Maktskifte från S till en koalition med C, M, KD och SD utlöste kommunchefens omedelbara avgång. Anders Persson gav en högstämd förklaring och protest mot att SD togs med. Första utspelet från det nya styret gavs av M innebärande att ny simhall prioriteras före Norrbotniabanan. Avgående kommunalråd S skrev en upprörd insändare i Mellanbygden idag den 22 oktober.
Det finns skäl att fundera över intressekonfliktens djupare mening. Vill de borgerliga prioritera att arbetskraften säkras för att inte bli mer lättrörlig på grund av tillkomsten av Norrbotniabanan med Umeå och Skellefteå inom mindre än 30 minuter bort? Är det också viktigt med trivseln på orten med ny simhall och allehanda investeringar i hälsa och sporter? Striden har växlat spår genom att säkra tillgången på arbetskraft. En överraskande vändning som näringslivet kan gilla. Med ny kommundirektör kommer förhoppningsvis förvaltningen i kommunen följa politiska beslut enligt lag och praxis.
Robertsfors kommun har skylten kvar på kommunhuset: Robertsfors kommun, Sveriges bästa kommun. Nu pågår arbetet med val av ledamöter i kommunen till styrelse, fullmäktige och nämnder som ska verka från årsskiftet. Nu pågår också behandling av kommunchefens begäran, mors och good-bye. Tidningen Mellanbygden bevakar och recenserar allt som sker, senast med fördömande av C:s koalition med SD, M, KD. Ett fördömande som vittnar om dåligt omdöme. Samtidigt för tidningen in en debattartikel av ”Inge i Överklinten” som förmodas legitimera redaktören Bergners dom. ”Inge i Överklinten” tycks sakna kunskaper om aktuella politiska processer och drar istället nazi-kortet i sitt fördömande av SD i Robertsfors. Tala om over-kill!
Diskussionen i Robertsfors är sjuk i tid och rum. När det i själva verket handlar om samma gamla Robertsfors med bruksare och bönder, låt vara deras avkomma från storhetstiden med MoDo, Asea och självägande bönder med jord och skog. Invånarantalet står still med ca 7.000 personer där ungdomar i stor utsträckning sökt framtiden söderut. Sahara Hotnights har inte kunnat vända trenden. Prova istället plattform med Liten i orden för att få finnas på jorden.
Kan kommuner som är obäst lära sig något av kommuner där det är bäst att leva? Det är bråttom för t ex Robertsfors. Där har man bitit sig fast vid blivande Norrbotniabanan som nyckeln till framtiden. Med ett nyktert tänkande à priori kan förhoppningar ställas till förorterna som finns kring nära Umeå och Skellefteå.
Studera listan Bäst att leva 2026 som tidningen Fokus släppt i dagarna. Förortskommuner till Stockholm och Göteborg utmärker sig. Inte så konstigt kan man tycka. Att bosätta sig i en trivsam småskalig miljö som har närheten till det storskaliga med sina resurser för utbildning och kultur verkar vara ett bra tips. Läsaren får reflektera fritt.
De stora frågorna kvarstår med Norrland. Med en skylt på kommunhuset ”Robertsfors Sveriges bästa kommun” fortsätter man att vara obäst.
Kort svar: Ja – utifrån tillgängligt material framstår kritiken i Mellanbygden mot kommunchefen i Robertsfors som mer omfattande och återkommande än kritiken mot kommunchefen i Nordmaling i lokala medier (åtminstone i närtid). Men bilden är inte helt symmetrisk, eftersom rapporteringen skiljer sig i både omfattning och fokus.
Robertsfors (Mellanbygden)
I tidningen Mellanbygden finns flera artiklar och opinionsinlägg som direkt rör kommunchefen:
* Ledartexter som ifrågasätter rollen och agerandet, t.ex. om kommunchefen “sätter tonen” och gör utspel ([mellanbygden.nu][1]) * Opinionskrönikor som problematiserar kommunchefens position och agerande i kommunen ([mellanbygden.nu][2]) * Artiklar om konflikt och kritik där kommunledningen (inkl. kommunchefen) bemöter anklagelser ([mellanbygden.nu][3]) * Uppföljande artiklar där kommunchefen svarar på kritik i sakfrågor ([mellanbygden.nu][4])
Sammantaget tyder detta på en löpande och relativt bred bevakning, inklusive:
* Nyliga artiklar handlar främst om enskilda sakfrågor eller skandaler, t.ex. affärer kopplade till kommunledningen ([mellanbygden.nu][5]) * Kommunchefen förekommer mer i rapportering om åtgärder eller problem, inte som huvudmål för återkommande opinionskritik ([vasterbottningen.se][6]) * Historiskt finns kritik (t.ex. JO-kritik mot tidigare kommunchef), men den är äldre och inte del av en aktuell mediedebatt ([Sveriges Radio][7])
Här är kritiken mer:
* händelsestyrd * mindre personfokuserad över tid * mindre präglad av återkommande opinionsmaterial
Slutsats
* Robertsfors: mer kontinuerlig, personinriktad och opinionsdriven kritik i Mellanbygden * Nordmaling: mer sporadisk och kopplad till specifika händelser, inte lika ihållande riktad mot kommunchefen som person
Så ja – om du jämför just omfattning och intensitet i lokal journalistik, framstår kritiken mot Robertsfors kommunchef som tydligt mer omfattande.
Vill du att jag gör en kvantitativ jämförelse (t.ex. antal artiklar över tid) kan jag försöka kartlägga det mer exakt.
Nytt reningsverk är högaktuellt. Vissa risker okända.
Genom AI kan omfattande och relevant information inhämtas. Det kommer kommunmedborgare och företag att bli varse när kommunens tjänstepersoner och politiker inte tillhandahåller information.
Kommunen har inte en fungerande hemsida för tvåvägs information. Det finns heller inte ett arkiv med service att besvara förfrågningar. Kommunens brister i dessa avseenden riskerar att fyllas upp med AI. Detta medför att bristerna i kommunens hantering cementeras. Många frågor uppstår i samband med avloppsfrågor och vattenrening som AI troligen inte kommer att kunna hantera, t ex risker med läkemedelsrester och PFAS ”evighetskemikalier” i avloppet och slammet.
I Robertsfors kommun har Tullgården i Ratan kommit i blickpunkten genom media, inte tack vare sitt kulturvärde utan på grund av långt gånget angrepp av en svampsjukdom. I Skellefteå kommun, närmare bestämt i Bygdsiljum, Burträsk-Lövånger pastorat har kyrkan blivit dödsdömd på grund av svår svampsjukdom. Det här är två exempel med total brist på ansvarstagande genom kontroller. Vem/vilka har ansvaret? Inte ens det tycks ha varit utrett. Var ligger ansvaret för den försumlighet som frånvaron av kontroll medfört? Det kan kommunstyrelsen lastas för i fallet Tullgården. Kyrkobyggnaden i Bygdsiljum är ett fall för någon instans i Svenska Kyrkan. Men dessa exempel är också relevanta för att ställa frågan ur ett vidare mänskligt och medborgerligt perspektiv. Vad är det för slappa korkbollar med feta löner som masar runt i Mellanbygden utan att orka höja blicken över datorskärmen? Dessa händelser aktualiserar på nytt frågan om tjänstemannaansvar. Kyrkoherden och kyrkoförman i pastoratet borde skämmas. I kommunen borde kommunchef och samhällsbyggnadschef få var sin reprimand. Dessutom finns många individer som har en relation till byggnader i Mellanbygden med kulturhistoriskt värde.
Påföljder på grundval av lagstadgat tjänstemannaansvar skulle göra skillnad. Men det att är nog bara en nåd att stilla bedja om. Kommer det att bli någon bättring efter de fall som blivit uppmärksammade?
Tidningen Mellanbygden, ägd av VK-media och med C-profil, har etablerat sig som en skuggarena. Regerar gör S med kommunalråd S och svaga C som med förvaltningens kommunchef utgör ett vi, Tidningen Mellanbygden med chefredaktören Petter Bergner utgör ett dom. Vi och dom, vad är det för konstigt med det? Det märkliga är att Bergner och tidningen formulerar kritiken med tidningens alla möjligheter. Kritiska reportage görs inte bara med hjälp av tidningens journalister utan även med anonyma och undertecknade insändare som skapar reaktioner och motreaktioner i aktuella problem. De undertecknade insändarna är så träffande att man undrar om de är beställda. Kallas sånt för Fake i Robertsfors? Det finns gott om problem. Den senaste tiden har det handlat om utrivning av dammar i Rickleån. Ett annat tema har varit försummelser i kommunens förvaltning av byggnader, bl.a Centrumhuset och Tullgården. Riktigt stora problem för miljön med avfallsdeponier har passerat obemärkt. Det är väl för svårt med miljökemi och miljörätt, kan man tänka. Kommunal demokrati har vållat problem därför att C satte käppar i hjulen genom att hux flux föreslå en blandning av principer för styre. Personfrågor har inte heller dessa kombattanter kunnat avhålla sig från. Petter Bergner, alltså chefredaktören på Mellanbygden har öppet kritiserat och utmanat kommunchefen Anders Persson. Någon riktig urladdning har ännu inte skett. Vi väntar med spänning.
Tidningen har utöver kommunala frågor ett varierat innehåll med sporten och kulturen med lokalt perspektiv. Och med händelser i byarna. Att kalla tidningen för skuggregering är väl att ta i. Skuggarena är ett mer adekvat ord för turerna i tidningen Mellanbygden.
Andreas Westerberg, Norran som varit med under Northvolt-processen har klivit fram som en arg och nyttig kritiker. Vem kunde väl tro det om Norran? Tidningen fegade under Northvolt-processen och gjorde knappast några inträngande reportage. Inga skjutjärnsreportrar där inte. Av skadan blir man vis. Det har åtminstone Andreas visat med kritik av lösning med datahall som storkund till Skelleftekraft – vilket kan påverka elpriserna uppåt betydligt. Han har också kritiserat kalhuggningen norr om Bergsbyn som han tycker var ett offer som inte var rimligt.
Kommunfolket har varit snabba – efter lång karantän bakom kulisserna – att utmåla en gyllene framtid för arbetsmarknad och Skellefteå. Lika okunnigt och skrytsamt som vanligt.
Bostadsstiftelsen RoBo föreslås gå i likvidation bl.a av det skälet att bolaget har en enorm underhållsskuld, enligt VD för Robertsfors Utveckling AB, Filip Dyrvall. Stiftelsen har inte förmått att förvalta viktiga kulturbyggnader i kommunen som är på väg att förfalla i rasande takt. Styrelsen har inte skapat bostadsbyggande med volym och lönsamhet. Styrelsen innehåller gräddan av gamla makthavare. Varför en sådan styrelse och så omfattande? Man frestas tro att det i många fall är alltför lång och trogen tjänst i politiken, dvs. S eller C. Det är nu stort behov av förnyelse med högt ställda krav. Kommer det att lyckas?
