Författare: Redaktionen

”Perhaps it is safer to leave the dioxins where they are?”

Frågan ställs av Daniel Larsson i en uppsats betitlad Mobilisation of soil-bound dioxins at an old sawmill area. Impact of excavation on groundwater levels of PCDF/PCDDs at Norrbyskär. Läs här.

Samma fråga ställdes om den förorenade marken i Robertsfors tätort. Året var 2005. Frågan ställdes av kloka och engagerade personer i Robertsfors, bland andra Edor Edström som diskuterade med grannar, vänner och lokalpolitiker. Tyvärr fick det ingen verkan. Länsstyrelsen och Naturvårdsverket var sammansvurna med de lokala makthavarna och med vinstintressena hos Holmen och Ragn-Sells. Med generösa statsbidrag skulle projektet genomföras – kosta vad det kosta ville. Tanken var att samtidigt anlägga en anläggning klass1 för farligt avfall för att ta emot från hela Norrland.

Nu har frågan om att låta dioxinet ligga kvar i marken fått ökad relevans och legitimitet. Det är tragiskt att ingen ville lyssna när Edor och andra kloka personer ställde samma fråga! Resultatet i Robertsfors blev ett enormt slöseri med resurser och med ökad risk för läckage av dioxiner och tungmetaller. När det gäller Norrbyskär söder om Umeå är inte alla beslut fattade. Daniel Larsson presenterar sina resultat 29-30 mars 2017 i Malmö vid en träff med branschnätverket Renare Mark. Samtidigt får han pris för ”Bästa exjobb 2016”.

Lucka i lagen, miljöbalken

Vid Rickleåns mynning, Robertsfors kommun finns en fastighet som sökt och fått tillstånd för avverkning på 5,5 hektar. Området ligger 300 meter från stranden. Formlämningar förutsätts bli skyddade genom s k kulturstubbar. En kulturstubbe ska vara 1,3 meter och förhindra intrång och tillfart med maskiner som kan skada fornlämningen. Men vi kan inte förutsätta att alla fornlämningar är funna och inventerade. Den senaste inventeringen är gjord 1981 i det aktuella området. Ett problem är också att avverkningen kommer att frilägga sulfidjordar. Läs här.

När miljömedvetna medborgare känner oro för att fornlämningar kvaddas och för att miljön skadas finns i praktiken inga lagliga medel. Ett överklagade till Förvaltningsdomstolen förutsätter talerätt. I Robertsfors kommun skulle kommunen själv eller Naturskyddsföreningen kunna agera, men det är otänkbart med tanke på politiska och personliga hänsyn. Markägaren var tidigare tjänsteman i kommunen och ansvarig för miljöfrågor. Inga överklaganden från parter med talerätt har skett. Miljömedvetna medborgare är inte tillräckligt många för att uppfylla miljöbalkens krav på antal personer för att ha talerätt. Detta är en lucka i lagen! Kvar står dock att hänvisa till att kommunen varit jävig. Intressejäv behandlas i kommunallag och förvaltningslag, men borde också tas in i miljöbalken.

Varmbadhuset – legitimering av lurendrejeri

Här framfördes kritik av rivningen av Varmbadhuset i Umeå som skedde utan lov.

Föreningen för byggnadskultur i Umeå genom Göran Öberg levererar en välgjord redogörelse för hur det hela har gått till med tyngdpunkt på det byggnadskulturmässiga och det juridiska. Det är emellertid skrämmande hur försonlig den attityd är som Göran Öberg uppvisar. Här ser vi ett oblygt försök att legitimera lurendrejeri. Då sätts etiken på undantag. Barnet kastas ut med badvattnet…

Ska umeborna verkligen nöja sig med att förövarna – Baltic-gruppen och Umeå kommun – ska gå fria utan konsekvenser? Att bara hoppas på att ”upprepning kan förhindras”. Föreningen för byggnadskultur och umeborna har ju redan tidigare tvingats se hur Baltic-Gruppen och Umeå kommun i den stora stadsomvandlingen krossat föreningens kamp. Ett stort och uppmärksammat fall var det för bevarandet av Stora Hotellet med Stallet vägg i vägg med Kulturväven. Baltic-gruppen lade ut ett lockbete som ledde fram till att föreningen lade sig platt. Förkämpen i föreningen valde sedermera att låta sig förvisas till Lycksele till en välavlönad direktörspost i kultursvängen.

Varning för påtänkt Karlstadsrektor

SäkraMiljön har haft anledning att bedriva viss bevakning av Luleå Tekniska Universitet. Det hela började med LTU:s tveksamma insatser 2005 inom farligt avfall, särskilt anläggningen i Robertsfors. ”Dårarna från Luleå”, som pionjären i miljöfrågor Björn Gillberg kallade konsulterna från LTU som arbetade för SWECO och Ragn-Sells. Dessa problem behandlas under taggen ”Fagerliden”.

Vi har också bevakat och drivit andra ärenden. Johan Sterte, rektor från 2009 har blankt avvisat kritik från SäkraMiljön. Inga möjligheter fanns att överklaga. Ett av hans misstag var att inte vilja ifrågasätta ett uppsatsarbete i rättsvetenskap. Läs här.

Det är därför, efter dyrköpta erfarenheter om LTU, som vi kan instämma i kritiken och varningsropen i samband med Johan Stertes ansökan till tjänsten som rektor vid högskolan i Karlstad. Här betonas hans odemokratiska ledarstil. Sterte kommer inte att lyckas – om vi och Academic Rights Watch får råda – med fortsättning i Karlstad efter rundvandring till många platser. Sollentuna, Älmhult, Växjö, Göteborg och Luleå kan vittna om hans odemokratiska ledarstil.

Scharinska i Umeå till salu för 24 milj kr, lite styvt kanske

Läs VK här och här.

Umeås kulturella själ har länge varit på undantag under högersossarnas regim. Kulturens försvarare har funnits till vänster, som bl.a visas i debattartikel ”Det röda Umeå till salu”. Kulturen har länge varit en nisch för vänstern i Umeå, för att tala med marknadsjargong.

Nu är det som det är med högersossarnas beslut om försäljning av Scharinska. Vad kan nu göras? Till att börja med får en köpare väldigt mycket för pengarna även om slutpriset stiger med 10 till 34 miljoner. För en stockholmare är 10–20 miljoner för en lägenhet med fin adress och sossesubventionerad ränta inget att yvas över. Även i Umeå har statuslägenheter priser över 10 miljoner kronor.

I tider av gränsöverskridande kultur, politik och ekonomi skulle man önska en ohelig allians av intressenter som kan köpa och driva Scharinska framför näsan på högersossarna. Annars är det risk att villan står och förfaller som i fallet Kista gård i Stockholm. Jämförelsen kan tyckas långsökt, men det verkar vara samma sorts högersossar både i Umeå och Stockholm.

Taktisk reträtt av den lede fi?

Nordisk Vindkraft AB har troligen insett att länsstyrelsen har överbeläggning för behandling av ansökningar och att det därför kan vara smart att återkalla sin ansökan för Granberget 3, Robertsfors kommun, avseende gruppstation och 21 vindkraftverk. Se avskrivning av ansökan enligt nedan (PDF)!

Beslut Granberget 3.PDF

Nordisk Vindkraft kan genom sitt dotterbolag Klintsjön Vindkraft AB sända ny ansökan vid ett senare tillfälle. De kanske tror att det bara att ändra datum på den gamla ansökan. Man bör dock hålla i minnet att ytterligare konkurrensnackdelar talar emot projektet. Det kan investerarna tänka på där de sitter utrikes i sina skatteparadis. Markägarna på och runt Granberget i Robertsfors får också mer tid att tänka på vilken naturförstöring och ekonomisk risk som projektet innebär för alla parter om någon skulle komma på tanken att försöka med ny ansökan.

e-brev har skickats från Lennart Frostesjo

Hej Säkramiljön,
Ett e-brev har skickats från Lennart Frostesjo. Här är meddelandet:

Hej!
Bra att ni tagit upp hur Baltic gruppen bedriver renovering, samt hur umeå kommun ger tillstånd, eller snarae frånvaro av detta. Man beviljar bygglov… och sedan tolkar Baltic att det är OK att riva. Detta eftersom man tydligt skrivit i ansökan att man första skall riva för att sedan bygga upp.Enligt lagen krävs det RIVNINGSLOV.
/LennART

Vårt svar:

Hej Lennart,
Vi är inte förvånade över denna uraktlåtenhet/lagbrott med tanke på de intressentblock som dominerar i Umeå: Kommunen+Baltic-gruppen. VK-koncernen+Baltic-gruppen. För den som är intresserad av maktanalys framträder ett mönster som ger sig tillkänna i många sammanhang. I fallet med varmbadhuset har den juridiska prövningen satts ur spel. Baltic-gruppen+kommunen har – som vi förväntade – varit ett i denna fråga. Kvar står att det enligt lagen hade krävts rivningslov.

Gruvan i Talvivaara i Finland

Vi har tidigare haft anledning att rapportera om gruvan. Läs här. Rättsprocessen fortsätter mot bolaget i Finland.

Ägaren, finska staten har nu sålt del av företaget. Bolaget Galena Asset Management som ingår i den multinationella Trafigura-koncernen blir ny ägare i gruvbolaget Terrafame. Trafigura idkar handel med bland annat olja och malm. Finska staten äger fortsatt 85 procent av Terrafame.

Lurendrejeri med Baltic-gruppen i Umeå

Umeå Baltic-gruppen har fått bygglov för en renovering av gamla Varmbadhuset i central Umeå.2009 lämnade Västerbottens Museum ett yttrande till Umeå kommun om att rivning inte ska beviljas. Kritik framfördes även av en ledamot (v) i byggnadsnämnden, läs här.

Med VK som viktig resurs kunde Baltic-gruppen visa upp en video med en byggnadsantikvarie som anlitas från White arkitekter. Baltic-gruppen kunde krossa motståndet och informerade i september 2016 genom VK om sina planer.

Så här skriver Balltic-gruppen i pressmeddelande:

altKänt Umeåhus ska rustas upp

Umeå Baltic-gruppen har fått bygglov för en omfattande renovering av det gamla Varmbadhuset i centrala Umeå. Villans första ägare var Albin Ahlstrand, borgmästare i Umeå under perioden 1892-1914.

Trähuset vilar, på grund av markens lutning, på en hög sockelvåning av tegel. I denna lät borgmästaren inreda stadens första varmbadhus efter branden 1888. Huset användes som badhus fram till 1930, då staden lät bygga ett allmänt bad med simbassäng Öst på stan.

– Vi tänker återställa Varmbadhusets exteriör till det utseende huset hade som nybyggt, säger Jonas Olsson, VD på Baltic-gruppen i ett pressmeddelande.
– Dessutom vill vi riva bort den tillbyggda länken mellan Varmbadhuset och Borgmästarvillan och återställa de båda byggnadernas gavlar. Då återfår husen sin status som friliggande unika byggnader längs Strandgatan.

Bakom restaureringsarbetet står White arkitekter och byggnadsantikvarie Lena Tengnér. De har lagt ned ett omfattande arbete på att utreda hur den idag rätt förvanskade byggnaden såg ut som ny. Bland annat ska färgsättningen vara ljus, som när huset var nybyggt.

Enligt pressmeddelandet ska huset inrymma moderna kontorslokaler som uppfyller dagens krav på tillgänglighet och brandsäkerhet. Med anledning av det kommer byggnaden att förnyas ovan sockelvåningen i tegel. Delar av den gamla exteriören ska att tillvaratas och återmonteras för att bibehålla byggnadens DNA, skriver Baltic-gruppen. En ny tillgänglig entré ska även tillskapas från gården.

Så här är det i verkligheten:

Formellt har Baltic-gruppen fått bygglov för renovering. Men vad är det i verkligheten? Jo, byggbolaget får bygga en kontorsbyggnad som kommer att ha ett skal som ska likna gamla Varmbadhuset från 1888. Hur kan man kalla denna förvandling för renovering? I sitt pressmeddelande använder Baltic-gruppen benämningar både i rubriken och i texten som ger ett felaktigt intryck om vad det egentligen handlar om. Vi kallar det för lurendrejeri där både Baltic-gruppen och Umeå kommun bör hållas ansvariga. 

Klimatlag för att styra minskning av klimatgaser

Regeringen visar – vill visa – handlingskraft i klimatfrågan. ”Politik är att vilja”, sa statsminister Olof Palme på sin tid.

Nu förbereder nuvarande regering ett lagförslag i klimatfrågan. Det innebär i praktiken att regeringen vill göra utsläppen av klimatgaser till en variabel, dvs. något som kan varieras och styras för att uppnå uppsatta miljömål. Lagen ska, märk väl, gälla även för kommande regeringar.

Klimatlagen är historisk och innebär ett epokskifte för Sverige. Precis som vi ska ha ordning och reda i finanspolitiken så behövs ordning i klimatpolitiken. Det här är den viktigaste reform som vår generations politiker kommer att göra för Sveriges unga, våra barn och barnbarn. Sverige ska bli ett av världens första fossilfria välfärdsländer”, säger statsminister Stefan Löfven. Klimatlagen innehåller grundläggande bestämmelser om regeringens klimatpolitiska arbete. Regeringen ska i budgetpropositionen varje år lämna en klimatredovisning till riksdagen och ta fram en klimathandlingsplan varje mandatperiod.