Kategori: Djurrätt

Guldfågelns VD Peter Andersson, trevligt klädd i tröja och vita skjortkragen, sa i ett uttalande med behärskad min och röst i TV att tio kycklingar som skållades levande våren 2018 är tio för mycket. Det är tveksamt om han verkligen medgav fel eftersom han framhöll att Guldfågeln slaktar ett stort antal miljoner kycklingar varje år. Underförstått att tio plågsamma dödsfall inte är något att bry sig om? Försvarsbeteendet känns igen. Det låter bra – tror man – att säga att tio kycklingar som skållats levande är tio för mycket. Så ska en behärskad VD uttrycka sig när något har gått åt helvete.

Om man på Guldfågeln verkligen tyckte att man har gjort fel, varför spelade man inte med öppna kort från början, direkt i anslutning till de förfärliga händelserna? Som inträffade för länge sedan, våren 2018. Med öppna kort menas i detta fall att händelsen ska rapporteras utan dröjsmål till de media som kan förväntas vara intresserade att gå vidare till sina läsare och tittare. Det känns förstås otänkbart med en sådan usel företagsledare som Guldfågeln tycks ha. Därför gäller det att agera utifrån för djurens bästa. Det gör djurrättsorganisationerna Djurens Rätt och Djurrättsalliansen som ärligt står upp för sina göranden, men som också fått utstå allvarlig kritik för hot mot djurbönder.

Den här gången gäller det skållning av levande kycklingar som är något alldeles förfärligt. Med en till visshet gränsande sannolikhet kommer det att upprepas gång på gång, inte bara hos Guldfågeln utan även i andra fågelslakterier. Dessutom händer skållning av levande grisar på landets grisslakterier. Det glömde media att berätta. När media rapporterar nästa gång kommer slaktericheferna att sätta upp en förvånad min och uttrycka sitt djupa beklagande. Ett skållat djur som fortfarande lever är ett för mycket…

Den av Djurrättsalliansen arrangerade vegomässan är inställd. Ett avgörande skäl är att ICA har dragit tillbaka sitt deltagande med hänvisning till uppgifter i Göteborgs-Posten. Tidningen har uppgett att Djurrättsalliansen har kopplingar till en grupp som påstås utöva hot mot lantbrukare. Påståenden av detta slag har tillbakavisats från såväl Djurrättsalliansen som Djurens Rätt.

Om någon fördel med haveriet ska påpekas är det att djurrättsfrågorna åter kan komma i fokus efter några år där hälsoargument och klimatfrågan har dominerat. Vegomässan och Vegovision är visserligen två mycket välorganiserade arrangemang med ett stort utbud av vegoprodukter och intressanta föredrag. Samtidigt kan sägas att vegosortimentet nu har fått ett så bra utrymme i vanliga livsmedelsbutiker att konsumtionen fortsätter att öka rejält. Den utvecklingen utnyttjas av både ICA och alla andra kedjor, vilket tyder på att framgångarna kommer att fortsätta. Och ingen, inte heller ICA, har makt av att förhindra fortsatt diskussion om djuretik och djurrätt.

En varubeteckning som Vegoburgare skapar konvulsioner i EU-systemet.

Köttproducenter och deras avnämare på marknaden har börjat inse vilken enorm potential som en varubeteckning som Vegoburgare har. Därför försöker man mobilisera ett motstånd inom EU-systemet och för att få ett direkt förbud att använda beteckningen. Frågan påminner om kampen för skyddade varubeteckningar, men här gäller det något som kanske kan leda till en mycket större konflikt än vad skyddade namn på ostar och mejeriprodukter eller eller vad kött- och charkprodukter någonsin har medfört. Hamburgerkulturen har fått en enorm spridning i hela världen, där råvaran tidigare förutsattes vara nötkött. Med många andra råvaror har producenter och distributörer försökt utnyttja den good-will som hamburgare tidigare haft genom att lansera andra råvaror mellan brödskivorna, kallade fiskburgare, laxburgare, kycklingburgare, ostburgare, halloumiburgare och sedan några år vegoburgare, sojaburgare, quinoaburgare, tofuburgare på den explosiva vegomarknaden. Sedan decennier finns också en snårskog av fantasinamn som infördes av köttproducenter under andra halvan av förra seklet, t.ex texasburgare, grisburgare, julburgare… Hör så dumt det låter! Det finns anledning att tro att producenter av vego kan åberopa inarbetning av burgare på marknaden och/eller att burgare kan ses som generiskt namn som inte kan varumärkesskyddas.

Läs här. Djurrätt har kommit lite i skymundan av de stora framgångar som veganism har skördat med fokus på hälsa och växtbaserad diet. Med ökad bredd i budskapen från många media har en lätt-veganism skapats som kan kärnfrågan att bromsa djurens frigörelse. Det är mot bakrund av detta som vi här med stor tillfredsställelse ser att tidningen Syre satsar på en ny sajt.

Läs och begrunda!

Media har uppmärksammat att 1500 kycklingar per transport – transportburar på lastbil med släp – kan ha brutna vingar. Detta är mycket plågsamt för kycklingarna som är kännande individer. Kycklingslakteriet på Öland påstod i SVT 2019-03-25 att deras uppskattning är att 500 kycklingar per transport har brutna vingar. Ertappade med dessa grava missförhållanden säger sig företaget ha nollvision för transportskador. Men när transportskadorna ska vara avskaffade, det hade man ingenting att säga om.

Alla har rätt att bli trodda på sina ord intill annat är visat. Men det betyder inte att inslaget i SVT inger respekt för det aktuella kycklingföretaget. Skälet är att samma företag glömde att berätta om dödlighet i kycklinguppfödningen. Ca tre procent av kycklingarna dör under uppfödningstiden. Dessutom finns en viss transportdödlighet. (Läs här en odaterad sammanfattning från SLU, pdf)

Svensk Fågel som medverkade i SVT har nu bördan att återkomma med redovisning för hela kycklingbranschen. Eller är rapporten om djurplågeri med brutna vingar redan bortglömd?

Branschen tycks sysselsätta förhärdade och avtrubbade lögnare. I ett reportage från 2012 ”Kycklingarna sopas upp för att gå till slakt” var förhållandena vid transport så här. Då talade en djurskyddsinspektör så här om transportskador: ”Vi ska ner så nära noll som möjligt.”

Under ett par år har en rejäl vegotrend gjort sig gällande. Nu rapporterar media om den nedåtgående köttkonsumtionen. Nu vill alla vara veganer och öppenhet om detta är påbjuden. Problemet är bara att vegobegreppet blivit en grej. Sällan något som har med radikalt ställningstagande att göra. Djurrättstemat har försvunnit helt, tycks det. Handeln hänger på allt de orkar. En butik som ligger nära mig, Hemköp, satsar på ett hälsotema där vegetariskt ingår. Affischen har en dominerande bild på salladsblad. Som inte kan funka som måltid. Lockbeten för besök i butiken är koreanska specialiteter som smakprover. Alltså – ett mycket oklart budskap. Vego – eller vegetariskt – verkar vara påklistrat hos Hemköp.

I berättelsen om en anläggning för 5000 grisar i Everöd utanför Tomelilla saknas kritiska frågor.

Grisarna föds upp till slaktvikt i boxar med spaltgolv. I en ATL-artikel 2002 beskrivs skador som uppkommer på klövarna.

Detta är ett av problemen. Än större problem är risken för sjukdomar. En smittsam sjukdom kan drabba hela besättningen.

Etiska frågor behandlas över huvud taget inte.

När etablissemanget bara snackar och snackar utan att handla för djuren, då gror missnöjet. Genom att ta del av händelser som rapporterats i GP, ATL, SVT med flera, då kan slutsatsen dras att missnöjet har övergått i hat och hämndlystnad, nu kanske främst riktat mot djurbönder av alla slag. Det finns de som tror att hatet kommer att resultera i hämnd och mord.

Nu skulle man önska att etablissemanget går från ord till handling. Men vilken handling? Befria djuren? Förmodligen inte än på många år. Ett steg på vägen vore att erkänna problemet. Bättre ändå är att erkänna att problemet har oerhört stor omfattning, med tanke på alla miljarder djur det gäller d-a-g-l-i-g-e-n som plågas och dödas i världen.

Ett stort steg vore att företrädare för maktens institutioner erkänner närvaron av miljarder offer. Regering, riksdag och särskilt lokala politiker som står mitt i eländet men tittar bort från våldet mot djuren måste våga ta risker för att få folkopinionen med sig. Samma sak gäller akademierna, alla de som försummat att forska för att lägga grunden till förändringar.

250 kg från Polen. Så hette det till att börja med i media. Efterhand växer det till några ton, och det kommer att växa ytterligare med stora volymer i media. Varför försöker media inte se hela problemet på ett tidigt stadium? I det som blev hästköttskandalen 2013 rapporterade media först som om det handlade om ett litet begränsat fusk. Sedan växte skandalen explosivt när media hade blivit informerade om IKEA:s fusk med hästkött i sina restauranger världen runt.

Strängt taget behöver inte media vänta. Storskaligt fusk och storskaligt djurplågeri pågår hela tiden, i Sverige och i hela världen. Media har ett intresse av att vara passiv eftersom producenter och handel använder reklam i de media som även kan sprida information om djurplågeri. När information om en isolerad händelse sprids okontrollerat, t.ex i sociala media, då har media inget annat val än att rapportera händelsen som en nyhet. Det gäller också public service som också har starka intressenter som har makt och inflytande. Köttindustrin kan utöva makt i public service genom representation i styrelser och regering och riksdag. De senaste åren har ett trendbrott skett så att utrymmet för information om växtbaserad diet har fått mer utrymme. Men det har skett med en oerhört lång fördröjning med tanke på attitydförändringar. Media fördröjer och förminskar. Detta beror på en osund intressegemenskap, något som medborgarna lider svårt av. Och mest lider djuren.