Av Miljörealisten
Kvicksilvertunnorna som dumpades i Sundsvallsbukten har nu återigen blivit hett presstoff. Detta med anledning av att en ansvarsutredning har pekat ut tre företag som solidariskt ansvariga. Ett av de utpekade företagen accepterar frivilligt ansvar, men kräver ersättning gentemot ett annat bolag. SVT har gjort ett antal inslag som återfinns under SVT Västernorrland. De ger dock inte hela bilden utan kan behöva kompletteras.
Vad visste industrin och myndigheterna?
För att citera fiskaren: ”På 60-talet tänkte man inte i de här banorna!” Vilka alternativ fanns för industrin att bli av med sitt farliga avfall? Tidigare, fram till 1951, hade man grävt ned dem i marken som man gjorde i Teckomatorp. Saneringar har delvis utförts. Se länk.
Avfallet uppkom vid tillverkning av vinylklorid som var råvara vid tillverkning av PVC-plast. Kvicksilvret gjöts in i betong. Det gör att det inte kommer att vara lättlösligt. Länk till intervju med person som var med vid dumpningen. Industrin visste att avfallet var giftigt och hanterade på det från deras synvinkel på bästa sätt. Exakt vilka myndigheter som har varit informerade om dumpningen är inte klarlagt.
C:a 8,7 ton kvicksilver, finns det någon motsvarighet i Sverige?
Mängden kvicksilver ca 8,7 ton kan jämföras med den mängd som släppts ut från massaindustrin. Kvicksilvret användes i slembekämpningsmedel till massan. Det sammanlagda utsläppet av kvicksilver från slembekämpningsmedel har beräknats till 150 ton. Tillverkning av klor/alkali gav även utsläpp av kvicksilver, sammanlagt ca 200 ton. Källa IVL. Det största saneringsprojektet i Sverige har varit Bengtsfors där 15 ton kvicksilver sanerades. Se ekamiljorum. Kostnaden blev 296 MSEK.
Kan någon ställas till svars?
Reportern säger ”Dåtidens myndigheter accepterade dumpning som en metod för att bli av med farliga kemikalier. Länsstyrelsens jurist menar att ”Målet är att de ansvariga skall bekosta en undersökning av risken att kvicksilver sprids.”
Ett av tre utpekade företag har accepterat ansvar för att genomföra undersökningar. Det är dock viktigt att skilja på ansvar avseende undersökningar och ansvar avseende åtgärder. Ansvaret att genomföra undersökningar går mycket längre än ansvaret att genomföra åtgärder. Lägg därtill att företaget har hanterat avfallet i enlighet med de anvisningar som fanns vid den tiden. Så staten kommer att få skjuta till ett belopp för behandlingen, sannolikt svara för hela behandlingen.
Vad kan behövas för att säkra miljön i framtiden?
Enhetschefen säger ”Därefter måste man utifrån den risk som vi har bedömt, kunna vidta eventuella åtgärder. Det är inte säkert att bärga de här tunnorna är det som är slutmålet. Det kan vi inte svara på idag.”
Det har tidigare gjorts omfattande undersökningar av det dumpade avfallet. Se tidigare undersökning. Dessa behöver nu kompletteras på förorenarens bekostnad. Därefter följer en process där olika handlingsalternativ skall vägas mot varandra. Risken för metylering av kvicksilver måste bedömas, då denna form av kvicksilver är väsentligt giftigare än den form av kvicksilver som uppkom i processen. Men resultaten från den tidigare undersökningen visar att metylering från det dumpade avfallet är väsentligt lägre än från kvicksilverförorenade sediment längre in i Sundsvallsbukten. Det finns fler källor för utsläpp av kvicksilver.
Övertäckning kan vara en framkomlig väg. Så har gjorts för kvicksilverförorenade sediment i Luleå. Se dom.
Oavsett vilket behandlingsalternativ som väljs är det viktiga att beslutet vilar på vetenskaplig grund. Det finns miljömål som giftfri miljö, men Sundsvallsbukten är ett så stort förorenat område att det inte är realistiskt att åtgärda detta, med undantag för eventuella punktvisa insatser.
Självreningsprocesser
Naturen har förmåga att avgifta sig själv genom att metaller läggs fast i former som inte är lika tillgängliga för biologiskt liv. Förorenade sediment överlagras av nytt sediment. Kvicksilvrets kretslopp. Förutsättningen är att bakgrundsbelastningen inte blir högre än den som förekommer naturligt.
Slutligen reporterns spekulation
Skulle man komma fram till att alla tunnorna måste bärgas så innebär det en process som saknar motstycke i Sverige och som skulle innebära mycket stora kostnader.
De kostnader som ett sådant alternativ innebär måste alltid ställas i relation till miljönyttan. Var kommer tunnorna att hamna? Kommer de att i stället läcka föroreningar på en ny plats? Skall vi exportera avfallet – klassiskt för Sverige att bli av med problemavfall?
Vinklingen av reportaget präglas av att man inte låter någon företrädare för industrin redovisa sin bild. Man har inte heller gjort tillräcklig efterforskning och satt in föroreningen i sitt sammanhang. Sundsvallsbukten har haft många föroreningskällor. Redovisningen av ansvarsfrågan hade kunnat vara tydligare, som sagt att det är ”bara” undersökningsansvaret som kan föras över på företagen. Ansvaret för behandling kommer att jämkas och det är därför högst sannolikt att skattebetalarna kommer att få stå för eventuell saneringsnota.
