Författare: Redaktionen

Korvboken: Hjälpreda och kulturhistoria

Av Karl-Olov Arnstberg och Anders Björklund.

Förhållandet mellan djur och människor har blivit en av vår tids stora frågor. Författare som Jonathan Foer och Pelle Strindlund har rört om ordentligt.

Många säger att om man läser Foers Att äta djur, då blir man vegetarian. Arnstberg och Björklund tillhör knappast den målgruppen. Dessa herrar tycker att det är viktigare med Korvbok än att undersöka kulturhistoriska omvälvningar med vegetabiliska råvaror.

Kokboksfloden fortsätter att överflöda marknaden med mer än en ny bok per dag i Sverige. Kokbok som beteckning är alltför snäv. Mat, resor, umgängesformer – för att inte tala om författaregot – har klistrats på den traditionella receptkokboken. I den akademiska världen vill man också hänga med. Ämnet etnologi, som tidigare hette folklivsforskning, har knoppat av med matetnologi. Och mat har blivit ett område som nått samma status som musiklyssning och musikutövning för akademiker, måna om sin image och lycka.

Två etnologer som jobbar på sin bredd och image är Karl-Olov Arnstberg, professor i etnologi vid Stockholms universitet och Anders Björklund, chef för Etnografiska museet, Stockholm.

Korvboken har nu utkommit i en tredje omarbetad upplaga. Public relations genom intervju i Sveriges radio är ett led i lanseringen. Där tävlar författarna med intervjuaren om makt i korvdiskursen med kommentarer om älgkorv och vildsvinskorv. Den kunnige lyssnaren kan avslöja djup okunskap om råvaror och korvtillverkning, men professorerna maskerar skickligt med machosnack om korvens välsignelser, som "…min kropp har ju fått en angenäm rondör…".

När kommer Cigarett- och knarkboken: Hjälpreda och kulturhistoria?

Empati kan vara svårt

Det är svårt för den välmående att förstå den lidande människan. Exempel:

Jag besökte idag tidningsrummet på Stadsbiblioteket för att läsa tidningar jag saknar i det dagliga. En reslig man med ansiktsfärg och kläder som påminde om uteliggare kom fram och satte sig bredvid mig och ville prata. Det ville jag gärna. Jag presenterade mig, Urban och blev direkt Ubbe.

Han presenterade sig, Lennart och berättade varifrån han kom och att han nu var uteliggare, ofta i Hjorthagen. En tredjedel av sitt 60-åriga liv hade han legat ute. I läsesalen var det tystad som gäller, så en vakt kom och sa till Lennart att hellre gå till cafeteriat där man får prata. Jag gjorde mig beredd att gå min väg och ville säga något till avsked. Det blev: Alla borde pröva på livet som uteliggare och ligga ute en kylig natt.

Jag tyckte själv att det var klokt och tänkvärt. Men Lennart stönade med sin höga röst: Ja men det blir ju liksom bara en gång…

Då förstod jag vilken floskel jag levererat.

Slopa landshövdingsämbetet!

Västerbottensnytt idag:

Länsstyrelsen och landshövdingämbetet har misslyckats i det för miljön så viktiga saneringsprogrammet. Innehållet i denna sajt bär vittnesbörd. Ansvaret delas av ett intressentblock med länsstyrelse, verksamhetsutövare, region, kommun och rättsapparaten.

Länsstyrelsen har inte haft förmågan att inta en ledande roll för staten att genomföra program. I stället har stora misslyckanden blivit följden som redovisas på denna sajt.

Vi kan inte idag bedöma om en övergång till regionalt styre med Region Västerbotten medför förbättringar. Men vi kommer att följa och i någon mån försöka påverka utvecklingen.

Vi kräver att miljöbalkens bestämmelser följs. Anmälan till EU-domstolen blir vår sista möjlighet.

Se även vårt tidigare inlägg: Varken länsstyrelsen eller landshövdingen besvarar brev

Norran bör redovisa vem som gjort vad och när

Norran berättar om miljögifter i Bureå, kvicksilver i marken. "Provtagningar har visat…"

En så lös hänvisning duger inte! Säkramiljön.nu kräver korrekta källhänvisningar!


Vem har gjort vad och när?

Är det någon på länsstyrelsen som jobbar med undersökningar av gifter i vattenlevande djur? Är det Holmen? Är det kommunen?

En korrekt källhänvisning är viktig av flera skäl. Vi kan inte bortse från att beställaren av en undersökning har egna intressen att bevaka. Därför måste namn på beställare och utförare redovisas så att vem som helst ska kunna gå tillbaka för att granska källan. (Detta gäller naturligtvis inte om det finns källskydd enligt lag.)


Och varför ger Norran denna berättelse om gifter så sent som november 2011?

Läs förstasidan och sidan 6 i Norran själv (pdf).

…genom Umeå till Robertsfors den 12 oktober

När jag anländer med flygbussen till Vasaplan, Umeå går jag som vanligt mot biblioteket. För att läsa och för att känna in den trygga umepulsen, dagtid. Biblioteket har fått en frist för flytt tack vare ett överklagande i Mark- och miljööverdomstolen. Detta tack vare ett initiativ av Föreningen Byggnadskultur i Umeå. Överklagandet gäller Kulturväven, som är namnet på ett planerat kulturhus vid älven, nedanför Stora Hotellet. Överklagandet tar sikte på att rivningstillstånd har beviljats för K-märkta byggnader. En av många konsekvenser blir att flytten av biblioteket till Kulturväven också skjuts upp i avvaktan på rättsprocessens utgång. Så det kändes denna gång extra fint att stega in på biblioteket, till tidningsrummet och till Bibliotekscaféet och kolla på förbipasserande.


I grannfastigheten, Tornbergska huset härjar byggbolaget Baltic-gruppen med rivningsarbete efter en långdragen strid, där kommunen och Baltic-gruppen axel-vid-axel sablat ned umeborna och kulturvetarna. Butiker och Umeås bästa vegetariska restaurang har deporterats till nya lokaler. Tornbergs modehus till Rådhusesplanaden och Rost restaurang ett stycke bort på Skolgatan.

 

I bibliotekts tidningsrum läser jag som vanligt dagens VK. Jag möts av Ola Nordebos artikel om samhällskritiska umebor. Längre bak i tidningen läser jag den insändare som Nordebo smular. Kritiken mot VK avfärdas av Nordebo genom det retoriska greppet – PARS PRO TOTO. ”En del får representera en helhet”. Här blir det rena rama verklighetsförfalskningen. Låt mig förklara!

Nordebo säger i sin ledarartikel att kritiken mot VK och honom tar sig två uttryck. Några säger att han sitter i knät på kommunen och kommunalrådet Holmlund. De andra sägs hävda motsatsen, att VK bedriver en konspirationskampanj mot Holmlund. Med denna verklighetsbeskrivning vill Nordebo avleda läsarna från annan kritik, menar jag som skriver denna betraktelse. Har Nordebo glömt kritiken från kulturvetare som går ut på att VK och chefredaktören sitter i knät på det stora byggbolaget Baltic-gruppen? Det stora byggbolaget i Umeå som har ägarintressen i VK-koncernen?

När jag sitter i tidningsrummet på bibblan tänker jag också på den tv-film som visades i SVT, Västerbottensnytt kvällen innan. Där intervjuades den städse närvarande och glitterpigga Staffan Ling, sedan några år fungerande kommunikationsdirektör i Baltic-gruppen. Filmen sades vara inspelad av Staffan Ling för 40 år sedan. Nu fick han tillfälle att skrodera om sina meriter som studenternas och sin blivande frus prins Valiant mot ockrarna i fastighetsbolaget som äger studentbostäder. Tänk så lägligt för Baltic-gruppen att lyfta fram en av sina direktörer med ett ärorikt förflutet i studentkvarteren på Gluntens väg, Ålidbacken… Tror Baltic-gruppen att man på detta sätt kan mildra kritiken från dagens studenter?

Efter dessa intryck från myglarnas och kulturvävarnas Umeå kändes det skönt att sätta sig på bussen till Robertsfors. För att möta tystnaden i skogen – underbart!

Men allt annat än underbart är tystnaden hos den kuvade lokala opinionen. I Robertsfors med sina 6.802 invånare sticker man inte ut hakan i onödan. Mer än hälften är direkt beroende av anställningsförhållanden som styrs av kommunen. Så säg inget ont om kommunen, sossar, centerpartister! Inte ens ute i skogen.

Urban Zingmark 

Gammal deponi skapar problem för kommunen Timrå

Ansvar för sluttäckning av gammal deponi bestrids.

Timrå kommun ska enligt ett beslut av länsstyrelsen lämna in en avslutningsplan för den miljöfarliga deponin i Gasabäck. Länsstyrelsens beslut har dock bestridits. Gasabäckens avfallsanläggning användes under 19 år mellan 1970 till 1989. Det var flera bolag som i samråd med Timrå kommun dumpade både industri- och hushållsavfall. Tippen låg i skogen ovanför den lilla byn Gasabäck i Söråker. Källa: Sundsvalls Tidning.

Kommunens och bolagens ansvariga personer bör läsa Hàvamàl. I jakt på pengar utan ansvar gjorde man en tipp i skogen för avfallet. 

Människorna i bygden kommer för all framtid att minnas vilka de var, vad de hette och vad de gjorde. Och nu finns internet som aldrig glömmer. 

Fänad dör, fränder dör, själv dör du även; ett vet jag som aldrig dör; dom över död man

Avfallsbranschens rötägg

Bromsäng Recycling AB i Söderhamn har vållat miljön och kommunen stora problem.

Nu ska miljöåklagaren driva fallet inför domstol. Trots att konsekvenserna har varit så stora, har miljöåklagaren en tuff uppgift. Miljöbalken och rättstillämpning är otillräcklig och otydlig. 

Bromsängs Recycling AB har valt att gå konkurs och har därigenom övervältrat ansvaret för hanteringen av berget av faligt industriavfall på Söderhamns kommun.

Andra kommuner som Robertsfors kommun lever farligt. Där har ett stort bolag som RagnSells Avfallshantering AB bildat ett litet dotterbolag RagnSells Fagerliden AB med litet kapital.

Två stora haverier har redan inträffat. Om nästa haveri blir för dyrt så finns risk att bolaget inte tar ansvaret. Och då finns risk att Robertsfors kommun hamnar i samma läge som Söderhams kommun.

Läs hela artikeln i Helahälsingland.

 

Biogas bör varudeklareras

Biogas har kommit att bli en energikälla som utnyttjas både i gasform och omvandlad till el. Biogas kan utvinnas från hushållssopor och annat nedbrytbart biologiskt avfall. Biogas på Wikipedia

Med beteckningen biogas har också spåren suddats ut med vilka komponenter gasen framställts. Beteckningen associerar till bio, som betyder liv.

Metaforen kretslopp finns också närvarande. Mer sällan får vi veta vilka råvaror som kan ingå. Även användningen kan vara oklar. Det är som att vi har att göra med en livsprocess som är av naturen given. Är det en osynlig hand som tar av livet för att återbörda till livet? Mycket är höljt i dunkel men med en fasad av metafysik.

Verkligheten är schaskig. Matavfallet i berg av hushållssopor på Roma, Gotland under bar himmel med läckage till Godthemsån och outhärlig stank för människor och icke-asätande djur skapar problem. Planerna är nu att föra hushållssoporna till en rötanläggning, på Gotland eller fastlandet för att utvinna biogas (Läs mer). Biogasen ska återföras till människans konsumtion i olika former, som gas till bilar, som gas till el med mera.

Så bra kan vi utropa! Men för alla konsumenter är inte detta etiskt hållbart. En del av gasen, som är okänd till sin omfattning, har animaliskt ursprung. Till rötanläggningen tillförs hushållssopor som till en del innehåller animaliska rester. Vad med resterna från reningsanläggningar för avloppsvatten? Det kan också finnas slaktavfall från slakterier, inälvor, maginnehåll, gödsel, hudar, hår, fett etc. Det har vi alla rätt att få veta!

För närvarande har vi några procent konsumenter som är veganer. Ingen tycks ha tänkt på att veganer inte vill utnyttja djur i någon form, varken som mat eller för andra ändamål.

Här finns ett etiskt problem som är märkbart och som kommer att öka i betydelse.

Därför bör produktionen varudeklareras, så att konsumenterna kan välja bort biogas med innehåll av animaliskt ursprung. Svenska slaktdjursuppfödare och slakterier har genomdrivit ursprungsmärkning av kött, så att konsumenten i butiken ska kunna välja. Principen om konsumentens rätt att välja bör också gälla val av energi. Här visas på veganernas rätt att slippa animaliska råvaror i energiprodukter. Diskussionen kan också utvidgas till valfrihet när det gäller andra energikällor, som el från vindkraftverk.

Till det ska vi återkomma i nästa blogginlägg.

RagnSells gör så litet som möjligt på Roma kompostanläggning

RagnSells framfart på Gotland har väckt bestörtning och protester.

Nu försöker man rädda situationen genom att bygga stödmur och tak över orsaken, kompostmassorna som släpper ut lakvatten till Gothemsån. Allt enligt SR Gotland.

Man får frågor:

  • Gör RagnSells så litet som möjligt i alla lägen?
  • Är det först när grannar och allmänhet klagar högljutt som något händer?
  • Är det först när skadorna blir synliga i naturen som något görs?
  • Varför har RagnSells inte kunnat göra skyddsåtgärder på ett tidigare stadium?
  • Är det vinstintresset eller inkompetens? Eller både och?

Lyssna själv på en duckande Johan Börje på RagnSells: