Författare: Redaktionen

Generalstrejk idag måndag. Det finns ingen anledning tro att folkets fredliga demonstrationer kommer att bemötas fredligt av diktatorn Lukasjenko. Han har polis och militär till sitt förfogande och kommer att använda övertaget. Han är oförmögen att ta in varningar från både Ryssland och EU. Vi vet lite som om vad som händer med dem som arresterats, det handlar om många tusen. Det har ryktats om tortyr. Redan det faktum att vara arresterad och skild från sin familj och vänner är tortyr. Vad gör Sverige? Varför vänta på beslut från EU? Det blir bara undanflykter för att fortsätta vara passiv. Låt Ann Linde framträda oftare i media. Hon kan ta i ordentligt. Stoppa handel med Belarus!

Och du Dagens Nyheter, när du ändå ha börjat hyra in folklig chefredaktör som Greta – skriv kontrakt en dag med någon typ Karlsson på taket! Det har respekt med sig i öst!

En bra början att fundera över ängslan, oro eller ångest är att börja med sig själv. Det har förmodligen de flesta gjort. Forskning bedrivs inom KI –Karoliska Institutet.

Folkhälsomyndigheten beställer undersökningar med ett statistiskt urval i befolkningen. Förmodligen har aktuella undersökningar gjorts i samband med Corona-pandemin som väntar på analys och publicering..Under tiden kan man göra egna iakttagelser över hur beteenden har förändrats av pandemin. Sedan i somras har media rapporterat om ett kraftigt ökat intresse för att ha husdjur, hund och katt, även andra husdjur. Orsaken har tillskrivits hemester-vågen, en utbredd och påtvingad semester i hemmet istället för resor i Sverige och utland. Alla som kan jobba hemifrån har övervägt den möjligheten. Pandemin har medfört påfrestningar men också stimulans av familjelivet för de som har en familj, väl att märka. Det finns en stor andel 1-personhushåll, särskilt i storstäder. Kärlekslivet i fria förhållanden följer sina egna lagar som har fått omprövas radikalt bland annat med tanke på regeln om social distans. Stora förändringar har således uppkommit som väntar på forskarnas rapporter och analyser.

Dagens industri och Svenska Dagbladet har skrivit flera artiklar om efterfrågan av husdjur. En hundvalp kan kosta 60 000 kr i dagens läge. Smuggling av valpar från östländer har ökat. Det är den kallhamrade beskrivningen av den ena sidan på fenomenet. Längtan och oro finns på den andra sidan. Husdjuret, hunden, katten ingår i en idealbild som skapats under århundraden. I masskommunikationssamhället har filmen varit och är alltjämt en betydande kraft. Disney har skapat en disneyfiering. Romantiseringen av djur tar sig många uttryck. På Internet, i sociala media finns en uppsjö av videos som visar gulliga hundvalpar och kattungar. Det är mycket lätt att ta till sig dessa önskebilder där plats inte finns för djurhållningens mörka sidor med lindande för djuren.

När Corona-pandemin upphör kommer ett nytt stort problem i dagen med alla familjer och ensamboende som upptäcker ett problem med att hålla ett husdjur. Då riskerar hundar och katter att behandlas på samma känslokalla sätt som redan sker med s. k. sommarkatter, dvs överges eller avlivas. Därför är det ändå hoppfullt om hunden kostat en förmögenhet och att ägarna investerat i massor av kärlek och känslor. I bästa fall kan det utgöra ett skydd mot hundens lidande. För katten är det mer ovisst.

Christer Nilsson är läraren som har skrivit på Frihetsportalen om halshuggningen av den franske läraren Samuel.

Alla svenska lärare borde protestera och demonstrera

Johan Lundberg är forskaren som har skrivit ”Ljusets fiender”, som handlar om islams ställning och islamismens hot i Sverige.

Tråkiga saker händer med polisen inblandad, nu senast med misstänkt korruption i samband med tilldelning av lägenheter i ett hyreshus i Vasastan, Stockholm. Korruptionsmisstanken har framkastats av en professor i förvaltningsrätt i Uppsala i en intervju med Dagens Nyheter. Mänskligt är det förståeligt att frestelsen blev för stor, men skadan i tappad respekt hos allmänheten är vida större. Vi har i själ och hjärta väldigt låg tolerans för både brott och bristande etik hos poliser, domare, socialarbetare, sjukvårdspersonal, präster med flera. För att inte tala om politiker som försvarar sig med att de är valda som varande vanliga människor med fel och brister. Ibland kan det nästan låta som att politiker som begår brott och överträdelser vill ha en klapp på axeln för att de underhåller bilden av den vanliga människan.

Skadan är redan skedd, kan man säga. Det finns inget bra sätt att visa sina reaktioner. Vi kan bara hoppas att något parti kan göra korruption och brott i samhällsbygget till sin profilfråga. Det finns inget givet val bland riksdagspartierna. Alla är nersolkade, så det parti som vill kandidera får börja med att sopa rent framför egen dörr.

Kulturpersonligheter (numera ett besudlat begrepp) och kulturjournalister använder gärna ”på rätt väg” när frågan ska besvaras om vad vederbörande tycker om val av nya ledamöter. ”På rätt väg” kan stå för så mycket. Först och främst kan det vara ett uppriktigt svar att Svenska Akademien tveklöst sköter sin uppgift bättre än tidigare, dvs. bättre än under tiden med skandalerna kring fritt vald promiskuitet men också promiskuitet som passerat vad som kan kallas fritt vald.

Men ”på rätt väg” kan också stå för tvekan. Det kan kanske avgöras på tonfallet och kontexten. Fråga och svar kan uttrycka en förhoppning om att saker och ting ska bli bättre. Men då kanske ett förtydligande vore önskvärt från meddelaren. ”På rätt väg” kan också vara ett svar från någon som inte vill eller vågar uttala kritik. Personer som kommenterar Svenska Akademien förväntas inte generellt vara så sparsamma med orden. Så visst finns en kvardröjande tvekan. Omvärlden –det vill säga hela världen– vill nog få mer övertygande och handfasta belägg för att den forna glansen och respekten för Svenska Akademien kommit tillbaka. Tills dess får vi snåla på berömmet och använda mantrat – ”på rätt väg”.

I domen gällande användningen av En svensk tiger som del i en teckning har man gjort ett s.k. parodiundantag som grund för frikännande dom. Diskussionen har varit nyttig men förvirrad. Stor vikt har lagts vid varumärkesrätt, immaterialrätt. Ägaren av rättigheterna har ansett att Aron Flam har gjort sig skyldig till intrång. Flam och läsarna tycker att det är en väl vald variant av En svensk tiger. Det har inte ifrågasatts fullt ut i debatten. Att lattja med en logotyp, ett varumärke kan uppfattas smart och som hur kul som helst, men få tänker på att det också skapar förvirring. Varumärket En svensk tiger var i utgångsläget inarbetat. Hur mycket kan diskuteras och någon mätning av igenkänning och värdering finns inte såvitt känt.

När någon som Aron Flam gör ändringar och använder den nya utformningen på ett sätt som inte var upphovsmannens mening, så blir det oreda i skallen – både intellekt och känslor – på alla som varit i kontakt med originalet. Det kan medföra att de som hade en värdering före mötet med den nya utformningen blir i varierande grad förvirrade eller störda. Det är alls icke så att denna grupp tar in Aron Flams budskap, rakt av. Det är troligt att alla som hade en residual i skallen av originalet inte tillägnar sig och accepterar den nya utformningen, som Aron Flam tänkte sig. Och då är frågan om nazianstrykning underordnad analysen som kan göras om perception och acceptans.

Men som sagt, bra att det blev en frikännande dom. Arbetet att föra fram budskapet på ett tydligare sätt om nazisympatier i Sverige återstår dock.