Författare: Redaktionen

Med många rapporter i media om våldsbrott, skjutningar, sprängningar, våldtäkter kan man lätt bli orolig. Mycket orolig. Även om kriminologer kan berätta att brottsfrekvensen är lägre än förr. I onsdags intervjuades rikspolischefen i TV då han utlovade en ny viktig åtgärd, men ville inte gå in på vad. Han sade också att det i framtiden kommer att vara ”väldigt jobbigt att vara kriminell”. Som TV-tittare vill man gärna tro på vad han säger och att det är något tungt och avgörande han syftar på. Men samtidigt kryper tvivlet fram hos TV-tittaren. Rikspolischefen har inte ett övertygande kroppsspråk och minspel. Han låter och ser ut som han alltid gör oavsett fråga. Kort därefter går tvivlet över i en annan fas där man säger sig själv att han bör som rikspolischef ha täckning för vad han säger. Men nej, den känslan blir inte långvarig. Tvivlet återkommer.Idag lördag har SvD en artikel som bär rubriken ”Det rikspolischefen säger är bara floskler”. Yttrandet kommer från poliser som intervjuades av en polisforskare.

Vi tvingas konstatera ett obehagligt sammanträffande om bristande trovärdighet till landets rikspolischef. I brist på evidens har vi känslan att falla tillbaka på, vilket inte är ett fullgott beslutsunderlag. Samtidigt kan känslan vare vårt främsta instrument att bedöma något. Om flera personer delar en känsla, som i detta fall gällande trovärdighet för ett strategiskt utspel från rikspolischefen då får man inte släppa tanken, utan göra sig beredd att leva med den tanken ett bra tag framöver, intill annat har visats.

En journalist och chefredaktör från Nya Tider intervjuas med anledning av Bokmässan. SwebbTV har satt den tendentiösa rubriken ”Om gripandet av Jesper på Bomässan”. Med vittnesbörd och bilder gör man ett nummer av att journalisten blev avvisad (inte gripen) från Bokmässan efter ha misslyckats att genomföra spontana intervjuer med Pierre Schori, tidigare socialdemokratisk minister och Jan Guillou, författare och journalist.

Temat för Bokmässan var yttrandefrihet, något som Nya Tider uppger sig ha tagit fasta på. Men bakgrunden är betydligt mer komplex än så. Nya Tider fick nämligen inte delta med plats på Bokmässan efter protester från utställarna och deras organ.

I den intervju som SwebbTV lagt ut på YouTube redovisas inte hela bakgrunden. Siktet tas istället på de situationer som uppkom i samband med de misslyckade försök som gjordes av Jesper, Nya Tider att spontant intervjua celebriteterna Schori och Guillou. Frågorna som kastades ut till Schori av Jesper var t.ex ”Var det rätt att stödja mördaren Mugabe?” Till Guillou ställdes frågan om varför han tidigare i en intervju vid en tidigare mässa sagt ”när jag var ung ville jag mörda de där typerna” med syftning på montern med Nya Tider. I båda fallen kraschade försöken till fortsatt intervju.

SwebbTV och Nya Tider uppträdde mycket samspelt, till synes i gemensamt syfte att rättfärdiga Nya Tider och att misstänkliggöra de två intervjukandidaterna liksom hela det etablissemang som de anses tillhöra enligt Nya Tider. Konsekvensen blir att argumentationen från SwebbTV och Nya Tider implicerar att yttrandefrihet är kopplat med yttrandeskyldighet. Detta är i grunden fel. Yttrandefrihet behöver inte förutsätta någon sorts yttrandeskyldighet hur angeläget det än må vara att få svar. Nu får andra än Jesper göra jobbet att fråga Schori om stödet till Mugabe. Likaså fråga Guillou varför han ville ”mörda” folk från Nya Tider. 

Sven-Eric Liedman, professor emeritus idéhistoria, har framfört en flammande appell om förfallet i den svenska skolan. Det kan kännas förminskande att använda etiketten socialist på en forskare, men det är ändå rättvist. Att komma farande på DN:s debattsidor efter ett helt liv som socialist är magstarkt. Uppvaknandet kommer sent i Liedmans fall. Det sägs att en förkrossande majoritet av journalister och även lärare har partisympatier för S och MP och har haft det under lång tid. Sökning och läsning på internet rekommenderas. Det finns många rapporter och diskussioner om partisympatier i dessa yrkesgrupper.

Givet att dessa yrken har stor dominans av anhängare till S och MP borde kändishistorikern och debattören vara självkritisk som kommer så sent. Han har nära till den forskning som bedrivs vid Göteborgs universitet. Han har haft flera decennier på sig att upptäcka det gigantiska problemet med förfallet i svensk skola för både elever och lärare. I sin senaste artikel i DN har han kallat lärarna för ”trasproletariat”. Det stämmer till eftertanke för oss alla. Och låt oss alla söka och medverka till fler debattartiklar om den svenska skolan! Det håller på att gå åt helvete, om det inte redan har gjort det. Vargen är här.

Under årens lopp ser vi att nationalklenoder en efter en faller ur ramen. Me-too betydde att institutionsteatrar som Dramaten och Stadsteatern visade sig vara något helt annat än vad gemene man trodde. Nationalklenoderna Karolinska sjukhuset och Karolinska institutet har visat sina dåliga sidor i flera skandaler gällande sjukvård och forskning. Man glömmer fort. Nya skandaler hjälper också minnet att tänka tillbaka på gamla skandaler som inte är så avlägsna i tid. Skenande bygg- och konsultkostnader för nya Karolinska följdes av Maccarini-skandalen. Nu har vi också hört om nepotismen i tandläkarutbildningen på Karolinska i Kalla fakta TV4. Har folk i ledningen för driften och för administrationen tänkt på följderna? Försvunna miljarder i byggkostnader är ofattbara och oförlåtliga, men ändå gripbara på något sätt eftersom det kan uttryckas med siffror vilka ger en falsk trygghet ifråga om planmässighet.

Hade det gällt privata företag så hade förmodligen helt andra tankar uppstått hos de styrande. Goodwill, förlorad goodwill. Karolinska har haft ett världsrykte som en av de ledande inom medicinsk forskning och därmed anknutna verksamheter. Det är mycket möjligt att alla de, forskare med flera, kan hålla isär problemen på nivån domän eller disciplin. Men även forskare är människor som påverkas ömsom rationellt och ömsom irrationellt över tid. När problemen och skandalerna blir många då flyter allt samman och sänker respekten. Potentialen att få forskningsanslag internationellt skadas och sänks. Vi kan tala om, i alla fall anta, att det handlar om gigantiska värden i good-will som går förlorade. De personer i ledningen för KI:s tandläkarutbildning visade på noll medvetande och ansvarstagande. Många av de intervjuade visste inte ens vad jäv innebär. Hur ska de då förstå något om goodwill och badwill?