AI svar:

Vår egen position: För bevarande av fortsatta möjligheter till kritik av aktörer avstår jag från utvärdering av AI: svar. 

AI svar:

Nu kan vi faktiskt svara ganska exakt – det finns data från myndigheter om recipienten (dit vattnet släpps).

Exakt: Vart släpps vattnet i Robertsfors?

Det renade avloppsvattnet från reningsverket i Robertsfors går till:

Rickleån

• Det finns mätstationer direkt kopplade till reningsverket i Rickleån
• Sträckan som övervakas är:
• från området vid Robertsfors
• hela vägen till utloppet i havet (Bottenviken) (viss.lansstyrelsen.se)

Med andra ord:
Reningsverket → Rickleån → Bottenviken

Hur ser flödet ut i praktiken?

Så här går det till steg för steg:

1. Avloppsvatten från hushåll → reningsverk
2. Rening (mekanisk + biologisk + kemisk)
3. Utsläpp i Rickleån
4. Transport nedströms
5. Till slut ut i havet

Naturen gör sedan en “extra rening” i:

• ån
• våtmarker
• havet

Slammet (det fasta avfallet)

För slammet finns inte lika exakt offentlig punktdata, men:

• det släpps inte i naturen
• det transporteras bort från reningsverket
• används eller behandlas vidare (t.ex. jordbruk eller annan anläggning)

Detta stämmer med hur svenska reningsverk fungerar generellt och enligt kommunens beskrivning av reningsprocessen (robertsfors.se)

Framtiden (nytt reningsverk)

Det mesta tyder på att:

Vattnet

• kommer fortfarande släppas i:
• Rickleån → Bottenviken
• MEN:
• betydligt renare
• mindre kväve & fosfor

Slammet

• kommer sannolikt:
• behandlas mer effektivt
• transporteras till större regional anläggning

Ingen “dumpning” – mer kontrollerad återvinning

Kort sammanfattning

Typ	Idag	Framtid
Vatten	Rickleån → havet	Samma, men renare
Slam	Transporteras bort	Mer avancerad behandling

Viktig insikt

Det viktiga miljöproblemet är inte var det släpps (Rickleån är standard recipient), utan:
hur rent vattnet är när det släpps ut

Vill du kan jag visa:

• exakt var utsläppspunkten ligger på karta
• eller hur mycket kväve/fosfor som faktiskt släpps ut per år

[1]: https://viss.lansstyrelsen.se/MonitoringPrograms.aspx?monitoringProgramID=84&utm_source=chatgpt.com ”VISS – VattenInformationsSystem för Sverige – RK, Robertsfors avloppsreningsverk”
[2]: https://www.robertsfors.se/byggamiljoochinfrastruktur/vattenochavlopp/kommunaltvattenochavlopp.1002.html?utm_source=chatgpt.com”Kommunalt vatten och avlopp – Robertsfors kommun”

Nytt reningsverk är högaktuellt. Vissa risker okända.

Genom AI kan omfattande och relevant information inhämtas. Det kommer kommunmedborgare och företag att bli varse när kommunens tjänstepersoner och politiker inte tillhandahåller information.

Kommunen har inte en fungerande hemsida för tvåvägs information. Det finns heller inte ett arkiv med service att besvara förfrågningar. Kommunens brister i dessa avseenden riskerar att fyllas upp med AI. Detta medför att bristerna i kommunens hantering cementeras. Många frågor uppstår i samband med avloppsfrågor och vattenrening som AI troligen inte kommer att kunna hantera, t ex risker med läkemedelsrester och PFAS ”evighetskemikalier” i avloppet och slammet.

I Robertsfors kommun har Tullgården i Ratan kommit i blickpunkten genom media, inte tack vare sitt kulturvärde utan på grund av långt gånget angrepp av en svampsjukdom. I Skellefteå kommun, närmare bestämt i Bygdsiljum, Burträsk-Lövånger pastorat har kyrkan blivit dödsdömd på grund av svår svampsjukdom. Det här är två exempel med total brist på ansvarstagande genom kontroller. Vem/vilka har ansvaret? Inte ens det tycks ha varit utrett. Var ligger ansvaret för den försumlighet som frånvaron av kontroll medfört? Det kan kommunstyrelsen lastas för i fallet Tullgården. Kyrkobyggnaden i Bygdsiljum är ett fall för någon instans i Svenska Kyrkan. Men dessa exempel är också relevanta för att ställa frågan ur ett vidare mänskligt och medborgerligt perspektiv. Vad är det för slappa korkbollar med feta löner som masar runt i Mellanbygden utan att orka höja blicken över datorskärmen? Dessa händelser aktualiserar på nytt frågan om tjänstemannaansvar. Kyrkoherden och kyrkoförman i pastoratet borde skämmas. I kommunen borde kommunchef och samhällsbyggnadschef få var sin reprimand. Dessutom finns många individer som har en relation till byggnader i Mellanbygden med kulturhistoriskt värde. 

Påföljder på grundval av lagstadgat tjänstemannaansvar skulle göra skillnad. Men det att är nog bara en nåd att stilla bedja om. Kommer det att bli någon bättring efter de fall som blivit uppmärksammade? 

Tidningen Mellanbygden, ägd av VK-media och med C-profil, har etablerat sig som en skuggarena. Regerar gör S med kommunalråd S och svaga C som med förvaltningens kommunchef utgör ett vi, Tidningen Mellanbygden med chefredaktören Petter Bergner utgör ett dom. Vi och dom, vad är det för konstigt med det? Det märkliga är att Bergner och tidningen formulerar kritiken med tidningens alla möjligheter. Kritiska reportage görs inte bara med hjälp av tidningens journalister utan även med anonyma och undertecknade insändare som skapar reaktioner och motreaktioner i aktuella problem. De undertecknade insändarna är så träffande att man undrar om de är beställda. Kallas sånt för Fake i Robertsfors? Det finns gott om problem. Den senaste tiden har det handlat om utrivning av dammar i Rickleån. Ett annat tema har varit  försummelser i kommunens förvaltning av byggnader, bl.a Centrumhuset och Tullgården. Riktigt stora problem för miljön med avfallsdeponier har passerat obemärkt. Det är väl för svårt med miljökemi och miljörätt, kan man tänka. Kommunal demokrati har vållat problem därför att C satte käppar i hjulen genom att hux flux föreslå en blandning av principer för styre. Personfrågor har inte heller dessa kombattanter kunnat avhålla sig från. Petter Bergner, alltså chefredaktören på Mellanbygden har öppet kritiserat och utmanat kommunchefen Anders Persson. Någon riktig urladdning har ännu inte skett. Vi väntar med spänning.

Tidningen har utöver kommunala frågor ett varierat innehåll med sporten och kulturen med lokalt perspektiv. Och med händelser i byarna. Att kalla tidningen för skuggregering är väl att ta i. Skuggarena är ett mer adekvat ord för turerna i tidningen Mellanbygden.

Andreas Westerberg, Norran som varit med under Northvolt-processen har klivit fram som en arg och nyttig kritiker. Vem kunde väl tro det om Norran? Tidningen fegade under Northvolt-processen och gjorde knappast några inträngande reportage. Inga skjutjärnsreportrar där inte. Av skadan blir man vis. Det har åtminstone Andreas visat med kritik av lösning med datahall som storkund till Skelleftekraft – vilket kan påverka elpriserna uppåt betydligt. Han har också kritiserat kalhuggningen norr om Bergsbyn som han tycker var ett offer som inte var rimligt. 

Kommunfolket har varit snabba – efter lång karantän bakom kulisserna – att utmåla en gyllene framtid för arbetsmarknad och Skellefteå. Lika okunnigt och skrytsamt som vanligt.

Bostadsstiftelsen RoBo föreslås gå i likvidation bl.a av det skälet att bolaget har en enorm underhållsskuld, enligt VD för Robertsfors Utveckling AB, Filip Dyrvall. Stiftelsen har inte förmått att förvalta viktiga kulturbyggnader i kommunen som är på väg att förfalla i rasande takt. Styrelsen har inte skapat bostadsbyggande med volym och lönsamhet. Styrelsen innehåller gräddan av gamla makthavare. Varför en sådan styrelse och så omfattande? Man frestas tro att det i många fall är alltför lång och trogen tjänst i politiken, dvs. S eller C. Det är nu stort behov av förnyelse med högt ställda krav. Kommer det att lyckas? 

Vad gör en styrelse på 14 personer, varav sju ordinarie och sju ersättare, i en kommunal bostadsstiftelse i Robertsfors?

Vad har ordföranden (S) för bakgrund för uppdraget mer än att vara make till kommunalrådet (S)?

Kommer 2030-talets kommunalråd att ställa frågan vad det blev av den flotta idékostymen? Kommer framtidens chatt-AI svara: ”Det bidde en tumme, en raststuga vid Rickleån”?

I  samband med Norrbotniabanans tillblivelse har stora förväntningar utmålats för framtiden i kommunen. På full bredd – för kommunen, medborgarna och näringslivet. En viss tillvänjning skedde förra gången i samband med ”Hållbara Robertsfors” som var ett fullskaleprojekt i början av det nya seklet, initierat av länsstyrelsen, landsting och kommun. Här gjordes ett försök till genomgång av alla samhällssektorer: Industri, jordbruk, skogsbruk, skola, vård och omsorg. Och så ett kapitel med den anonyma underrubriken ”avfall”. Efter stora anslag och mångåriga byråkratstyrda aktiviteter i Hållbara Robertsfors, visade det sig att det var ”avfall” som var viktigt. Ett bolag hade bildats, BURK, Byautvecklingsrådet, med en av kommunen betrodd person som framskickades som initiativtagare och några andra som skulle vara beredda att verka för ett miljötillstånd för en s.k. C-anläggning för farligt avfall, att drivas av landets och länets största avfallsföretag. Så blev det också. Och det visade sig vara det enda egentliga syftet med Hållbara Robertsfors. Kommunen fick ingen god PR utan blev kallad och utskämd som ”landets skitigaste plats” av media. Under tiden fram till idag har företaget och anläggningen haft skandaler med mutbrott och kollaps i lakvattendamm (läs mer på denna webbplats).

Kulturen, detta vidsträckta fenomen, har levt under knapphetens kalla stjärna i Robertsfors kommun, trots att starka personligheter har gjort stora framgångar inom populärmusiken i Sverige och internationellt. I Robertsfors har man nu i samarbete med arkitekter och ett skogsföretag lyckats ställa ut fantasifulla raststugor längs Rickleån och förberett för byggnader på gamla bruksområdet att tas i anspråk. Av stor potential har resultaten dock blivit små och ganska osynliga, men skulle kunna bli lovande under en handlingskraftig regim. Även uteblivna framgångar kan av politikerna skyllas på försening av Norrbotniabanan – alltings moder bland trångsynta.

Norrbotniabanan har blivit, eller snarare gjorts till förklaringen till allt. Kommunchefen trumfade nyligen alla tidigare framtidsvisioner med att beskriva Robertsfors som blivande centrum i en storstad med restid på mindre än 30 minuter till Skellefteå och Umeå. Dessa städer har att se sin roll som satelliter till Robertsfors om vi ska tolka kommunchefen i ”Robertsfors – Sveriges bästa kommun”. Kommer det att bli så, eller kommer oraklet AI på 2030-talet att svara: ”Det bidde en tumme. En raststuga vid Rickleån.”

Robertsfors kommun kunde ha bättre ekonomi. Med förre kommunchefen missade man en miljon kronor som bidrag till bygget av hyreshuset i centrum. Ett annat exempel är virrvarret med avfallsanläggningar. Där tog kommunen inte ut någon avgift för farligt avfall från Kolkajen i Skellefteå som RagnSells fick lägga på kommunens deponi på Hållmyran. En byteshandel som representerar stora pengar som hölls utanför den ekonomiska redovisningen. Hur har kommunen förhandlat när det gäller etablering av vindkraftverk runtom i kommunen? Hur mycket får kommunen i hyra från Holmen för markområdet nära blivande stationsområdet? 

Sådant vill inte kommunen tala aktivt om. Men när farbror staten hotar med mindre utjämningspengar, då blir det ett himla liv.