Författare: Redaktionen

Det tycks som att svenska media håller tillbaka reaktioner på hoten från Ryssland och Kina, Putin och Xi. De kallas ”Frihetens fiender” i bildtexten, det enda som Svenska Dagbladet tycks ha formulerat själv. I storsläggan håller en inhyrd skribent Edward Lucas som föreslår ”Tio saker att göra under 2022”. Lucas skriver för The Economist och är Senior Vice President vid Center fot European Policy Analysis, en tankesmedja verksam i Warszawa och Washington DC.

Under de tio punkterna skräds inte orden:

• USA och andra rika länder bör strunta i Rysslands hot och skyndsamt erbjuda Ukraina generöst militärt stöd.
• Tysklands nya regering bör omedelbart stoppa godkännandet av Nord Stream 2.
• EU bör stötta Litauen i det maktspel som landet utsätts för av det kinesiska kommunistpartiet.
• Andra europeiska länder (och allierade till USA världen över) bör stärka sina band till Taiwan.
• Samtliga diplomater och makthavare från de länder som värdesätter demokrati och rättsstat bör avstå från att närvara vid vinterolympiaden i Beijing.
• NATO bör snabbt organisera militärövningar i Östersjö- och Svarta havsområdena under den närmaste tiden.
• Sverige och Finland bör meddela att de nu arbetar med de förberedelser som behövs för ett NATO-medlemsskap.
• Storbritanniens regering bör driva igenom lagstiftning om bolagsregistrering och verkligt huvudmannaskap.
• USA bör instifta en internationell insatsstyrka bestående av underrättelsepersonal, åklagare och utlämningsförhandlare, för att få ett slut på det klimat där bankirer, advokater och revisorer gör det möjligt för kleptokrater att tvätta sina förmögenheter- medlöpare ska inte kunna komma undan.
• USA bör återuppta insatser för vapenkontroll i samarbete med Ryssland.

Det är glädjande att SvD tar ledarsidan i anspråk för att stävja hoten mot fred och demokrati med konkreta förslag. Frågetecken är dock: Har inte SvD egna pennor för detta? Får utspelat ökad tyngd genom inhyrd expertis?

Stockholms stadsbibliotek har besökare som kommer av många skäl. Somliga vill njuta av Gunnar Asplunds skapelse som nått beundran i hela världen. Andra vill låna och läsa böcker. En viktig grupp är hemlösa som kan finna några timmars lugn och avskildhet. Många går till läsesalen för tidningar i markplanet. Strax intill finns toaletter för att uträtta behov och för att skölja av sig, eller att byta till rena kläder för den som är uteliggare. Men också bra för alla mammor och pappor för blöjbyte på sina små.

Idag fredagen den 17 december 2021 var det glest besatt i läsesalen med alla sorters människor – i den mån jag tycker mig ha förmågan att sortera – med iakttagande av skyddsavstånd i pandemitider. Längs väggen med sittbänk och små fasta bord satte jag mig att läsa papperstidningar som jag annars bara läser i digitalt format. Till vänster om mig, på ca två meters avståndkom en man i 50-årsåldern. Han kånkade på en resväska som en gång för kanske 30 år sedan var på modet. Lite onödigt färggrann. En sådan där som man kan packa en kostym eller rock. Med galge för att snabbt och lätt hänga upp i hotellgarderoben. Men denne tämligen slitne man bor knappast på hotell. Han hade också ett par välfyllda kassar. Han tog av sig en varm illröd kofta som han la i en av kassarna. Det hade blivit för varmt med koftan på i läsesalen.

Utan att jag först reagerade placerade han flera saker på sitt caféstora bord, ca 70 x 70 cm. Aftonbladet in plano oöppnat, lussebulle, någon sorts smörgås, en bit sockerkaka och en mandarin. Rak rad, räta vinklar. Dessutom en liten tetrabrik 200 ml med saft. Sugrör fastklisrad på utsidan. Allt lades upp på bordsskivan med perfekt inbördes ordning. Han rörde sedan inget av rekvisitan, inte heller tidningen. Han satte på sig hörslinga för att använda sin mobiltelefon. När jag avlägsnade mig efter någon timme hade han fortfarande inte rört rekvisitan utan satt förtfarande lätt hukad, orörlig över det caféstora bordet, erkannerligen djupt försjunken i vad hörslingan matade honom med.

Jag kan spegla mig i uteliggaren. Det är förklaringen till mitt intresse. Uteliggaren blottlägger förhållanden till hur det är att var människa. Var och en kan försöka jämföra med sig själv och sitt liv. I så motto vill jag betrakta alla människor jag möter som uteliggare, tillgängliga för iakttagelser i livets läsesal.

Medborgarpanelen, Göteborgs universitet gör återkommande enkäter om attityder till politik och samhälle, senast december 2021. En av frågorna var vilka tre samhällsproblem som svarspersonen till enkäten sätter främst. Jag svarade:

1. Gängkriminalitet
2. Energikris
3. Ukraina, risk för invasion

Konflikten med Ryssland och Putin upplevs genom media, främst svenska media. Ukraina får ofta stå som samlingsbenämning för västvärldens och Rysslands motsättningar. I själva verket är det ett större komplex av motsättningar. I Sverige finns tillgång till militär expertis i Kungliga Krigsvetenskapsakademien. På deras sajt finns en artikel av Stefan Forss av den 29 november i år som försöker svara på frågan om Ryssland förbereder en invasion i Ukraina. Denna och andra artiklar är fulla av intelligenta resonemang. Mycket intressant läsning.

Något som inte diskuteras uttryckligen är Putins och Rysslands bevekelsegrunder. Genom att öka kunskapen om bevekelsegrunder kan konfliktrisk och krigsrisk hanteras bättre av västerlandets parter, EU, NATO och Sverige. En titt på kartan där NATO:s gräns förskjutits från gränserna under Kalla kriget till dagens gräns som går ända fram till ryskt territorium bör kunna övertyga vem som helst att Ryssland och Putin kan känna sig trängda. I västerlandet behöver vi inte påta oss bördan av att känna sorg för Rysslands tillbakagång i territoriellt avseende, men det är ett misstag som kan leda till krig om inte militärstrategerna förstår hur viktigt det är att analysera Rysslands och Putins bevekelsegrunder för hot och förtäckta hot.

34.500 personer, poliser och civilanställda i flera myndigheter sägs vara engagerade i en kampanj mot den organiserade brottsligheten, enligt ett uttalande i SR1 måndagen den 13 december 2021 av en högt uppsatt polischef. Det framgick inte, men det torde ha samband med ett pressmeddelande under oktober.

Sverige har ett rykte om sig att producera gedigna utredningar och planer inom statsförvaltning men med klena praktiska resultat. Upp- och nedvända förhållanden.

SVT Agenda hade en utfrågning söndagen den 12 december om gängkriminalitet. Del 1 – Del 2

Även här gavs intrycket att Sverige har den perfekta planeringen. Men var finns realismen och trovärdigheten? Tittarna får inte den närkontakt med kriminaliteten som de får i andra TV-kanaler som gör live-reportage. De stora planerna kan bli alltför abstrakta för folk i gemen. Dessutom är mediavalet av stor betydelse. Samhället med polisen i främsta ledet måste tala till en mycket bredare publik än vad SVT:s båda kanaler kan klara.

En chans som inte togs tillvara var att sätta fokus på organiserad kriminalitet i Stockholm i jämförelse med Malmö och Göteborg där goda resultat i kampen mot den organiserade brottsligheten sägs ha uppnåtts. Själva justitieministern uppgav att två tredjedelar av brottsligheten i Malmö har utraderats. Varför togs inte det till utgångspunkt?

Ett trovärdighetsproblem uppstod i Agenda när Camilla Kvartoft frågade M och V om inte festknarkandet skulle klämmas åt. För detta fanns inte något intresse hos politikerna. Kan det vara så illa att politikerna inte vill stöta bort en del av sitt väljarunderlag? Kampen mot organiserad brottslighet kan innehålla motsägelser som gör det hela ännu svårare.