Författare: Redaktionen

”Rättsröta i Regeringsrätten”, menar Björn Rosengren

 

För att få bukt med rättsrötan i Regeringsrätten har enskilda personer av rättshygieniska skäl nu väckt talan mot Sverige i Europadomstolen. Att detta är nödvändigt är en skam för Regeringsrätten och tyvärr även för Sverige.

 
Visst är det så, när det gäller de två fall som artikeln i dagens SvD beskriver. Men fallen är många fler.
 
När Robertsfors kommun 2005 tillät etablering av Fagerliden/Edfastmark, anläggning för farligt avfall i megaformat, ansåg Miljödomstolen, länsstyrelsen i Västerbotten med dåvarande landshövdingen Lorenz Andersson och RagnSells med sin högste chef Erik Sellberg, att 20 närboende grannar inte var berörda. Rättsrötan har funnits länge. 

Vad händer med Robertsfors rankning om det blir ett tredje storhaveri på Fagerliden?

Miljöaktuellts miljörankning är ett försök att hålla reda på hur kommunerna sköter sina miljöåtaganden.

Robertsfors ligger notoriskt i botten bland Sveriges 290 kommuner. 2009 låg Robertsfors på 179:e plats. 2010 hamnade kommunen på 271:a plats!

Huruvida utsläppet från Fagerlidens andra haveri den 12 februari i år är medräknat i rankningen lär vi aldrig kunna kontrollera, men det borde vara det.

Motsvarande 60 långtradare med släp – ca 1200 kubikmeter avfallsvatten innehållande arsenik, zink, bly och koppar – är en stor miljö-fadäs.

Vad händer med Robertsfors rankning om det blir ett tredje storhaveri på Fagerliden?

Läs hela rankningen här.

Claes-Erik Simonsbacka svarar Sven Ekholm, en av våra besökare, om artikeln ”Alla vindkraftverk måste stängas!”

I artikeln ”Alla vindkraftverk måste stängas!” frågar en av våra besökare, Sven Ekholm:

Har något hänt i denna fråga? Vi är mitt uppe i en etablering av vkv och förespråkarna hävdar att det är trams att områdena runt vkv blir otillgängliga. Tacksam för besked

Här kommer ett uttömmande svar från Claes-Erik Simonsbacka:

Sven Ekolm frågar: ”Har något hänt i denna fråga?”
Då arbetsmiljöverket i sitt yttrande RET 2010/100291 (2010-03-11) uppger, att ”För närvarande planeras ingen utpräglad marknadskontrollinsats inom området. Vi planerar däremot en nationell tillsynsinsats mot vindkraftverk som kommer att starta inom kort.” Med stöd av genomförda tillsynsprotokoll kan tyvärr konstateras, att inga maskinrelaterade säkerhetsaspekter har beaktats vid tillsynen. Tillsynen har i princip endast beaktat organisatoriska arbetsgivarfrågor. Arbetsmiljöverket har i samband med tillsynen inte i ett enda fall/ärende ens bemödat sig om att begära in tillverkarens tillverkningsdokumantationen ur hans ”tekniska akt”  (TCF, Technical Construktion File), MD bilaga 5 och t.ex. granskat och kontrollerat att de harmoniserade standarder som bl.a. avses i maskindirektiv (MD) 98/37/EC 6 § tredje stycket har har tillämpats på korrekt sätt och att tillverkaren utfärdat ett intyg om dokumentationens korrekthet. Den tekniska dokumentationen som skall ingå i den ”tekniska akten” ska syfta till att ge information om vindkraftverkets konstruktion, tillverkning och drift på dess fysiska uppställningsplats.
Då Arbetsmiljöverket enligt ovan tydliggjort sin avsikt att ”blunda” för de i driftvarande vindkraftverksmaskinernas hälso- och säkerhetsrisker för person samt i förekommande fall egendom och husdjur kan inte ett slutligt avgörande erhållas utan, att EG-domstolen lämnat ett förhandsavgörande eller avkunnat en dom i ärendet/frågan.
NOTERA, att EG-domstolens huvudsakliga uppgift är att tolka EU-ländernas gemensamma regelverk och har ensamt mandat att tolka och döma i tvister/mål om hur EG-rätten skall tillämpas. Detta innebär att ingen svensk domstol har mandat att tolka och döma i mål som t.ex. berör EG:s-produktdirektiv utan, att inhämta förhandsavgörande från EG-domstolen.
OBSERVERA även, att arbetsgivaren/verksamhetsutövaren har ansvaret för maskinens/vindkraftverkets säkerhet enligt Arbetsmiljölagens 3 kap. 8 §, oavsett om vindkraftverk är CE-märkta eller ej. Arbetsgivaren/verksamhetsutövaren måste också alltid själv förvissa sig om att en maskin verkligen är säker att använda. En arbetsgivare/verksamhetsutövare får endast använda maskinen, vindkraftverket, om den minst uppfyller grundläggande (väsentliga) hälso- och säkerhetskrav i enlighet med relevanta EG-produktdirektiv samt Arbetsmiljöverkets föreskrift, AFS 2006:04 – Användning av arbetsutrustning.
Det är förbjudet att anbringa märkning som kan vilseleda tredje (3:e) person vad gäller CE-märkningens innebörd. Det är också åtalbart att ta en icke CE-märkt maskin i yrkesmässigt bruk.
Sven Ekolm frågar vidare: ”Vi är mitt uppe i en etablering av vkv och förespråkarna hävdar att det är trams att områdena runt vkv blir otillgängliga.”
Kan inte kommentera ”förespråkarnas” bristande kunskap om ”den nya metodens” (The New Approach) lagstiftningsteknik.
NOTERA även, att den svenska tillståndsprocessens som samråd, tillståndsprövning, tillåtlighetsbeslut och bygglov inte alls omfattar maskinsäkerhetsrelaterade aspekter och därigenom behöver myndigheterna inte bedöma om miljöbalkens portalparagraf, 1 kap 1 §, punkt 1 uppfylls, trots att vindkraftverk bevisligen kan utsätta människor för allvarliga skador och andra olägenheter.
”För att tillståndsgivande myndigheter i varje enskild tillståndsprocess även skall kunna beakta farliga maskinrelaterade hälso- och säkerhetsrisker, bör sakägare och/eller andra berörda begära/kräva att tillverkaren/exploatören vid samråd åtminstone redovisa följande, för att bl.a. kommunen legalt skall kunna ansvara för att bedöma behovet av riskavstånd och om någon särskild riskanalys behöver göras.” (Vindkraftshandboken sida 32-33):
  1. Vad räckvidden, skyddsområdet, är på uppställningsplatsen för utkastande föremål som iskast, blad, bladdelar, bultar etc. (”Worst-Case Scenario”)?
  2. Om och hur krav i enlighet med maskindirektiv (MD) 2006/42/EC (AFS 2008:3), bilaga 1 punkt 1.3.3 (”Risker orsakade av fallande eller utkastande föremål”) uppfylls?
  3. Om och hur säkerhetsfunktioner och tekniska anordningar uppfyller de krav, som gäller för den specificerade tillämpningen och/eller avsedda användningen på uppställningsplatsen enligt MD 2006/42/EC (AFS 2008:3) bilaga 1, punkterna 1.2.1 (”Styrsystems säkerhet och tillförlitlighet”), 1.2.2 (”Manöverdon”), 1.2.4 (”Stoppanordningar”), 1.2.6 (”Fel i kraftförsörjningen”) och 1.2.7 (”Fel i styrkrets”)? Det vill säga, uppfyller styrutrustningar och styrkretsar bland annat de säkerhetskrav som erfordras för att kunna hantera skyddsfunktioner av kategori 2-4 enligt EN 954-1:1996, (”Maskinsäkerhet – Styrsystem – Säkerhetsrelaterade delar av styrsystem – Del 1: Allmänna konstruktionsprinciper”)?
  4. Om vindkraftverken, som bevisligen kan förorsaka farliga tillstånd, är utrustade med rusningsskydd som skall initiera lämpliga styråtgärder och förhindra återstart? Fordringar i enlighet med den harmoniserade standarden ”Maskinsäkerhet – Maskiners elutrustning – Del 1: Allmänna fordringar” SS-EN 60204-1:2006 avsnitt 7.6 och åtgärder enligt avsnitt 9.3.2 (åtgärder för att minimera risker i händelse av fel) skall därvid beaktas och uppfyllas.
  5. Om och hur nödvändig säkerhet i enlighet med krav i MD 2006/42/EC (AFS 2008:3) bilaga 1 punkt 1.1.2 (”Principer för integration av säkerhet”) och 1.5.6 (”Brand”), uppfylls?
  6. Om och hur säkerhetskraven enligt MD 2006/42/EC (AFS 2008:3), bilaga 1 punkterna 1.1.2 (”Principer för integration av säkerheten”) och 1.5.9 (”Vibrationer”), uppfylls?
  7. Om och hur vindkraftverket är försedda med säkra och redundanta detekterande tekniska skyddsanordningar, som på uppställningsplatsen uppfyller MD:s och lågspänningsdirektivets grundläggande säkerhets- och tillgänglighetskrav samt som säkerställer/garanterar, att all is har avlägsnats från rotorbladen under en avisningscykel?
  8. Om och hur skyddsanordningar/skyddsfunktioner som bland annat styrutrustning, vakter och/eller givare (mätutrustningar, detektorer, sensorer), på uppställningsplatsen i kallt och/eller isigt klimat/miljö, uppfyller relevanta fordringar på  säkerhetskategorier i enlighet med den harmoniserade standarden EN 954-1:1996 (Maskinsäkerhet – Styrsystem – Säkerhetsrelaterade delar av styrsystem – Del 1: Allmänna konstruktionsprinciper”), som gäller parallellt med SS-EN ISO 13849-1: 2006 (Maskinsäkerhet – Säkerhetsrelaterade delar av styrsystem – Del 1: Allmänna konstruktionsprinciper.)?
  9. Av MD:s bilaga 1, punkt 2 framgår det att risker som noterats ska åtgärdas med hänsyn till principerna för integration av säkerheten enligt punkt 1.1.2.” (Principer för integration av säkerhet). Med anledning härav skall redogöras för hur respektive noterad risk skall åtgärdas.
  10. Om och hur krav i enlighet med MD 2006/42/EC (AFS 2008:3), bilaga 1 punkt 1.1.2 b), (”Principer för integration av säkerheten” – ”Nödvändiga skyddsåtgärder skall vidtas för sådana risker som inte kan undanröjas”), uppfylls?
  11. Om och hur vindkraftverket på uppställningsplatsen uppfyller alla grundläggande hälso- och säkerhetskrav enligt MD 2006/42/EC, lågspänningsdirektiv (LVD) 2006/95/EC, direktivet för elektromagnetisk kompatibilitet (EMCD) 2004/108/EC, direktivet för tryckbärande anordningar (PED) 97/23/EC och direktivet för enkla tryckkärl (SPVD) 87/404/EEC?
  12. ”Tillverkaren”/”Importören” skall enligt MD identifiera alla risker och för varje identifierad risk skall hänsyn tas till den allvarligaste skada eller ohälsa, som kan drabba person och i förekommande fall husdjur vid varje identifierad risk, även om sannolikheten kan anses som obefintlig. Med anledning härav skall informeras om den allvarligaste skada och ohälsa som kan drabba den person/människa och/eller i förekommande fall egendom (inkl. renar) samt husdjur, som på uppställningsplatsen befinner sig inom räckvidden för skyddsområdet enligt fråga nr. 1 ovan, p.g.a.:
– Iskast?
– Utkastande bultar, skruvförband och/eller mätutrustning?
– Utkastande delar av rotorblad?
– Utkastande rotorblad?
– Fallande vindkraftverk?
– Skadliga ämnen som finns i vindkraftverk och sprids ut till omgivningen?
– Brand?
13.  Åskskyddssystemets utformning?
Bureå 2010-07-04
Claes-Erik Simonsbacka

Sveaskog – baggböleri och skogsskövling

Kontraktsformen som kallas avverkningsrätt, gör att Sveaskog kan avverka långt över den kvantitet som säljaren, skogsägaren vill avverka. Om kontraktet med avverkningsrätt säger att volymen ska vara cirka 1000 kbm (kubikmeter) kan Sveaskog driva upp volymen till helt annan nivå, t.ex till 1600 kbm, utan att skogsägaren är medveten om detta. Sveaskog gör en karta för avverkningsområdet och en beräkning av volymen som kan vara 1000 kbm, men i verkligheten är volymen 1600 kbm. Skillnaden i antal träd kan vara över tusen träd! Det blir en obehaglig överraskning för skogsägaren när träden är nedhuggna och Sveaskog dragit iväg från platsen. 
I kontraktet finns plats för uppgifter om uppdragets alla delar, pris, volym, areal med mera. För kontrakterad volym anges total kvantitet, cirka. Måttenheten är m3fub, som betyder fast kubik under bark, ett mått på antal kubikmeter.
 
Sveaskogs företagsjurist vill på direkt fråga inte svara på vad cirka betyder. Är det 5 % upp eller ned? Är det 10% eller vad? På frågan om cirka kan betyda 60% överavverkning, svarar bolagets jurist att det kan det vara, eftersom det är kartan som är avgörande. Sveaskog förbehåller sig rätten att göra grova felberäkningar av volymer när de skriver kontrakt. Många skogsägare har erfarenheten att skogsbolag som Sveaskog gör allt för att roffa åt sig så stora volymer som möjligt utan hänsyn till miljön och utan hänsyn till skogsägarens bästa eller vilja. Ändå kör Sveaskog omfattande reklamkampanjer för att övertyga skogsägarna om att de vill verka för skogsägarens bästa.
 
Förr i tiden kallades otillbörliga metoder för baggböleri, när man lurade av bönderna skog på dåliga villkor. (Se not längst ner). Sveaskog med avverkningsrätt har infört en ny typ av baggböleri – med luddiga kontrakt – cirkavolym som inte anges med korrekta siffror, och med överavverkning av den svenska skogen i stora delar av landet. I ett aktuellt fall i Robertsfors har Sveaskogs uppdrag varit att avverka en volym på 1000 m3fub som inte får överskridas. Slutvolymen blev istället 1683 m3fub, det vill säga en överavverkning på 68 %. Det är både baggböleri och skogsskövling!
 
Not:
Baggböleri, tidigare ett uttryck för att olovligen avverka kronoskog eller att med tvivelaktiga affärsmetoder köpa skogsfastighet eller timmer av annan markägare. Numera används uttrycket för att beskriva tvivelaktiga affärsmetoder i allmänhet.

Robertsfors får ny kommunchef: Karl-Johan Bergmark, Umeå

Säkramiljön.nu har därför förhoppningar om att kommunen ska börja svara på skrivelser med frågor som rör farligt avfall och vindkraft.
 
Det har inte alls fungerat tidigare. Men vi ger en smekmånad för oktober. Därefter skickar vi kopior på obesvarade skrivelser och mail.
 
Med ny kommunchef och chef för samhällsbyggnad kan nu kommunmedborgare och kommunmedlemmar ställa krav på normal kvalitet i den kommunala förvaltningen och respekt för alla skattebetalare – som är de verkliga uppdragsgivarna till alla politiker och alla tjänstemän.
 
Vi ses kanske!
 

Granska RagnSells som mottagare av farligt avfall – och Länsstyrelsen som myndighetsutövare!

Miljörapport är något som verksamhetsutövaren RagnSells har skyldighet att lämna varje år. Göran Bergström, uppdragsledare WSP Samhällsbyggnad, har granskat årets och tidigare rapporter. 

Slutsatser 
 Vid en första anblick ger miljörapporten intryck av att vara inte fullt godkänd, detta till följd av att sådana basala data som lakvattenmängd saknas från en deponi. Bristerna ökar när jämförelsen görs med det samlade underlagsmaterialet, d v s samtliga tillstånd med alla villkor och kontrollprogrammet. Det blir då uppenbart att många av de analyser som skall göras enligt egenkontrollen inte finns redovisade i miljörapporten.  
Bolaget har genom dessa brister i egenkontrollen inte uppfyllt miljöbalkens bevisbördekrav, det vill säga att visa vilken miljöpåverkan den egna verksamheten ger. De kan inte visa att de villkor, främst de som inte är redovisade i miljörapporten, vilka reglerar verksamheten uppfylls. Bristerna är allvarliga eftersom inte några data finns om verksamhetens utsläpp till recipienten.

Eftersom länsstyrelsen i Västerbotten inte utför sin tillsyn som lagen – det vill säga miljödom och Miljöbalk – kräver, har Urban Zingmark genom advokat Hans Peter Lindström på nytt framfört allvarlig kritik i ett brev till landshövdingen den 12e maj. Brevet har även sänts till Justitiekanslern, Naturvårdsverket, Skellefteå kommun, Robertsfors kommun.
 
Samma dag som brevet sändes kunde vi i Västerbottens-Kuriren läsa en kommentar:

Länsstyrelsen struntar igentligen i miljön! Länsstyrelsen som institution och myndighetsutövare har inget berättigande längre då myndighetsutövandet kommer i direkt konflikt med Länstyrelsens övergripande mål, t.ex. med avseende på sysselsättningen för länets ekonomiskt svaga orter. 
Lagstiftningen som bygger på verksamhetsutövarnas egenkontroller är bara en enda stor "papperstiger", som på papper påvisar överensstämmelse med föreliggande miljövillkor och då behöver ju inte den operativa tillsynsmyndigheten, Länsstyrelsen, göra några tillsyn. Myndigheten kan ju då i sin statistik för allmänheten redovisa hur duktig den varit.

RagnSells är polisanmält för miljöbrott och mutbrott och länsstyrelsen är polisanmäld för allvarliga försummelser under 2009-2010. Polisen har enligt vårt förmodande påbörjat arbetet och vi väntar med intresse på resultat och påföljder. Kommer rättsväsendet att arbeta med oväld och konsekvens? Att polisen ska utreda länsstyrelsens försummelser innebär en svår prövning av vårt rättsväsende. 

Äntligen en debattartikel i VK om fuskbygget Fagerliden!

Lokaltidningarna VK och Norran har hittills varit mycket återhållsamma i sin rapportering om
”Hållbar sanering” och ”Hållbara Robertsfors”. En liten krets engagerade medborgare
blåste i visselpipan redan april 2006 om de stora miljöproblem som länsstyrelsen och RagnSells vägrade att erkänna.
Västerbottensnytt har har ägnat stor uppmärksamhet åt RagnSells och Fagerlidens anläggning för farligt avfall i Robertsfors. Vid årsskiftet i år skedde ytterligare ett haveri med okontrollerat utsläpp av stora volymer giftigt lakvatten rakt ut i naturen. Verksamhetsutövaren RagnSells är av Länsstyrelsen anmält till åtal för miljöbrott.
När kommer myndigheterna att stoppa Fagerliden? Vem kommer att göra något? När?
Äntligen har åtminstone Västerbottens-Kuriren publicerat en diger debattartikel av vår miljökonsult Göran Bergström som tar upp många aspekter kring hur illa Fagerliden-anläggningen skötts.

Den statliga saneringen av förorenade områden fungerar inte. 

Så börjar artikeln som på punkt efter punkt redovisar bristerna: Att hela idén med att flytta giftiga jordmassor till en anläggning som Fagerliden är både farlig och ekonomiskt oförsvarbar.

Att det dessutom redan skett två haverier (1 och 2), att myndigheter inte tagit sitt ansvar, och att verksamheten på intet sätt påverkats av att så många fel upptäckts – gör inte saken bättre.

Läs hela artikeln själv här. Läs Göran Bergströms sammanställning (pdf) av felen som begåtts här.

Informera dig här på säkramiljön.nu och agera! Skriv till berörda personer på myndigheterna och i kommunen, berätta för politiker, var med och medverka till att stoppa den farliga hanteringen av giftmassor, så den inte fortsätter att förstöra miljön för oöverskådlig framtid!

”Alla vindkraftverk måste stängas!”

Ja, det skulle kunna bli rubriken i svensk media om man tar konsekvensen av rapporten som Claes-Erik Simonsbacka nyligen skrivit. Tekniskt, men ändå tillgängligt, klargör rapporten att egentligen är inga av de vindkraftverk som redan är uppsatta – eller planerade – möjliga att godkänna enligt ett regelverk som redan finns för dem.

Därför skrev Claes-Erik Simonsbacka en begäran till Statsrådsberedningen den 12e april i år, med avsikt att åtminstone få svar på varför man åsidosatt detta regelverk, och att regeringen yttrar sig över det alarmerande i rapporten. Hörsammar man allvaret i den bör man dessutom upphäva alla tillåtlighetsbeslut och bygglov för uppförande av vindkraftverken.

Läs denna begäran själv och informera dig. Kontakta gärna redaktionen om du vill samverka till att informationen sprids till rätt personer eller har synpunkter. Dokumenten kan du ladda ner och läsa här.

Öppet brev till kommunledningen i Skellefteå kommun

Problemen har varit väl kända sedan lång tid.
 
Allmänheten, kommuninvånarna i Skellefteå får ingenting veta om problemen…
 
Därför är följande brev med två raka frågor skickat till kommunledningen i Skellefteå kommun:
"Frågor med anledning av planerad sanering av Scharins industriområde" 
 
Ladda ner dokumentet och läs frågorna. Uppföljning kommer, oavsett brevet besvaras eller ej.

Norran tiger om giftiga jordmassor med dioxin och arsenik mm. på Scharins

På sin nätupplaga har Norran rapporterat om saneringen av Scharins sedan 2006-10-06 när den första artikeln Dödens ansikte infördes. Detta åtföljdes av: 
Norrans nätupplaga har ökat i betydelse och har större täckning än papperstidningen – 68.000 webbläsare per dag. Alla dessa läsare har fått en ofullständig och därför falsk bild! 
Tidningens chefredaktör Anette Novak har infört nya satsningar, bl a îBygg Norrbotniabananî. I samband med detta har diskussioner blossat upp om pressetik. Kritikerna har kallat detta för kampanjjournalistik. Ska en tidning driva egna frågor? Novak har försvarat sin linje och samtidigt passat på att ifrågasätta andra tidningar som kan välja att hålla tyst i frågan. Novak antydde i TV att Västerbottens Kuriren ligger lågt när det gäller Norrbotniabanan med avsikten att gynna byggandet av en bro över Kvarken. Men här finns ett talesätt som bör komma in i kritiken av Norran: "Den som sa det var det!"
Om vi ser på Norrans rapportering om Scharinssaneringen kan konstateras: 
  • Rapportering har skett sedan 2006 med åtta artiklar fram till och med 2009 
  • Många delar i projektet har rapporterats 
  • Frågan om bortforsling, vart de giftiga jordmassorna ska föras med 2000 lastbilar har inte funnits med i Norran någon gång. 
Vill Norran och kommunens chefer dölja något? Vad har Norrans medarbetare diskuterat när de har gjort intervjuer med cheferna på Skellefteå kommun? 
Om det hade gällt avfall från ett kärnkraftverk, hade man då inte berört frågan om avfallet och vart det ska gå? 
Vi finner det osannolikt att problemet inte varit uppe till diskussion. Vi finner det sannolikt – eftersom Norran och Skellefteå kommun haft fyra år på sig – att något har kommit i vägen för en fullödig rapportering. Varför håller Norran tyst om Scharinssaneringen de kommande åren t.o.m 2013 eller längre? Vart tänker sig kommunens chefer att de giftiga jordmassorna ska gå? Har kommunen råd med en ny miljöskandal? 
Urban Zingmark 
Redaktionens anmärkning:
Anette Novak, Norran har beretts plats för kommentar, men ännu inte utnyttjat möjligheten.