Författare: Redaktionen

Av Göran Bergström

Batteribolagets Lytens hemsida redovisar att de batterier som de tillverkar är av ett annat slag än de som Northvolt tillverkade. Li-Svavelbatterier. De är en av de mindre tillverkarna på marknaden. Marknaden är bl.a drönare och satelliter. En stor investerare i företaget är Stellantis, med följande bilmärken, Abarth, Alfa Romeo, Chrysler, Citroën, Dodge, DS Automobiles, Fiat, Jeep, Lancia, Maserati, Opel, Peugeot, Ram Trucks och Vauxhall.  Batterierna är intressanta, eftersom de är mer energitäta än Li-jonbatterier som dominerar i bilmarknaden. Frågan är om de kommer att bli kommersiellt gångbara.

Så produktionen, om den kommer till stånd, kommer rimligen att bli mycket mindre än den tänkta för Northvolt. Det senaste är att batterichefen vid bolaget har slutat. Det jag inte har hört någon tala om är att det nuvarande miljötillståndet baseras på en annan teknisk lösning, så rimligen måste i varje fall ett påbyggnadstillstånd bli aktuellt. Men som vanligt när det gäller ”den gröna omställningen” kommer det att bli ett tillstånd med åtskilliga utredningsvillkor. Här kan man snacka om frikort och inga kvistiga frågor ställs till verksamhetsutövaren.

Sett från såväl nationens som Skellefteås perspektiv vore det bästa att det inte blir någon produktion. Det är svårt att se att den på allvar skulle kunna konkurrera med den kinesiska. Men om väst inte vill göra affärer med Kina, vilket kan ha rimliga strategiska skäl, finns det andra aktörer bland annat LG (Sydkorea) som även är verksamt i USA.

Vi kommer att se en splittrad värld framöver – USA kommer att gå sin egen väg, Europa faller sönder medan BRICS-länderna expanderar. Så en avgörande fråga är var marknaden finns för batterier som tillverkas i Europa. Det kan noteras att ett rederi inte längre kommer att transportera elbilar till följd av brandrisken. Den torde inte vara mindre med ännu mer energitäta batterier.

De pengar som EU, men tidigare även USA har tillhandahållit som bidrag och lån, riskerar att bli en enorm skuldfälla för kommande generationer. Förutom att den inte skapar något bestående värde innebär omställningen en miljöförstöring som omfattar stora delar av planetens landmassa, genom vindkraftparker, energiskogar, solparker mm. Kommande generationer har all anledning att fråga sig varför vår generation tappat allt sunt förnuft. Men klimatet då, ja det sköter sig självt, med solen som dirigent!

Förutsättningarna för ytterligare en batteribolagskonkurs i Skellefteå är påtaglig.

Bakgrunden borde ha undersökts innan presentationen i Skellefteå. Istället börjar en ny bild tona fram – KINA! Dagens industri skriver idag att undersökningar pågår av betrodd myndighet. Kommunledningen i Skellefteå fortsätter sitt barnsliga joller om ”en skumpig resa framåt” och löften om en framtid i Skellefteå. Om intressenterna tillsammans med Lyten spelat med falska kort och förtigit viktig strategisk information ligger räkenskapens dag nära. Det är av nöden att sanningsenlig information ges till leverantörer som inte fått betalt av Northvolt och anställda som tror att verksamheten ska återupptas av köparen av Northvolt, nämligen Lyten. Kan verkligen kommunledningen (S) klara av att ge en vederhäftig information?

Sista ordet är inte sagt, denna gång med kinesiska tecken.

Ett grundläggande balansproblem är gapet mellan förväntningar och performance (uppfyllelse) internt och externt. Från dag 1 kommer Northvolt och företagsledning att utsättas för frågor om hur det går. Både internt och externt kommer frågor att strömma dagligen och stundligen. Från de stora intressenterna kan frågor struktureras efter kvartalkapitalistiska normer. Men även där kommer inte företagsledningen att skonas från frågor från lokala intressenter. Frågorna kommer till stor del vara naiva, av typen “hur går det?”

Tröttheten kommer att infinna sig snart, att berätta om något som inte finns att berätta. På stan kommer frågor om allt möjligt att ställas. Tidningen Norran kommer inte heller den här gången att leverera reportage med substans. Samma sak kommer att gälla för andra media i norr. Riksmedia och internationella media kommer troligen att göra spännande reportage efter kontakter med initierade och inflytelserika personer.

Summan kommer att vara att företagsledningen översköljs med frågor som inte kommer att kunna besvaras, under lång tid, åtminstone under något år. Detta tomrum kommer att kännas som ett tryck på många håll, ett tryck som kommer att leda till spekulationer. Liksom tidigare.

…”we are quite confident of what we have in Skellefteå” vid presskonferens med presentation av USA-bolaget Lyten. Kristina Sundin Jonsson sa också att man hela tiden har trott på en lösning med Northvolt. Väl att märka: Affären är inte klar ännu. Och frågor har kommit huruvida Lytens nya teknik är relevant.

Man är böjd att utbrista till kommunledningen: You´ve got it, keep it!

Vad vet kommunstyrelsen i Skellefteå och fonderna om nya ägaren till Northvolt och företagets möjligheter? En lösning har presenterats av konkursförvaltaren. Håller den även om inte kyrktornsprincipen har tillämpats? San Fransisco ligger långt bort med den nya ägaren. I media har rapporterats om en fråga ställd till kommunstyrelsens ordförande huruvida man träffat den nya ägaren. ”Vi har haft dialogmöten”, blev svaret från räddningsprojektets kom-fram-och-säg Lorents Burman. Vad är det kan man fråga? Har man träffats på länk och samtalat? Hur god blir då kunskapen och förståelsen om den nya ägaren och möjligheterna?

… i talet om Trump. I programtablå kallar man Trumps utspel om tullar för ”påtryckning”. Troligen vågar man inte välja starkare ordval som ”utpressning” eller ”skambud”. Är det i Sveriges intresse eller i EU:s intresse att krypa i rådande förhandlingsläge? 

Fluga på väggen är i rådande läge en frestande tanke. Vi skulle behöva många flugor på flera väggar för att höra vad som sägs mellan skål och vägg. Hur uttrycker sig medlemmar av svenska regeringen vid interna samtal? Det är rimligt att anta en betydande återhållsamhet, även när det är dramatiska nyheter i tullförhandlingarna som behöver kommenteras. När Trump meddelar att tullsatsen för Brasilien ska höjas till 40 procent är det troligt att många känner tvånget att stålsätta sig och inte bryta ut i invektiv om Trump och USA. Det skulle kunna skada Sveriges position i tullförhandlingar och i relationerna till USA.

Samtidigt kan det tänkas att förhandlarna i USA lägger märke till motpartens extrema återhållsamhet. Vilka tolkningsalternativ ger det upphov till?

Kan världens ledare stillatigande se på när Trump rasar runt som elefanten i glasbutiken? Det verkar som att världens ledare nöjt sig med att inte vara den värst drabbade. Dramat liknar ettt gänganfall mot fredliga, men mesiga motståndare. Hoten och slagen delas ut i en ständigt pågående gänguppgörelse. Alla mesar hoppas komma levande därifrån och känner lättnad av att själv inte stå i centrum. Det finns inte rum för att tänka på morgondagen. Den största slagskämpen känner tillfredsställelse av att se rädda motståndare och rädda medkämpar. 

Så verkar Trump genom ständiga utfall och ändrade spelregler. Han vet att ingen vill känna sig besegrad. Det vore värre än döden. För the good guys har det inte varit möjligt att tänka på konsekvenserna. Om de gjorde det skulle de inse att en för alla, alla för en är den enda framkomliga vägen. Ett nederlag för Kanada med hotet om en 40-procentig tull kan drabba andra också, eller i vart fall några andra för att rubba världshandeln och freden. 

Det är hög tid att börja tänka solidariskt för att stå emot fortsatta huvudlösa utspel från Trump.

Vågen av fördömanden mot Israel har tilltagit. Folkmord  är nu det etablerade begreppet i en lång rad länder. Nu prövas Israels medgörlighet att freda hjälpsändningar. USA:s president Trump har en avgörande roll. Hans stora hinder torde vara påtryckningar från den judiska diasporan. Där finns ledande personer som utpekas. Vi vågar inte försöka namnge dessa och det är inte nödvändig information för att bedöma Trumps utsatta position. 

Den judiska diasporan, särskilt de stora finansintressena är ett extremt kontroversiellt tema som vi inte kan ha någon uppfattning om vad avser relationer till makthavare i väst. Dock kan vi ha uppfattningen att ökad komplexitet kan skaka USA och Trump i sina grundvalar. Där befinner vi oss nu och frågan rakt ut i det okända är: Kommer Trumps administration att klara den ökade pressen utan katastrofala beslut?