Varför brinner det hos Ragn-Sells i Norrköping?

Vid 18-tiden på lördagskvällen 17 juli 2021 larmades räddningstjänsten till en brand på en avfallsanläggning på Häradsudden, nära Lövstad i Norrköping.

På P4:s frågor hade företaget hade ingen kunskap om hur branden kan ha uppkommit? Hade branden kunnat förhindras genom bättre bevakning? Den frågan ställdes inte.

Bolidens farliga avfall i Chile, Arica

Nu har de drabbade i Arica, Chile åter aktualiserat frågan om det farliga avfallet. Bolidens kommunikationsdirektör avvisar alla krav bl.a med hänvisning till friande dom i ansvarsfrågan.

Så här skrev vi 2018 om händelser kring det farliga avfallet:

Alldeles oavsett vad som avtalats mellan Boliden och Promel borde de som hade kunskapsmässiga förutsättningar slagit larm för att undvika skador på människor och natur. Det går inte att fastställa att Boliden tagit ett sådant ansvar. Istället har Boliden prioriterat den rättsliga processen för att undvika kostnader och ansvar. Detta är djupt klandervärt. I allmänhetens ögon, både i Chile och förmodligen även i Sverige är utfallet av den mångåriga tvisten djupt orättvist trots att tingsrätten friat bolaget Boliden AB.

Det Boliden inte inser är det enkla faktum att ingenting är klart förrän det är klart. Boliden borde inse att någonting måste göras för att lösa tvisten kring och konsekvenserna av det farliga avfallet. Av allt att döma kommer Boliden inte att slippa ansvar. Sverige som handelspartner kan tappa anseende av denna utdragna tvist.

Branden i avfall, Kagghamra, Botkyrka kommun

Vassa frågor kom från DN och TV4, och kommunens företrädare hade svårigheter att svara. Dåliga kunskaper och förberedelser att definiera undersökningssekretess. Hänvisning till pågående undersökning togs till när man blev osäker vid presskonferens den 22 januari. Kommunen hemlighöll prover som visade på miljögifter. Läs på SVT.

Med alla reportage i media om Think Pink borde myndighetspersonerna ha förstått att inget var att vänta från bolaget i form av säkerhetsåtgärder. Förbluffande att myndighetspersoner tycks ha blivit tagna på sängen den 23 december när ”högen” självantände för andra gången. Man hade ju haft en brand genom självantändning redan i november, som man lyckades släcka.

Tack vare uppmärksamhet i media igår den 28 januari i DN, Expressen, TV4, SR Ekot m.fl blev det fart på myndigheterna. Sjunger regeringen med MP sin svanesång med förslag på ändringar i lagen?

Think Pink kommer att åtalas för miljöbrott. Kommer Botkyrka kommun och dess chefer att stå till svars för försök till mörkläggning?

Ragn-Sells ekologiska fikonspråk

Av Miljörealisten

Ragn-Sells som är en aktör inom avfallsbranschen har nu gett sig in i hälsosegmentet. Det senaste tillskottet till Ragn-Sellskoncernen är bolaget Treatment and Detox.

Detox finns inte med i tryckta SAOL från 1998. Men nätet ger ju besked. Google ger svar, detox betyder avgiftning. En sökning av sidor på svenska visar att detox är förknippat med metoder som aktivt påstår sig medföra att kroppen renas på gifter och slaggprodukter. Sätten för att åstadkomma detta är oerhört många. Den svenska debatten visar att den traditionella vetenskapen inte har mycket till övers för detoxkurerna. Förenklat sammanfattat, att äta rätt är givetvis bra, men alla de kurer som behövs för att avgifta kroppen som tarmsköljningar mm. är man negativ till.

Bolaget Treatment and Detox har samma organisationsnummer som det tidigare Ragn-Sells avfallsbehandling, således bara namnändrat. Det tidigare var väl inte lika tidsanpassat eller så har väl verksamheten utvidgats. Det svenska språket har en tendens att inte längre räcka till eller vara tillräckligt fint. Men det gäller samma verksamhet behandling och deponering av avfall, vilken förklaras i en video. Ledorden är det cirkulära samhället och begreppet giftfri miljö.

Det cirkulära samhället bygger i huvudsak på storskaliga materialflöden. Det genererar transporter med tillhörande miljöpåverkan. Den giftfria miljön är en utopi eftersom naturen även utan människans ingrepp innehåller ämnen som kan rangeras in i begreppet gifter. Endast vid ett tillfälle nämner man ordet avfall. Det vanligaste är ordet material. Oavsett hur bra vi kommer att bli på att sortera och återcirkulera flöden kommer det alltid att finnas något kvar som är farligt som vi inte vill ha tillbaka i cirkulationen.

Ragn-Sells jobbar med deponier som är en slutförvaring, eller en tillfällig förvaring på sådana material som inte, för stunden, kan behandlas idag. Bolaget menar att det finns värden i det här materialet som framöver, när tekniken har blivit billigare, kan återanvändas i samhället.

Det är sannolikt en utopi att återvinna material, vilka primärt är metaller, från en kökkenmödding som har deponerats. De metaller som finns i våra nedgrävda underjordskablar torde vara det mest intressanta materialet att återvinna. Det är idag inte lönsamt, trots högt kopparpris.

Dagens deponi skiljer sig från dåtidens då man bara deponerade rakt på backen, byggde högar och täckte över det med jord. Nu finns ju botten med olika lager och skikt som säkrar att ingenting sipprar ut.

Men verkligheten har visat att lagren inte är täta, utan en källa till bekymmer och omfattande utsläpp!

Askor förbehandlas i en betongstation för att binda fast olika ämnen i askorna, och att ge askan en struktur så att den kan deponeras. Flygaskor behandlas genom att tvätta askan så att den blir mindre farlig, och kan läggas på en deponi för icke farligt avfall, i stället för en deponi för farligt avfall. En restprodukt från den här behandlingen är olika former av salter.

Det här är Ragn-Sells spets i detta avseende. Salterna som står för 40 procent av innehållet är natriumklorid, kaliumklorid och kalciumklorid. Det kommersiella värdet av salterna är inte högt men resten av avfallet kan deponeras på en enklare deponi. Frågan är om utvinning av salterna är detox? Svettning är en del av detox och då lämnar ju salterna kroppen! Salterna används bland annat som vägsalt.

I Norge finns ett stenbrott där Bolaget deponerar avfall. Ca 400.000 ton sten tas ut varje år och ca 210.000 ton avfall läggs in årligen.

Så länge företaget är politisk korrekt kommer man att vara en aktör i miljörörelsen som bidrar till ökade transporter och en högst marginell miljönytta genom ny deponeringsteknik. Även i fortsättningen måste det som inte cirkuleras på ett eller annat sätt deponeras. Så länge som vi har en produktion av varor som innehåller ”gifter” enligt den politiska definitionen, kommer avfallet att innehålla dessa. Vem har sett en bil utan ett startbatteri som innehåller bly?

Ordet detox har en klang av humbug över sig. Ragn-Sells Treatment och Detox är ett företag som uppenbarligen vill bli förknippat med kvacksalveriets tarmsköljningar!

Damm sprids från Aitik-gruvan

Har vi inte kommit längre? Ett skikt av grått damm med okänt innehåll ligger på isen som syns tydligt och som kan samlas upp genom att stryka handen mot isen. Kommunikationsdirektören i Boliden, Klas Nilsson besvarar frågan om dammet som sprids från Aitik-gruvan. –Absolut ingen fara för allmänheten, säger han.

Oron avfärdas av bolaget. Han säger att dammet inte är farligt, trots att det är en kemisk process i anrikningsverken. –Vi mäter och följer upp det här och i och med att det är så små halter som sprids, så är det absolut ingen fara för allmänheten, säger Klas Nilsson. I denna länk ser du hur det såg ut på kvällen och dagen efter sandstormen.

Myndigheternas undfallenhet mot Think pink

Myndigheternas utdragna och långsamma jakt på ansvariga i skandalen Think pink har inte löst problemen. Processen har skapat en hel kör med frågor och förakt. Så vi har tusentals ton farligt avfall, asbest mm, som måste sorteras och bortforslas. En hel kör spyr ut förakt mot ”den iranska plasthoran”. Ett stort problem skapar nya stora problem, denna gång med immigranter.

Vågen av förakt hade varit mindre om myndigheter inte visat undfallenhet från första början.

Slappa myndigheter gynnar Think pink

Sopberget som Think pink har skapat med kriminella personer och metoder beräknas kosta 500 miljoner kronor.

Fallet har varit känt sedan länge och kan beskrivas som ett katastrofläge. Medan myndigheterna har skrivit PM och mail, har uppläggning av sopberg med delvis farligt avfall från Think pink fortsatt. Hur flat får man vara som myndighetsperson? Finns det inte guts hos medarbetare i kommuner och länsstyrelser? Det borde ha räckt att se ett parti sopor i rosa storsäck på tusen liter för att förstå att något jätteskumt var i görningen. Näe, då drar man ner mössan och smyger till datorn för att skriva mail…

Think Pink har begått miljöbrott

Media har varit duktiga att rapportera om NMT Think Pink AB, verksamhet med miljöfarligt avfall. Långt om länge har Västerås kommun gjort åtalsanmälan som lett till häktning av företagets ansvariga. Företagsledarna är misstänkta för grovt miljöbrott. Hur det förhåller sig i de övriga kommunerna där NMT Think pink har verksamhet är okänt.

Det har dröjt alldeles för långe för kommunerna att reagera där företaget NMT Think pink har brottslig verksamhet. Vi kunde önska att rapporteringen om kommunernas försummelser borde vara aggressiv, men rättvis.

Ragn-Sells Treatment & Detox AB – Behandling & Avgiftning & Hokus pokus?

Vill Ragn-Sells Treatment & Detox AB bli förknippade med hokus pokus?

Se vad magasinet L’Express skriver om Detox som uppges vara något mycket skumt. Detox förknippas med ”Les arnaques des médecines douces” som betyder ”Bluffmakare inom naturmedicin”.

SvD Vilseleder läsarna om ”giftmassor”

Av Miljörealisten

SvD hade den 23 juli en artikel om 2.400 ton lera från byggen i Stockholms innerstad som hamnade på en åker Södermanland. Artikeln kännetecknas av få grundläggande fakta men mycket spekulation. Det är det slag av journalistik som vi skattebetalare skall vara med och subventionera vare sig vi vill eller inte. Som underlag för granskningen av artikeln har jag använt mig av domen i ”Black mass”-målet, domen avseende tillåtlighet för Slussenprojektet, 2015 samt Stockholm stad, Exploateringskontoret, kontrollprogram för schaktmassor, muddermassor och sediment under byggtiden.

SvD skriver att under vattnet (där Guldbron och ersättningen för Centralbron placerades) tickar en miljöbomb. Det stämmer inte med den miljödom som lämnades för Slussen. Av de 400 prover som har tagits understiger 90 procent MKM och 40 procent KM. Marken bedöms därmed inte vara förorenad. 

SvD skriver om ”black mass” att den är mycket giftig. Den klassas som farligt avfall, det är korrekt, men därifrån till att den mycket giftig är steget stort. Frågan är vad tidningen skall skriva om avfall som faktiskt är mycket giftiga?

Lars åker innehåller höga halter oljerester och spår av nickel. Farligt nära nivån för farligt avfall, men inte för vilken parameter. Analys av olja har en svårighet. Den reagerar även för naturligt förekommande ämnen i jord. Det senaste exemplet är när man bygger nya vägar och hittar olja i det som alltid varit åkermark. All jord innehåller spår av nickel så informationen är tyvärr meningslös. Nickel får tillföras åkermark med slam från reningsverk och det finns regler avseende tillförseln per ha och år. Detta hade man kunnat jämföra med.

När man drog upp draggen i Riddarfjärden luktade den illa, men det kan vara resultat av en syrefri botten! Bottensediment kan ha, oavsett om det förekommer föroreningar eller ej, en kraftig lukt. Det är inte nödvändigtvis föroreningarna som luktar! 

Sediment från Riddarfjärden är kontaminerat med tungmetaller och andra miljögifter. Men det är ju från bygget vid Slussen som sedimentet kommer och där har man muddrat djupt. Att föroreningarna klingar av med tilltagande djup och delats in i olika klasser avseende användning framgår av Stockholms exploateringskontors anvisningar. 

Sammantaget innebär det 100.000 tals ton förorenat sediment enligt SvD. Detta motsägs av fakta från kontrollprogrammet. 

Miljökontoret i Eskilstuna har gjort bedömningen att gräva upp massorna från den vägbank som anlades inte är ett alternativ. Min personliga uppfattning om miljökontoret i Eskilstuna är att de är noggranna och inte sopar något under mattan. 

SvD skriver om ni (Miljökontoret Eskilstuna) hade anat att det var muddermassor från Stockholm, hade de fått användas i vägen då. Det hade sannolikt blivit ett nej. Men svaret utvecklas inte, sannolikt beror det på avfallslagstiftningens tillämpning. Inte på massornas farlighetsgrad.

Sören Fouganthines kommentar är höjdpunkt i artikeln. Provtagningen bör göras av en oberoende person, med tillräcklig fackkompetens. Det är inte enkelt att provta massor och få ut representativa prov! Men i en bildtext återfinns texten: Tom Arvidsson och Sören Fouganthine vill att marken runt Bälgvikensjön i Eskilstuna saneras. Det hela ger ett inkonsistent intryck för en oinsatt läsare. Hur kan man uttala sig om massor som man inte vet om det är relevant provtagna?

De massor som hamnade på Fogdö sägs komma från Slussenprojektet. Massor från detta projekt delas in i olika klasser och entreprenören fick själv avgöra var de massor som har föroreningshalter, mindre än känslig markanvändning, skall nyttjas. 

I artikeln säga att ett lass hade ”höga nickelhalter” vad det nu är i förhållande till vilken referensram. 

Lars på Fogdö har tydligen begått något brottsligt, ringa miljöbrott (?), eftersom han får återställa den ursprungliga strandremsan. 

Hantering av massor från infrastrukturprojekt är ett problem, framför allt som tillämpningen av lagstiftningen försvårar seriös återanvändning inom entreprenadområdet. Massorna tenderar i stället att hamna på deponi och i stället behövs jungfruligt material där dessa massor, sett från resurshushållningssynpunkt, i stället hade varit att lämpliga att använda. Det innebär ökade kostnader i projekten, ökad miljöbelastning från transporter och en koncentration av avfallet till deponierna. Dessa anläggningar har en högst skiftande kvalitet och kontroll. 

Det är inte lätt att vara grävande journalist och sakna fackkunskaper. Det blir lätt fel. Mycket skrik för lite ull! Däremot, den hantering som har skett med black mass är utan tvekan ett av Sveriges mer allvarliga miljöbrott!