men sannolikheten för fortsatt krig överväger.

”Next time in Moscow”, sa Putin till Trump i Alaska

Kommer Ukraina med Volodymir Zelenskyj att gå i fällan med fortsatta möten som ska toppas med möte i Moskva? Målet förespeglas vara fredsavtal mellan Ryssland och Ukraina. Putins yttrande förebådar istället risk för sammanbrott. Det ger Putin och Trump fria händer med uppdelning och utökning av respektive maktsfärer. Det kan leda till ett närmande mellan USA och Ryssland där Kina och EU hamnar utanför. Och Ukraina som världen trodde att förhandlingarna gäller, lämnas åt sitt öde.

Öppet mail till Anne Lagercrantz, SVT

Öppet mail till Anne Lagercrantz, SVT
Från: Urban Zingmark
Datum: 14 augusti 2025
Till: anne.lagercrantz@svt.se
Ämne: Programledare Mästarnas mästare, pusskalas

Hej,
Något så infamt som sparken av programledare pga. olämpliga pussar får man leta efter. Det saknar proportioner och personkännedom. Den som ska ha sparken är den som strider om bevis för två pussar istället för en. Vem har inte fått ta emot en och annan ovälkommen puss? Eller en och annan ovälkommen klapp på axeln?

Nu är måttet rågat i woke!

Urban Zingmark, etnolog

Northvolt – ?

Av Göran Bergström

Batteribolagets Lytens hemsida redovisar att de batterier som de tillverkar är av ett annat slag än de som Northvolt tillverkade. Li-Svavelbatterier. De är en av de mindre tillverkarna på marknaden. Marknaden är bl.a drönare och satelliter. En stor investerare i företaget är Stellantis, med följande bilmärken, Abarth, Alfa Romeo, Chrysler, Citroën, Dodge, DS Automobiles, Fiat, Jeep, Lancia, Maserati, Opel, Peugeot, Ram Trucks och Vauxhall.  Batterierna är intressanta, eftersom de är mer energitäta än Li-jonbatterier som dominerar i bilmarknaden. Frågan är om de kommer att bli kommersiellt gångbara.

Så produktionen, om den kommer till stånd, kommer rimligen att bli mycket mindre än den tänkta för Northvolt. Det senaste är att batterichefen vid bolaget har slutat. Det jag inte har hört någon tala om är att det nuvarande miljötillståndet baseras på en annan teknisk lösning, så rimligen måste i varje fall ett påbyggnadstillstånd bli aktuellt. Men som vanligt när det gäller ”den gröna omställningen” kommer det att bli ett tillstånd med åtskilliga utredningsvillkor. Här kan man snacka om frikort och inga kvistiga frågor ställs till verksamhetsutövaren.

Sett från såväl nationens som Skellefteås perspektiv vore det bästa att det inte blir någon produktion. Det är svårt att se att den på allvar skulle kunna konkurrera med den kinesiska. Men om väst inte vill göra affärer med Kina, vilket kan ha rimliga strategiska skäl, finns det andra aktörer bland annat LG (Sydkorea) som även är verksamt i USA.

Vi kommer att se en splittrad värld framöver – USA kommer att gå sin egen väg, Europa faller sönder medan BRICS-länderna expanderar. Så en avgörande fråga är var marknaden finns för batterier som tillverkas i Europa. Det kan noteras att ett rederi inte längre kommer att transportera elbilar till följd av brandrisken. Den torde inte vara mindre med ännu mer energitäta batterier.

De pengar som EU, men tidigare även USA har tillhandahållit som bidrag och lån, riskerar att bli en enorm skuldfälla för kommande generationer. Förutom att den inte skapar något bestående värde innebär omställningen en miljöförstöring som omfattar stora delar av planetens landmassa, genom vindkraftparker, energiskogar, solparker mm. Kommande generationer har all anledning att fråga sig varför vår generation tappat allt sunt förnuft. Men klimatet då, ja det sköter sig självt, med solen som dirigent!

Förutsättningarna för ytterligare en batteribolagskonkurs i Skellefteå är påtaglig.

Är Lyten hemlig agent för Kina?

Bakgrunden borde ha undersökts innan presentationen i Skellefteå. Istället börjar en ny bild tona fram – KINA! Dagens industri skriver idag att undersökningar pågår av betrodd myndighet. Kommunledningen i Skellefteå fortsätter sitt barnsliga joller om ”en skumpig resa framåt” och löften om en framtid i Skellefteå. Om intressenterna tillsammans med Lyten spelat med falska kort och förtigit viktig strategisk information ligger räkenskapens dag nära. Det är av nöden att sanningsenlig information ges till leverantörer som inte fått betalt av Northvolt och anställda som tror att verksamheten ska återupptas av köparen av Northvolt, nämligen Lyten. Kan verkligen kommunledningen (S) klara av att ge en vederhäftig information?

Sista ordet är inte sagt, denna gång med kinesiska tecken.

Förväntningar och performance management 

Ett grundläggande balansproblem är gapet mellan förväntningar och performance (uppfyllelse) internt och externt. Från dag 1 kommer Northvolt och företagsledning att utsättas för frågor om hur det går. Både internt och externt kommer frågor att strömma dagligen och stundligen. Från de stora intressenterna kan frågor struktureras efter kvartalkapitalistiska normer. Men även där kommer inte företagsledningen att skonas från frågor från lokala intressenter. Frågorna kommer till stor del vara naiva, av typen “hur går det?”

Tröttheten kommer att infinna sig snart, att berätta om något som inte finns att berätta. På stan kommer frågor om allt möjligt att ställas. Tidningen Norran kommer inte heller den här gången att leverera reportage med substans. Samma sak kommer att gälla för andra media i norr. Riksmedia och internationella media kommer troligen att göra spännande reportage efter kontakter med initierade och inflytelserika personer.

Summan kommer att vara att företagsledningen översköljs med frågor som inte kommer att kunna besvaras, under lång tid, åtminstone under något år. Detta tomrum kommer att kännas som ett tryck på många håll, ett tryck som kommer att leda till spekulationer. Liksom tidigare.