Sedan 2018 har jag haft en daglig påminnelse på min dator med lydelsen STOP AI. Idag, när beslut inom EU fattas om reglering, inser jag bättre begränsningarna för formulering av regler. Det svaga intresset för reglering hos allmänheten är ett memento. Många talar om risker med AI, men vad består riskerna i? Media inom TV har bidragit med slående exempel där världsledare (Biden med flera) har använts för falska uttalanden – vilket varit möjligt för textmeddelanden, falska och sanna, så länge som skrivkonsten funnits.
När det gäller masskommunikation finns anledning att tro att bevakningen av meddelanden i media kommer att mötas med mycket stora resurser. Men det gäller främst bevakning av media med kvalificerade egenskaper, stor räckvidd och kvalitativ betydelse. Med AI kan bevakning bedrivas i stor omfattning. Men finns det medel så finns det motmedel i ändlös växelverkan som endast begränsas av resurser.
Kommunikation med individer eller grupper kommer att som idag kunna manipuleras (positivt och negativt) med ökande komplexitet med hjälp av AI. Innan AI har möjligheterna varit begränsade att reglera bort otillbörlig kommunikation.
En diskussion som inte synts till, är spin-off av AI. Med försöken att reglera AI kan frågor uppkomma om tidigare förhållanden och reglering utan hänsyn till AI. Kommer det att fortsättningsvis vara tillåtet att uppträda med mask? Ett tips till alla AI-filosofer är att repetera klassikern från år 1959. Goffman, Erving, Jaget och maskerna: en studie i vardagslivets dramatik.
Ett förberedande studium av AI kan bedrivas med hjälp av Goffman. Skillnaden är att utgångspunkten här är en mask. Vad motsvaras den av i den verkliga världen? Nu kan AI-program (masken) utvärderas för att se vad motsvarigheten är i den verkliga världen.