Dagens rapporter om driftsavbrott och driftpåverkan mot livsmedelsbutiker är mycket allvarliga. Det kan eventuellt upprepas. Det kan också vara ett förebud på sabotage av andra elektroniskt styrda system i samhället på alla områden som är elektroniskt tillgängliga. Är det att måla fan på väggen? Vi är mitt uppe i att bedöma riskerna.
När det gäller sabotage mot livsmedelsbutiker finns det anledning att tänka över vår försvarsberedskap. Den upplysningskampanj för prepping som bedrivits är otillräcklig. Dagens rapporter om mat som förstörts för många miljoner kronor förmår inte påverka i tillräcklig grad.
När vi handlar mat i mitten av oktober ser vi stora exponeringar av julmust. Det känns som ett slag i ansiktet. Nu är jag förorättad, tänker jag. Ett köpmotstånd får fäste för allt som känns julaktigt. Samtidigt inses att det finns betydligt tyngre frågor att tänka över. Kriget i Ukraina, hotet från Ryssland mot hela Europa. Trumps dramatiska utspel över hela världen. I Sverige utportioneras det utrikespolitiska läget med små återkommande inslag i media. Stämningarna är som i fallet med den kokande grodan. Mycket talar för att det är så här det kommer att fortsätta under tiden fram till jul.
Det skulle kännas bättre om varje flaska julmust kunde ersättas med en drönare.
Det finns många möjligheter att utmåla vårt tidevarv med den kokande grodan som liknelse. Man behöver inte gå långt för att finna skeenden som är av sådan omfattning att vår tillvaro är allvarligt hotad. Bara genom att knäppa på radion idag mitt på dagen forsade skräckskildringar ut i etern. SR P1 Ekonominyheterna Extra rapporterade om kollapsen i Europas bilindustri, de stora tyska märkena och det svensk/kinesiska. De två biljournalisterna sökte överträffa varandra i hur dramatisk utvecklingen är för närvarande.
Det visar också på en allvarlig bias i journalistiken. Den mindre men livskraftiga delen trängs undan med det begränsade utrymmet i minuter som står till förfogande. Media konkurrerar med krigsrubriker som inte alltid är underbyggda.
Kort därefter kom ”Fredagsintervjun” där Metas samhällschef fick svara på närgångna frågor om framtiden. Programledaren Johar Bendjelloul ställde obevekligt Metas samhällschef mot väggen passande nära förestående beslut i EU. Frågor om förbud att använda sociala medier, Facebook, Instagram etc i skolan är heta just nu.
Under ett par timmar behandlades frågor som kan rubba världsordningen under det att Sveriges folk intar sin lördagsfika i hemmets lugna vrå. Hur tungt får det vara en vanlig lördag för det växande släktet… Och dessa uppfordrande program är bara exempel från en nästan oändlig ström av livsavgörande rapporter från världsarenan.
Vi torde alla känna till syndromet med den kokande grodan. Här återges en av versionerna. Det är slående hur lätt vi faller in i det beteendet gång på gång. För mig som skriver detta kommer beteendet att återkomma när jag författat min korta berättelse, en uppmaning till andra att ändra sitt beteende. Så bisarrt, så skrämmande. Jag påminns dagligen och stundligen om den förutsägbarhet som finns, men klarar ändå inte fullt ut att leva som jag lär. Ett nytt skräckscenario har visats i praktiskt taget alla länder om Rysslands ständigt pågående förberedelser med stridsåtgärder på daglig basis mot Frankrike, Grekland, Rumänien, Baltikum med drönare och med hybridkrigföring. Målländerna ändras fortlöpande och vi väntar att Sverige och hela Norden ska inbegripas med växande intensitet. Det är ju det som verkar vara tanken och vi sitter still med endast otillräckliga reaktioner och förberedelser. I Sveriges fall är tillgången på militära motåtgärder begränsade, men kommer att öka, dock med besvärande fördröjningar.
SVT har i ett inslag visat på ca 600 fastighetsförvärv i Finland med misstänkt rysk koppling. Dessa har kunnat stoppas av säkerhetsskäl. Det finns anledning att lära av detta. En närliggande marknad är den för inneboende där Stockholm och övriga delar av Stockholms län kan tänkas infiltreras med låg risk för säkerhetskontroll. Samma sak gäller uthyrning av fritidshus. Allt detta kan gå ”under radarn” om inte vaksamhet för risker blir legio.
I Nobelpristider finns det anledning att också tänka på betydelsen av misslyckanden med personliga satsningar i vetenskapens tjänst. Som inspiration kan användas berättelsen i en intervju i SR P1 med Gösta Alfvén, son till nobelpristagaren Hannes Alfvén. Intervjun handlade om prestation i skolan. Gösta berättade att Hannes inte klandrade, för att istället uppmuntra. Gösta berättade att han kunde få en chokladkaka efter ett misslyckande i skolan till Göstas förvåning, men väl förklarat av Hannes.
Tänkande om misslyckanden har anor lika gamla som människan själv. Men jag har aldrig stött på diskussioner om misslyckanden att nå elitnivå i forskning eller litteratur, t.ex på Nobelprisnivå. Många ingångar är tänkbara som tröst, kompensatoriska insatser. Eller hån. Men visst kan man välja i samma anda som uppmuntran, som Hannes Alfvén för sin son Gösta. Att skapa en fullskalig organisation för uppmuntran av dem som misslyckats att få Nobelpris skulle kräva kanske hundra gånger större organisation än nuvarande för pristagare. Definition av misslyckande kan väljas och hämtas ur protokoll från respektive priskommittéer.
I linje med denna fundering kan också försök göras till värdering av effekter. Denna alternativa linje att uppmuntra personer som misslyckats kommer kanske att överflygla idéerna i Alfred Nobels testamente. Men att gå så rakt fram som denna text beskriver är ett önsketänkande. Men grundtanken att ge stöd i samband med misslyckanden på elitnivå har potential. Det kanske också gäller misslyckanden generellt, men det är en annan femma.
Som medborgare och mediekonsument, utan specialkunskaper eller utredningsresurser försöker jag bilda mig en uppfattning om krigsrisk och säkerhetsläge. Då kan jag ta del av många uppgifter och reagera på detta. Om jag inte är beredd eller kapabel att göra min egen analys kan jag som här hänvisa till uppgifter i media som jag bedömer trovärdiga. Urval av källor och tidpunkt sker subjektivt. Avsikten är att återkomma när relevanta uppgifter förekommer i media.
Det har vuxit fram en ganska tydlig ny etableringsvåg av stora datorhallar/AI-datacenter i Sverige under 2025–2026. Den är koncentrerad till några områden, framför allt Norrland och Dalarna. Samtidigt har motståndet blivit tydligare, och det handlar inte längre bara om lokal markanvändning utan också om elkapacitet, elpriser, vatten, arbetstillfällen, natur och vem som ska bära kostnaderna. AI kan beskriva sig själv med en etableringsvåg som visar på vansinnet om planerna skulle förverkligas.
De viktigaste aktuella projekten
Ort
Intressent
Projektets omfattning/status
Motstånd eller konflikt
Torsboda, Timrå/Sundsvall
Google
AI-datacenter, initialt ca 650 MW, mål ca 1 000 MW, på sikt diskussion om ännu större uttag
Tydligast politiskt motstånd. Oro för elpriser och elförsörjning; krav på nationell strategi
Skellefteå
EdgeConneX, ägt av EQT
Nu planeras 7 hallar, totalt ca 672–1 050 MW, två i första etappen
Hittills relativt begränsat lokalt motstånd, men elnätsfrågan är central
Smedjebacken
EcoDataCenter
52 ha, första anläggning planerad till 2029; mycket stor elförbrukning
Frågor om el och markanvändning, men projektet har kommunalt stöd
Horndal, Avesta
Google
Byggnation pågår; Googles första svenska datacenter
Lokala frågor bl.a. om trafik och etableringens samhällsnytta
Lingbo, Ockelbo
Hyperco
Planerat datacenter i skogsområde; möjlig byggstart
Synpunkter från berörda och myndigheter, men företaget uppger gott lokalt mottagande
Jokkmokk
Fossefall
AI-/datacenter omkring 200 MW
Sirges sameby är starkt kritisk p.g.a. påverkan på renflytt, renbete och markanvändning
Borlänge
EcoDataCenter + Mistral AI
AI-datacenter vid befintlig verksamhet, planerad öppning 2027
Ingen jämförbar lokal konflikt har framträtt
Stockholm/Akalla/Arlandastad
bl.a. atNorth, evroc, Conapto m.fl.
Flera mindre/större campusprojekt
Främst kapacitet, mark och stadsplanering; mindre av den landsbygdsdebatt som syns i Norrland
DataCenterSwedens aktuella register omfattar 22 dokumenterade projekt, men det är uttryckligen inte en fullständig nationell folkräkning. (Datacenter Sweden)
1. Torsboda är den stora konfliktpunkten
Här är Google intressent och Sundsvalls och Timrå kommuner har arbetat för etableringen. Det handlar om ett AI-datacenter som kan bli ett av Europas största.
Det intressanta är att konflikten har flyttats från att vara en lokal etableringsfråga till att bli en nationell energipolitisk fråga.
Google har angett omkring 650 MW initialt och ett mål på 1 000 MW. Regeringen har därför kallat Google till samtal om hur energiförsörjningen ska lösas. (SVT Nyheter)
Motståndet/ifrågasättandet kan delas upp i:
risk för högre elpriser
att datacentret tar kapacitet som annan industri behöver
om Google själv ska bidra till ny elproduktion
om Sverige bör prioritera AI/datorhallar framför elektrifiering av befintlig industri
frågan om nationell planering kontra kommunernas rätt att konkurrera om etableringar.
Miljöpartiet har exempelvis krävt att Torsboda-projektet pausas och att Sverige får en nationell datacenterstrategi. (SVT Nyheter)
Det är alltså ett betydligt bredare motstånd än ett traditionellt ”inte på min bakgård”.
2. Skellefteå – kanske den mest intressanta svenska fallstudien
Här planerar amerikanska EdgeConneX ett mycket stort AI-datacenter på området intill Lytens batterifabrik.
De nya uppgifterna från september 2026 är särskilt intressanta: sju separata datahallar planeras. Varje hall ska ha 96–150 MW, vilket ger ett möjligt totalintervall på 672–1 050 MW. (SVT Nyheter)
EdgeConneX ägs av riskkapitalbolaget EQT, där Investor är största ägare. (SVT Nyheter)
Vindkraft blev i långa stycken nödlösning för energibehoven efter nedläggning av fungerande kärnkraft. Datorhallar har blivit nödlösning för havererade ”gröna” projekt. Och vi kommer att se fler nödlösningar för nya haverier. Det hindrar inte att asgamar kan äta sig mätta som t.ex efter Northvolt där ett hundratal patent tas över av bl.a sådana som orsakade haveriet.
Ska en datorhall byggas i Timrå därför att ett kommunalråd därstädes tycker att det är en bra satsning? Vad förstår kommunalrådet om effekten på elpriserna? Eller om investerarens långsiktighet när Techbolagen i USA och AI ritar om världskartan där Timrå är en flugskit?
Jag skulle göra prognosen för Sverige 2026–2040 så här. Det viktiga är att skilja mellan att ett yrke försvinner och att delar av arbetet automatiseras. Svenska studier pekar hittills främst på det senare. AI-exponeringen är dessutom högst i språk-, text- och informationsintensiva arbeten. (AI Sweden)
Min prognos: vilka yrken står starkast?
Yrkesområde
AI-påverkan 2026–30
2030–40
Varför
Skog, naturvård och fältarbete
🟢 Låg–medel
🟢 Medel
Kräver fysisk närvaro, terrängbedömning och improvisation
Bygg, renovering, hantverk
🟢 Låg
🟢 Medel
Varje arbetsplats är fysisk och unik
Elektriker/VVS/installation
🟢 Låg
🟢 Medel
Fysisk problemlösning och ansvar på plats
Omsorg och personlig assistans
🟢 Låg
🟢 Låg–medel
Mänsklig kontakt + fysisk hjälp
Sjuksköterskor/undersköterskor
🟢 Låg–medel
🟢 Medel
AI tar analys/dokumentation, människan gör mycket av vårdarbetet
Miljötillsyn/fältinspektion
🟢 Låg–medel
🟢 Medel
Kombination av dokument, juridik och verklig observation
Transport
🟡 Medel
🟡–🔴 Hög
Autonoma fordon kan förändra sektorn, men långsamt
Lärare
🟡 Medel
🟡 Medel
AI tar mycket förberedelse, administration och individualisering
Jurister
🟡–🔴 Hög
🔴 Hög
Textanalys och juridisk research passar AI mycket väl
Ekonomer/redovisning
🔴 Hög
🔴 Mycket hög
Standardiserade informationsflöden
Administratörer
🔴 Hög
🔴 Mycket hög
Dokument, registrering och kommunikation är AI-vänligt
Översättare/copywriters
🔴 Mycket hög
🔴 Mycket hög
Nästan helt digitalt arbete
Programmerare
🔴 Hög
🔴 Mycket hög
AI kan producera och kontrollera stora mängder kod
Kundservice
🔴 Hög
🔴 Mycket hög
Digitala agenter kan hantera stora delar av kontakterna
Det här ligger ganska väl i linje med Arbetsförmedlingens äldre men fortfarande relevanta automatiseringsanalys: maskin-/processoperatörer och montörer hör till de mer automatiserbara grupperna, medan omsorg och kvalificerade högskoleyrken haft lägre traditionell automatiseringsrisk. Arbetsförmedlingen uppskattade att cirka 21 procent av arbetade timmar kan automatiseras under en tioårsperiod, men samtidigt att nya jobb tillkommer. (Arbetsförmedlingen)
En särskilt intressant grupp: ”verklighetsyrken”
Jag tror att vi kommer att få en tydligare skillnad mellan två sorters arbete:
AI-vänligt arbete
information → analys → text → beslut → information
Det senare kommer att vara mycket svårare att automatisera.
Därför är exempelvis skogsarbete intressant
En AI kan analysera:
satellitbilder
laserskanning
trädhöjd
tillväxt
markdata
väder
priser
virkesvolymer
transportkostnader
och föreslå vilka träd som bör tas ut.
Men när skogsmaskinen eller skogsarbetaren kommer till platsen kan verkligheten vara annorlunda:
”Det där trädet står fel.” ”Marken är för blöt.” ”Här går en gammal körväg.” ”Det finns en bäck bakom beståndet.” ”Det här trädet bör sparas trots modellen.”
Det är just kombinationen AI + mänsklig fältkompetens som jag tror blir stark.
Samma sak gäller miljötillsyn
Detta är faktiskt ett område där AI kan bli mycket kraftfull utan att ersätta människan.
Tänk en miljöinspektör som får en AI-assistent som på några minuter går igenom:
20 års tillstånd → tillsynsrapporter → provresultat → avvikelser → beslut → bolagsförändringar → domstolsavgöranden → kartmaterial → tidigare klagomål.
AI kan sedan säga:
”Här finns fem avvikelser som verkar ha samband.”
Men inspektören måste fortfarande åka dit och kontrollera:
Vad finns faktiskt på plats?
Det är ett exempel på ett yrke som jag tror kommer att förändras kraftigt utan att försvinna.
2030–2040 blir mer intressant
Jag tror att den verkliga brytpunkten inte är ”Kan AI göra jobbet?”
utan:
”Kan AI göra jobbet billigare än människan, inklusive kostnaden för fel, ansvar, kontroll och fysisk utrustning?”
Det är en mycket högre tröskel.
Exempelvis kan AI redan skriva en juridisk promemoria. Men ett företag kan ändå behöva en jurist eftersom någon måste:
stå bakom bedömningen
förstå klientens verkliga situation
hantera motparten
ta ansvar
uppträda inför domstol.
Och här kommer en oväntad effekt
AI kan faktiskt göra vissa praktiska yrken mer attraktiva.
Om AI kraftigt minskar behovet av:
administratörer
juniora ekonomer
enklare programmerare
textproducenter
analytiker
kundtjänstpersonal
kan efterfrågan på människor med praktisk kompetens öka.
Arbetsförmedlingen konstaterar också att automatisering historiskt inte bara har inneburit att arbetstillfällen försvinner; yrkesroller förändras och nya kompetenskrav uppstår. (Arbetsförmedlingen)
Det finns dessutom redan ett svenskt tecken på att AI:s första arbetsmarknadseffekt kan handla mer om vem som får jobben än om massarbetslöshet. En studie som AI Sweden lyfter fann att sysselsättningen bland yngre i AI-exponerade yrken hade minskat med upp till 5,5 procent i början av 2025, medan utvecklingen var bättre bland yrkesverksamma över 50. (AI Sweden)
Min rangordning
Om jag skulle försöka förutse vilka människor som har bäst arbetsmarknad 2040, skulle jag sätta följande kombination mycket högt:
1. Fysisk kompetens 2. Teknisk kompetens 3. Förmåga att använda AI 4. Förmåga att bedöma verkligheten självständigt 5. Social kompetens och ansvar
Den verkligt starka arbetstagaren blir alltså sannolikt inte ”anti-AI”, utan:
en människa som kan göra sådant AI inte kan göra – och samtidigt använder AI bättre än andra människor.
Detta är också varför jag skulle placera skogsskötsel, bygg/hantverk och miljötillsyn relativt högt på listan över framtidssäkra områden, även om AI kommer att förändra arbetsmetoderna kraftigt. OECD uppskattar exempelvis att omkring 34,4 procent av de svenska arbetstagarna redan finns i yrken där minst 20 procent av arbetsuppgifterna skulle kunna utföras minst dubbelt så snabbt med generativ AI. (OECD)
Om man vill gå ett steg längre är nästa intressanta fråga vilka svenska yrken som kan få högre löner just därför att AI slår ut enklare kontorsarbete. Där tror jag att utvecklingen blir ganska överraskande.
