Kategori: Kommunalt

Kommer 2030-talets kommunalråd att ställa frågan vad det blev av den flotta idékostymen? Kommer framtidens chatt-AI svara: ”Det bidde en tumme, en raststuga vid Rickleån”?

I  samband med Norrbotniabanans tillblivelse har stora förväntningar utmålats för framtiden i kommunen. På full bredd – för kommunen, medborgarna och näringslivet. En viss tillvänjning skedde förra gången i samband med ”Hållbara Robertsfors” som var ett fullskaleprojekt i början av det nya seklet, initierat av länsstyrelsen, landsting och kommun. Här gjordes ett försök till genomgång av alla samhällssektorer: Industri, jordbruk, skogsbruk, skola, vård och omsorg. Och så ett kapitel med den anonyma underrubriken ”avfall”. Efter stora anslag och mångåriga byråkratstyrda aktiviteter i Hållbara Robertsfors, visade det sig att det var ”avfall” som var viktigt. Ett bolag hade bildats, BURK, Byautvecklingsrådet, med en av kommunen betrodd person som framskickades som initiativtagare och några andra som skulle vara beredda att verka för ett miljötillstånd för en s.k. C-anläggning för farligt avfall, att drivas av landets och länets största avfallsföretag. Så blev det också. Och det visade sig vara det enda egentliga syftet med Hållbara Robertsfors. Kommunen fick ingen god PR utan blev kallad och utskämd som ”landets skitigaste plats” av media. Under tiden fram till idag har företaget och anläggningen haft skandaler med mutbrott och kollaps i lakvattendamm (läs mer på denna webbplats).

Kulturen, detta vidsträckta fenomen, har levt under knapphetens kalla stjärna i Robertsfors kommun, trots att starka personligheter har gjort stora framgångar inom populärmusiken i Sverige och internationellt. I Robertsfors har man nu i samarbete med arkitekter och ett skogsföretag lyckats ställa ut fantasifulla raststugor längs Rickleån och förberett för byggnader på gamla bruksområdet att tas i anspråk. Av stor potential har resultaten dock blivit små och ganska osynliga, men skulle kunna bli lovande under en handlingskraftig regim. Även uteblivna framgångar kan av politikerna skyllas på försening av Norrbotniabanan – alltings moder bland trångsynta.

Norrbotniabanan har blivit, eller snarare gjorts till förklaringen till allt. Kommunchefen trumfade nyligen alla tidigare framtidsvisioner med att beskriva Robertsfors som blivande centrum i en storstad med restid på mindre än 30 minuter till Skellefteå och Umeå. Dessa städer har att se sin roll som satelliter till Robertsfors om vi ska tolka kommunchefen i ”Robertsfors – Sveriges bästa kommun”. Kommer det att bli så, eller kommer oraklet AI på 2030-talet att svara: ”Det bidde en tumme. En raststuga vid Rickleån.”

Robertsfors kommun kunde ha bättre ekonomi. Med förre kommunchefen missade man en miljon kronor som bidrag till bygget av hyreshuset i centrum. Ett annat exempel är virrvarret med avfallsanläggningar. Där tog kommunen inte ut någon avgift för farligt avfall från Kolkajen i Skellefteå som RagnSells fick lägga på kommunens deponi på Hållmyran. En byteshandel som representerar stora pengar som hölls utanför den ekonomiska redovisningen. Hur har kommunen förhandlat när det gäller etablering av vindkraftverk runtom i kommunen? Hur mycket får kommunen i hyra från Holmen för markområdet nära blivande stationsområdet? 

Sådant vill inte kommunen tala aktivt om. Men när farbror staten hotar med mindre utjämningspengar, då blir det ett himla liv.

Kommunchefen i Robertsfors anser att bötesbelopp på 4 milj kr är ”totalt oproportionerligt” för åsidosättande av lagen för offentlig upphandling i köp av skolskjuts i kommunen. Kommunledningen avser att överklaga domen. Vad har kommunledningen att säga till sitt försvar? Det får kommuninvånarna inte veta. Kommunen har en egen hemsida som lämpar sig för att teckna bakgrund. Dessutom är tidningen Mellanbygden beredd att undersöka och kommentera. Tidningen har begärt fakturakopior men kunde inte få tillgång därtill. Händelsen kommer förhoppningsvis att bli ett memento för anställning av kommunchef i framtiden.

Senaste misslyckandet är Tullgården som tvingas hålla stängt tills vidare pga. röta i golv och eventuellt i stommen. Hyresintäkter går förlorade, entreprenör tappar marknad. Tidigare har Centrumhuset skapat huvudbry. Innan det var det biblioteket som stod i månader med läckage som täcktes med dyra presenningar. Byggnader tycks inte vara ledningens grej. Rätt man/kvinna på rätt plats måste bli framtiden i Robertsfors.

Frågan om Centrumhuset i Robertsfors har blivit en tvistefråga mellan S och C som huvudaktörer. Ett f.d kommunalråd Hans Lindgren (S) har skyllt alla bekymmer på nuvarande S-ledning.

Detta kan studeras i tidningen Mellanbygdens senaste nummer. Kommunchefen Anders Persson har fått tidningens öra genom rubriken ”Grova anklagelser”, som syftar på förre kommunalrådet Hans Lindgrens kritik. Tidningen har även tidigare haft förståelse för kommunchefens divergerande uppfattning, t.ex genom att stödja befolkningsprognosen som påstår att kommunen är på god väg mot 10.000 invånare.

Men varför ska svåra frågor för kommunen bara debatteras i externa media? Har inte kommunledningen upptäckt att det finns en webbsida robertsfors.se?