Kategori: Fagerliden

Allt som har med avfallsanläggningen Fagerliden att göra

”Rättsröta i Regeringsrätten”, menar Björn Rosengren

 

För att få bukt med rättsrötan i Regeringsrätten har enskilda personer av rättshygieniska skäl nu väckt talan mot Sverige i Europadomstolen. Att detta är nödvändigt är en skam för Regeringsrätten och tyvärr även för Sverige.

 
Visst är det så, när det gäller de två fall som artikeln i dagens SvD beskriver. Men fallen är många fler.
 
När Robertsfors kommun 2005 tillät etablering av Fagerliden/Edfastmark, anläggning för farligt avfall i megaformat, ansåg Miljödomstolen, länsstyrelsen i Västerbotten med dåvarande landshövdingen Lorenz Andersson och RagnSells med sin högste chef Erik Sellberg, att 20 närboende grannar inte var berörda. Rättsrötan har funnits länge. 

Vad händer med Robertsfors rankning om det blir ett tredje storhaveri på Fagerliden?

Miljöaktuellts miljörankning är ett försök att hålla reda på hur kommunerna sköter sina miljöåtaganden.

Robertsfors ligger notoriskt i botten bland Sveriges 290 kommuner. 2009 låg Robertsfors på 179:e plats. 2010 hamnade kommunen på 271:a plats!

Huruvida utsläppet från Fagerlidens andra haveri den 12 februari i år är medräknat i rankningen lär vi aldrig kunna kontrollera, men det borde vara det.

Motsvarande 60 långtradare med släp – ca 1200 kubikmeter avfallsvatten innehållande arsenik, zink, bly och koppar – är en stor miljö-fadäs.

Vad händer med Robertsfors rankning om det blir ett tredje storhaveri på Fagerliden?

Läs hela rankningen här.

Granska RagnSells som mottagare av farligt avfall – och Länsstyrelsen som myndighetsutövare!

Miljörapport är något som verksamhetsutövaren RagnSells har skyldighet att lämna varje år. Göran Bergström, uppdragsledare WSP Samhällsbyggnad, har granskat årets och tidigare rapporter. 

Slutsatser 
 Vid en första anblick ger miljörapporten intryck av att vara inte fullt godkänd, detta till följd av att sådana basala data som lakvattenmängd saknas från en deponi. Bristerna ökar när jämförelsen görs med det samlade underlagsmaterialet, d v s samtliga tillstånd med alla villkor och kontrollprogrammet. Det blir då uppenbart att många av de analyser som skall göras enligt egenkontrollen inte finns redovisade i miljörapporten.  
Bolaget har genom dessa brister i egenkontrollen inte uppfyllt miljöbalkens bevisbördekrav, det vill säga att visa vilken miljöpåverkan den egna verksamheten ger. De kan inte visa att de villkor, främst de som inte är redovisade i miljörapporten, vilka reglerar verksamheten uppfylls. Bristerna är allvarliga eftersom inte några data finns om verksamhetens utsläpp till recipienten.

Eftersom länsstyrelsen i Västerbotten inte utför sin tillsyn som lagen – det vill säga miljödom och Miljöbalk – kräver, har Urban Zingmark genom advokat Hans Peter Lindström på nytt framfört allvarlig kritik i ett brev till landshövdingen den 12e maj. Brevet har även sänts till Justitiekanslern, Naturvårdsverket, Skellefteå kommun, Robertsfors kommun.
 
Samma dag som brevet sändes kunde vi i Västerbottens-Kuriren läsa en kommentar:

Länsstyrelsen struntar igentligen i miljön! Länsstyrelsen som institution och myndighetsutövare har inget berättigande längre då myndighetsutövandet kommer i direkt konflikt med Länstyrelsens övergripande mål, t.ex. med avseende på sysselsättningen för länets ekonomiskt svaga orter. 
Lagstiftningen som bygger på verksamhetsutövarnas egenkontroller är bara en enda stor "papperstiger", som på papper påvisar överensstämmelse med föreliggande miljövillkor och då behöver ju inte den operativa tillsynsmyndigheten, Länsstyrelsen, göra några tillsyn. Myndigheten kan ju då i sin statistik för allmänheten redovisa hur duktig den varit.

RagnSells är polisanmält för miljöbrott och mutbrott och länsstyrelsen är polisanmäld för allvarliga försummelser under 2009-2010. Polisen har enligt vårt förmodande påbörjat arbetet och vi väntar med intresse på resultat och påföljder. Kommer rättsväsendet att arbeta med oväld och konsekvens? Att polisen ska utreda länsstyrelsens försummelser innebär en svår prövning av vårt rättsväsende. 

Äntligen en debattartikel i VK om fuskbygget Fagerliden!

Lokaltidningarna VK och Norran har hittills varit mycket återhållsamma i sin rapportering om
”Hållbar sanering” och ”Hållbara Robertsfors”. En liten krets engagerade medborgare
blåste i visselpipan redan april 2006 om de stora miljöproblem som länsstyrelsen och RagnSells vägrade att erkänna.
Västerbottensnytt har har ägnat stor uppmärksamhet åt RagnSells och Fagerlidens anläggning för farligt avfall i Robertsfors. Vid årsskiftet i år skedde ytterligare ett haveri med okontrollerat utsläpp av stora volymer giftigt lakvatten rakt ut i naturen. Verksamhetsutövaren RagnSells är av Länsstyrelsen anmält till åtal för miljöbrott.
När kommer myndigheterna att stoppa Fagerliden? Vem kommer att göra något? När?
Äntligen har åtminstone Västerbottens-Kuriren publicerat en diger debattartikel av vår miljökonsult Göran Bergström som tar upp många aspekter kring hur illa Fagerliden-anläggningen skötts.

Den statliga saneringen av förorenade områden fungerar inte. 

Så börjar artikeln som på punkt efter punkt redovisar bristerna: Att hela idén med att flytta giftiga jordmassor till en anläggning som Fagerliden är både farlig och ekonomiskt oförsvarbar.

Att det dessutom redan skett två haverier (1 och 2), att myndigheter inte tagit sitt ansvar, och att verksamheten på intet sätt påverkats av att så många fel upptäckts – gör inte saken bättre.

Läs hela artikeln själv här. Läs Göran Bergströms sammanställning (pdf) av felen som begåtts här.

Informera dig här på säkramiljön.nu och agera! Skriv till berörda personer på myndigheterna och i kommunen, berätta för politiker, var med och medverka till att stoppa den farliga hanteringen av giftmassor, så den inte fortsätter att förstöra miljön för oöverskådlig framtid!

Nytt haveri på Fagerliden!

Västerbottensnytt i SVT rapporterade fredagen den 12 februari om haveriet i januari: 

Länsstyrelsen som är tillsynsmyndighet gjorde besök på Fagerliden flera dagar efter det inträffade haveriet januari. Haveriet kom opassande för tjänstemän med arbetstid, som inte bryr sig om haverier. Tjänstemännen på länsstyrelsen har endast gett minimal och selektiv information till lokala media. Men till grannarna som upplever stark oro ges ingen som helst information. 

Säkramiljön har begärt omgående svar på frågor om haveriet. 1200 kubikmeter lakvatten, avfallsvatten, skitvatten med arsenik, zink, bly, koppar har vräkts ut i omgivningen till Fagerliden. 

Volymen är lika stor som 60 långtradare med släp. 

Vad skulle landshövdingen säga om 60 långtradare med släp skulle lossa 1200 kubik avfallsvatten på den välansade gräsmattan framför residenset i Umeå? Svenska bönder och skogsägare kan bli minst lika förbannade som bönder och skogsägare i Frankrike! 

Hur många fel får RagnSells göra på Fagerliden innan myndigheterna reagerar?

Hur många fel tillåts RagnSells göra på avfallsanläggningen Fagerliden innan myndigheterna återkallar tillståndet eller skärper villkoren? 
Göran Bergström, Uppdragsledare, WSP Samhällsbyggnad, Umeå har sammanställt nedanstående. 
RagnSells anläggning i Fagerliden gick snett redan från början. Det var bråttom eftersom man skulle ta emot massor från saneringen av Robertsfors f.d. träimpregnering. Listan på vad som gick fel är lång: 
  • Direkt efter invigningen fick man ett dammhaveri, till följd av fel fyllnadsmassor.
  • Anläggningen är inte byggd som redovisats i ansökningshandlingarna till miljödomstolen.
  • Deponin placerades på Fagerliden eftersom den låg nära Robertsfors f.d. träimpregnering, bolaget har tidigare lämnat in en ansökan om utvidgad drift, med mottagning av avfall från regionen, men dragit tillbaka den.
  • Man har inte redovisat med vilken teknik som man renar lakvattnet från avfallet.
  • Kontroll av flöden från anläggningen sker inte som deponiförordningen föreskriver.
  • Provtagning har inte gjorts av allt vatten som lämnar anläggning, vilket är ett krav i domen (t ex provtas inte dagvatten från lagringsytor).
  • Provtagningen har inte gjorts av RagnSells i den omfattning som lagen föreskriver.
  • Analys har inte gjorts av de kemiska ämnen som skall analyseras.
  • Kontrollen av utsläppens påverkan på omgivningen har inte skett i den omfattning som RagnSells skulle gjort.
  • RagnSells kan inte redovisa den miljöpåverkan som egna anläggningen ger, utan menar att den närliggande f.d. kommunala deponin ger påverkan.
  • Man har tagit emot kompostjord, vilket man inte har tillstånd till, och länsstyrelsen har förbjudit detta. Ärendet har lämnats till miljöåklagaren. RagnSells har överklagat länsstyrelsens beslut till miljödomstolen.
RagnSells anläggning på Fagerliden har, i jämförelse med andra RagnSells anläggningar, provisoriska villkor som är mycket generösa. 
Två år efter att tillståndet tagits i anspråk skulle RagnSells redovisa resultatet av provtagning och påverkan på omgivningen, samt lämna förslag till villkor. Länsstyrelsen konstaterade att den provtagning som RagnSells har gjort är otillräcklig och att de behöver ytterligare två år på sig för att ”göra rätt”. Miljödomstolen tycker att detta är fullt acceptabelt och lämnar i ny dom förlängd prövotid, med samma generösa villkor som man har haft från början! Den bedömningen tycker miljööverdomstolen är korrekt eftersom de inte tar upp ett överklagande till prövning. 
Med facit i hand kan konstateras att saneringen av Robertsfors f.d. träimpregnering och andra objekt, som saneras med skattemedel, riskerar att skapa större miljöproblem än de som fanns från början. Länsstyrelsen har i detta sammanhang en nyckelroll eftersom de tillstyrker bidragsansökningar för marksanering, lämnar tillstånd för miljöfarlig verksamhet, och har befogenhet – att som tillsynsmyndighet – återkalla tillstånd som lämnats enligt miljöbalken.

Hans Peter Lindström, advokat, kommenterar Miljööverdomstolens dom den 22 januari 2010

Kommentar på miljööverdomstolens avslag av begäran om prövningstillstånd 
Bakgrunden är att RagnSells meddelades tillstånd till att bedriva avfallsanläggning i Fagerliden. I domen föreskrevs en prövotid om två år för att RagnSells skulle kunna utreda anläggningens påverkan på naturmiljön. I beslutet om prövotid angavs dessutom vissa riktvärden för utsläpp av olika ämnen. 
När två år passerat hade RagnSells inte följt det kontrollprogram som föreskrivits och således kunde RagnSells inte beskriva anläggningens påverkan på naturmiljön. Av de resultat som trots allt erhållits hade kunnat konstateras att anläggningen har en viss effekt på naturmiljön och vad gäller vissa ämnen var framförallt närbelägna vattendrag klart påverkade. Det har även framkommit att RagnSells förvarat ämnen i anläggningen som inte fanns med i det kontrollprogram som ursprungligen föreskrevs. 
Det hela innebar att istället för att fastställa slutliga villkor för anläggningen ansökte RagnSells om att miljödomstolen skulle bevilja dem förlängd prövotid på samma villkor. Detta tillstyrktes av länsstyrelsen, men bestreds kraftfullt av sakägare. Trots detta beslutade miljödomstolen i enlighet med RagnSells begäran. 
Urban Zingmark överklagade miljödomstolens beslut och menade att det inte är rimligt, dels att RagnSells utan någon form av sanktion medvetet kan strunta i att följa domstolens prövotidsförordnande, och dels att man måste ta lärdom av vad som framkommit av de undersökningar som faktiskt gjorts och anpassa riktvärdena efter den kunskap man fått. 
Nu har miljööverdomstolen beslutat att inte meddela prövningstillstånd. Det är min uppfattning att miljööverdomstolen sänder mycket olyckliga signaler till verksamhetsutövare i allmänhet. Beslutet innebär att domstolen inte ställer krav på verksamhetsutövare att följa de villkor som uppställs i domstolens domar. I det här fallet innebär det att RagnSells utan någon som helst reaktion från vare sig tillsynsmyndighet eller tillståndsgivare har kunnat strunta i att utreda anläggningens påverkan på omgivningen. De har inte ens behövt förklara varför de inte följt villkoren. Det är skrämmande att det inte uppställs större krav på efterlevnaden av domstolens domar. Det ger näring åt tanken att miljöbalken tycks vara till för att ge legitimitet åt miljöfarliga verksamheter och att den inte är till för att skydda miljön. Det intryck som beslutet lämnar är att om syftet med anläggningen är politiskt korrekt och har en politisk förankring så har skyddet av miljön en underordnad betydelse. 
Det är min uppfattning att om miljöskyddet skall få trovärdighet ankommer det på tillsynsmyndighet och tillståndsgivare att vara mycket hårda vad gäller efterlevnaden av tillstånden – om så inte sker kommer betydelsen av tillstånden alltmer att urholkas.

Varken länsstyrelsen eller landshövdingen besvarar brev

Tidigare har anmälan skett till JO – justitieombudsmannen – med anledning av att brev inte besvaras och att svarstider varit orimligt långa. I slutet av 2009 har landshövdingen tillskrivits 
för att hon ska få möjlighet att bemöta den kritik som framförts. Landshövdingen har dock inte svarat. 
Därför har ytterligare ett krav framförts i brev om bemötande. Sakfrågorna som kritiken gäller är bl.a. 
  • samrådsförfarande, där länsstyrelsen tvingats erkänna att de medvetet sorterat bort skogsmarkägare – grannar till Fagerliden/ Edfastmark, trots att dessa är berörda
  • passivitet när det gäller övervakning av kontroller som miljödomen förutsatt
  • föranmälda tillsynsbesök i stället för oanmälda tillsynsbesök
  • tillsynsbesök en gång per år, istället för behovsstyrda besök, t ex efter anmälningar
  • redovisning av påstådd analys av dioxin. Finns överhuvud taget en analys ?
Sedan 2006 har länsstyrelsen vid två tillfällen föreslagit möten i stället för att skriftligt besvara våra skriftligt framförda frågor. Vi har då tackat nej eftersom vi på skriftliga frågor i första hand har rätt att få skriftliga svar. Att försöka prata sig bort från sakliga, välformulerade frågor angående missförhållandena på Fagerliden är inte en framkomlig väg. 
Därför är det nu angeläget att Landshövdingen skriftligen bemöter kritiken! 

Misstänkt miljöbrott av RagnSells på Fagerliden

Länsstyrelsen har i oktober 2009 gjort en åtalsanmälan mot RagnSells anläggning för farligt avfall. Brottsrubriceringen är misstänkt brott mot miljöbalken. 
RagnSells har utan tillstånd tagit in ca 20000 ton som har gått under benämningen "kompostjord" från Dåva i Umeå. Men denna "kompostjord" har visat sig bestå av oljeskadad jord blandad med fiberslam från pappersbruk, bioslam, hästgödsel. RagnSells har börjat använda de miljöfarliga massorna för att sluttäcka en del av anläggningen. Länsstyrelsen har den 20 oktober utfärdat ett förbud med hänvisning till att RagnSells inte följt sitt tillstånd och att konsekvenserna inte är utredda. 
Misstänkt tjänstefel av Länsstyrelsen 
Anmälan till länsstyrelsen om misstänkt miljöbrott gjordes redan den 10 juli 2009 av Urban Zingmark, SäkraMIljön.nu Men länsstyrelsen har väntat med anmälan till miljöåklagare till sent oktober. De ortsbor och företag som bevakar vad som händer på Fagerliden har nu anledning att fråga varför tillsynsmyndigheten med Lennart Mattsson och Robert Erixon väntat fyra månader med sin anmälan till miljöåklagare. 
  • Har länsstyrelsen inte kompetens?
  • Saknar länsstyrelsen resurser?
  • Har länsstyrelsen en dold agenda?
  • Har länsstyrelsen förstått att de riskerar åtal?
För att utreda misstänkt miljöbrott och tjänstefel har åtalsanmälan även skett mot länsstyrelsen. 
20.000 ton motsvarar 571 (femhundrasjuttioen) lastbilstransporter, bil och släp, om 35 ton. 
Läs även denna artikel från Västerbottens-kuriren

Forskare och praktiker om sanering

Här kommer ett första bidrag från Jurate Kumpiene. Hon är fil.dr och forskarassistent vid Luleå tekniska universitet. Vi kommer att samla flera bidrag från forskare och praktiker som kan ge oss kunskaper och även åsikter.

Stabiliering av föroreningar i marken, Jurate Kumpiene, avd. för Avfallsteknik, Luleå tekniska universitet.

Sammanfattning

Mänsklig aktivitet har lett till att stora markområden har blivit förorenade och nya markföroreningar skapas efterhand. Behandling av dessa områden är nödvändig för att uppfylla det svenska miljömålet Giftfri Miljö. 

De flesta metaller är inte gifter i sig, det är deras form och koncentration som avgör huruvida dem blir skadliga för människans hälsa och miljön. Om man ta bort eller minskar de biotillgängliga former i marken (dvs stabiliserar), så minskar metallernas giftighet och miljörisker. Stabiliseringen av metaller i jord fås genom att kemiskt förändra dem till stabila föreningar med hjälp av tillsatser. Tillgängligheten för levande organismer inklusive människan minskas därmed genom bindning av metaller till jordpartiklar och bildning av nya svårlösliga mineraler. Metoden har tillämpats i storskaliga projekt i flertal Europeiska länder, t ex St Helens område i Storbritannien; Lommel i Belgien; Salsigne i Frankrike, etc. 

Kemisk stabilisering är bara en av många metoder som finns tillgängliga för att sanera förorenad jord. Den dominerande metoden som idag tillämpas för att efterbehandla förorenade områden i Sverige är att gräva upp den förorenade jorden för att därefter frakta den till en deponi. Vidtas ingen annan åtgärd samtidigt har föroreningsrisken enbart omplacerats, vilket i sig kan vara angeläget, men det leder inte till att potentialen för förorening påverkats. Metodens långsiktighet kan därför ifrågasättas.

[@more@]

Jurate Kumpiene fortsätter: 

Detaljerad beskrivning: Stabiliering av föroreningar i marken

Målen med en framgångsrik stabilisering eller immobilisering är: (1) att ändra spårelementspeciering i marken för att minska lättlöslig och utbytbar fraktion av dessa element; (2) att etablera vegetation och begränsa spårelementupptag av växter, (c) att minska den direkta exponeringen för levande organismer i marken, och (d) att öka den biologiska mångfalden. Detta uppnås genom tillsats av metallimmobiliserande medel som förbättrar geokemiska processer såsom utfällning, sorption, jonbyte och redoxreaktioner. Bildningen av olösliga föroreningar leder till en minskad metallrörlighet, biotillgänglighet och utlakning genom markprofilen och biologiska interaktioner med levande organismer. Tillsatsmedel kan även återskapa lämpliga markförhållanden för växternas tillväxt genom att balansera pH, öka mängd organiskt material, återställa markens mikrobiella aktivitet, öka vattenhållningskapaciteten och luckra jorden.

Ett antal olika tillsatser har föreslagits och testats för in situ immobilisering av spårämnen i jord. De påverkar biotillgänglighet av föroreningar och mikronäringsämnen, jordens pH och mikrostruktur på olika sätt. Självklart måste de ha en stark förmåga att binda föroreningar, men tillsatser bör inte försämra markens struktur, bördighet eller ekosystem och deras effekter måste vara hållbara på lång sikt. Sort, mängd och blandning av jordtillsatser kommer att variera från plats till plats beroende på lokala omständigheter såsom typ av föroreningar, markförhållanden och typ av önskad vegetation. Den första och viktigaste förutsättningen i en jordstabiliseringsstrategi är en rätt bedömning av befintliga platsspecifika markförhållanden. 

Lämpliga jordtillsatser kan vara oorganiska (t.ex. kalkliknande material, oxider, fosfater), organisk (t.ex. kompost) eller blandningar (t.ex. kalkstabiliserad slam). 

Ett brett spektrum av organiska jordtillsatser finns i de flesta regioner. Organiska tillsatser används oftast för att tillhandahålla nödvändiga näringsämnen (t.ex. N och P), för att återuppbygga markens organiska material, och för att återupprätta mikroflora. En ökad mängd organiskt material kan även förbättra jordens vattenhållande förmåga, aggregering, luftning och tillgång på näringsämnen för växter och mikroorganismer. Organiska tillsatser kan kombineras med olika alkaliska material såsom kalksten och flygaska. Dessa kombinationer ökar pH-värdet i marken och minskar föroreningars tillgänglighet.

Det är vanligt att förorenade områden blir försurade och låga pH-värden kan öka metallernas biotillgänglighet och toxicitet. Ett stort antal av alkaliska tillsatsmedel finns tillgängliga. Alla kalknings-/alkaliska tillsatser bör testas för att bestämma deras netto neutraliserande effekt. 

Även om organiskt material och alkaliska jordtillsatser används oftast, finns ett stort utbud av mineraliska material och industriella biprodukter (t ex järn oxider, stål slagger, fosfater, silikater, zeoliter, mm) tillgängliga som kan ge betydande jordstabiliseringseffekter. 

Allt material bör karakteriseras före användning.