Författare: Redaktionen

Disintegrerande strömming vid stekning. En riksolycka för svensk matkultur.

Vi talar här inte om strömming som disintegreras till fiskmjöl som tycks vara branschens, laxodlarnas och kapitalets mål.

Varför faller strömming sönder i stekpannan? AI svarar:

Strömming kan lätt falla sönder i stekpannan av flera orsaker. Det beror oftast på en kombination av fiskens kvalitet, hur den är förberedd och hur den steks.

1. För färsk eller väldigt mjuk fisk

Om strömmingen är väldigt färsk kan köttet vara ganska mjukt och inte ha “satt sig” ännu. Då håller filéerna sämre ihop när de värms.

2. För mycket fukt på fisken

Om fisken är blöt när den läggs i pannan börjar den koka istället för att stekas. Det gör köttet mjukare och filéerna går lätt sönder.
Lösning: Torka alltid fisken med hushållspapper först.

3. Pannan är inte tillräckligt varm

Om pannan är för sval fastnar fisken och går sönder när du försöker vända den.
Tips:

  • Het panna först
  • Smör eller smör + olja
  • Lägg i fisken när smöret slutat skumma

4. För lite panering

Strömming steks ofta panerad i mjöl eller ströbröd. Paneringen hjälper filéerna att hålla ihop och ger en skyddande yta.

5. Vänds för tidigt

Om du vänder fisken innan den fått en stekt yta lossnar den lätt från varandra. Vänta tills undersidan blivit gyllenbrun.

6. Överhantering i pannan

Strömming är liten och känslig. Om man flyttar runt den mycket i pannan går den lätt sönder.

✅ Snabbt knep som många kockar använder:

  • Salta lätt
  • Vänd i rågmjöl eller vetemjöl
  • Stek i riktigt varmt smör
  • Lägg filéerna som dubbel filé (skinn utåt) 

Ondskan

Varför gör inte våra företrädare uttalanden mot stora och små djävlar. Trump har visat oanade uttrycksmedel om krigsinsatser och motståndare. Trump talar hotfullt och uppsluppet om USA:s insatser i Iran och.Mellanöstern. Är det ondskefullt eller är det nervöst? Eller båda? Ledare i Norden och medborgarna är förskonade än så länge, men vad händer härnäst? I den lugna vrå som vi befinner oss borde ledarna kunna tala ut mer och högljutt. Talskrivarna får hjälpa till med retoriska medel, starkare än satans mördare som invektiv. Beskriv inpå skinnet världens ledare som bedriver krig och folkmord. Nu har vi hört nog om Epstein som något kittlande för folk med brist på omdöme. Nu ska världens media rapportera om ledarna.

Kommunen Robertsfors har en skuggarena

Tidningen Mellanbygden, ägd av VK-media och med C-profil, har etablerat sig som en skuggarena. Regerar gör S med kommunalråd S och svaga C som med förvaltningens kommunchef utgör ett vi, Tidningen Mellanbygden med chefredaktören Petter Bergner utgör ett dom. Vi och dom, vad är det för konstigt med det? Det märkliga är att Bergner och tidningen formulerar kritiken med tidningens alla möjligheter. Kritiska reportage görs inte bara med hjälp av tidningens journalister utan även med anonyma och undertecknade insändare som skapar reaktioner och motreaktioner i aktuella problem. De undertecknade insändarna är så träffande att man undrar om de är beställda. Kallas sånt för Fake i Robertsfors? Det finns gott om problem. Den senaste tiden har det handlat om utrivning av dammar i Rickleån. Ett annat tema har varit  försummelser i kommunens förvaltning av byggnader, bl.a Centrumhuset och Tullgården. Riktigt stora problem för miljön med avfallsdeponier har passerat obemärkt. Det är väl för svårt med miljökemi och miljörätt, kan man tänka. Kommunal demokrati har vållat problem därför att C satte käppar i hjulen genom att hux flux föreslå en blandning av principer för styre. Personfrågor har inte heller dessa kombattanter kunnat avhålla sig från. Petter Bergner, alltså chefredaktören på Mellanbygden har öppet kritiserat och utmanat kommunchefen Anders Persson. Någon riktig urladdning har ännu inte skett. Vi väntar med spänning.

Tidningen har utöver kommunala frågor ett varierat innehåll med sporten och kulturen med lokalt perspektiv. Och med händelser i byarna. Att kalla tidningen för skuggregering är väl att ta i. Skuggarena är ett mer adekvat ord för turerna i tidningen Mellanbygden.

Tiden läker alla sår… och…

… naturen tar tillbaka. Två sätt att se försoning i samband med mänskliga övergrepp och konflikter. Har dessa formuleringar av försoning någon motsvarighet i  sinnevärlden? Det kan man förmoda eftersom formuleringarna tycks återkomma över tid. Just tiden har central betydelse för acceptans av formuleringarnas giltighet. Ju närmare efter händelsen någon befinner sig i där sår i relationer inträffar är det svårare att köpa formuleringen ”tiden läker alla sår”. Det finns dock inte något säkert samband i tidsutdräkt mellan händelsen och försoningen. Det omvända kan också ske, att tidsutdräkten försvårar försoning.

”Naturen tar tillbaka” kan bygga på faktiska iakttagelser och beräkningar. Ett exempel är kärnkraftverksolyckan i Tjernobyl, Ukraina. Frågan som kan besvaras med ett AI:svar är: När blir Tjernobyl beboeligt igen? Ett AI:svar från den 23 maj 2019 är:

Det kommer att ta ungefär 300 år innan den farligaste radioaktiva isotopen sönderfallit till den grad att den inte längre tros påverka människan. Det radioaktiva avfallet i Tjernobyl kommer att vara skadligt i omkring 24.000 år, och man räknar med att Pripjat kommer att vara obeboeligt i minst 3.000 år.

Analoga resonemang kan föras t.ex för deponier för farligt avfall. Där förekommer gissningar av förorenaren utan vetenskapligt innehåll eller stöd. Anläggningen i Robertsfors påstods 2004 vara byggd att hålla i tusen år. Redan efter några månader skedde det första haveriet.

I så motto var det ett exempel på att ”Naturen tar tillbaka”. Här kan man också tala om att ”Naturen kan straffa”.

I väntan på fortgående miljöbrott och förstöring finns nära nog obegränsad tid. Huruvida försoning är möjlig återstår att se. Även här är motsatsen möjlig, att föraktet mot förorenaren och myndigheter växer sig starkare utan försoning i sikte.

Ett nytt begrepp har skapats av forskare vid Uppsala och Lunds universitet, juridisk tid. Det kan medföra konsekvenser på många rättsområden. Inom straffrätt pågår diskussionen ständigt om strafftider. Försoning med brottsoffer har fått ökad uppmärksamhet och respekt. Inom miljörätt kan tänkas att ansvarsutkrävande kan få större tyngd över tid, både mot förorenare och myndigheter. Om man har ljugit under samrådsprocessen, att cirkulära system omöjliggör skador, något som senare visar vara falskt, då ska förövarna kunna åtalas när skadorna upptäcks, oberoende av tidsfaktorn. Dock bör vissa kriterier för skadorna ställas upp. Straffansvar ska inte kunna preskriberas för mycket allvarliga brott. Detta kräver en skärpning av miljörätten.

Möte med Olof Palme

Året var 1970, en sommardag när jag och min fru gick längs Slottskajen i Gamla Stan, Stockholm i öst-västlig riktning. På avstånd, ett hundratal meter bort såg vi ett blekt ansikte på en person som verkade bekant. Det måste vara Olof Palme. Vi fortsatte längs den smala trottoaren. Jag insåg att vi snart skulle möta och passera den kända personen. Och att vi inte kunde undfly ett närmande. En underlig känsla som liknade rampfeber kom smygande. Mannen som tveklöst var Olof Palme, hade en struttig och frimodig gång. Håret fladdrade och ansiktsuttrycket var öppet leende. Jag intogs av respekt men även osäkerhet. Ska jag hälsa, hur isåfall? För Palme kan det inte ha varit något problem. Han hade ju ett stående ansiktsuttryck som kunde uppfattas som hälsning. Jag behöll för min del ett så uttryckslöst kroppsspråk som möjligt. Hur min fru reagerade visste jag inte, så självupptagen som jag var. Vi fortsatte att promenera, jag och min fru. Jag minns inte vilka reaktioner som kom efter att vi passerat varandra. Men möjligen undslapp oss någon kommentar om att det var nog statsministern som vi först hade sett på långt avstånd och sedan passerat. Hela omgivningen var folktom på Lejonbacken och Slottskajen. Det var bara vi, Olof från väster och Lena & Urban från öster som obevekligt drogs till varandra längs den långa, långa trottoaren i Gamla Stan, för att aldrig mötas åter.

Bedömningarna om Lytens industrihub kommer att dröja

Norran i Skellefteå har nu försökt rapportera om vad som pågår i Skellefteå. Det blir inte en helsatsning på batteritillverkning som var affärsidén för konkursade Northvolt. Istället blir det en satsning på datahall och flera andra verksamheter. Det medför också att det blir svårare att göra en bedömning av framtidsutsikterna. Ledande kritiker av ”gröna bubblan” som Christer Sandström, Affärsvärlden och Magnus Henreksson, Institutet för Näringslivsforskning får en mer sammansatt uppgift. Efter slående kritik av ”gröna bubblan”  kommer det tyvärr att dröja innan kvalificerad kritik blir möjlig. En orsak är också att intressenterna för satsningen där Skellefteå kommun kan sägas ingå, att marknaden på nytt har fördunklats av rökridåer med fagra löften om framtidsmöjligheterna. För seriösa kritiker duger det inte att skjuta från höften även om det är lockande. Vi får avvakta.

Bra Norran om nytt lurendrejeri!

Andreas Westerberg, Norran som varit med under Northvolt-processen har klivit fram som en arg och nyttig kritiker. Vem kunde väl tro det om Norran? Tidningen fegade under Northvolt-processen och gjorde knappast några inträngande reportage. Inga skjutjärnsreportrar där inte. Av skadan blir man vis. Det har åtminstone Andreas visat med kritik av lösning med datahall som storkund till Skelleftekraft – vilket kan påverka elpriserna uppåt betydligt. Han har också kritiserat kalhuggningen norr om Bergsbyn som han tycker var ett offer som inte var rimligt. 

Kommunfolket har varit snabba – efter lång karantän bakom kulisserna – att utmåla en gyllene framtid för arbetsmarknad och Skellefteå. Lika okunnigt och skrytsamt som vanligt.

Vrålsatsning på ostproduktion i Sverige

Ökning med 40.000 kor för produktion av ost i ny ostfabrik i Götene är idag Arlas stora nyhet och stolthet som spridits i alla media. Detta ska medföra att självförsörjningsgraden ska öka från 37 till 47 procent, vilket basuneras ut i förhoppningen att det ska vinna genklang hos det svenska folket. Stor expansion står högst. Lönsamheten lär öka vilket tilltalar alla mjölkbönder i Sverige. Varken makthavarna eller de enskilda mjölkbönderna har kraft och förmåga att avskaffa djurplågeriet som finns idag. En fråga som inställer sig huruvida företaget Arla – som beskriver sig själva som : ”Arla är världens största producent av ekologiska mejeriprodukter och en av de starkaste aktörerna i den internationella mejerivärlden” – erhållit extra stöd från svenska staten. En ökning av självförsörjningsgraden kan omvandlas till pengar och fördelar från staten på flera sätt. Men att konsumenterna ska få billigare hushållsost som blir en huvudprodukt i Götene är nog inte att vänta. Och heller inte befrielse från mardrömmar hos barn och vuxna över djurplågeriet som finns på många ställen i landet.

Crème de la crème, styrelsen i RoBo 

Bostadsstiftelsen RoBo föreslås gå i likvidation bl.a av det skälet att bolaget har en enorm underhållsskuld, enligt VD för Robertsfors Utveckling AB, Filip Dyrvall. Stiftelsen har inte förmått att förvalta viktiga kulturbyggnader i kommunen som är på väg att förfalla i rasande takt. Styrelsen har inte skapat bostadsbyggande med volym och lönsamhet. Styrelsen innehåller gräddan av gamla makthavare. Varför en sådan styrelse och så omfattande? Man frestas tro att det i många fall är alltför lång och trogen tjänst i politiken, dvs. S eller C. Det är nu stort behov av förnyelse med högt ställda krav. Kommer det att lyckas?