Författare: Redaktionen

Modersuggan och det osynliga lort-Sverige

altHur storkapitalet tog vinsten och samhället fick Svarte Petter

Trygve Bång, 2012 – Boken på Adlibris här.

Blir det aldrig rätt i miljöskandalernas Sverige? I denna bok skildras fallet med pappersbruket i Böksholm, Växjö kommun. Näringslivet tjänade stora pengar under industrialismens gyllene år. Fram till slutet av 1960-talet kunde man i Sverige kostnadsfritt dumpa miljöfarligt avfall i naturen. Dagens lort-Sverige ligger gömt i mark och vattendrag, som på ytan kan se välmående ut. Det finns tusentals miljöriskklassade objekt i Sverige som inte är sanerade.

I fallet Böksholm, Växjö kommun genomfördes ingen sanering. Gifterna ligger kvar och läcker ut i naturen, i vattendrag och våtmarker efter sprängningen av pappersfabriken.

I fallet Robertsfors bruk, Robertsfors kommun, genomfördes en stor sanering 2005-2006. I kommunen anlades en anläggning för att ta emot gifterna, arsenik och tungmetaller, även dioxin.

Anläggningen för farligt avfall i Robertsfors är ett fuskbygge som haft två stora haverier. Här har miljöproblemet således flyttas från ett ställe till ett annat. Men gifterna och problemen finns kvar 4 km längre bort, nära våtmarker och vattendrag. Blir det aldrig rätt i miljöskandalernas Sverige? Ska storkapitalet, Naturvårdsverk och länsstyrelser någonsin lära sig göra undersökningar och fatta kloka beslut?

”…stora brott har mestadels begåtts av berömda idioter. Det som gör och kommer att göra denna värld till tårarnas dal, det är människornas omättliga girighet och otyglade högmod…” Ur ett brev från Voltaire till Rousseau 1754.

Så här går det till att anmäla ett miljöbrott!

Att anmäla till länsstyrelsen är en omväg och det är inte säkert att länsstyrelsen reagerar. Länsstyrelsen Västerbotten har haft hela året på sig att ingripa, men inget har gjorts från deras sida vad vi vet. Här är svaret från Åklagarmyndigheten:

Hej
Vi har mottagit och registrerat din anmälan gällande RagnSells Fagerliden AB. Ärendet har fått nummer AM-137212-13, åklagare är Christer B Jarlås, Riksenheten för miljö- och arbetsmiljömål, enhet Östersund.

Här är anmälan anmälan från SäkraMiljön:

Till: Jarlås Christer b; 840 Reg Riksenheten för Miljö-och Arbetsmiljömål
Ämne: Villkorsbrott RagnSells Fagerliden AB, Robertsfors kommun

Hej
I miljörapport 2012 för RagnSells Fagerliden AB står att man mottagit oljehaltigt slam. Konsult Göran Bergström, WSP Samhällsbyggnad, Umeå har på vårt uppdrag läst rapporten i första och andra versionen och har yttrat följande med hänvisning till MÖD:s dom M 3546-10: ”Av den bifogade domen framgår det ju att RagnSells fick tillåtelse att använda de material som de anmälde i sin anmälan 2009. Av domskälen kan man läsa att eftersom det är anmält och inte bedöms medföra några miljömässiga konsekvenser så därför kan anmälan accepteras. Men poängen är att oljehaltigt slam med EWC-kod 13 05 08 har aldrig anmälts, och eftersom det inte finns nämnt i domen är det fel att ta emot det. Av länsstyrelsens brev 2010-05-10 framgår att det inte får föras in några andra material än de som är uppräknade. Det beslutet har fortfarande grund trots MÖDs beslut.” På grund härav överlämnas ärendet till miljöåklagaren.

Bilagor: Dom_Hovratt_2011-03-23_M 3546-10.pdf och Lst_Beslut_anm_deldom_2005-09-29_2010-05-10.pdf

Hovrättens dom i RagnSellshärvan – grov ekonomisk brottslighet

Den förra leverantören till RagnSells och de förra RagnSellscheferna i Västerbotten överklagade domen från den 21 juni 2012 i Umeå tingsrätt. Artiklar om detta finns här.

Hovrätten för övre Norrand har avkunnat dom den 27 mars 2013. Domen avser grovt bokföringsbrott med mera, bestickning och mutbrott. Påföljden är fängelse i ett år för en av personerna. För de övriga två är påföljden villkorliga domar och böter. Domstolen är enig i beslutet. Läs domen här (pdf).

Nya hot mot invånarna på Gotland

Som om Gotland inte fått nog av RagnSells.

Senast var det utsläpp i en å, som ledde till böter. Vi har skrivit mycket om det här.

Nu startar nya hot och provokationer mot invånarna på Gotland. I Roma skapar en slamanläggning problem för kringboende.

Hur tänker man i ett företag som RagnSells överhuvudtaget? Varför väljer man en dålig lösning på problemet om det finns en bra lösning?

Lästips – Hur mår maten?

altHåglös och på dåligt humör stegade jag in på biblioteket i Täby för att läsa tidningar. Efter spärren vid hyllan där ”Kulturrådets favoriter” finns utlagda stannade jag till. Den första bok som min blick fastnade på bar titeln ”Hur mår maten? Djurhållning och djurskydd i Sverige” av Per Jensen, professor i etologi vid Linköpings universitet. Boken verkade tråkig, som ett beställningsarbete av LRF lantbruks-kooperationen. Efter en stunds bläddrande infann sig intresse för läsning och kritik.

I mina studier och forskning har jag tillägnat mig vanan att i tur och ordning läsa texten på pärmarna, förordet och listan på källor och referenser. Först därefter ger jag mig in på delar av boken. Innan jag läst boken färdigt har jag också googlat och skummat recensioner.

Peter Nilsson, Djurens Rätt skrev så här den den 8 december 2012:
– Hur mår maten? är en väldigt elegant och utbildande bok som folk verkligen borde läsa – och jo, då tänker jag också på den inbitne djurrättaren som kanske inte köper Per Jensens etiska ställningstagande (mer om dessa senare) men som vill lära sig mer om hur djuren i den svenska livsmedelsproduktionen har det. Kunskap är styrka.

Tina Gerdien, Östgötacorren skrev den 4 december 2012:
– Per Jensen vill inte att vi ska sluta äta kött. Tvärt om. Han argumenterar för att ett liv utan lantbrukets djur skulle bli ett torftigt liv. Det har, menar han, att göra med att människor och djur lever i ett ömsesidigt beroende sedan tusentals år tillbaka och vår samvaro ger oss inte bara mat och kläder utan också kulturlandskap och livskvalitet.

Man kan gott säga att kritiken har varit mycket välvillig. Ett standardverk om animalieproduktion i Sverige har välkomnats från flera håll, som här exemplifierats med Djurens Rätt och den stora lokaltidningen i författarens närmiljö i Linköping, Östergötland.

Men redan ett enkelt trovärdighetstest visar på allvarliga brister. Katarina Vikström, allehanda.se Härnösand, Västernorrland, skriver den 1 augusti 2013:
– Djurförbud blir allt vanligare. Allt fler svenskar förbjuds att ha djur. Under första halvåret i år har 125 djurförbud utfärdats i landet.

Aktuell information om förekomsten av brott mot djurskyddslagen borde vara av central betydelse i boken. Varför inte med realistiska fotografiska bilder? Per Jensen har heller inte redovisat statistik om brott mot djurskyddslagen. Han skriver på sid 79:

I praktiken är det ytterst få som döms i domstol för brott mot djurskyddslagen. Man kan se det på två sätt. Möjligen har vi en tandlös lagstiftning i Sverige, som gör att man inte hittar och lagför dem som begår brotten. Men det kan lika väl vara så att vi faktiskt överlag har duktiga och laglydiga djuruppfödare och att överträdelserna faktiskt inte är fler än så. Jag vill gärna tro på det sista alternativet.

Innan jag själv läser boken färdigt gör jag det med ett antagandet  att Per Jensen grovt underskattar djurplågeriet och brotten mot djurskyddslagen. Jag söker också efter Jensens egen empiri. Har han inte gjort egna besök i djurstallar och hos bönder? Och då ska det inte bara vara mönsteranläggningar anvisade av centrala organisationer utan även problemanläggningar som Djurrättsalliansen har visat på. Jensen åtnjuter  ekonomiskt stöd av staten genom Kulturrådet. Men Djurrättsalliansen som avslöjar djurplågeri har blivit åtalade för sina otillåtna besök och filmning i grisfabrikerna.

Jag är inte ledsen för att jag upptäckte bokens utgivning 8 månader sent. Fördelen är att jag kan studera boken, recensionerna och aktuell händelseutveckling i efterhand. Försöker Jensen desavouera kritiken mot animalieproduktionen genom att erkänna existensen av kritiken? Jag har aldrig sett en lista på källor och referenser som ideologiskt är så heterogen som i denna bok. Här finns både källor från lantbrukets etablerade maktstrukturer för animalieproduktion och även filosofer som Singer och Regan samt organisationer som Djurens Rätt och PETA.

Denna bok och liknade framställningar i media kan också sättas in i ett idéhistoriskt sammanhang där den akademiska forskningen och undervisningen i Sverige kan studeras som ett hinder för ett idéflöde och som står fritt, så fritt som möjligt från stat, näringsliv och institutioner.

Recension ”Smutsiga Miljarder”

altArne Müller har släppt en bok ”Smutsiga miljarder – Den svenska gruvboomens baksida”. Han är programredaktör och journalist hos SVT i Umeå. Han har växt upp i Jokkmokk och levt större delen av sitt liv i Norr- och Västerbotten. Gruvorna har gradvis fått större uppmärksamhet hos allmänheten.

Protesterna mot Nordkalks anläggningar 2012 kan komma att framstå som en vändpunkt, skriver Müller. Han påpekar också att miljöproblemen inte medför att han i allmänhet är emot etablering av nya gruvor.

Branschen själv gör bedömningen att produktionen kan komma att tredubblas fram till 2025. Antalet personer som jobbar inom branschen skulle fördubblas. Det handlar om allt mellan återstart av små nedlagda gruvor i Bergslagen till jätteprojekt som Rönnbäcken i Västerbotten eller Kallak i Norrbotten. 19 av de 29 gruvprojekten finns i de båda nordligaste länen.

Hans berättelser om gruvverksamhet förutsätter ett tidsperspektiv. Gruvor har ett tidsförlopp som ofta inte varit känt eller erkänt hos vare sig gruvbolag, myndigheter eller domstolar. ”Gruvorna har nämligen ofta den obehagliga egenskapen att ställa till riktigt stora problem när verksamheten har lagt ned, men där läckaget av metaller fortsätter och till och med kan öka.” Hornträskets död är ett skrämmande exempel där Boliden som ägare och länsstyrelsen i Västerbotten som tillsynsmyndighet bär skulden till katastrofen. En tidsödande och dyrbar sanering av sjön Hornträsket på 670 hektar har sedemera inletts. Müller och medarbetare har grävt i samtliga miljörapporter som svenska gruvor enligt lag har att lämna varje år. Syftet var att se i vilken mån gruvorna klarar att följa upp de svenska miljökraven. Den bild som kom fram överensstämde inte med den bild som branschen gett av verksamheten. Detta har i sin tur utmynnat i frågor. ”Om miljökrav överskrids, i vissa fall med allvarliga miljöskador som följd, borde inte det leda till polisutredningar, åtal och domar? Kommer de gamla problemen att återkomma i alla de nya projekten?”

Müllers grundliga research och levande framställningssätt av gruvboomen gör läsningen spännande. Som journalist väver han samman aspekter av näringspolitik, lokalsamhällen, ekonomi i en personlig ton och redovisning. Som läsare och engagerad person skulle du kunna förvänta klara ställningstaganden från Müller för eller mot konkreta projekt. Denna förväntan kommer på skam. Inte heller intervjun med branschorganisationen Svemin leder till ställningstaganden. Tonen är försonlig och kritiken får utläsas mellan raderna, vilket är frustrerande för läsaren. Han tycks vara medveten om att förväntningar om ställningstaganden kan finnas hos läsarna. Författaren skisserar tre olika politiska färdriktningar som försöker visa att olika slutsatser kan dras på grundval av tillgängliga fakta. Han hänvisar till krav från sin arbetsgivare: ”Till saken hör att SVT påbjuder stor återhållsamhet för sina anställda när det gäller att offentligt ta ställning i politiska och samhällsfrågor.” Till Müllers försvar kan ändå sägas att han ställer avgörande frågor om ansvar för verksamhetsutövare, tillsynsmyndighet, polis och åklagare. Om miljökrav överskrids, borde inte det leda till polisutredningar, åtal och domar?

Om du är intresserad av en översiktlig berättelse om gruvbranschen och gruvboomen i Sverige, i personlig ton men med stor försiktighet i ställningstaganden, då är denna bok ett måste. Boken fyller en kunskapslucka för dem som berörs av gruvboomen, och det är nästan varenda en!

Almedalen 2013 och miljöfrågorna, hemifrån

Åsa Domeij är för många ikonen för miljöfrågorna i svensk politik och debatt. Hon är sedan 2008 miljöchef i Axfood som behärskar en stor del av svensk matmarknad. I ett blogginlägg skriver Domeij: Miljöfrågan dominerar Almedalen. Hon är aktiv bloggare där hon för ut budskap i Axfoods intressen, delvis genom det så kallade Hagainitiativet – företag för aktivt klimatansvar. Vilken cynisk benämning för storskalig miljöförstöring!

Hagainitiativet har initierats av åtta välkända företag; Axfood, Coca-Cola Enterprises Sverige, Fortum Värme, JM, Procter & Gamble Sverige, Stena Recycling, Statoil Fuel & Retail Sverige och Vasakronan. Tillkommande nya företag är Lantmännen, HKScan Sweden, Löfbergs och McDonald’s. Läs mer här.

Här marknadsförs ”Hagainitiativet” och de bakomliggande företagen. Det innebär att några av miljöns största hot kuppat in sig i Almedalen och den stora good-will som här finns både nationellt och internationellt. De ingående företagen i Hagainitiativet representerar dagligvaruhandel och import av livsmedel som förstör miljön i en global skala. Bland de inhemska företagen finns de största slakteriföretagen som vill bevara och öka animalieproduktionen. I blogginlägget skriver Domeij pliktskyldigast om Axfoods seminarium ”Vaccinera dig mot pessimismen – för en hållbar framtid”. Här handlar det om Axfoods investering i solceller.

Hur kan jag som enskild person utan makt och kapitalintressen orientera mig i allt detta, frågar man sig. Företagen i Hagainitiativet och en lång rad andra företag snyltar på Almendalens goda rykte. ”Snylta” är ett alldeles för snällt ord, det borde heta blodsuga! Ett annat företag i raden är RagnSells som har seminarium i tre dagar med inbjudna deltagare från bl.a Naturvårdsverket. Det är ett ödets ironi att företaget dömts för miljöbrott just på Gotland.
En numera vanlig metod att möta kritiken är att skylta med investeringar med förment goda effekter på miljön. Almedalen är en torgplats där åthävor är vanliga och förs ut till media. Axfood gör reklam för sitt företag genom att tala om en investering i solceller, som tycks ha ytterst marginell betydelse för miljön och företaget. RagnSells gör reklam för sitt företag genom paneldebatter ”öka takten på klimatarbetet”, som kan bedömas ha stor betydelse för miljön, ja faktiskt, och företaget.

Här har exempel getts på diskussioner som har koppling till Almedalen. Här på denna blogg kan vi se många tänkbara fördelar för miljön i alla de 500 seminarier som handlar om miljö. Vi kan också se hur många stora och små företag ägnar sig åt att blodsuga varumärket Almedalen. Vi kan också se hur många stora och små företag försöker bikta sig, köpa sig fria för sina stora och små miljöbrott genom att lova investeringar i miljön.

Är det tillräckligt att studera Almedalen indirekt genom media och internet? Nej, kanske inte. Det kan vara effektivare att göra studiebesök i den så kallade Verkligheten. Besök den typ av vindkraftverk som Polarbageriet i Älsbyn avser att bygga, hör bullret som grannarna kommer att få leva med 25 år framåt! Besök någon av RagnSells anläggningar för farligt avfall, fråga grannarna om utsläppet av farliga gifter men som inte syns för blotta ögat! Eller, något som du kan göra redan idag – besök någon av Axfoods butiker, Willys och se kritiskt på vad som finns i diskarna och hyllorna! Vilka produkter kan du konsumera med gott miljösamvete? Har du några frågor så maila till både oss och Åsa Domeij.

Vad göra när PRISM är avslöjat?

altMånga har reagerat och fördömt övervakningssamhället som visat sitt nya ansikte efter avslöjanden av Edward Snowden. PRISM är ett hemligt system för övervakning som drivs av NSA – National Security Agency – som ingår i USA:s försvarsdepartement.

Om de organisatoriska sambanden har det skrivits mycket den senaste tiden. De stora bolag som nämns i de läckta dokumenten är främst Microsoft, Yahoo, Facebook, Google, Apple och Dropbox. Dessa bolag har gjort uttalanden som försöker dämpa kritiken. Att granska dessa och andra uttalanden är förstås en viktig fråga, men här finns också ett annat fokus som har med det egna personliga ställningstagandet att göra.

I vilken mån är vi villiga att dra konsekvenser av läckan som avslöjar Microsoft, Facebook, Google och de andra? Vilka konsekvenser finns för oss i konsumentrollen och i andra roller som anställd eller leverantör? Vilka konsekvenser finns för forskare och affärsutvecklare som direkt eller indirekt arbetar åt bolagen ifråga? Den senaste tiden har vi på nära håll erfarit de etiska problem som finns i Telia Sonera och bolagets universum. Efter dessa avslöjanden, har du bytt abonnemang? Har du överhuvud taget tänkt mer på saken efter ”Uppdrag granskning” i SVT?

Som konsument har man makt. Det brukar kallas för att ”rösta med fötterna”. Med massverkan kan världens gång rubbas! Om jag ser till mig själv kommer jag att fortsätta vägra använda Facebook. Nu har argumenten att vägra stärkts ytterligare. Nu kan jag förmodligen finna förståelse hos alla de personer som under den tid Facebook funnits aldrig fått svar från mig. Jag valde att registrera mig med avsikten att vara passiv och att inte svara, för att på detta långsamt verkande sätt visa var jag står. Jag kommer heller inte att skaffa Instagram eller andra alternativ. Jag kommer inte att använda Twitter där jag har registrerat en adress. Jag kommer att fortsätta vara lika njugg med alla sociala media som StayFriends som kan tyckas vara en oförarglig företeelse, men är ändå är en del i en sjuk kultur – sociala medier under övervakning av NSA. Jag kommer aldrig att gå omkring med värkande nacke, stirrande i en smartphone. Men dessa avståndstaganden är ändå en blygsam del. Google används flera gånger per dag. Och min användning av mail är pyramidal. Jag vet inte hur jag ska kunna leva utan alla dessa kommunikationsmedel. Den chockverkan som läckan från Snowden har skapat är ännu ganska ny. Därför kan jag inte utesluta fler åtgärder från mig själv.

Jag ser framför mig historiens fördömande som en förlängning av SSSR, Sovjetunionen med KGB och DDR, Tyska demokratiska republiken med Stasi. Handen på hjärtat – vill du bli medlöpare till NSA- National Security Agency med alla sina trådar in i våra liv?